Luke kom springandes emot mig. Jag log och stannade. "Hej!" sa jag.

Han flåsade lite innan han svarade, "hej Sarah!"

"Vad är det?" frågade jag.

"Jag bara undrade om du hade lust att hänga med mig i helgen?" Jag log snällt innan jag svarade, "Kanske, min pojkvän kommer hem på fredag, så jag vet inte hur mycket tid jag har över. Men vi får se."

"Åh. Okej." Han såg besviken ut. "Det var inget nej, jag sa kanske." sa jag till honom.

"Ja. Men vi ses imorgon." Han gick åt ett annat håll.

Jag gick ensam hem i vintermörkret.

Torsdag kväll:

Jag satt på mitt rum och gjorde läxan när min mobil ringde. "Hej det är Sarah."

Jag hörde en välbekant röst i andra änden. "Hej älskling!" Jag log.

"Hej Justin, jag saknar dig!" svarade jag.

"Jag saknar dig med. Jag kommer hem imorgon, ska vi göra någonting då?"

Jag funderade en stund innan jag svarade. "Vi kan vara här? Chaz och de andra ville träffa dig."

"Låter bra. Jag hämtar dig efter skolan imorgon, okej?"

"Okej."

"Bra, jag älskar dig. Puss."

"Jag älskar dig med." sa jag och lade på.

Nästa morgon var min första lektion engelska, med Luke. Han och jag hade kommit varandra nära under veckan, han var så söt och snäll.

Jag gick in i klassrummet och slog mig ner bredvid honom. "Hej Luke."

"Hej Sarah! Gjorde du läxan?"

Jag tog upp mina böcker, "ja det gjorde jag. Har du problem med den?"

"Lite, kan du hjälpa mig?" Jag suckade och hjälpte honom.

"Tack! Vad gör du idag förresten?"

"Jag ska träffa min kille." sa jag och log.

"Juste..Vem är han?"

"Han heter Justin." sa jag utan att avslöja något.

"Har han ett efternamn?"

Jag visste att denna frågan skulle komma någon gång, så jag var ju tvungen att svara på den. "Ja, Bieber.."

"Skojar du?! Är du tillsammans med honom?" sa Luke som om det vore ett skämt.

"Ja." svarade jag.

"Du skojar med mig väl?"

Jag skrattade tyst, "nej!"

"Nähä, när får jag träffa Jurran då?" Jag skrattade åt hans smeknamn åt Justin innan jag svarade, "Jag vet inte, när du känner för det antar jag!"

När skolan var slut gick jag ut och såg direkt en stor,  svart bil borta vid parkeringen. Jag log och gick med raska steg ditåt. När jag var ungefär ett tiotal meter från bilen öppnades bildörren till förarsätet och världens snyggaste kille steg ut med ett leende på läpparna. Han gick mot mig och var minst lika glad som jag. Vi omfamnade varandra och han kramade mig hårt länge. "Jag har saknat dig." sa han. Jag log för mig själv och lade tryggt mitt huvud mot hans bröstkorg. "Jag har saknat dig med."

Jag såg upp mot hans ansikte, och han såg ner på mig. Sedan kysste han mig länge.

"Ska vi åka hem?" frågade han. Jag kunde inte sluta le, utan bara log och nickade.

Han körde hem till mig, och när vi kom in sa jag till honom att jag var tvungen att ta en dusch. Jag sprang upp till badrummet och duschade snabbt. När jag kom ner igen och in i köket stod Justin och stekte pannkakor. Jag var nog den lyckligaste på jorden just nu. Jag gick fram till honom och kramade honom bakifrån.

"Det ser gott ut." sa jag till honom.

"Det är väl klart att det gör, det är ju jag som gjort dem!" sa han och kysste mig snabbt.

Han gick och lade ner pannkakan på en tallrik och sedan åt vi dem. Sen ringde min mobil.

"Hej Hanna!" sa jag.

"Hej Sarah! Var är du?" sa Hanna. Jag gick ut ur köket och satte mig i soffan.

"Jag är hemma med Justin." Jag hörde hur hon drog efter andan, hon var ett fan av Justin.

"Är han hemma nu? Vi kommer till dig ikväll, va?" sa hon ivrigt.

"Ja, han är här. När kommer ni då?"

"Jag vet inte, Chaz hade någon släktmiddag, så vi kommer väl vid åtta eller något." svarade hon.

"Okej, då ses vi då, hejdå!"

"Hejdå!" sa hon och jag lade på. Justin kom in i vardagsrummet och satte sig i soffan bredvid mig.

"Vem var det?" Han lade ena armen om mig.

"Hanna. De kommer hit ikväll." sa jag.

Justin log. "Du sa det igår, ja." Jag skrattade och kysste honom. Sedan vibrerade min mobil. Jag fiskade upp den från fickan och såg ett nytt sms från mamma.

"Jag måste åka och handla, hänger du med?" sa jag och reste mig från soffan och gick ut i hallen. Justin följde efter mig och sedan gick vi till affären.

När vi kom ut igen hade paparazzis och fans samlats utanför. Justin skrev snabbt några autografer och sedan gick vi snabbt därifrån med matkassar i händerna.
"Justin! Hur länge stannar du i Stratford? Vad ska ni göra? Sarah! Titta hit!"

Justin tog min hand och vi gick ett annat håll än mot mitt hus.

"Vart ska vi?" viskade jag. Han hade sin blick riktad rakt frammåt och gick med bestämda steg. "Lita på mig." sa han bara. Vi gick och svängde in på en väg med paparazzis fortfarande hängande efter oss. När vi kom fram till ett hus som Justin var på väg att gå in i omringade paparazzina oss.

"Vad ska ni göra här? Titta hit! Justin! Sarah!"

Justin höll mig hårt i handen när vi trängde oss förbi folkmassan, och gick in i huset och låste dörren efter sig.

"Hallå?" hörde jag en mansröst längre in i huset.

"Det är bara jag och Sarah!" ropade Justin. Genast kom en gammal kvinna ut ur köket med en kökshandduk i händerna.

"Åh, Justin! Jag undrade just vad som pågick där ute!" sa hon och gick fram och gav honom en kram.

Efter kramen vände sig Justin mot mig, "Mormor, det här är Sarah."

Justin's mormor sträckte fram handen, "Hej, Diane. Jag är Justin's mormor. Bruce måste vara här någonstans."

Just då kom Bruce nerför trappan och gick fram till mig. "Hej! Du måste vara Sarah. Jag är Justin's morfar."

"Hej, ja det är jag." svarade jag och log.

Bruce log tillbaka innan han vände sig mot Justin. "Så varför kom ni hit?"

"Paparazzis följde efter oss när vi gick hem från affären, så vi kunde inte gå hem till Sarah igen. Men de vet redan var ni bor, så jag tänkte att vi kunde gå hit och vänta tills de försvinner."

"Okej, har ni lust att äta middag här medan ni väntar då?" erbjöd Diane.

________________________________________________________________________________________________