shawty with you kapitel 65 ~ last chapter.
"Förlåter du mig?" fick han fram.
Jag nickade, men sa inte ja.
"Hände det inget med Selena?" frågade jag.
Han skakade på huvudet, "det kommer det aldrig göra heller. Du är den enda för mig."
Jag log stort och våra läppar förenades i en kyss - den första på tre dagar. Gud vad jag hade saknat hans mjuka läppar!
Han avbröt kyssen men höll sig fortfarande några centimeter ifrån mitt ansikte, "delar du rum med mig nu då?"
Jag svarade inte utan kysste honom hårt igen.
"Jag tar det som ett ja." mumlade han mellan kyssarna.
Jag skrattade och återgick sedan till att kyssa honom. Han bet mig i läppen vilket gjorde att jag öppnade min mun och gav honom inträde till att föra in sin tunga i min mun.
Just när vi var mitt uppe i att hångla hörde vi en glad röst.
"Titta vem som har blivit sams!"
Både jag och Justin avbröt kyssen för att se vem som stod där och blev inte förvånade över att se Chaz, Ryan och Hanna stirra på oss med breda leenden.
"Vi tänkte bara fråga om ni var hungriga, men det ser vi ju att ni är." sa Ryan med ett flin.
"Kul skämt." svarade Justin sarkastiskt.
"Men helt seriöst. Har ni lust att gå och äta något eller är ni för upptagna?" frågade Hanna.
Justin såg på mig, "vad tycker du?"
Jag log mot Justin innan jag svarade, "vi hänger med er."
"Yes!" nästan viskade Chaz och vi alla skrattade åt honom medan vi gick ut på gatan för att leta upp en bra restaurang.
Jag öppnade långsamt ögonen och upptäckte att Justin låg bredvid mig och kollade på mig.
Jag öppnade långsamt ögonen och upptäckte att Justin låg bredvid mig och kollade på mig.
"God morgon sötnos." viskade han ömt.
Jag vred på mig, "stirrar du alltid på mig när jag sover?"
Han småskrattade, "nej. Jag är väl inte Edward Cullen heller?"
"Bara du inte suger mitt blod så!" skämtade jag.
Han morrade på skoj och rullade runt så att han nu knäböjde sig över mig. När han var så nära att jag kunde känna hans andedräkt mot min hud viskade han, "jo."
Han kysste mig på halsen och jag vred huvudet så att han inte skulle komma åt att kyssa mig där igen. Ja, jag är kittlig, som in i.
Justin skrattade åt min rörelse och kysste mig istället på den fria sidan av min hals vilket ledde till att jag snabbt vred huvudet åt andra hållet i ett kvidande skratt, "sluta!"
Han flinade stort och flyttade sig längre bak så att han satt över mina ben istället. Innan jag visste ordet av hade han dragit upp mitt linne över magen och nu var hans fingrar över hela min mage. Jag skrek och vred mig om i sängen men han slutade inte utan fortsatte med ett brett flin på läpparna.
Det knackade på dörren och Justin slutade kittla mig direkt.
"Justin? Är du klar?"
"Jag kommer!" skrek han medan han gick och klädde på sig.
Jag satte mig upp i sängen, "vart ska du?"
Han drog upp gylfen och gick fram till mig för att ge mig en kyss, "soundcheck. Du kommer ikväll va?"
Jag nickade leendes.
"Bra. Vi ses." svarade han innan han försvann ut genom dörren.
Ensam igen.
Jag tog på mig ett linne och jeansshorts innan jag gick bort till Hanna och knackade på dörren.
Nästan direkt öppnade hon dörren, "hej Sarah!"
Jag log, "hej! Stranden idag?"
"Klart!" skrattade hon och släppte in mig.
Hanna gjorde sig i ordning, sedan knackade vi på hos Chaz och Ryan som också hängde med.
(förlåt om jag bara hoppar fram och så men) 2 månader senare:
Jag inspekterade mig själv noggrant i spegeln. Mitt bruna hår var uppsatt i en inbakad fläta som hängde ner över min ena axel. På mina fötter satt ett par svarta kilklackar som såg så sjukt snygga ut. Den svarta fodralklänningen med glittrande paljetter räckte ned till knäna som var vackert solbrända. Runt min hals hängde ett äkta silverhalsband med en berlock med bokstaven J på. Jag tog en extra titt innan jag nickade nöjt för mig själv och lämnade hotellrummet.
(förlåt om jag bara hoppar fram och så men) 2 månader senare:
Jag inspekterade mig själv noggrant i spegeln. Mitt bruna hår var uppsatt i en inbakad fläta som hängde ner över min ena axel. På mina fötter satt ett par svarta kilklackar som såg så sjukt snygga ut. Den svarta fodralklänningen med glittrande paljetter räckte ned till knäna som var vackert solbrända. Runt min hals hängde ett äkta silverhalsband med en berlock med bokstaven J på. Jag tog en extra titt innan jag nickade nöjt för mig själv och lämnade hotellrummet.
När jag kom ner i lobbyn stod Pattie, Carin och Scooter och väntade på mig.
"Vad vacker du är!" utbrast Pattie i förtjusning.
Jag rodnade, "tack."
"Är alla klara för att åka?" frågade Scooter.
Jag nickade och tillsammans gick vi ut till limousinen som stod utanför hotellet och väntade på oss.
"När börjar det?" frågade jag Scooter när vi satt i limousinen på väg till arenan.
Scooter tittade på sin klocka, "för tio minuter sedan. Men det är lugnt, du har ju sett konserten femtioelva gånger redan."
Han flinade och jag skrattade lite spänt.
"Uh, vi är framme vid Nokia Theatre." informerade chauffören oss. Vi tackade för skjutsen och skyndade oss in i arenan där musiken var på hög volym. Jag skyndade mig fram till sidan av scenen där jag såg Justin dansa runt och sjunga till en av hans låtar.
"Uh, vi är framme vid Nokia Theatre." informerade chauffören oss. Vi tackade för skjutsen och skyndade oss in i arenan där musiken var på hög volym. Jag skyndade mig fram till sidan av scenen där jag såg Justin dansa runt och sjunga till en av hans låtar.
"Jag vill tacka alla er fans för att ni stått vid min sida hela tiden, jag älskar er! Nu är ännu en turné slut, och jag hoppas jag ser er snart igen! Tack så hemskt mycket, och här är mitt älskade crew som står ut med mig i ur och skur!" skrek Justin ut i arenan.
Innan jag visste ordet av föste Kenny med mig ut på scenen tillsammans med alla andra. Justin fann min hand och kramade den hårt. Jag såg på honom, hur han vinkade ut till sina fans och pratade med dem. Hans leende berättade allt. Det var ett äkta leende - han var lycklig.
Justin's Perspektiv:
Jag tog en snabb dusch för att få bort svetten och tog sedan på mig en kavaj och fluga, kvällen till ära. När jag kom ut ur min loge fann jag Sarah, Alfredo, Kenny och Ryan stå och vänta på mig.
Justin's Perspektiv:
Jag tog en snabb dusch för att få bort svetten och tog sedan på mig en kavaj och fluga, kvällen till ära. När jag kom ut ur min loge fann jag Sarah, Alfredo, Kenny och Ryan stå och vänta på mig.
"De andra är redan på väg till festlokalen, kom igen nu!" klagade Kenny även om jag var helt klar.
"Jaja." svarade jag och gick istället fram till Sarah som hade ett brett leende på läpparna. med sina höga klackar var hon faktiskt nästan lika lång som jag. Nästan. Jag kysste hennes mjuka läppar.
"Du var jätteduktig ikväll." sa Sarah.
"Tack." svarade jag och tog hennes hand och ledde henne ut ur byggnaden.
"Feeeeeest!" skrek Alfredo sekunden vi kom in i festlokalen som dunkade av basen i låten "Without You".
"Ehurrmm.." försökte Scooter och bankade lite på en mikrofon där han stod på scenen.
Uppmärksamheten riktades mot honom och han började prata, "då har alltså vår allas lilla stjärna äntligen tagit sig hit. Eller han kanske inte är så liten längre."
Ett surr av skratt sökte sig igenom lokalen och jag såg sig omkring med ett leende på läpparna och ena armen runt Sarah's midja.
"I alla fall. Nu har Justin tagit sig igenom ytterligare en turné och jag är säker på att det kommer flera i framtiden. Jag vill tacka alla som har stått ut med honom och arbetat med honom trots att han varit en ren pina."
Alfredo skrattade högt och busvisslade.
Scooter skrattade och pekade på honom innan han fortsatte, "njut av kvällen!"
Han gick av scenen och musiken satte igång igen.
(ljag får inte youtube-klippet att fungera, men sätt på first dance-justin bieber medan du läser.)
Sarah's Perspektiv:
"Får jag lov?"
(ljag får inte youtube-klippet att fungera, men sätt på first dance-justin bieber medan du läser.)
Sarah's Perspektiv:
"Får jag lov?"
Jag log med hela ansiktet, "visst."
Justin tog min hand och ledde mig ut på dansgolvet. Hans händer omfamnade min midja och jag stödde mitt huvud mot hans axel. Vi dansade stilla en stund innan Justin släppte taget om mig, "följ med mig."
Jag tog hans hand och tillsammans gick vi upp på taket. Jag chockades av den vackra utsikten över Los Angeles och stod bara och stirrade.
"Sarah?" frågade Justin bakom mig.
Jag vände mig om och fick se Justin nere på ett knä framför mig. Jag satte ena handen för munnen och kände hur glädjetårar bildades i ögonen. Han tog min ena hand och med sin andra hand fiskade han upp en röd ask. Inuti vilade en silvrig ring med en diamant som prägel.
Jag hörde att till och med han var rörd, "Sarah Johanna Diana Andrews,vill du göra mig den eviga äran att gifta dig med mig?"
Jag kunde inte svara utan nickade bara ivrigt medan han med skakiga händer trädde ringen på mitt vänstra ringfinger. Med ringen tindrande på mitt finger reste Justin sig upp från marken och lade sina händer på min midja.
"Ända sedan jag träffade dig har jag vetat att du var något speciellt. Något utöver alla andra. När vi satt där på bänken i Chaz's trädgård, samma dag som vi träffades, visste jag att du var perfekt. Ditt leende gör mig varm. Du gör mig hel. Jag älskar dig."
Justin böjde sig ner och kysste mig länge.
I mina snyftningar av glädje lyckades jag också få fram ett tal, "du är den första som fått mig känna så här. Jag har aldrig känt såhär för någon innan, du och jag. De orden passar ihop. Jag kommer alltid älska dig, vad som än händer. Vid liv eller död. Föralltid."
Han log stort innan han kysste mig en gång till.
"forever with you shawty." viskade han i mitt öra.
THE END!
vad tycker ni om denna novellen nu då? Jag kommer börja på en ny novell redan imorgon, och då ska den börjas på rätt sätt! Den novellen ska jag få upp till 100 kapitel, oroa er inte!
kommentera nu ordentligt på detta fina slut om vad ni tyckte om Shawty With You.
KOMMENTERA ÄVEN TIPS PÅ NAMN TILL HUVUDPERSONEN I NÄSTA NOVELL! (tjejnamn)
much love. /e.
shawty with you kapitel 64
Ungefär halvvägs in i filmen knackade det på dörren. Selena reste sig långsamt upp från sin plats vid mig och hasade sig bort mot dörren.
"Hej. Har du sett Justin?"
Jag kände mycket väl igen den rösten. Just som jag var på väg att fly från vad som var på väg att hända steg Sarah in i rummet.
Hon såg på mig med ett sårat uttryck, "J-Justin?"
"Sarah, det är inte vad det ser ut att vara, jag lovar. Selena och jag - är bara vänner." försvarade jag mig själv.
Hon fnös, "jo, för det är ju lätt att tro."
Sarah vände på klacken och stannade vid Selena, "du kan ta honom, jag vill inte ha honom."
Sarah's Perspektiv:
Jag rusade in på mitt rum medan tårarna rann ner för kinderna. Direkt när jag kom in genom dörren sjönk jag ner mot dörren och begravde ansiktet i händerna.
Det knackade på dörren, "Sarah, släpp in mig."
"Glöm det Justin! Gå tillbaka till Selena, det är ju henne du älskar." sa jag mellan mina snyftningar.
"Jag älskar dig. Ingenting hände där inne Sarah, jag lovar."
Jag höll min mun stängd och grät för mig själv en stund innan det knackade på dörren igen.
"Jag sa ju att du skulle gå, Justin!" sa jag ilsket.
"Det är inte Justin." hörde jag Chaz säga.
Jag reste mig upp och öppnade dörren. Innan han ens han säga något omfamnade jag honom hårt och kramade honom länge. Han smekte mitt hår lugnande.
"Ska vi gå in?" frågade Chaz och släppte mig. Jag nickade snyftandes och gick i förväg in och satte mig på sängen. Chaz kom fram och satte sig bredvid mig.
"Justin berättade vad som har hänt" började han. Jag tog en kudde och höll om den hårt.
"Han säger att du har missuppfattat det helt. Justin var på väg efter dig när Selena stoppade honom och bad honom se en film med henne. Och så tänkte han att du ville vara ifred."
"Det var ju snällt," sa jag sarkastiskt, "men han litar fortfarande på Selena istället för mig."
Chaz svarade inte, men han visste att jag hade rätt. Det var uppenbart.
"När åker vi?" frågade han sedan för att få mig att komma på andra tankar.
"Imorgon vid åtta." svarade jag.
Han nickade osäkert, "men då ses vi imorgon. Klarar du dig?"
"Ja det gör jag." försäkrade jag honom, även om jag visste att jag egentligen inte gjorde det.
"Sarah, är du vaken?" hörde jag en röst utanför dörren ropa.
Jag klev i ett par mjukisbyxor och gick för att öppna dörren.
"Sarah, jag vet att du är där! Öppna dörren!"
Jag gäspade, "jag kommer!"
Utanför dörren stod Hanna med sina resväskor i handen, "är du klar?"
Jag stod gapandes och såg på henne, "va?"
"Vi åker om en kvart. Skynda dig!"
Jag hoppade till och sprang snabbt in på badrummet för att göra mig i ordning.
"Ryan, du får sätta dig bredvid honom. Jag tänker inte göra det." viskade jag till Ryan. Vi stod mitt i flygplansgången och tittade på Justin som satt ensam med ett ledigt säte bredvid sig. Han märkte inte oss eftersom han var fullt fördjupad i en tidning.
Ryan suckade, "okej, men när vi kommer till Filippinerna får ni två prata ut. Det här står jag inte ut med längre."
Jag nickade innan jag slog mig ner vid Hanna två rader framför honom och Justin.
"När hade du tänkt förlåta Justin?" frågade Hanna.
"Jag vet inte. Snart hoppas jag." mumlade jag tillbaka.
"Du gör som du vill," svarade hon och drog ner ögonbindeln från pannan, "jag säger bara att ju längre tid ni är osams, desto bättre chans för Selena att förföra Justin."
"Förföra?"
"Ja. Eller var det inte det som var hennes mål?" svarade hon undrande medan hon lutade sig tillbaka.
"Jag vet inte, det låter bara så konstigt." sa jag innan jag återgick till mitt grubblande.
"Filippinerna, jag är här!" skrek Justin när han steg ur planet. Även om jag var hur arg och besviken på honom som helst kunde jag inte låta bli att skratta åt honom lite.
Vi gick direkt och hämtade väskorna innan vi tog oss igenom havet av paparazzis. Efter vad som kändes som en evighet hade vi tagit oss igenom alla paparazzis och jag satte mig i en taxi med Pattie, Carin och Hanna. Den mesta tiden av resan till hotellet var det knäpptyst, hela bilen fylldes av en konstig stämning.
Jag antog att det skulle bli jag som bröt tystnaden.
"uhm.." började jag och på mindre än en sekund var allas ögon, sex nyfikna men mördande blickar, riktade på mig. "Pattie, skulle jag kunna få ett eget rum?"
Hennes ansiktsuttryck blev oroligt, "varför då? Är allt bra mellan dig och Justin?"
Jag suckade, "inte direkt. Men jag ska snacka med honom imorgon, så det är förhoppningsvis bara tillfälligt."
Jag fejkade ett leende, men hon såg igenom det.
"Kom till mig om du behöver prata."
"Eller mig" sköt Carin in.
Jag log tacksamt mot de båda, och Hanna lutade sitt huvud mot min axel, " jag älskar dig, det vet du va?"
Jag såg på henne och log, "jag älskar dig också."
Hotellet låg praktiskt taget på stranden. Mitt rum vätte ut mot havet där vågorna långsamt strömmade fram och tillbaka vid strandkanten. Solen var på väg att gå ner vilket gjorde att hela himlen skiftade i färger från lila till rosa och orange.
Jag vände mig om för att gå in igen efter att ha njutit av den varma kvällsbrisen på balkongen. Just när jag var på väg att gå för att packa upp min resväska såg jag hur någon föste in en lapp under min dörr. Jag gick och öppnade dörren, men ingen var där. Jag tog ett steg ut i korridoren och såg mig omkring, men det var bara jag här. Jag suckade för mig själv och gick in i rummet igen och tog upp den gula lappen från golvet. Jag satte mig på sängkanten och började läsa:
Låt mig gottgöra dig för allt fel jag gjort, min älskade. Möt mig på stranden om en halvtimme och ta på dig något fint. / J. ❤
Jag log när jag läste det och fick sedan bråttom och gick in för att duscha. När jag kom ut igen sminkade jag mig och torkade håret. Och nu till det svåraste valet. Vad ska jag ha på mig? Jag rotade igenom hela väskan tills den var tom. Vid den tiden var alla mina kläder utspridda över hela rummet och jag hade tio minuter på mig innan jag skulle träffa J. Jag gick igenom mina kläder igen och bestämde mig tillslut för en gul klänning med spets. Perfekt. Innan jag gick satte jag upp den översta delen av håret och tog sedan rumsnyckeln och gick ut.
Stranden var helt tom när jag kom ut. Jag kunde inte se en enda person så långt ögat kunde nå så jag bestämde mig för att gå in i lobbyn igen. Han hade svikit mig. Jag trodde vi skulle bli sams igen, och så händer det här.
"Ursäkta mig, men har du sett Justin Bieber här någonstans?" frågade jag hotellreceptionisten för att hålla hoppet uppe, han kanske bara var sen.
"Sarah?" frågade hotellreceptionisten med brytning.
Jag log och nickade, "ja."
Hon sa inget mer utan gav mig ytterligare en lapp. Vad var det här? En skattjakt? Jag tog emot lappen och läste den direkt för mig själv.
Nepp, här var jag inte! Testa att gå en bit till vänster på stranden istället. / J. ❤
Jag suckade och skrattade för mig själv innan jag vek ihop lappen och gick ut på stranden. Efter att jag hade gått nästan hundra meter såg jag något skrivet i sanden. Det var rätt suddigt, och havet hade suddat ut halva meddelandet, men jag kunde ändå förstå det.
Vänd upp mot palm... / J.❤
Jag gick upp i den mjuka sanden mot den lilla dungen med palmer. Vid den första palmen stod det något inristat i stammen. Jag stannade upp ett tag och stod och kollade på det han skrivit där. J + S. En tår föll ner för min ena kind när jag tänkte på att jag kunde ha slängt bort hela vårt förhållande på grund av något så dumt. Jag torkade snabbt bort tåren innan jag fortsatte in. Ju längre in i dungen jag kom, desto högre kunde jag höra någon som spelade gitarr. Jag kom fram till en öppning i dungen, och där satt han och spelade.
I wish we had another time, I wish we had another place
but everything we have is stuck in the moment
And there's nothing my heart can't do
To fight with time and space
Cause I'm still stuck in the moment with you.
Jag log stort och gick fram och satte mig bredvid honom. När han spelade de sista noterna hade vi båda tårar i ögonen.
"Förlåter du mig?" fick han fram.
Jag nickade, men sa inte ja.
"Hände det inget med Selena?" frågade jag.
Han skakade på huvudet, "det kommer det aldrig göra heller. Du är den enda för mig."
Jag log stort och våra läppar förenades i en kyss - den första på tre dagar. Gud vad jag hade saknat hans mjuka läppar!
Han avbröt kyssen men höll sig fortfarande några centimeter ifrån mitt ansikte, "delar du rum med mig nu då?"
Jag svarade inte utan kysste honom hårt igen.
"Jag tar det som ett ja." mumlade han mellan kyssarna.
Jag skrattade och återgick sedan till att kyssa honom. Han bet mig i läppen vilket gjorde att jag öppnade min mun och gav honom inträde till att föra in sin tunga i min mun.
Just när vi var mitt uppe i att hångla hörde vi en glad röst.
"Titta vem som har blivit sams!"
SÅDÄR JA! rätt gulligt kapitel tycker jag, vad tycker ni?
jag vill också bara säga hur glad jag är för mitt nya besöksrekord, hela 48 UNIKA BESÖKARE! yeyeye. tack så hemskt mycket, hoppas alla nya läsare gillar novellen och kommenterar och följer.
jag tror jag ska kunna få in ett nytt kapitel på onsdag, men vi får se hur mycket tid jag har över.
/e.
Shawty with you - kapitel 63
"Sarah, kan du följa med mig in till Justin?"
Jag såg förvirrat på de andra innan jag följde efter henne, "vad gäller det?"
"Inget speciellt egentligen. Han ville bara prata med dig." svarade hon stressat.
Jag lät det vara och fortsatte in i Justin's loge där Justin stod och drog på sig en vit v-ringad t-shirt. Efter att han kommit igenom den med huvudet gick han fram till mig, "hej."
"Hej" svarade jag. "Vad är det?"
"Jag måste berätta en sak för dig. Du kommer inte gilla det, men jag kan inte göra något åt det."
"Jag är säker på att jag kan klara det" svarade jag och log lätt men samtidigt var jag nervös till döden över vad han skulle säga.
"Selena Gomez ska vara med på turnén från och med imorgon."
Jag väcktes ur min dagdröm av att Justin upprepade mitt namn, "Sarah? Är det okej?"
Jag mötte hans blick, "det blir säkert bra."
Ibland kan jag faktiskt ljuga, detta kommer bli hemskt, det är en sak jag har klart för mig.
Han log ett falskt medlidande leende, "bra. Vad säger du? Ska vi gå it till Meet 'n' Greet nu?"
Jag nickade och följde efter honom ut ur logen och bort till de andra.
"Är du vaken, Sarah?"
Jag öppnade långsamt mina ögon för att se Hanna med sina blåa, förväntansfulla ögon titta på mig.
"godmorgon" svarade jag och vände mig för att väcka Justin, som inte låg bredvid mig.
Jag vände förvånat huvudet tillbaka mot Hanna, "var är Justin?"
Hon såg först frågande på mig eftersom hon trodde jag redan visste, men sedan, trög som hon är, insåg hon att jag verkligen inte hade någon aning.
"åh, han är på flygplatsen.." började hon nervöst.
Jag såg på henne att hon visste mer, så jag pressade henne, "Hanna..Vad gör han där?"
Hanna höll munnen stängd ett tag innan hon började mumla något ohörbart.
Jag blev arg, "Hanna! Vad gör han där?!"
"Han hämtar..Selena." erkände hon.
"Ska hon komma redan?" frågade jag.
"tydligen."
Jag sa inget mer utan gick direkt för att klä på mig ett par vita shorts och ett grått linne med halsband till.
"Vad ska vi göra idag?" frågade Hanna när jag kom tillbaka.
Jag funderade en stund innan jag svarade, "vet inte, ska vi shoppa?"
Hennes ansikte lyste upp i ett leende, "gärna. Jag ska bara hämta mina pengar och mobil"
Hon öppnade dörren för att gå ut, men krockade i någon. Hon skrattade lite och hälsade innan hon fortsatte ut. Jag stod otåligt och väntade på att se vem som kom, och möttes av Justin med någon i släptåg. Han log, men jag mötte hans leende med en skeptisk blick.
"Godmorgon sötnos." sa han och kramade mig lätt och kysste mig.
"hej."
Han backade några steg och lade ena armen om tjejen han hade med sig, "Sarah, det här är Selena. Selena, det här är min flickvän Sarah."
Selena log falskt mot mig och kramade mig så lätt som om jag vore porslin, "trevligt att träffas, Sarah."
Jag log lika falskt tillbaka, "detsamma."
Hon vände sig mot Justin, "jag ska gå och fräscha upp mig lite. Ses vi sen?"
Justin nickade och hon gav honom en puss på kinden innan hon lämnade oss ensamma. Jag stod fortfarande på samma ställe med armarna i kors och med samma skeptiska blick som när de kom.
Justin satte sig på sängkanten och tog av sig skorna, "så vad ska du göra idag?"
Jag släppte taget om mina armar, "jag ska shoppa med Hanna. Du?"
"Chaz och Ryan." svarade han med ett flin.
Jag nickade och lät den pinsamma stämningen flyta in emellan oss.
Plötsligt sträckte han på sig och såg på mig med förväntansfulla ögon, "jag har en idé!"
Jag suckade lågt, inte direkt spänd på att höra vad han hittat på.
"Kan ni inte ta med er Selena? Hon har ändå inget att göra, och ni skulle kunna lära känna varandra."
Jag gjorde en nekande rörelse med händerna samtidigt som jag lutade mig ifrån honom, "nej Justin. Har du helt glömt vad jag tycker om henne?"
"Då har du chansen att ändra din åsikt om henne!"
Jag skakade på huvudet i en gest för att visa att jag var oövertalad.
"Snälla, för min skull?" försökte han igen och plutade med läpparna.
Jag suckade och fick känna mig besegrad, "okej, men bara för din skull."
"tack!" utropade han och kysste mig snabbt på läpparna. Han hoppade upp på fötterna och sprang ut ur hotellrummet. Jag slängde mig ner på sängen och såg upp i taket. Denna dagen skulle inte bli bra.
"Vad tycker ni? Ska jag prova denna?"
Hanna höll upp en blå blus framför sig och bad om min och Selena's åsikt. Selena brydde sig inte utan bara stod och fingrade på sina naglar.
Jag suckade och försökte låta glad, "den är jättefin! Testa den."
Hanna log mot mig innan hon försvann bort mot provrummen. Jag återgick till att gå igenom en klädhög med reakläder och Selena stod och iaktog mig.
Efter att hon stått bakom mig och tittat på mig ett tag vände jag mig om, "vad är det?"
Hon fnös, "det är sorgligt att se vilket tråkigt liv du har."
Jag tog ett steg närmare henne, "vad menar du? Mitt liv är hur bra som helst till skillnad från ditt."
Selena hånskrattade åt mig, "du kommer ångra att du sa så, för du vet inte hur fel du har än. Justin vill inte ens ha dig egentligen, det har han sagt."
"Du håller dig borta från Justin, hör du det?!"
Selena fnös, "jag gör väl som jag vill?"
Nu stod vi bara några centimeter ifrån varandra, jag var riktigt nära på att klippa till henne, men Hanna kom tillbaka och stoppade oss.
"Tjejer, bråka inte. Det gör ingen nytta, plus att paparazzis kan komma på er."
Jag gav Selena en typisk "I've got my eyes on you" blick innan jag backade ifrån henne och krokade arm med Hanna.
"Ska du ha blusen?" frågade jag och log.
"Nej, den satt inte rätt."
Jag nickade och vi tog taxi tillbaka till hotellet.
När jag kom in på rummet slängde jag mig direkt på sängen. Denna dagen hade varit väldigt prövande för mig, och det enda jag ville göra just nu var att bädda ner mig under täcket och sova.
"Sarah?" hörde jag Justin's röst från badrummet.
"Ja?" svarade jag och satte mig upp.
Justin kom ut från badrummet med blött hår och satte sig bredvid mig på sängen, "har du haft en bra dag, gumman?"
Jag höjde ögonbrynen, "vad tror du?"
Han skrattade lätt, "inte den bästa?"
Jag nickade.
"Men så dålig var den väl inte? Selena är jättesnäll."
Jag såg på honom, "du har inte sett hennes sanna sida än, Justin."
"Sarah, lägg av."
"Vad? Fattar du hur hon behandlar mig?" skrek jag.
"Du har väl bara misstolkat hennes gärningar och vad hon sagt. Selena är inte dum, jag känner henne." sköt han tillbaka.
Jag kunde inte fatta det. Min egen pojkvän litar mer på en känd hora än mig.
"Så du tar hennes sida framför min?" stammade jag fram.
Han lade sin hand på min arm, men jag drog bort den.
"Sarah, älskling, jag vill bara att du ger henne en chans." sa han med sin lenaste röst.
Jag muttrade, "kalla inte mig älskling om du inte står på min sida."
Jag reste mig upp och gick bort till min resväska som låg öppen på golvet. Jag började slänga ner mina kläder i den och satte mig på den för att stänga den.
"Jag sover hos Hanna ikväll. Hör av dig när du litar på mig igen." sa jag och smällde igen dörren bakom mig.
Justin's Perspektiv:
Helvete. Vad gjorde jag precis? Jag begravde huvudet i mina händer och suckade innan jag insåg att jag var tvungen att springa efter henne. Jag reste mig snabbt upp och sprang ut genom dörren.
"Justin!"
Jag vände mig om för att se vem som ropat mitt namn, "Selena?"
Hon nickade och log, "jag har "Dear John" med mig, vill du kolla på den med mig?"
Jag suckade, "men jag måste.."
Hon kom närmare mig och satte sitt pekfinger över min mun, "Sarah behöver vara ensam just nu, så titta på filmen med mig istället."
Jag gav upp och gick med på det innan jag såg mig om en sista gång för att se den stängda dörren som ledde in till Sarah och Hanna. Selena tog min hand och drog mig in på hennes rum.
"Lägg dig till rätta så sätter jag igång filmen." sa Selena och pekade på sängen som stod mittemot tvn.
Jag lutade mig mot sänggaveln med en kudde bakom huvudet och iakttog Selena samtidigt som hon lade in filmen i dvd-spelaren. Hon reste sig upp från sin plats på huk och gick fram till mig med ett snett leende på läpparna. När filmen satte igång lutade Selena huvudet mot min axel och lade ena handen på min mage.
Ungefär halvvägs in i filmen knackade det på dörren. Selena reste sig långsamt upp från sin plats vid mig och hasade sig bort mot dörren.
Ungefär halvvägs in i filmen knackade det på dörren. Selena reste sig långsamt upp från sin plats vid mig och hasade sig bort mot dörren.
"Hej. Har du sett Justin?"
Jag kände mycket väl igen den rösten. Just som jag var på väg att fly från vad som var på väg att hända steg Sarah in i rummet.
Hon såg på mig med ett sårat uttryck, "J-Justin?"
"Sarah, det är inte vad det ser ut att vara, jag lovar. Selena och jag - är bara vänner." försvarade jag mig själv.
Hon fnös, "jo, för det är ju lätt att tro."
Sarah vände på klacken och stannade vid Selena, "du kan ta honom, jag vill inte ha honom."
vilket dramatiskt slut! hehehe, evilface.
10 KOMMENTARER SÅ KOMMER NÄSTA IMORGON/MÅNDAG!
vad tycker ni?
/e.
Shawty with YOU - kapitel 62
Efter ett tag var alla samlade och vi kunde åka till flygplatsen med gott om tid tills planet lyfte.
"Så, när kan jag göra min nästa konsert?" frågade jag Scooter.
Han såg upp från sin telefon, "om fem dagar förhoppningsvis."
Det gick ett glädjerus genom mig, men jag döljde det med ett leende, "och hur gör vi med de inställda konserterna?"
"Vi får ta dem i höst antagligen. När vi har tid."
Jag nickade och snart var vi framme vid flygplatsen.
1. Justin & Sarah på flygplatsen 2. Bangkok 3. Sarah & Hanna 4. Sarah & Hanna 5. Chaz & Ryan 6. Selena
Tre veckor senare:
"Justin, kom! Vi måste hinna i tid till flygplatsen! De landar när som helst," ropade Sarah till mig.
"Jag kommer!" skrek jag tillbaka och låste upp badrumsdörren. Där stod hon och väntade på mig med armarna i kors. Jag flinade oskyldigt och gav henne en kyss innan vi mötte upp Kenny nere i hotellets lobby.
Han såg på oss medan vi kom närmare och närmare honom, "är ni klara?"
Han reste sig upp.
"Yes." svarade jag och gick med Sarah's hand i min hand ut mot bilen vi hade hyrt. Kenny hoppade in i framsätet och jag bredvid honom.
"När landar dem?" frågade Kenny med ögonen på vägen.
Sarah tog upp sin mobil och läste smset hon fått från Hanna där det stod allt - Starttid, landningstid, flight nummer, gate och flygplats.
"16.45 på Bangkok International Airport. Gate 24." läste hon upp.
Kenny nickade och svängde in på rätt väg. Snart var vi framme vid flygplatsen och vi skyndade oss snabbt till rätt gate.
"När kommer dem?" frågade jag otåligt.
"snart, de ska ha landat nu." svarade Sarah minst lika otåligt.
Just då började det strömma ut folk från dörren som ledde till bagagebanden. Sarah ställde sig på tå för att vara den första som såg dem, men Kenny, med hans 190 cm långa kropp upptäckte Hanna, Chaz och Ryan innan de ens kommit ut genom dörren.
"Jag ser dem!" ropade han.
Hanna, Ryan och Chaz såg sig omkring och hittade snart oss och kom halvspringandes fram.
"hej! Gud vad jag har saknat er!" sa Sarah och kramade alla tre.
"Så, hur har det varit på turnén hittills?" frågade Chaz.
Jag log, "det har gått jättebra."
"ska vi dra eller? Justin, du har en konsert att förbereda." sa Kenny och avbröt vårt skvaller.
Sarah's Perspektiv:
"Sarah, berätta vad som har hänt under tiden vi varit ifrån varandra. Det har gått en hel månad!" sa Hanna och damp ner på min och Justin's säng. Han och killarna hade åkt till arenan för att förbereda inför konserten vilket gav mig och Hanna tid att prata tjejsaker.
Jag satte mig mitt emot henne på sängen, "det har inte hänt så mycket. Jag och Justin har inte ens bråkat, vilket känns otroligt bra."
Hon log, "hur länge har ni varit tillsammans nu?"
"Typ åtta månader."svarade jag och kände hur mina kinder blossade upp.
"Ni är så söta tillsammans!"
"Ja ja. Men vad har hänt där hemma då?" frågade jag för att komma på ett nytt samtalsämne.
"Ryan hittade en tjej.." började hon men jag avbröt henne.
"Har han?!"
Hon suckade, "hade du låtit mig avsluta meningen så hade du inte sagt så. De var tillsammans i typ tre veckor eller något sånt, och nu precis innan vi åkte hit sa hon att hon hittat någon annan."
"Vilken bitch." mumlade jag.
Hanna nickade, "ja."
"Men Chaz då? Har han hittat någon?" sa jag för att lätta upp stämningen igen.
Hon skrattade, "nej, inte vad jag vet i alla fall."
"Har du hittat någon?" undrade jag och blinkade med ögonfransarna.
Hon slog till mig på armen, "nej, och lägg av med det där fladdrandet med ögonfransarna. Det ser inte klokt ut."
Jag brast ut i skratt och hon stämde in.
Då började min telefon ringa, jag tog upp den ur fickan och svarade direkt.
"hej"
"hej Sarah!" sa Pattie i andra delen av luren.
"åh, hej Pattie!"
"Justin's konsert börjar snart, ska jag skicka en taxi till er?" frågade hon.
"Ja, tack. Vi kommer så fort vi kan!"
"bra. Taxin är där om fem minuter, så skynda er."
"okej, hejdå."
"hejdå." sa hon och lade på.
"Skynda dig Hanna, vi ska ta taxin till Justin's konsert om fem minuter."
Hon såg chockad ut, "va?! Nej, jag måste duscha och byta om först! Vi hinner aldrig, Sarah!"
"Lugna dig. Ta lite parfym och låna min blus så går vi." svarade jag för att lugna henne och kastade en persikofärgad blus till henne. Hon drog den snabbt över huvudet och greppade sin telefon innan vi tog hissen ner till lobbyn. Vi hade tur, inga fans stod och väntade eller något sånt, de var antagligen utanför arenan eller redan inuti den. Vi hoppade i taxin som redan hade fått vägdirektioner till vart den skulle.
När vi kom fram till arenan rusade vi in så snabbt som möjligt för att ingen skulle se oss. Väl inne backstage välkomnades vi av Pattie.
"Hej tjejer! Chaz och Ryan sitter redan i publiken, hänger ni med?" sa hon med ett leende klistrat på ansiktet.
Jag log tillbaka, "ja, tack!"
Hon visade vart vi skulle gå, och lämnade oss sedan för att gå och hjälpa Justin med något. Jag hade gärna gått och sagt hej om jag visste vart han var. Hanna och jag kom ut till ståplatserna och gick mellan scenen och staketet som skilde publiken från oss. De skrek och drog i våra tröjor så vi gick så nära scenen som möjligt.
Efter vad som känts som en evighet tog vi oss fram till den lilla öppningen i staketet som skyddades av en vakt.
Jag såg upp på den långa, muskulösa mannen, "ursäkta, kan vi komma förbi?"
Han inspekterade mig och Hanna, "namn?"
"Sarah Andrews och det här är Hanna Leigh." svarade jag.
Hans uttryckslösa ansikte skiftades till ett leende, "åh jaha! Förlåt mig, varsågod Ms. Andrews."
Vakten flyttade på sig så att vi kunde komma förbi.
"Tack." sa jag och fortsatte längre bak bland platserna.
"Sarah! Sarah! Snälla, titta hit!"
Jag vände mig förvånat om och såg en liten tjej hoppandes med ett anteckningsblock i handen.
Jag log stort, "hej du!"
"Sarah, kan jag snälla snälla snälla få din autograf?" sa hon.
"Visst sötnos!" svarade jag och klottrade ner mitt namn på hennes block.
Hon såg med stora ögon på autografen innan hon såg upp på mig. Hennes ögon tindrade som om det var det bästa som hänt henne.
"Åh, tack så mycket!" sa hon och kramade mig.
Hon nådde mig inte längre upp än till midjan, så jag fick böja mig ner och krama mig tillbaka.
"Vi ses!" sa jag och fortsatte bort till Ryan och Chaz.
Direkt när vi kom fram till killarna började konserten. Arenan släcktes ner, strålkastarna började blinka, och där. Mitt på scenen, bland röken från rökmaskinerna, stod han. Justin Drew Bieber. Musiken sattes igång och dansare kom ut på scenen och Justin började sjunga.
När konserten stod slut stod redan jag, Ryan, Chaz och Hanna och väntade när Justin kom ut från scenen.
Han log stort mot oss och gav alla en svettig kram och kysste mig snabbt.
"Vad tyckte ni då?"
Chaz flinade, "du var jättebra, bro!"
"Tack! Jag ska bara gå och duscha och byta om snabbt så tar vi Meet 'n' Greet sen." svarade han och försvann med ett skratt i halsen.
Ett tag efter att Justin hade gått kom Carin förbi.
"Sarah, kan du följa med mig in till Justin?"
Jag såg förvirrat på de andra innan jag följde efter henne, "vad gäller det?"
"Inget speciellt egentligen. Han ville bara prata med dig." svarade hon stressat.
Jag lät det vara och fortsatte in i Justin's loge där Justin stod och drog på sig en vit v-ringad t-shirt. Efter att han kommit igenom den med huvudet gick han fram till mig, "hej."
"Hej" svarade jag. "Vad är det?"
"Jag måste berätta en sak för dig. Du kommer inte gilla det, men jag kan inte göra något åt det."
"Jag är säker på att jag kan klara det" svarade jag och log lätt men samtidigt var jag nervös till döden över vad han skulle säga.
"Selena Gomez ska vara med på turnén från och med imorgon."
DUN DUN DUUUUN!
haha, ändå rätt gjutet att selena skulle komma med? ;)
personligen gillar jag inte henne, så detta kan bli kul. elaaaak hehehehe.
(bangkok är thailand's huvudstad om ni inte visste det) :)
jaja, KOMMENTERA NU DÅ?!
/e.
shawty with you kapitel 61
Sarah såg på henne, "jag vet."
"du stannar i sängen hela dagen, för att bli frisk så snabbt som möjligt." sa mamma till Sarah.
Hon reste sig från där hon satt på sängen och gick fram för att ge mig en kram.
"mamma, jag stannar också i sängen idag, för jag mår inte så bra." sa jag samtidigt som jag lade mina armar om hennes midja i en snabb kram.
"Justin! Du måste vara mer försiktig, speciellt nu när vi är på turné! Du har tur att du inte har en konsert ikväll." svarade mamma innan hon gick ut ur rummet och lämnade oss. Jag gick och tog brickan med frukost på och fortsatte sedan bort till sängen där Sarah väntade.
"mammor.." mumlade jag.
Sarah tuggade klart, "hon är inte lika jobbig som min mamma i alla fall.."
Jag skrattade lätt och vi åt upp frukosten innan vi somnade.
Hon vaknade ovanligt lätt och såg på mig med nyvakna ögon.
Jag drog bort håret från hennes ansikte, "Sarah, klockan är nästan halv sju. Jag hoppas du är hungrig."
Hon satte sig upp i sängen och log, "när du säger det så är jag ganska hungrig."
Sarah gav mig en snabb puss på kinden innan hon sprang in i badrummet för att fräscha upp sig. Hon verkade också må bättre efter tuppluren.
Det knackade på dörren och jag gick och öppnade i hopp om att det var roomservice som kom med maten, men det var det inte. Istället stod Scooter och mamma där med en doktor bredvid sig.
Mamma gav mig en snabb kram, "Justin, detta är Dr. Cambell. Han ska se till att du blir frisk tills imorgon."
Jag besvarade kramen och lät dem komma in så att de kunde slå sig ner i soffhörnan i andra delen av hotellrummet.
De tre satte sig i soffan och jag slog mig ner i soffan mitt emot dem med armarna i kors.
Dr. Cambell harklade sig, "Justin, som det ser ut nu har du slitit ut din röst till bristningsgränsen. Du kan fullfölja konserten imorgon, men då är risken.."
Jag avbröt honom, "att min röst förstörs."
Doktorn tvekade, "inte förstörs, men du kommer garanterat behöva ställa in ett tiotal konserter för att repa dig."
Mamma flikade in i konversationen, "vårt förslag är att du flyttar fram de fem kommande konserterna så du kan ta det lugnt och vila din röst."
Jag suckade, "men jag vill inte svika mina fans, de kommer bli jätteledsna."
Mamma lutade sitt fram och lade handen på mitt lår, "jag är säker på att dina fans kommer förstå."
Jag såg tacksamt på henne.
"Justin, tänk såhär. Vill du hellre fullfölja denna konserten och sedan behöva ställa in tio eller fler eller flytta fram ungefär fem stycken nu och fixa din röst?" sa Scooter.
"Det sista." suckade jag och såg ner på mina nu sammanknutna nävar.
"Då så. Du kommer få lite medicin för att bli frisk och en shake som lenar stämbanden. Sedan får du inte sjunga eller prata för mycket. Och absolut inte skrika eller äta skräpmat." uppmanade Dr. Cambell mig. Han lutade sig fram mot soffbordet där han skrev upp ett recept på shaken jag skulle dricka.
Just då kom Sarah in i rummet med gråa mjukbyxor och en turkos 'wesc' t-shirt. Hennes långa hår var uppsatt i en fläta som hängde ner över högra axeln.
"hej," sa hon tveksamt.
Mamma log, "hej Sarah, hur mår du?"
Sarah lutade sig mot fåtöljen jag satt i, "det är bättre, tack. Vad pratar ni om?"
Hon log sitt nyfikna leende som jag älskade så mycket.
Scooter sträckte på sig där han satt i soffan och harklade sig, "vi diskuterade lite bara. Justin behöver vila sin röst och flytta fram några konserter."
"Hur många?" frågade Sarah chockat.
"Bara några stycken, fem eller något." svarade Dr. Cambell.
Sarah såg ner på mig, "hur mår du?"
"Det är bra, jag ska bara vila rösten lite." svarade jag och log.
Hon nickade förståeligt och pussade mig på kinden. Scooter reste sig upp och mamma och doktorn följde hand exempel. Doktorn försvann ut genom dörren strax bakom Scooter men mamma stannade kvar.
"Ta hand om er nu och bli friska. Vi ses imorgon bitti, och lova mig att sova länge nu så nio blir av med förkylningen."
"vi lovar, mamma." försäkrade jag henne och kramade om henne.
"bra, " svarade hon och stängde dörren efter sig.
Jag gick in till Sarah som satt mitt på sängen och väntade på mig. Hon såg allvarligt på mig.
"Vad är det?" frågade jag och såg undrande på henne.
Sarah såg nervöst ner på sina nerbitna naglar, "allt är mitt fel."
Jag satte mig ner bredvid henne, "det är det inte. Det var jag som slet ut min röst."
"Men det var jag som smittade dig ju." avslutade Sarah.
Jag log, "men det är ju inte därför jag ställer in konserterna!"
"Men du är ju fortfarande tvungen att stanna inne på grund av att jag har smittat dig!" sa Sarah surt.
"Sarah, sluta tro att allting är ditt fel, för det är det verkligen inte." svarade jag och kramade henne.
Hon slet sig snabbt ur min kram, "sluta säga att det inte är det. Jag orkar inte mer, Justin. Vad jag än gör så blir det fel eller så är jag i vägen för dig. Alla dina fans hatar mig."
"Du gör inget fel! Och du visste att alla inte skulle älska dig, ingen blir älskad alla." svarade jag.
Tårar rann ner för hennes kind, "men vad ska jag göra? Jag hör inte hemma här, Justin."
Jag omfamnade henne, "du hör hemma där jag är, och är jag här, så då är du hemma här."
Hennes armar kramade mig hårdare än innan och hennes snyftande avtog snart.
"jag älskar dig." viskade hon.
"och jag dig." svarade jag precis innan det knackade på dörren.
Jag slank ur hennes grepp och gick mot dörren, "det var på tiden!"
Jag öppnade dörren där en hotellarbetare väntade med en vagn med mat. Han banade väg framför sig och stegade in med vagnen.
"varsågod, Mr. Bieber. Kostnaden läggs upp på hotellrummet."
Jag nickade och tog snabbt fram dricks till honom att ge, "tack så mycket."
Han tog emot pengarna, "hoppas det ska smaka." sa han och gick ut ur rummet igen.
Sarah kom nyfiket fram till vagnen, "spagetti?" sa hon när hon såg vad jag hade beställt, "jag kan inte säga att jag är förvånad direkt."
Hon brast ut i skratt, och jag stämde in, "men det är ju gott!"
Klockan stod på 8:00 när jag öppnade ögonen. Solen stod redan högt på himlen och jag kände mig frisk. Jag bestämde mig för att göra något sv dagen och utforska London innan vi åkte vidare i eftermiddag.
Det tog ungefär en halvtimme innan jag hoppade ur duschen igen. Badrumsspegeln hade immat igen och vatten från mitt hår droppade ner på mattan. Jag gick ut ur badrummet och tog på mig en grå hoodie med dragkedja och bestämde mig sedan för att väcka Sarah som tyst låg och sov i sängen.
Hon öppnade långsamt sina bruna ögon och log mot mig, "godmorgon."
"godmorgon shawty." svarade jag och kysste henne, "redo att ta över London idag?"
Hon flinade, "får jag bara tid att göra mig i ordning så."
Sarah reste sig upp från sängen och försvann in på badrummet.
Ungefär en halvtimme senare kom hon ut i fuktigt hårt uppsatt i en knut och en grå sweatshirt med svarta shorts.
"vart ska vi först?" frågade hon och log.
"vad sägs om ner till hotellfrukosten?" svarade jag med ett flin.
Hon kom fram och gav mig en kyss, "bra idé."
Vi gick ner och tog för oss av frukostbuffén och slog oss ner vid samma bord som mamma, Kenny, Ryan, Scooter, Carin och Dan satt vid.
"hur mår ni?" frågade mamma. Typiskt mammor.
Jag tog en tugga av omeletten på min tallrik, "bra."
"Har du druckit shaken än?" flikade Scooter in.
"Jag är inget barn, ni behöver inte korsförhöra mig. Och nej, jag har inte druckit den."
"Du får göra det sen."
Jag nickade och återgick till min mat.
"så, hur ska ni spendera dagen idag?" frågade Kenny.
Sarah tuggade klart, "vi tänkte utforska London, hänger ni med?"
Kenny såg efter de andras reaktion, "jag hänger gärna med i alla fall!"
"Vi kan inte, din turné måste planeras av någon." sa Scooter och syftade på sig, Carin, Ryan och Dan.
"Okej. Pattie?" svarade Sarah hoppfullt.
Pattie log, "gärna."
Vi vandrade igenom Londons gator och shoppade och såg på en massa byggnader och museer. Allt detta på bara sex timmar. När vi kom tillbaka till hotellet var vi utmattade, men vi hade ingen tid för vila, om två timmar gick flyget till Sverige. Jag hade aldrig fått chansen att komma dit så detta skulle verkligen bli kul. Sarah och jag packade våra väskor och var snart nere i lobbyn och väntade på de andra. Och nej, vi var inte sist för en gång skull.
Vi vandrade igenom Londons gator och shoppade och såg på en massa byggnader och museer. Allt detta på bara sex timmar. När vi kom tillbaka till hotellet var vi utmattade, men vi hade ingen tid för vila, om två timmar gick flyget till Sverige. Jag hade aldrig fått chansen att komma dit så detta skulle verkligen bli kul. Sarah och jag packade våra väskor och var snart nere i lobbyn och väntade på de andra. Och nej, vi var inte sist för en gång skull.
Efter ett tag var alla samlade och vi kunde åka till flygplatsen med gott om tid tills planet lyfte.
"Så, när kan jag göra min nästa konsert?" frågade jag Scooter.
Han såg upp från sin telefon, "om fem dagar förhoppningsvis."
Det gick ett glädjerus genom mig, men jag döljde det med ett leende, "och hur gör vi med de inställda konserterna?"
"Vi får ta dem i höst antagligen. När vi har tid."
Jag nickade och snart var vi framme vid flygplatsen.
Vad tycker ni?
Jag kommer spola fram ett tag så det kan hända något, det är ju helt dött..
10 KOMMENTARER SÅ KOMMER NÄSTA IMORGON!
10 KOMMENTARER SÅ KOMMER NÄSTA IMORGON!
/e.
shawty with you kapitel 60
En lugn låt började spelas utan att Justin var på scenen. Arenan släcktes och en enda strålkastare lyste upp gången mellan platserna på parkettgolvet. Där, mitt i gången stod Justin med en gitarr i händerna. Ett stort jubel sorlade igenom hela arenan när han kom upp på storbildsskärmen på scenen. Justin började spela och sjunga. Jag kände igen denna låten. Your lips against mine. Han hade spelat den för mig innan de ens bestämt att den skulle vara med i albumet. Jag minns den dagen så väl, det var när vi var i Los Angeles och gick på stranden och Justin sjöng den för mig.
Justin började långsamt gå framåt närmare scenen och log stort mot alla han passerade. När han nästan var framme bytte han riktning och gick fram till mig. Han slutade spela för en stund och tog min hand och ledde mig upp på scenen. Det kändes rätt pinsamt, inte bara för att jag stod där utan att veta vad jag skulle göra, utan för att halva mitt ansikte var blåslaget. Justin såg mig djupt in i ögonen när han sjöng och brydde sig inte om publiken för någon minut. Jag stod där, glad över att jag hade fått turen att få en sån fin pojkvän.
"Sarah, vi landar nu."
Jag öppnade långsamt mina ögon och möttes av Justin's leende.
"Vad?" frågade jag och sträckte på mig.
Han fortsatte flina, "du är så söt när du sover."
Jag skrattade ironiskt åt honom.
"Och så är vi framme i London."
Jag log och lutade mig tillbaka medan vi landade, och när jag kände dunsen som betydde att vi nått marken hörde jag Justin andas ut.
Jag flinade åt honom, "är du fortfarande flygrädd?"
"Men tänk om vi skulle störta eller något sånt! Då dör man ju." svarade han nervöst.
"Justin, oddsen att flygplanet ska störta är typ en på miljonen. I så fall borde du vara livrädd för att åka bil."
Jag fortsatte flina men när min sega hjärna uppfattade vad jag nyss sagt satte jag ena handen för munnen. Justin såg verkligen livrädd ut.
Men när hans ansikte ändrades till ett brett leende förstod jag att han skojade med mig, "haha, där fick jag dig!"
Jag slog honom lätt på armen, "det var inte snällt. Nu ska jag hämnas två gånger."
"Två?" frågade han förvånat.
Jag reste mig upp för att ta min väska, "ja, först hällde du ju vatten på mig när jag sov."
"Just det." flinade han nöjt och mindes när han hällde en hink med vatten på mig för att väcka mig.
"Men don't prank the prankster!" skrattade Justin när vi gick ut från planet.
Jag kunde inte sova. Bredvid mig snarkade jätten själv och jag började känna mig sjuk. Varannan minut fick jag gå och snyta mig eller hosta högt. Det var ett under att Justin inte vaknade, men det är ju Justin, så egentligen borde man inte bli förvånad.
Jag hoppade i mina mjukisbyxor och tassade ut i korridoren med min telefon för att ringa Hanna. Jag lutade mig mot väggen och gled ner på golvet samtidigt som jag ringde upp henne.
Efter tre signaler svarade hon, "Sarah?!"
"Ja." svarade jag skrattandes med täppt näsa.
Jag hörde ett glädjeskrik från henne, "hur har ni det?!"
"Det är jättebra, vi är i London nu." svarade jag.
"Men du låter inte frisk." sa hon för att avsluta min mening.
Jag suckade, "precis. Jag vet inte vad jag ska göra, jag kommer bara få ligga i sängen medan Justin är och uppträder. Det känns som om jag missar allt."
Hanna tog fram sin smarta del av hjärnan, "men stanna på hotellet tills du är frisk, annars kommer du bara må sämre och vara sjuk ännu längre."
"Sant." svarade jag och log, "men vad händer där hemma då?"
Hanna var tyst en stund för att fundera innan hon svarade, "helt ärligt så är det dödstråkigt utan dig. Chaz och Ryan har precis åkt iväg på något ishockeyläger i Vancouver. Så jag är bara hemma, förutom att jag har varit med Sally. Hon är faktiskt riktigt snäll!"
Jag hejdade henne, "vänta nu lite. Sally, tjejen som vi hatar?"
"Men hon är inte så dum när man har pratat med henne." försvarade Hanna henne.
"Jaja" suckade jag, "men vi ses väl om tre veckor?"
"Ja! Thailand va?" svarade Hanna glatt.
Jag skrattade lite åt hennes korta minne, "ja, och glöm inte ta med dig Chaz och Ryan också."
"Litar du inte på mig?" skrattade Hanna.
Jag skrattade högt, "jo, men inte vad det gäller ditt minne!"
Vi skrattade i kör en stund
"Jag måste gå nu, barnvakt vet du." sa Hanna.
"Okej" svarade jag, "jag saknar dig riktigt mycket."
Jag kände på mig att hon log, "tre veckor, Sarah."
"hejdå." sa jag.
Hanna svarade hejdå och lade på. Jag suckade högt för mig själv och lade ner mobilen på golvet samtidigt som jag lutade huvudet mot väggen. Dörren till mitt och Justin's rum öppnades långsamt och en trött Justin stod i dörröppningen.
Han såg kisande på mig, "vad gör du vaken så här sent?"
Jag flinade, "det är inte lätt att sova med dig snarkandes bredvid mig. Plus att jag tror jag börjar bli sjuk."
Han satte sig ner bredvid mig mot väggen, "förlåt älskling."
"Det är inget att be om ursäkt för." svarade jag snällt och lutade huvudet mot hans axel.
Justin lutade sitt huvud mot mitt, "hur sjuk är du?"
"Jag är förkyld och har hosta än så länge. Men jag känner att febern är på väg." svarade jag och lyfte på huvudet för att se honom i ögonen.
"Då får vi skynda oss." svarade Justin och tog tag i min hand och drog mig tillbaka in i rummet.
Jag satte mig på sängen och såg på när Justin febrilt letade i sin resväska efter något. När han tillslut hittade det han letade efter i ett litet fack i väskan höll han upp den som en trofé och flinade mot mig.
"Justin, jag kommer smitta dig," började jag samtidigt som han kom närmre mig och innan jag hann avsluta meningen krockade hans läppar mot mina.
Han kysste mig hårt och flyttade sitt ansikte lite längre bak för att se på mig. Han andades upphetsat, "jag bryr mig inte."
Dem orden räckte för mig. Jag började kyssa honom tillbaka och han hittade min svaga punkt på nacken där han kysste mig. Jag stönade högt och lade mig ner i sängen. Justin var snart över mig och drog av sig sin t-shirt.
Han böjde sig ner för att kyssa mig en gång till, men denna gången öppnade jag min mun vilket gjorde det möjligt för Justin att slingra in sin tunga. Vi grovhånglade ett tag innan han fick nog och drog av mig min tröja. Jag satte mig upp och fick av mig mina byxor med hjälp av Justin. När jag fått av mig dem satte jag mig på knä framför Justin som hungrigt närmade sig mina läppar. Men jag vek undan och hörde ett förvånat ljud från honom som övergick till ett nöjt stönande när jag började kyssa honom på magen. Mina händer vandrade längre ner samtidigt som han lutade sig tillbaka. Jag drog av honom hans kalsonger och Justin tog fram kondomer som han letat efter.
För ovanlighetens skull vaknade jag innan Justin. Min förkylning hade blivit värre och jag kände en bultande huvudvärk och svettig panna. Feber. Jag hoppas verkligen inte jag har smittat Justin, då har jag förstört hans turné. Fast å andra sidan var det ju hans eget val. Gud, jag är så lättövertalig!
Jag gick ur sängen för att hämta Justin's dator och sprang snabbt tillbaka nät jag kände hur kall det var. Med täcket ovanför mig loggade jag in på twitter.
Jag fick mig en smärre chock när jag insåg att jag numera hade 700 000 följare. Jag log stort för mig själv och bestämde mig för att skriva en tweet.
SarahAndrews: not feeling so well, think I'm having a bad cold. hope I don't infect someone, or, I think I did..whopsi..
Jag tryckte på skicka och gick sedan in för att se vilka som twittrat till mig. Direkt fick jag en massa 'get well soon' och 'i hope i die' men jag fortsatte vidare neråt tills jag såg en tweet som stack ut från mängden.
4everbelieberrr: hi Sarah, i support you and Justin, and I saw the concert in Paris. You are so cute together! He really loves you.
SarahAndrews: @4everbelieberrr hi and thanks! You're so sweet for saying that, I'll tell Justin you said hi. And I love him too. :)
Jag tryckte på skicka och hoppade till när det rörde sig under täcket. Jag såg på Justin som satt bredvid mi och flinade under täcket.
"vad gör du?" frågade han med ett stort leende.
"jag är inne på datorn under täcket, vad ser det ut som?" svarade jag med ett ännu större leende.
Han närmade sig för att kyssa mig men jag satte min hand på hans panna för att hålla honom borta, "du får inte bli mer sjuk än vad du är"
Han såg frågande på mig, "vad menar du? Jag är inte sjuk!"
Precis efter han avslutade meningen nös han högt och jag brast ut i skratt.
"nej, nej! Inte alls!" skrattade jag och lade mig på huvudkudden med huvudet utanför täcket.
Justin suckade, "jag får väl stanna inne idag. Tur att det inte är någon konsert utan att vi bara missar en massa shopping."
Han flinade brett när mitt ansikte fick en skräckslagen min, "i-ingen shopping?!"
"nepp, ingen alls!" skrattade han.
"vid närmare eftertanke tror jag inte att jag är så sjuk!" sa jag och reste mig ur sängen men drogs tillbaka av Justin.
"vi kan shoppa någon annanstans." log han.
Justin's Perspektiv:
Sarah gick med på det och kröp ner under täcket igen. Det knackade på dörren och jag gick bort för att öppna.
"hej gubben, jag kommer bara med lite frukost! Bra start på dagen." sa mamma när jag öppnade dörren och hon trängde sig genast förbi mig och gick in till Sarah.
"godmorgon Pattie." sa Sarah med en skrovlig röst och log.
Pattie satte direkt ner brickan som hon höll i händerna på ett bord och gick fram till Sarah och lade sin hand på hennes panna.
"men herregud, du har ju hög feber!" konstaterade hon.
Sarah såg på henne, "jag vet."
"du stannar i sängen hela dagen, för att bli frisk så snabbt som möjligt." sa mamma till Sarah.
Hon reste sig från där hon satt på sängen och gick fram för att ge mig en kram.
"mamma, jag stannar också i sängen idag, för jag mår inte så bra." sa jag samtidigt som jag lade mina armar om hennes midja i en snabb kram.
"Justin! Du måste vara mer försiktig, speciellt nu när vi är på turné! Du har tur att du inte har en konsert ikväll." svarade mamma innan hon gick ut ur rummet och lämnade oss. Jag gick och tog brickan med frukost på och fortsatte sedan bort till sängen där Sarah väntade.
"mammor.." mumlade jag.
Sarah tuggade klart, "hon är inte lika jobbig som min mamma i alla fall.."
Jag skrattade lätt och vi åt upp frukosten innan vi somnade.
Det blev inte lika långt som jag tänkt mig, men det är alltid något! Detta kapitlet har jag skrivit ihop på ipaden,så förlåt om det är några stavfel. Jag skyller på autocorrect.. :)
10 KOMMENTARER SÅ KOMMER ETT LÅNGT PÅ LÖRDAG!!
shawty with you kapitel 59
"Justin! Jag älskar dig! Kan jag få en autograf? Justin!"
Justin ställde gladeligen upp på några autografer innan Kenny drog i honom och fortsatte genom folkmassan. Även om det var många som skrek snälla saker till Justin hörde jag några som skrek att jag skulle dö och annat. Jag skakade av mig det och fortsatte min väg bakom Kenny bredvid Justin.
"Hey! Sarah!" skrek någon rätt nära mig. Jag vände mitt huvud för att säga hej och vara vänlig, men istället fick jag en knytnäve rätt upp i ansiktet. Slaget var så hårt att jag föll i marken.
"Sarah! Hur gick det?" frågade Justin som hade mig i sina armar.
Jag höll ena handen för kinden som nyss blivit slagen, "det gör rätt ont."
Han hjälpte mig upp på fötter och såg sig omkring efter den skyldige.
"Hallå! Lyssna nu allihopa!" skrek Justin.
"Hallå! Lyssna nu allihopa!" skrek Justin.
Folkmassan blev först helt galna med stängde sedan sina munnar så att det blev knäpptyst.
Justin tog ett djupt andetag för att stärka sin röst, "jag hoppas att alla förstår att det som hände nyss verkligen inte uppskattas. En helt onödig gärning som inte gjorde någon glad. Låt det inte upprepas."
Han tog min hand och klev in i bilen som startade och körde iväg.
Scooter sträckte fram en ispåse till mig, "här Sarah."
Jag tog snällt emot den och höll den emot min kind.
"Justin, du fattar att sånt här inte får hända?" sa Scooter.
Justin tittade ut genom fönstret, "men hur skulle jag kunna hindra det?"
Scooter suckade, "det kunde du inte. Men du ser ni vilka risker du utsätter Sarah för när du tar med henne på turnén. Alla dina fans är inte lojala."
"Det var mitt eget val att följa med och jag ångrar det inte!" invände jag.
Pattie satte sin hand på min axel, "gumman, du förstår inte hur stora konsekvenser det kan bli av detta."
"Jag föreslår att vi skickar hem Sarah för att undvika att allt blir värre." sa Scooter.
Justin's ögon fick en mörk, ursinnig färg när han hörde vad Scooter sa och han vände huvudet mot honom, "Sarah stannar."
"Men Justin.." började Pattie.
"Men sluta! Kan ni aldrig lyssna på mig och vad jag vill? Jag vill tillbringa sommaren med min flickvän, punkt slut."
Kenny såg på mig, och sedan på Justin, "och om Sarah blir slagen igen då? Denna gången var det bara ett knytnävsslag, men det kan bli värre."
"Då får vi väl ha fler vakter! Vad som helst!" skrek Justin ursinnigt.
"Jag vill stanna." sköt jag in för att rensa luften.
Justin som var på väg att säga något stängde munnen och såg på mig, log och sedan såg han på Scooter.
"Slutdiskuterat." flinade han, "nej, nu måste vi komma på bra humör här! Jag har ju konsert!"
Vi skrattade och bilen stannade utanför arenan. Justin försvann direkt för att göra sig i ordning så jag och Pattie gick och ställde oss framför scenen för att se.
Snart började det komma rök upp på scenen och strålkastare åkte över scenen.
"WHEN I SAY JUSTIN Y'ALL SAY BIEBER! JUSTIN!"
"WHEN I SAY JUSTIN Y'ALL SAY BIEBER! JUSTIN!"
Jag skrattade och skrek tillsammans med alla andra, "BIEBER!"
DJ'n skrek igen, "JUSTIN!"
Och publiken svarade samma sak, "BIEBER!"
"WHEN I SAY ONE, Y'ALL SAY TIME! ONE!"
"TIME!"
"ONE!"
"TIME!"
I samma sekund som publiken skrikit 'time' började introt till just den låten, one time, spelas.
Me plus you, Imma tell you one time
Me plus you, Imma tell you one time
Me plus you, Imma tell you one time
One time, one time
When I met you girl, my heart went knock, knock
Now there's butterflies in my stomach, won't stop, stop
And even though it's a struggle love is all we got
And we gon' keep keep climbing to the mountain top
My world, is your world
My world, is your world
And my fight is your fight
My breath is your breath
And your heart
And girl your my one love, my one heart
And girl your my one love, my one heart
My one life for sure
Let me tell you one time
Girl I love, girl I love you
Imma tell you one time
Samtidigt som han sjöng "girl I love, girl I love you" pekade han på mig. Jag log stort och kände Patties arm om mina axlar. Hon såg upp på honom med ett äkta, stolt leende.
Efter att han inlett med One Time som egentligen inte hörde till Believe, så fortsatte han med låtar som fanns med på albumet.
En lugn låt började spelas utan att Justin var på scenen. Arenan släcktes och en enda strålkastare lyste upp gången mellan platserna på parkettgolvet. Där, mitt i gången stod Justin med en gitarr i händerna. Ett stort jubel sorlade igenom hela arenan när han kom upp på storbildsskärmen på scenen. Justin började spela och sjunga. Jag kände igen denna låten. Your lips against mine. Han hade spelat den för mig innan de ens bestämt att den skulle vara med i albumet. Jag minns den dagen så väl, det var när vi var i Los Angeles och gick på stranden och Justin sjöng den för mig.
Justin började långsamt gå framåt närmare scenen och log stort mot alla han passerade. När han nästan var framme bytte han riktning och gick fram till mig. Han slutade spela för en stund och tog min hand och ledde mig upp på scenen. Det kändes rätt pinsamt, inte bara för att jag stod där utan att veta vad jag skulle göra, utan för att halva mitt ansikte var blåslaget. Justin såg mig djupt in i ögonen när han sjöng och brydde sig inte om publiken för någon minut. Jag stod där, glad över att jag hade fått turen att få en sån fin pojkvän.
Detta kapitlet var dock väldigt kort, men ni får nöja er med det med tanke på det milslånga kapitlet ni fick igår. Jag har ändå lyckats överträffa mig själv! :D
Eftersom 7 kommentarer på det igår gick så bra så satsar vi på 10 KOMMENTARER idag!
HADET!
shawt with you kapitel 58
Chelsea började direkt, "så, Sarah. Hur länge har du känt Justin?"
Efter vi hade ätit åkte vi ner igen och tog en promenad genom staden. Klockan var rätt mycket och vi skulle upp tidigt imorgon så vi bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet.
Direkt när vi kom ur hissen såg vi var mitt crew var. Vi stegade fram till dem.
Jag hade precis gått ombord på planet och letade mig fram till min plats med Carin strax bakom mig. Min väska slängde jag upp ovanför stolen och slog mig ner bredvid Pattie, och Carin satte sig på andra sidan om mig.
Justin ställde gladeligen upp på några autografer innan Kenny drog i honom och fortsatte genom folkmassan. Även om det var många som skrek snälla saker till Justin hörde jag några som skrek att jag skulle dö och annat. Jag skakade av mig det och fortsatte min väg bakom Kenny bredvid Justin.
"Hey! Sarah!" skrek någon rätt nära mig. Jag vände mitt huvud för att säga hej och vara vänlig, men istället fick jag en knytnäve rätt upp i ansiktet. Slaget var så hårt att jag föll i marken.
Jag funderade en stund, "nästan ett år."
"Och hur länge har ni varit tillsammans?"
"Lite mer än ett halvår." svarade jag tveksamt.
"Hur är Justin i dina ögon?" fortsatte hon och skyfflade på fler frågor.
Jag tänkte en stund, "han är omtänksam, har en bra personlighet och är godhjärtad. Och så är han rätt rolig." sa jag och skrattade till lite och såg på Justin. Han såg på mig med en glädjefull och kärleksfull blick. Jag log mot honom.
"Justin, hur är Sarah?" frågade Chelsea.
"Hon är fantastisk." svarade han utan att släppa mig med blicken.
1. Eiffeltornet 2. Sarah's randiga klänning 3. Justin sover på planet 4. Justin & Pattie 5. Justin & Sarah 6. Alfredo & Justin på Starbucks.
1. Eiffeltornet 2. Sarah's randiga klänning 3. Justin sover på planet 4. Justin & Pattie 5. Justin & Sarah 6. Alfredo & Justin på Starbucks.
Sarah's Perspektiv:
Vänta lite nu. Vad sa han? Inuti kändes det som om jag skulle explodera av glädje, bara hoppa runt i hela byggnaden. Men min fasad behöll ett sött leende.
Chelsea kollade på oss, "vilka turturduvor!"
Ingen av oss svarade utan bara log och skrattade nervöst.
"Sarah! Kommer du?!" ropade Justin.
Jag suckade, "snart!" och fortsatte platta mitt hår.
På mig hade jag en blå och vit randig klänning och vita ballerinaskor. Justin stod utanför badrummet och väntade otåligt när jag kom ut.
Han såg störande på mig och jag gick fram till honom med ett oskyldigt leende och kysste honom på kinden.
Då lättade han sig lite och tog min hand, "nu går vi."
Vänta lite nu. Vad sa han? Inuti kändes det som om jag skulle explodera av glädje, bara hoppa runt i hela byggnaden. Men min fasad behöll ett sött leende.
Chelsea kollade på oss, "vilka turturduvor!"
Ingen av oss svarade utan bara log och skrattade nervöst.
"Sarah! Kommer du?!" ropade Justin.
Jag suckade, "snart!" och fortsatte platta mitt hår.
På mig hade jag en blå och vit randig klänning och vita ballerinaskor. Justin stod utanför badrummet och väntade otåligt när jag kom ut.
Han såg störande på mig och jag gick fram till honom med ett oskyldigt leende och kysste honom på kinden.
Då lättade han sig lite och tog min hand, "nu går vi."
Hand i hand promenerade vi en bit med Kenny tills vi kom fram till Eiffeltornet. Solen hade precis börjat gå ner bakom tornet, så det hela såg ut som en dröm.
Jag bara stod stilla och gapade så när Justin drog med mig framåt rycktes jag med och Justin började skratta.
"Jag har förberett lite, följ med mig." sa Justin när han slutat skratta och skämt ut mig så det räckte.
Jag suckade, "du vet att jag hatar överraskningar."
Han bara flinade tillbaka, "och du vet att jag älskar att komma på överraskningar."
"Bara berätta vad det är!" sa jag.
"Nej, då är det ju inte kul." svarade han och drog in mig i hissen som gick upp i Eiffeltornet. Efter en stund stannade hissen och när vi gick ut märkte jag att vi var högst upp i tornet. Ingen annan var här, bara jag och Justin. Och Kenny då, men han räknas inte för han kommer ändå bara stå i ett hörn och ha tråkigt.
Jag mötte Justin's leende när han sträckte ut sin hand mot mig. Jag log sött tillbaka mot honom och lade min hand i hans. Han kramade om den lätt och ledde mig runt om till ett litet bord med tända ljus och utsikt över hela Paris.
Jag stod mållös och tittade på det hela att jag inte märkte Justin's flin mot mig.
"Justin, det här är för mycket." sa jag till honom och log.
Han tog ett steg närmare så att han nu var några centimeter från mitt ansikte, "inget är för mycket med dig."
Jag log åt vad han hade sagt och han kysste mina leende läppar.
Justin's Perspektiv:
Justin's Perspektiv:
Efter vi hade ätit åkte vi ner igen och tog en promenad genom staden. Klockan var rätt mycket och vi skulle upp tidigt imorgon så vi bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet.
När vi kom fram gick Kenny in till sig och vi in på vårat rum. Jag bytte direkt om till bara kalsonger och lade mig under täcket när Sarah kom ut från badrummet i hotpants och linne. Hon kröp ner under täcket bredvid mig och jag kysste henne på munnen.
"Sov gott, Justin." mumlade hon och blundade.
Jag såg leendes på hennes avslappnade ansikte, "god natt shawty." viskade jag och släckte lampan.
"Men herregud! Inte en gång till!"
"Men herregud! Inte en gång till!"
Jag satte mig snabbt upp i sängen och gnuggade mig i ögonen innan jag kunde urskilja Kenny vid sängens fot.
Jag gäspade. "vad är det nu då?"
Han såg på mig med en 'duh' blick, "ni har försovit er. Igen."
Jag svängde mina ben över sängkanten och reste mig upp för att gå och hämta mina kläder.
Kenny såg på min mage och log, "har lilla bieber tränat?"
Jag döljde min mage med händerna och suckade, "lägg av och väck Sarah istället. Lycka till."
Han fnös och petade på Sarah.
Jag skrattade åt honom samtidigt som jag tog på mig ett par svarta jeans, "hon vaknar inte när du gör så."
Kenny suckade som svar och ruskade istället om Sarah. Hon öppnade långsamt ögonen och såg på honom.
"Vad håller du på med?"
Kenny skrattade, "hon är vaken!"
Jag knäppte sista knappen på min skjorta och gick fram till sängen och satte mig på kanten bredvid Sarah.
"Vi är i lobbyn om tio minuter."
Kenny nickade, "och inte en sekund för sent."
Sedan stängde han dörren.
Jag vände mig mot Sarah som nu satt på kanten bredvid mig, "har du sovit gott?"
Hon drog ena handen genom sitt bruna hår, "som en stock."
Ett leende bildades på hennes läppar och jag log tillbaka och kysste henne.
"Vi måste skynda oss." sa jag och reste mig upp för att packa ihop min resväska. Hon gjorde det samma och tog på sig en svart skjorta och shorts. Hon försvann in på badrummet en stund innan hon kom ut igen och pressade ner sina saker snabbt i sin resväska. Hon lyfte upp den så att den stod bredvid henne och såg på mig, "ska vi gå?"
Jag flinade och nickade samtidigt som jag föste ut henne ur rummet och släckte efter mig.
Direkt när vi kom ur hissen såg vi var mitt crew var. Vi stegade fram till dem.
"Justin och hans tjej är här! Då kan vi åka till flygplatsen." sa Ryan och flinade.
Alla vände sig om och såg på oss.
"Ryan, du vet att jag heter Sarah. Sluta behandla mig som om jag vore ett objekt." sköt Sarah tillbaka och log mot honom.
Dan, Justin's musik tränare, skrattade högt. "hon tar sig ton!"
Alla stämde in i skrattandet och vi gick ut mot bilarna som skulle ta oss mot flygplatsen.
Bilresan gick ganska snabbt, och när vi kom fram till flygplatsen hade min hunger satt in. Jag hade inte ätit frukost än.
Bilresan gick ganska snabbt, och när vi kom fram till flygplatsen hade min hunger satt in. Jag hade inte ätit frukost än.
"Är någon hungrig?" frågade jag medans hela gänget gick igenom flygplatsen med vakter omkring oss.
"Det är bara du och Sarah som inte ätit frukost än. Starbucks ligger här runt hörnet." svarade Kenny och vinkade med oss bort från gruppen.
Jag drog med mig Sarah som jag höll i min högra hand bort till Kenny som väntade på att vi skulle haka på honom.
En ung kvinna stod vid disken när vi kom fram och tittade ner i sina mobil. Utan att titta upp började hon mumla ointresserat, "hej, vad får det lov att vara?"
Hon lade ifrån sig mobilen och såg upp på oss med leende läppar som ändrades till ett stort 'o' när hon såg vem jag var.
Hon började hoppa lite lätt på stället och fäkta med armarna, "herregud, herregud! jag är så ledsen, förlåt förlåt förlåt!"
Jag lugnade henne, "det är lugnt, lugna ner dig."
Hon tog ett djupt andetag och log ett stort leende, "okej. Okej, vad vill ni ha?"
Jag såg på Sarah för att fråga vad hon ville ha, hon stod och log stort mot tjejen.
"Vad vill du ha?" frågade jag och såg ner på henne.
Sarah vände huvudet uppåt för att möta min blick och sedan tjejens, "jag tar en kaffe och kycklingmacka."
"och jag tar samma." fortsatte jag och log snällt.
Tjejen log nervöst tillbaka, "ska bli!"
Hon vände sig om och tog fram två mackor och hällde upp kaffe i pappersmuggar. Tjejen gav oss vår beställning och jag lade fram pengarna på disken.
Hon skakade på huvudet, "det är gratis. Om jag får en autograf."
Ett stort flin bildades på allas ansikten och jag greppade en servett och skrev mitt namn.
"Här." sa jag och log och gav henne servetten.
Tjejen tog emot den, "tack så mycket."
Kenny stod och stampade otåligt i marken, "kom igen nu. Planet går snart och de andra väntar på er."
Jag skrattade och sa hejdå till tjejen och så gick vi snabbt till gaten där mycket riktigt alla andra otåligt satt och väntade.
"Hur kommer det sig att det alltid är ni två som kommer sist?" frågade mamma med armarna korsade över bröstet.
Jag skrattade nervöst, "man måste stilla sin hunger."
Mamma fnös och gav mig och Sarah våra biljetter. När jag läste våra sittplatser tog jag tag i mammas tröjärm så att hon vände sig om.
"Mamma, dessa platserna är inte bredvid varandra." sa jag oroligt.
Hon log, "ni kan behöva lite tid ifrån varandra. Det är inte bra att vara fastklistrad med någon annan så länge. Plus att jag vill ha chansen att lära känna Sarah också." Hon sneglade bort på Sarah som stod och pratade med Carin.
Jag suckade och gick med på det och gick ombord på planet.
Sarah's Perspektiv:
Sarah's Perspektiv:
Jag hade precis gått ombord på planet och letade mig fram till min plats med Carin strax bakom mig. Min väska slängde jag upp ovanför stolen och slog mig ner bredvid Pattie, och Carin satte sig på andra sidan om mig.
Pattie log snällt mot mig, "hej Sarah."
Jag försökte le snällt tillbaka mot henne. Pattie och jag hade aldrig riktigt haft chansen att lära känna varandra, vi hade bara hälsat och kallpratat lite. Men jag visste att hon var snäll, "hej!"
"Så, hur känns det att vara på turné hela sommaren nu då?" frågade hon.
Jag tänkte en liten stund på ett bra svar, "det ska bli riktigt kul och spännande."
Hon log, "du kommer gilla det för det mesta av tiden."
Jag visste inte vad jag skulle svara så jag bara log tillbaka. P.I.N.S.A.M.T.
Hon satte sig så att hon kunde se mig bättre, "berätta lite om dig."
Jag tog ett djupt andetag innan jag började berätta allt. Och när jag säger allt menar jag ALLT. Jag berättade om hur mycket vi flyttat, hur svårt det hade varit, om att min pappa dog och hur jag kom över det. Hur det kändes att behöva lämna sitt liv om och om igen och hela tiden behöva bygga upp ett nytt. Jag öppnade mig helt för Pattie som hela tiden satt och hade sin hand ovanpå min och nickade åt allt jag sa. Carin hade däckat i stolen bredvid mig när vi kom upp i luften, hon hade nog inte sovit i natt.
"Hej, detta är er kapten som talar. Vi landar nu i Berlin. Vädret är ganska ostadigt så räkna med lite turbulens. Vi ber er återgå till era platser och spänna fast bältet."
Jag gjorde som piloten sa och spände fast mig.
"Hej, detta är er kapten som talar. Vi landar nu i Berlin. Vädret är ganska ostadigt så räkna med lite turbulens. Vi ber er återgå till era platser och spänna fast bältet."
Jag gjorde som piloten sa och spände fast mig.
Sedan vände jag mig mot Pattie och log, "tack för pratstunden."
Hon log vänligt tillbaks, "så lite så. Nästa gång är det min tur att prata."
"Justin? När ska vi åka?" ropade jag.
"Justin? När ska vi åka?" ropade jag.
Justin kom ut från badrummet iklädd endast en handduk runt höfterna. Sexigt.
Han kom fram till mig och satte sig mitt emot mig i sängen i skräddarsits. Jag skrattade åt honom och han lutade sig fram och kysste mig mjukt på läpparna. Mitt skratt tystnade och jag kysste honom ytterligare en gång, hårt. Jag reste mig upp på knä och välte honom baklänges så att jag låg ovanpå honom. Han höjde sitt huvud och mötte mig i ännu en passionerad kyss och stack in tungan i min mun.
Jag låg på hans ena arm. Hans fria hand lekte med mitt hår och mina fingrade på hans magmuskler. Vi låg tysta och lyssnade på varandras andetag tills Justin's telefon ringde. Han kysste mig på pannan innan han gick iväg för att svara. Jag suckade och gick och klädde på mig, vi skulle trots allt till Justin's konsert när som helst nu.
Jag låg på hans ena arm. Hans fria hand lekte med mitt hår och mina fingrade på hans magmuskler. Vi låg tysta och lyssnade på varandras andetag tills Justin's telefon ringde. Han kysste mig på pannan innan han gick iväg för att svara. Jag suckade och gick och klädde på mig, vi skulle trots allt till Justin's konsert när som helst nu.
Mina ben hade precis kommit i mina byxor när Justin kom tillbaka.
Han flinade åt mig, "Hur går det?"
Jag hann inte svara för det knackade på dörren, så jag gav honom bara en sur blick.
Justin gick fram till dörren för att öppna och möttes av Kenny, Scooter och Pattie utanför i korridoren.
"Hej, nu åker vi." sa Pattie.
Jag tog min handväska och Justin sin mobil innan vi gick med dem ned.
"Det är rätt mycket fans där nere, så vi måste vara snabba." informerade Kenny oss, "hotellets vakter hjälper till, men det är säkert flera hundra fans."
"Beliebers." rättade Justin honom och log.
Vi skrattade och gick ur hissen. När jag såg den stora, skrikande folkmassan greppade jag genast ett hårt tag om Justin's hand och gick beskyddat med honom vid min sida.
"Justin! Jag älskar dig! Kan jag få en autograf? Justin!"
"Justin! Jag älskar dig! Kan jag få en autograf? Justin!"
Justin ställde gladeligen upp på några autografer innan Kenny drog i honom och fortsatte genom folkmassan. Även om det var många som skrek snälla saker till Justin hörde jag några som skrek att jag skulle dö och annat. Jag skakade av mig det och fortsatte min väg bakom Kenny bredvid Justin.
"Hey! Sarah!" skrek någon rätt nära mig. Jag vände mitt huvud för att säga hej och vara vänlig, men istället fick jag en knytnäve rätt upp i ansiktet. Slaget var så hårt att jag föll i marken.
bara jag som tycker detta var långt men helt utan mening?
aja, KOMMENTERA.
kommer nog ett imorgon, men då vill jag se 7 KOMMENTARER!
shawty with you kapitel 57
"Åh, jag har för mig att vi ska till Berlin en snabbis innan vi åker till London."
Jag skrattade så mycket att jag var nära att sätta maten i halsen.
"Vad är det som är så roligt?" frågade Kenny och såg på mig och sedan på Alfredo och Justin som kvävde ett skratt.
Jag log stort, "en snabbis?"
Kenny skrockade, "jaha, haha. Ni är väl för unga för sånt. Och så har ni dålig humor."
Justin blev genast allvarlig, "ursäkta? Min humor? Dålig? Ta tillbaka det där!"
Kenny satte händerna framför sig som en oskyldig gest, "okej, förlåt mig då."
Jag och Alfredo skrattade för oss själva åt de andra och snart hade vi ätit upp och skulle till arenan igen.
"Godmorgon sötnos. Hänger du med på min intervju?" hörde jag en röst säga.
Jag mumlade något ohörbart som svar och vände mig i sängen.
"Sarah, du måste vakna nu." sa rösten igen.
"Bara en liten stund till.."
Justin suckade, "du bad om det här."
Innan jag hann svara eller öppna ögonen kände jag hur kallt vatten rörde vid min kropp. Jag satte mig upp skrikandes och mötte Justin's flin där han stod och höll i en tom hink.
"Jag tänker hämnas." sa jag argt.
Han flinade ännu mer, "jag vet i alla fall hur man väcker dig."
Jag suckade och gick upp ur sängen för att göra mig i ordning. När jag hade duschat tog jag på mig en beige blus och ljusa jeansshorts.
"Ska vi gå?" frågade Justin som satt på den delen av sängen som inte var blöt när jag kom ut ur badrummet.
Jag nickade och såg Kenny vid dörren, "hej Kenny!"
"Hej Sarah, sovit gott?" frågade han och log.
Jag skrattade, "tills jag blev väckt." sa jag och syftade på Justin. Han stod bredvid mig med ett brett flin på läpparna.
"Men ska vi åka då?" sa Kenny och slog ihop händerna.
Vi gick ner till bilen och åkte snabbt till tv-studion där Justin skulle intervjuvas.
"Hej, följ efter mig så ska vi gå igenom om vad som ska hända under intervjun." sa en stressad kille med headset runt huvudet.
"Hej, följ efter mig så ska vi gå igenom om vad som ska hända under intervjun." sa en stressad kille med headset runt huvudet.
Justin tog min hand och gick efter killen till ett rum där programledaren satt. När vi kom in i rummet reste hon sig upp och gick fram till oss.
Hon skakade Justin's hand, "kul att se dig igen, Justin!"
"Detsamma Chelsea." svarade han och log.
Sedan fortsatte hon till mig, "och du måste vara Sarah! Trevligt att träffas."
"Jag älskar dina program!" sa jag, en aning starstruck.
Hon skrattade lite, "tack så mycket, tjejen!"
Sedan vände hon sig mot Justin igen, "så jag tänkte att om jag börjar snacka och så står du beredd på att gå ut till mig när jag säger ditt namn?"
Justin nickade som svar och hon fortsatte gå igenom programmet.
När dem var klara med det gick Justin för att få en mikrofon, så där stod jag, överlämnad och rätt vilse. Ända tills Kenny kom förbi.
Han stannade upp och såg förvånat på mig, "Sarah? Kom så sätter vi oss bredvid scenen och kollar på."
Han sträckte fram sin hand åt mig och jag tog den och drog med hjälp av honom mig upp från fåtöljen jag satt i.
Vi gick bort till sidan av scenen och ställde oss där.
"Hej älskling!" sa Justin bakom mig.
Jag vände mig om och såg på honom och log, "hej Justin, ska inte du in på scen nu?"
Han tog ett steg närmare mig, "inte än."
Jag flinade och lade en hårslinga bakom örat. Han satte sina händer på mina höfter och kysste mig mjukt.
"Jag måste gå nu, vi ses sen." viskade han och sprang i väg.
Jag vände mig tillbaka mot Kenny igen med ett leende fastklistrat på läpparna.
Justin's Perspektiv:
"och här har vi han! Självaste Justin Bieber!"
Justin's Perspektiv:
"och här har vi han! Självaste Justin Bieber!"
Jag steg självsäkert ut på scenen och log mot den jublande publiken som mest bestod av tonårstjejer.
"Hej Justin." sa Chelsea och hälsade på mig innan jag kunde sätta mig ner mittemot henne.
"Hej!"
Hon såg diskret ner i sina papper innan hon började, "så, vad gör du här, i Paris?"
Hon såg diskret ner i sina papper innan hon började, "så, vad gör du här, i Paris?"
"Mitt nya album, Believe, har jag precis släppt och nu är jag på världsturné med detta hela sommaren." svarade jag lugnt.
"Det låter kul! Så Paris är första staden på schemat? Var åker ni sen?"
Jag mindes konversationen från gårdagens lunch, "ja. Vi åker till Berlin imorgon och sedan till London."
Hon bad mig berätta lite om mitt album Believe, och jag svarade så gott jag kunde.
"Och nu till lite mer privata frågor. Justin, du har setts med en speciell tjej nu i några månader."
Jag suckade, jag visste att denna frågan skulle komma förr eller senare. Jag tog ett djupt andetag och svarade, "Det är Sarah."
"Och Sarah är din?.."
"Flickvän, ja."
Tv-studion fylldes av ett öronbedövande ljud som lät mer som skrik än jubel.
"Jag tror minst sagt att vi har Sarah här i studion! Skicka in henne!" ropade Chelsea.
Jag tittade bakom mig där jag såg Sarah motvilligt puttas ut på scenen av tv-arbetare. Tillslut kunde hon inte hålla emot längre och kom nervöst stapplandes ut på scenen och vinkade lätt mot publiken.
Chelsea reste sig upp och tog emot Sarah, "hej, varsågod och sitt."
Sarah var precis påväg att sätta sig ner när en kille kom fram med en mikrofon till henne och började sätta på henne den. När han var klar kunde hon äntligen sätta sig och hon såg vettskrämt på mig med en blick som sa 'hur kunde du göra såhär?!'
Chelsea började direkt, "så, Sarah. Hur länge har du känt Justin?"
Chelsea började direkt, "så, Sarah. Hur länge har du känt Justin?"
Jag funderade en stund, "nästan ett år."
"Och hur länge har ni varit tillsammans?"
"Lite mer än ett halvår." svarade jag tveksamt.
"Hur är Justin i dina ögon?" fortsatte hon och skyfflade på fler frågor.
Jag tänkte en stund, "han är omtänksam, har en bra personlighet och är godhjärtad. Och så är han rätt rolig." sa jag och skrattade till lite och såg på Justin. Han såg på mig med en glädjefull och kärleksfull blick. Jag log mot honom.
"Justin, hur är Sarah?" frågade Chelsea.
"Hon är fantastisk." svarade han utan att släppa mig med blicken.
aww, gulligt.
10 KOMMENTARER FÖR ATT FÅ NÄSTA KAPITEL IMORGON.
shawty with you kapitel 56
Övar inför konserten ikväll. Kenny kommer och hämtar upp dig vid tolv så jag hoppas du är vaken då. Jag älskar dig. Puss.
Jag lade lappen på min huvudkudde och gick sedan runt sängen. Jag tog bort en hårslinga från Sarah's ansikte och log lite, hon var så söt när hon sov. Jag kysste henne försiktigt på pannan innan jag reste mig upp och stängde rumsdörren efter mig. Jag tog hissen ner till lobbyn där Kenny och Scooter stod och väntade på mig.
Jag lade lappen på min huvudkudde och gick sedan runt sängen. Jag tog bort en hårslinga från Sarah's ansikte och log lite, hon var så söt när hon sov. Jag kysste henne försiktigt på pannan innan jag reste mig upp och stängde rumsdörren efter mig. Jag tog hissen ner till lobbyn där Kenny och Scooter stod och väntade på mig.
"All set?" frågade Kenny och flinade.
Jag nickade och drog upp mina byxor lite när vi hoppade in i bilen som skulle ta oss till arenan.
1. Justin & Carin 2. Justin på soundcheck 3. Justin 4. Justin på soundcheck 5. Scooter, Alfredo, Justin & Kenny 6. Pommes Frites
"Är du taggad inför ikväll?" frågade Scooter och såg på mig från passagerarsätet där han satt bredvid Kenny som körde bilen.
"Ja! Det var ett tag sedan, så jag längtar efter att få gå upp på scenen." svarade jag ivrigt.
Kenny skrockade tyst för sig själv och vi svängde in på parkeringsplatsen till arenan.
Kenny gick först ut ur bilen och såg mot ingången innan han såg på mig, "verkar som vi får gå bakvägen."
Jag nickade och följde efter Kenny.
När vi kom in i arenan mötte Carin, Scooter's flickvän, upp oss vid ingången. Hon brukar även hjälpa Ryan Good att välja vad jag ska ha på mig.
"Äntligen är ni här!" sa hon och gav Scooter en snabb puss på kinden, "Justin, följ med mig. Vi måste välja kläder innan vi gör något annat."
Hon tog tag i min hand och drog med mig bort till min loge där det redan hängde en massa kläder på galgar i hela rummet. Mitt i röran stod Ryan, min stylist.
"Justin! Det var ett tag sedan!" utropade han och gick fram för att ge mig en bro-kram.
Jag kramade honom tillbaka, "Hej Ryan!"
"Nu räcker det, ni har hälsat på varandra, ni har saknat varandra och så vidare. Tiden går grabbar! Vi måste hinna med allt!" avbröt Carin oss.
Jag suckade högt och Ryan skrattade.
Carin struntade i oss och höll fram en vit hoodie, "vad tycker du om den?"
Jag gjorde en grimas och hon suckade och hängde tillbaka den, "kom och leta upp något snyggt du gillar som vi kan utgå från!"
Jag rotade bland alla kläder tills jag hittade en svart och röd skinnjacka, "denna?" sa jag och drog fram den för att visa dem.
Carin nickade.
"Skitsnygg! Nu ska vi bara hitta lite saker att ha till den." sa Ryan och vände sig om för att börja rota i klädhögen.
Jag suckade nöjt och kastade mig på soffan, klar med vad jag skulle göra just nu.
Efter ett tag hade Ryan och Carin hittat röda byxor och tröja och svarta solglasögon och skor.
"Då var vi klara. Justin, ljudkillarna behöver dig på scenen." sa Ryan.
Jag nickade och reste mig från soffan där jag suttit ända sedan jag hittat jackan och gick bort mot scenen.
"Justin!" ropade någon från andra sidan scenen.
Jag tittade upp och såg en kille i trettio-års åldern som stod och vinkade mot mig. Jag skyndade på mina steg och var snart framme vid killen som stod och trasslade ut en massa sladdar.
Han skakade min hand, "trevligt att träffas. Jag heter Benjamin men du kan kalla mig för Ben."
Jag log tillbaka, "Justin."
"Jo, jag vill att du testar att sjunga i mikrofonen. Ser du killarna där borta?" sa han och pekade på två killar i ungefär samma ålder som honom som stod vid en massa knappar.
"Ja?" svarade jag och såg på killarna.
"De kommer visa dig när du ska sjunga och prata, och sånt nu när vi testar."
Jag nickade och tog emot mikrofonen och gick ut på scenen. Det var en liten skara människor som hade fått biljetter till soundchecken som var nu.
"Hej alla!" sa jag och ett jubel började. "Hur mår ni?" fortsatte jag och såg ut över folkmassan.
De fortsatte jubla och jag skrattade lite och tittade bort. Vid sidan av scenen stod mina dansare och snackade.
"Aye, killar! Kom ut hit!" ropade jag och vinkade in dem. De såg på mig innan de leendes kom utspringandes fram till mig på scenen. Jag gjorde mitt handslag med dem innan jag vände mig mot publiken igen.
"Det här är mina dansare, säg hej!" skrattade jag.
Dansarna vinkade och publiken jublade igen.
"Eyy, ljudkillarna, får vi lite musik här?!" ropade jag till de två killarna som stod vid ljudbordet.
Den ena killen sträckte upp handen i luften samtidigt som han satte på "Sexy and I know it".
Mina dansare började dansa och jag hängde på och shufflade.
Publiken skrek, "Go Bieber! Go Bieber!"
Efter ett tag var soundchecken klar och jag gick av scenen för att fortsätta med förberedelserna. Jag var på väg bort för att ta en vattenflaska när jag såg Scooter stå och prata med en kort, mörkhårig kvinna.
"Mamma!" ropade jag och gick fram till henne. Hon vände sig mot mig och gav mig en stor kram.
"Hej gubben. Jag har saknat dig."
Jag släppte henne och log, "jag har saknat dig med. Hur länge stannar du?"
"Nästan hela turnén." svarade hon.
"Bra, jag måste gå, vi ses sen!" ropade jag och fortsatte bort mot min loge.
Jag stupade rätt ner i soffan när jag kom in i logen som för övrigt numera var tom från alla kläder som varit här för någon timme sedan. Jag tog en klunk från min vattenflaska och såg hur dörren öppnades.
"Hej Justin." sa hon och log.
Jag reste mig upp från soffan och gick fram till henne, "godmorgon sömntuta."
Hennes kind kändes kall mot min hand och jag närmade mig långsamt hennes läppar.
"Justin! Hänger du med på lunch?!" sa Alfredo som stormade in i logen.
Jag såg upp på honom, "vänta lite."
Han flinade stort som svar och stängde dörren efter sig.
"Är du hungrig?" frågade jag Sarah.
Hon såg på mig som om det var självklart, "skojar du? Jag hann inte ens äta frukost innan Kenny kom och drog upp mig ur sängen."
Jag skrattade, "då går vi och äter."
Jag kysste henne snabbt på munnen innan vi gick ut ur min loge där Alfredo otåligt stod och väntade med armarna i kors, "ska vi gå eller?"
"Ja." svarade jag och tog Sarah's hand medan vi gick mot utgången där Kenny stod.
"Lunch?" frågade jag Kenny när vi kom fram till honom.
Han såg på mig, sedan Sarah och till sist Alfredo. "Vart ska vi?"
"Mc Donalds?" föreslog jag.
Kenny och Alfredo nickade ivrigt medan Sarah tvekade.
Jag såg på henne med hundögon, "kom igeeeeen. Du får välja restaurang nästa gång!"
Hon lade armarna i kors och såg skeptiskt på mig, "det sa du förra gången också."
Jag fortsatte se på henne med stora, bedjande ögon tills hon tillslut gav med sig och vi gick ut till bilen som stod utanför.
Sarah's Perspektiv:
"Vad vill du ha, Sarah?" frågade Kenny.
Vi stod i kön på Mc Donalds, nästan längst framme.
Jag såg på skyltarna med alla olika hamburgare innan jag tillslut bestämde mig, "en sallad."
Kenny fortsatte att vandra med sina ögon och stannade på Justin, "och du?"
Justin log stort, "Big Mac!"
Jag skrattade och så blev det vår tur att beställa. När jag hade fått min sallad gick jag bort till bordet längst ner i hörnet där Alfredo och Justin redan satt.
"Du kan inte bli mätt på det där lilla." sa Alfredo och syftade på min bricka med en sallad och ett glas vatten.
Jag såg först på min mat och sedan på honom och flinade, "jag kan tyvärr inte säga det samma."
Alfredo skakade på huvudet och öppnade förpackningen som innehöll hans hamburgare.
Jag vände mig mot Justin, "när ska vi se Eiffeltornet?"
Han tuggade klart innan han svarade, "Kan vi göra det imorgon eftermiddag? Jag har intervju på morgonen men sedan är jag ledig. Vi flyger också härifrån tidigt nästa morgon."
Jag nickade samtidigt som jag stoppade in en tomat i munnen.
"Vart ska vi?" frågade Alfredo ivrigt.
"Jag vet inte, fråga Kenny." svarade Justin och nickade med huvudet åt Kenny som kom gåendes med sin bricka med mat.
"Fråga vad?" undrade Kenny och slog sig ner på stolen bredvid mig.
Alfredo vände sig mot honom, "vart vi ska i övermorgon."
"Åh, jag har för mig att vi ska till Berlin en snabbis innan vi åker till London."
Jag skrattade så mycket att jag var nära att sätta maten i halsen.
"Vad är det som är så roligt?" frågade Kenny och såg på mig och sedan på Alfredo och Justin som kvävde ett skratt.
Jag log stort, "en snabbis?"
Kenny skrockade, "jaha, haha. Ni är väl för unga för sånt. Och så har ni dålig humor."
Justin blev genast allvarlig, "ursäkta? Min humor? Dålig? Ta tillbaka det där!"
Kenny satte händerna framför sig som en oskyldig gest, "okej, förlåt mig då."
Jag och Alfredo skrattade för oss själva åt de andra och snart hade vi ätit upp och skulle till arenan igen.
Inte så intressant, men något måste man ju ha för att det ska hända något?
10 KOMMENTARER SÅ KOMMER NÄSTA IMORGON.
(ni måste erkänna att det ändå var rätt långt, ellerhur? ;) )
/e.
shawty with you kapitel 55
Hon lugnade mig, "nej, Justin, du ska ingenting. Inget mer hände, och jag är så otroligt glad över att du inte blev arg på mig."
"Det var för att jag redan visste det." mumlade jag.
"Du vadå?!" sa hon.
"En tjej skickade en bild på dig och en kille som kysstes. Men jag visste inte det var Eric."
"Blev du inte arg?"
"Jo, men jag ville se om du berättade det själv för mig eller inte."
"Aww." sa hon och kramade mig hårt.
"Aww." sa hon och kramade mig hårt.
"Justin! Sarah! Vakna!"
Jag väcktes ur min sömn och vände på mig.
"Ni måste vakna annars missar vi flyget!" skrek rösten igen.
Jag öppnade långsamt ögonen och satte mig upp i sängen med benen över sängkanten, "vad är klockan?"
"Halv tio, vi måste åka om en kvart, skynda er!" sa Kenny en gång till innan han lämnade rummet. Jag suckade och sträckte mig över till andra sidan av sängen för att väcka Sarah som fortfarande sov. Hon hade inte ens vaknat om det brann i hotellet.
"Sarah, vakna. Vi har bråttom." sa jag. Ingen reaktion.
Jag hoppade på på henne och rufsade till hennes hår, "Sarah, vakna! Det brinner! Skynda dig!" skrek jag.
Hon öppnade ögonen, "va?!"
Sedan puttade hon bort mig och rusade upp ur sängen och började klä på sig. Jag satt kvar i sängen och log nöjt.
"Hallå?! Det brinner ju! Ska du bara dö här eller?" skrek hon hetsat.
Jag flinade, "det brinner inte, jag skulle bara få upp dig. Vi måste åka härifrån om.." jag tog upp min mobil, "tio minuter."
Hon stannade upp och såg argt på mig, "så du bara lät mig få panik eller? Det var inte roligt Justin."
Jag reste mig upp och gick fram till henne där hon stod lutad över sin resväska. Hon vände sig om och såg surt på mig. Jag flinade stort och kramade henne innan jag såg henne i ögonen och kysste henne.
"Nu måste jag verkligen skynda mig, Justin." sa hon och lämnade mig för att gå in i badrummet.
Jag packade ihop det sista i min resväska innan Sarah kom ut igen.
"Ska vi åka?" frågade hon.
Jag nickade och vi tog våra resväskor för att gå ut.
Sarah's Perspektiv:
Justin tog första steget ut ur flygplanet, "vi är här!"
Sarah's Perspektiv:
Justin tog första steget ut ur flygplanet, "vi är här!"
Jag skrattade åt honom och puttade på honom så att han skulle gå.
Vi hämtade upp våra väskor och sedan gick vi med Kenny som skydd mot utgången där en bil väntade på oss som skulle köra oss till ett hotell.
Vi hämtade upp våra väskor och sedan gick vi med Kenny som skydd mot utgången där en bil väntade på oss som skulle köra oss till ett hotell.
"Kolla, där är Eiffeltornet!" sa Justin och pekade på det höga tornet utanför bilfönstret.
Jag log, "vi måste åka upp i det."
Han såg på mig, "klart."
Bilen stannade framför ett hotell och vi hoppade ut och välkomnades varmt av en kille som skulle ta våra väskor upp till rummet. Vi gick in i hotellet och fram till lobbyn.
"Hello, we've booked two rooms to Mr. Bieber." sa Kenny till kvinnan bakom disken.
"Oh, of course Mr. Bieber!" sa hon och tittade på Justin, "you got the penthouse."
Hon räckte oss två kort som skulle vara nycklar till rummen och sedan bad hon oss att följa med henne för att få våra rum.
"Får du alltid takvåningarna?" viskade jag till Justin.
"Oftast." svarade han kort och log sedan mot mig innan han vände sig mot Kenny, "när kommer mamma och Scooter och resten?"
"Scooter och resten borde vara här till ikväll och Pattie tar första flyget imorgonbitti från Atlanta. Hon hinner nog precis i tid till din konsert.
Justin nickade som svar och kvinnan visade oss in i rummet vi fick.
"Wow.." var det enda jag fick ur mig.
"Hör av er om ni går någonstans." sa Kenny och stängde dörren efter sig.
Justin kom fram till mig, "du anar inte hur länge jag har väntat på det här." sa han och kysste mig mjukt med händerna runt mitt ansikte. Jag log och kysste honom länge tillbaka. Utan att sära på våra läppar ledde han mig till sängen och lade sig över mig. Han fortsatte kyssa mig en stund innan jag satte mig på honom, drog av min tröja och kysste honom hårt. Han kysste mig och drog av sin tröja. Just då knackade det och dörren öppnades.
Jag flög av Justin och hamnade på golvet bredvid sängen. Justin försökte kväva ett skratt där han satt i sängen, utan tröja.
"Hej, jag skulle bara undra om..Vad gör ni?" sa Scooter och såg på oss. Justin halvnaken i sängen, och jag som stack upp huvudet bakom sängen. Det såg nog ganska konstigt ut.
Justin försökte komma på något att säga, "ehh."
"I alla fall. Vi är här nu, och det är snart middagsdags. Kommer ni ner till lobbyn om en halvtimme så går vi och äter?" sa Scooter.
"Visst, det låter bra." svarade Justin. Scooter nickade och sa hejdå innan han lämnade oss. När vi hörde att dörren smälldes igen började vi gapskratta.
"Det såg nog inte helt rätt ut." sa Justin när vi skrattat klart.
"Det såg nog inte helt rätt ut." sa Justin när vi skrattat klart.
Jag flinade, "nej. Jag ska gå och duscha, vi ses snart."
"Jag behöver också duscha." sa Justin och blinkade med ena ögat.
Jag log, "glöm det Justin." Sedan stängde jag badrumsdörren efter mig.
Det varma vattnet strömmade ur kranen och jag schamponerade snabbt in mitt hår innan jag gick ur duschen och fönade det. När jag hade sminkat mig och klätt på mig gick jag ut till Justin som stod redo och klar för att gå.
Han såg på mig, "du är riktigt vacker Sarah. Är du klar att gå?"
Jag rodnade och gick fram till honom, "nu går vi."
Vi gick hand i hand ner till lobbyn där resten av Justin's crew redan stod och väntade på oss.
"Då var alla här. Ska vi gå?" frågade Scooter.
"Då var alla här. Ska vi gå?" frågade Scooter.
Alla höll med och vi gick till en restaurang som hade stängt för allmänheten för vår skull. När vi kom in i restaurangen stod det ett stort bord dekorerat med en massa blommor. Alla tog en plats och beställde mat.
Mitt i maten klingade någons glas och Scooter reste sig upp med sitt glas i ena handen.
Mitt i maten klingade någons glas och Scooter reste sig upp med sitt glas i ena handen.
Han harklade sig, "jag ville bara ta tillfället i akt och berätta hur duktiga alla ni är och hur bra och hårt ni har jobbat för denna grabben." sa han och såg på Justin. Justin flinade stort och Scooter fortsatte, "hur som helst, My World Tour gick ju hur bra som helst och jag är säker på att Believe Tour kommer gå minst lika bra. Imorgon startar det hela, jag tror nog att ni är lite nervösa men jag vet att det kommer gå bra, för det är ju ni. Tillsammans klarar vi allt. Skål för Team Bieber!"
Han skrattade lite åt det sista han sa och höjde sitt glas.
"Skål!" sa alla och tog en klunk ur sina glas.
Justin's Perspektiv:
Jag vaknade av min alarmklocka som ringde. Jag stönade och gick upp ur sängen för att ta en dusch.
Jag tog på mig jeansshorts och en vit T-shirt och skrev en lapp till Sarah.
Övar inför konserten ikväll. Kenny kommer och hämtar upp dig vid tolv så jag hoppas du är vaken då. Jag älskar dig. Puss.
Jag lade lappen på min huvudkudde och gick sedan runt sängen. Jag tog bort en hårslinga från Sarah's ansikte och log lite, hon var så söt när hon sov. Jag kysste henne försiktigt på pannan innan jag reste mig upp och stängde rumsdörren efter mig. Jag tog hissen ner till lobbyn där Kenny och Scooter stod och väntade på mig.
"Skål!" sa alla och tog en klunk ur sina glas.
Justin's Perspektiv:
Jag vaknade av min alarmklocka som ringde. Jag stönade och gick upp ur sängen för att ta en dusch.
Jag tog på mig jeansshorts och en vit T-shirt och skrev en lapp till Sarah.
Övar inför konserten ikväll. Kenny kommer och hämtar upp dig vid tolv så jag hoppas du är vaken då. Jag älskar dig. Puss.
Jag lade lappen på min huvudkudde och gick sedan runt sängen. Jag tog bort en hårslinga från Sarah's ansikte och log lite, hon var så söt när hon sov. Jag kysste henne försiktigt på pannan innan jag reste mig upp och stängde rumsdörren efter mig. Jag tog hissen ner till lobbyn där Kenny och Scooter stod och väntade på mig.
"All set?" frågade Kenny och flinade.
Jag nickade och drog upp mina byxor lite när vi hoppade in i bilen som skulle ta oss till arenan.
(Dem är i Paris om ni inte visste det.)
Vad tycker ni? 10 KOMMENTARER SÅ KOMMER NÄSTA IMORGON!
/e.
shawty with you kapitel 54
Jag loggade in på twitter och retweetade några men stannade upp på en speciell tweet.
@justinbieber you've gotta see this! And before you see it I just want you to know that I'm so sorry. she's a bitch. http://25.media.tumblr.com/tumblr_lsspqrYME71qjkjfoo1_500.jpg
Jag klickade nervöst på länken och när bilden visade sig övergick mitt humör från glatt till ursinnigt. Sarah som kysste en annan kille? Hur kunde hon? Och sedan bete sig som om inget hade hänt..
Sarah's Perspektiv:
Hoppas att ni har haft en trevlig flygresa. Vi kommer snart landa i Los Angeles, där är det cirka 25 grader ute och solen skiner. Hoppas ni får en trevlig vistelse och tack för att ni flyger med oss.
Jag kände hur planet började luta och att vi var på väg neråt. Jag försökte så gott jag kunde att hålla mig lugn, men jag höll mig hårt fast i stolens armstöd. Det pågick en liten panikattack inom mig och jag kunde andas ut när jag kände dunsen som betydde att flygplanet hade nått marken. Människor runt om mig började applådera och jag slappnade av.
Jag hade alltid varit lite flygrädd, speciellt vid start och landning.
Efter att ha hämtat min resväska vid bagagebandet, den kom nästan sist, ingen överraskning med min tur, så började jag gå mot utgången där Justin skulle vänta på mig. Jag gick förbi skyltar med olika namn på, och tillslut såg jag Kenny lite längre bort. Jag började gå med snabbare steg och när jag kom fram till honom välkomnades jag av en björnkram.
Efter att ha hämtat min resväska vid bagagebandet, den kom nästan sist, ingen överraskning med min tur, så började jag gå mot utgången där Justin skulle vänta på mig. Jag gick förbi skyltar med olika namn på, och tillslut såg jag Kenny lite längre bort. Jag började gå med snabbare steg och när jag kom fram till honom välkomnades jag av en björnkram.
"Hej Kenny!" sa jag samtidigt som jag kramade honom. "Var är Justin?" fortsatte jag sedan och såg mig omkring.
"Åh, ehm, han kände sig inte så bra så han väntar på hotellet istället." svarade han nervöst.
"Okej." sa jag förbryllat.
Kenny tog min väska och lade in den i bakluckan medan jag hoppade in i bilen. Han satte sig i förarsätet och körde iväg från flygplatsen.
Justin's Perspektiv:
Vi är på väg från flygplatsen nu. /Kenny
Jag suckade och låste mobilen och gick in i badrummet för att ta en snabbdusch innan Sarah kom.
Justin's Perspektiv:
Vi är på väg från flygplatsen nu. /Kenny
Jag suckade och låste mobilen och gick in i badrummet för att ta en snabbdusch innan Sarah kom.
Skulle jag säga att jag visste om att hon hade kysst någon eller skulle jag vänta och se om hon berättade det för mig?
Det knackade på dörren och jag gick snabbt för att ta på mig ett par jeans och en YMCMB-hoodie. Jag öppnade dörren och där stod Sarah och Kenny. Sarah hoppade på mig och kramade mig länge.
Det knackade på dörren och jag gick snabbt för att ta på mig ett par jeans och en YMCMB-hoodie. Jag öppnade dörren och där stod Sarah och Kenny. Sarah hoppade på mig och kramade mig länge.
"Jag har saknat dig så mycket!" viskade hon i mitt öra.
Jag kysste henne på kinden, "jag har saknat dig också."
Hon kysste mig på munnen och släppte mig sedan.
Kenny harklade sig, "sååå, jag ska nog gå nu. Vi ses imorgonbitti!"
"Hejdå Kenny, tack för skjutsen!" sa Sarah.
"Det var inget." svarade han innan han stängde dörren efter sig.
Sarah vände sig mot mig innan hon gick förbi mig för att kolla in rummet jag bodde i på hotellet.
Hon såg sig omkring, "Hur stor är din svit?!"
Jag flinade, "Penthouse."
Hon log stort och lade sig ner på sängen. Jag gick fram till henne och lade mig bredvid henne. Vi låg tysta en stund innan hon vände sig mot mig, "Justin, det är en sak jag måste berätta."
Here we go!
Jag såg menande på henne, "vad?"'
Hon suckade innan hon vände sig om för att titta upp i taket igen, "det var inget."
Jag reste mig upp, "ska vi gå ut och äta?"
"Visst." svarade hon och reste sig upp hon med. "jag ska bara byta om."
Jag väntade på henne tills hon kom ut ur badrummet med sitt långa, bruna hår utsläppt och en klänning i beige-blå nyans.
"Ska vi gå? Hallå, Justin?" sa hon och vinkade med händerna framför sig.
Jag slet blicken från henne, "ja."
Hon skrattade tyst för sig själv medans vi gick ut från sviten.
Jag tog henne till en italiensk restaurang precis vid hamnen och vi beställde båda spagetti, favoriträtten.
Efter att vi hade ätit gick vi ut på piren. När vi hade kommit längst ut stannade vi och såg ut på utsikten.
Efter att vi hade ätit gick vi ut på piren. När vi hade kommit längst ut stannade vi och såg ut på utsikten.
"Justin..Du vet det jag tänkte säga innan?" började Sarah och såg på mig.
Jag såg på henne, "ja?"
"Jo..Eh, asså, efter skolavslutningen så var vi på fest på kvällen..Visst, det var jättekul, men jag vill att du ska veta en sak. Bli hur arg du vill på mig, men snälla, lämna mig inte."
Jag visste att hon skulle säga det nu, "vad har hänt?"
Precis som om jag inte visste.
"Jag kysste en annan kille." viskade hon och såg ner på sina fötter. Jag sa ingenting, så hon tittade upp på mig, och när hon märkte att jag stod och tittade ut över havet blev hon orolig och sa, "men det var inte jag som kysste honom, han kysste mig! Och..Det var Eric."
Jag såg förvånat på henne, "Eric?"
Det överraskade mig verkligen, "jag trodde han skulle hålla sig borta från dig?"
"Det skulle han ju, men det gjorde han inte."
"Den jäveln, jag ska.."
Hon lugnade mig, "nej, Justin, du ska ingenting. Inget mer hände, och jag är så otroligt glad över att du inte blev arg på mig."
"Det var för att jag redan visste det." mumlade jag.
"Du vadå?!" sa hon.
"En tjej skickade en bild på dig och en kille som kysstes. Men jag visste inte det var Eric."
"Blev du inte arg?"
"Jo, men jag ville se om du berättade det själv för mig eller inte."
"Aww." sa hon och kramade mig hårt.
"Aww." sa hon och kramade mig hårt.
Rätt dåligt kapitel om jag får säga det själv..
Kommentera vad ni tycker! 10 kommentarer så kommer nästa imorgon.
Jag har en jättebra idé till nästa novell, Shawty With You var ju min första så den blev ju lite som den blev. Inte helt rätt i början känner jag. I alla fall så hade jag tänkt så smått avsluta denna novellen när vi nått runt 70 kapitel och sedan börja på nästa. VAD TYCKER NI?
shawty with you kapitel 53
Jag tog emot plastglaset som Ryan räckte fram till mig, "bra."
"Ska vi in och dansa?"frågade Hanna.
Jag nickade och grimaserade av bitterheten från drickan, "vad är det här egentligen?"
Ryan skrattade åt mig, "häxblandning."
Jag ryckte på axlarna och tog en klunk till innan vi gick ut på dansgolvet.
Vi dansade länge innan vi var så trötta att benen inte bar oss. Vi famlade oss skrattandes ut på terassen och satte oss ner.
"Men varför går du inte och snackar med tjejen om du tycker hon är så snygg?" sa Chaz till Ryan. Alla var fulla och inte vid sitt bästa tankestånd.
Vi skrattade alla utan anledning innan vi blev avbrutna av någon som kom fram till oss. Han satte mig bredvid mig.
"Hej Sarah,"
_________________________________________________________________________________________________
1. Sarah 2. Justin 3. Dricka 4. random 5. Justin 6. Sarah's klänning
Jag såg upp mitt i mitt skratt för att se vem det var. Även om jag inte såg vem det var så betedde jag mig som om jag visste det, "heeeej!"
Jag reste mig upp och vinglade till på mina höga klackar och var nära på att välta ut drickan jag hade i mitt glas. Personen som sagt hej till mig tog ett steg närmare och kramade om mig, jag bara stod där som ett fån utan att krama tillbaka, jag visste ju trots allt fortfarande inte vem det var.
Killen, som jag nu såg att det var, stödde mig med sin ena arm, "hur är det?"
Jag flinade, "kunde inte ha varit bättre!"
"Du ser lite...full ut."
Jag skrattade, "lite, men det är inte så farligt."
Han tog tag i min hand och började dra bort mig från mina vänner, "jag måste prata med dig."
Jag räckte snabbt över mitt glas till Hanna som satt tillsammans med Ryan och Chaz på kanten av terassen och såg konstigt på mig innan jag följde efter killen.
När vi kommit bort till gränsen av trädgården stannade han och vände sig mot mig, "jo, asså, jag är ledsen för vad som har hänt och allt. Kan du förlåta mig?"
Jag stod där som ett stort frågetecken och tittade på honom innan jag insåg vem killen var, "E-Eric?"
Eric nickade och pressade sina läppar mot mig. Jag kände mig helt överrumplad och bara stod där innan jag uppfattade vad som hände. Jag puttade iväg honom ifrån mig och såg på honom.
"Är du dum i huvudet eller?!"
Han såg förvånat på mig, "förlåt, jag trodde.."
"Nej, du trodde ingenting! Det är det som är felet!" skrek jag och lämnade honom.
Jag gick ursinnigt tillbaka till Ryan, Chaz och Hanna.
"Vad fan är det för fel på den killen?!" sa jag och satte mig på stenplattorna framför dem.
Chaz såg på mig, "varför följde du ens med honom från första början?"
"Jag såg ju inte vem det var." muttrade jag som svar. "kunde inte ni sagt något?!"
Hanna skrattade, "jovisst, du Sarah, du vet att det är Eric va?" sa hon sarkastiskt.
Jag blängde på henne. Hon kröp fram till mig och kramade mig hårt, "vad gjorde han?"
Jag svarade inte. Han hade kysst mig. Varför såg jag inte att det var han? Hur kunde jag vara så dum? Justin kommer bli förkrossad om han får reda på det. Mitt liv kommer gå i bitar, jag kan inte säga något. Men tänk om Eric säger något? Jag kommer dö.
Jag började gråta. Jag kunde inte hjälpa det, mitt liv kändes meningslöst just nu.
"Gumman, ska vi åka hem?" hörde jag Hanna säga.
Jag nickade.
"Vi tar min bil." sa Chaz och reste sig upp.
Ryan följde också med oss och vi åkte hem till Hanna's hus.
"Okej, vad har hänt?" sa Chaz.
"Okej, vad har hänt?" sa Chaz.
Vi satt alla i Hanna's rum, vi hade huset för oss själva för hennes föräldrar var bortresta.
"Eric kysste mig."
Ryan grimaserade, "ajdå."
Jag såg på honom, "vad ska jag göra?"
"Ingenting. Fast om Justin får reda på det ligger du nog risigt till."
"Berättar inte du och han får reda på det från annat håll blir det värre än om du berättar det själv." sa Chaz. han har sina ljusa stunder ibland.
"Men han kommer ju hata mig." sa jag.
"Det vet du inte. Beror på hur du berättar det, säg inte att det inte var meningen bara. Det köper han inte." sa Hanna.
"Jag vill verkligen inte att detta ska ta slut.." mumlade jag.
"Sarah, vakna. Din mamma ringde precis, hon är hemma nu."
"Sarah, vakna. Din mamma ringde precis, hon är hemma nu."
Någon ruskade mig om axlarna, jag har aldrig varit lätt att väckas.
Jag vände mig i sängen, "fem minuter till.."
"SARAH VAKNA!!!" skrek Chaz i mitt öra.
Jag ryckte till och satte mig yrvaket upp i sängen innan jag kände huvudvärken bulta i mitt huvud.
"Är du dum eller?" sa jag till honom.
Han flinade stort och stolt, "funkar varje gång."
Jag reste mig upp ur sängen och tog på mig kläder och gjorde mig i ordning.
Jag reste mig upp ur sängen och tog på mig kläder och gjorde mig i ordning.
"Jag tror inte vi hinner ses innan jag åker, så hejdå." sa jag och kramade om dem hårt.
"Lova att höra av dig så ofta du kan." sa Hanna.
Jag log, "lovar."
Sedan gick jag ut genom dörren och stängde den bakoom mig. Tre månader utan mina närmaste vänner, check.
Nästa dag, Justin's Perspektiv:
Jag vaknade av att solens strålar lös igenom mina gardiner. Jag kisade och satte mig upp i sängen och greppade min telefon. Jag hade ett nytt sms från Sarah:
Nästa dag, Justin's Perspektiv:
Jag vaknade av att solens strålar lös igenom mina gardiner. Jag kisade och satte mig upp i sängen och greppade min telefon. Jag hade ett nytt sms från Sarah:
Nu flyger jag! Ses om några timmar, saknar dig otroligt! love you. puss.
Jag log och svarade:
Jag kan knappt vänta! Saknar dig så det gör ont, och jag älskar dig mer.
Jag loggade in på twitter och retweetade några men stannade upp på en speciell tweet.
@justinbieber you've gotta see this! And before you see it I just want you to know that I'm so sorry. she's a bitch. http://25.media.tumblr.com/tumblr_lsspqrYME71qjkjfoo1_500.jpg
Jag klickade nervöst på länken och när bilden visade sig övergick mitt humör från glatt till ursinnigt. Sarah som kysste en annan kille? Hur kunde hon? Och sedan bete sig som om inget hade hänt..
Förlåt om det är lite kort, men jag hinner inte med mer just nu.
kommentera.
puss.
shawty with you kapitel 52
"Hjälp mig! Ska jag ha den vita eller blommiga?!" ropade Hanna till mig.
Jag tittade upp från spegeln där jag stod och sminkade mig.
"Den blommiga, helt klart." svarade jag och återgick till att sminka mig.
Hon slängde den vita klänningen åt sidan, "okej, tack."
Jag hade på mig en blommig kjol och marinblått linne. Mitt hår var självvågigt och hängde löst över mitt bröst.
Det ringde på dörren och Hanna hade precis dragit på sig sin klänning, vi var klara.
Min mammas röst hördes från nedervåningen, "tjejer, killarna är här!"
"Vi kommer!" skrek jag tillbaka.
Jag såg på Hanna, "är du redo?"
Hon rättade till klänningen lite och tog en snabb titt i spegeln, "nu kör vi."
_________________________________________________________________________________________________
1.Chaz 2. Ryan 3. Twitter 4. Sarah's resväska 5. & 6. fest
Vi gick ner för trappan där Ryan och Chaz stod, Ryan i kavaj och skjorta och Chaz i en skjorta.
"Stiliga pojkar!" sa Hanna och gick fram och kramade om dem.
Jag log stort, "hej på er!"
De flinade tillbaka. "vi är jättesnygga. Vi vet." sa Chaz.
Alla skrattade och så gick vi ut till Chaz's bil som stod parkerad utanför huset. Chaz satte sig i förarsätet och Ryan bredvid honom och jag och Hanna i baksätet.
Ryan såg bak på mig och Hanna, "vad ska vi göra ikväll?"
Ett leende klistrades på Hannas läppar, "och vad får dig att tro att vi ska göra något med er ikväll?"
"För att ni ändå inte har något bättre för er?" sköt Ryan tillbaka och flinade.
"Sant." erkände jag och log.
Hanna suckade och erkände sig överlistad, "jajajaja.."
Chaz tittade på oss i backspegeln, "Jessica Daniels har fest ikväll, vi kan ju dra dit?"
"Visst!" svarade jag och log.
Chaz rullade in på skolans parkering och stannade bilen. Vi hoppade ut och gick in i skolan som var full av elever, lärare och några föräldrar. Aulan hade hunnit bli rätt full men vi lyckades hitta några platser i mitten av det stora rummet.
Avslutningen var slut och Chaz körde mig och Hanna hem till mitt hus.
Avslutningen var slut och Chaz körde mig och Hanna hem till mitt hus.
"Vi ses ikväll!" sa jag innan jag stängde bildörren efter mig.
Hanna hoppade ut från andra sidan av bilen, "hejdå!"
Jag låste upp dörren, "Är någon hemma?!"
Inget svar. Jag tog av mig mina ballerinaskor och gick in i köket. På diskbänken låg det en lapp. Jag gick fram till den och lade ner nycklarna bredvid lappen innan jag tog upp den för att läsa.
Hej Sarah! Jag var tvungen att åka till Toronto med jobbet, kommer hem i övermorgon innan du åker! Puss mamma.
Jag suckade och slängde lappen i papperskorgen, "ska vi börja packa då?"
Hanna uppenbarade sig i dörröppningen till köket, "vi kommer behöva packa ner hela din garderob."
Jag skrattade och så gick vi upp till mitt rum. Jag bytte snabbt om till en slapp, vit magtröja och gråa mjukisbyxor och tog fram min resväska som låg intryckt under min säng och lade den vidöppen på sängen.
"Okej, du ska vara borta i tre månader, hur mycket behöver du?" sa Hanna.
Jag flinade, "rätt mycket."
Hon suckade och tog min dator som låg på bordet bredvid min säng. Med datorn framför sig satte sig Hanna i skräddarsits på sängen.
"Du är inloggad på twitter, gör det något om jag kollar runt lite?" sa hon och såg upp från skärmen.
"Nejdå, det gör inget. Svara någon också som har skrivit till mig." svarade jag med huvudet i garderoben.
"Du skojar?! Herregud, 200 000 följare? Och här sitter jag med 92."
Jag skrattade, "så kan det gå."
"Jag ska säga till alla att följa mig så får vi se hur många jag får då!"
@SarahAndrews: chilling with my bestie @HannaLeigh95, go follow her!
"Hur orkar du med alla dina mentions?" frågade Hanna sedan, djupt koncentrerat i vad som visade sig på datorskärmen.
@SarahAndrews: chilling with my bestie @HannaLeigh95, go follow her!
"Hur orkar du med alla dina mentions?" frågade Hanna sedan, djupt koncentrerat i vad som visade sig på datorskärmen.
Jag skrattade tyst för mig själv, "det gör jag inte, jag svarar långt ifrån på alla. De flesta är ändå bara hat och avundsjuka."
"Är det?! Jag måste svara på dem!"
"Feel free. Men tänk på att inte svara taskigt, jag ska vara starkare än dem."
Hon svarade inte utan återgick till min twitter.
Hanna's Perspektiv:
Jag gick igenom ett antal obetydliga tweets till Sarah innan jag stannade på en.
@xswaggingbieber11: you don't deserve to be with justin, go and die bitch. no one likes you.
Hanna's Perspektiv:
Jag gick igenom ett antal obetydliga tweets till Sarah innan jag stannade på en.
@xswaggingbieber11: you don't deserve to be with justin, go and die bitch. no one likes you.
@SarahAndrews: I'm sad to hear that. but I love him, and you can't change that.
Jag gick vidare och stannade till på en jättegullig tweet.
"Sarah, du måste höra denna!"
Hon vände sig mot mig, "vad?"
"Lyssna här: you and justin are so cute together! you're like soulmates, he's never been happier than with you."
Hon skrattade, "haha, nej så sött! Svara henne."
"Redan påväg!" sa jag med fingrarna på tangentbordet.
Thank you sweetie! it's really nice to see some love around here, that means alot. #muchlove to you.
Jag förnyade sidan och såg att hat-tjejen hade svarat, jag log för mig själv.
@xswaggingbieber11: you fkn bitch! bieber is not yours, he belongs to beliebers. stop taking advantage of him.
@SarahAndrews: sweetie, give me all the hate. i don't care. you obviously don't have anything better to do than hating on me and that's not gonna get you anywhere.
@xswaggingbieber11: just realise that he doesn't love you. you're such a golddigger, everyone hates you. may you burn in hell.
@SarahAndrews: it's called true love. sorry honey, i don't wanna go to hell. have a nice life, and stop the hate. bye.
"Där satt den! Tjejen sitter nog och inser sig själv ägd av mästaren just nu."
Sarah skrattade, "bra. Logga ut från min twitter nu."
Sarah's Perspektiv:
Jag hade packat ungefär en hundradel av mina kläder och jag åker i övermorgon. Paniken stiger. Jag och Hanna var klara med att göra oss i ordning inför festen. Vi tog min bil och var snart framme vid Jessica's hus.
"Hej!" sa Chaz och kom fram till oss.
Jag kramade honom, "hej Chaz."
Han fortsatte och kramade Hanna och Jessica kom fram till oss.
"Hej tjejer! Kul att ni kunde komma, dricka och annat finns där inne."
Hon gav oss en snabb och lös kram innan hon gick vidare.
Jag såg på Chaz, "var är Ryan?"
Han såg sig omkring, "han borde vara här någonstans..Där är han!" Han ropade högt över musiken, " Aye! Ryan!"
Ryan, som stod borta vid drickan såg upp och log innan han kom fram till oss med dricka till oss i händerna.
"Hej! Läget?"
Jag tog emot plastglaset som Ryan räckte fram till mig, "bra."
"Ska vi in och dansa?"frågade Hanna.
Jag nickade och grimaserade av bitterheten från drickan, "vad är det här egentligen?"
Ryan skrattade åt mig, "häxblandning."
Jag ryckte på axlarna och tog en klunk till innan vi gick ut på dansgolvet.
Vi dansade länge innan vi var så trötta att benen inte bar oss. Vi famlade oss skrattandes ut på terassen och satte oss ner.
"Men varför går du inte och snackar med tjejen om du tycker hon är så snygg?" sa Chaz till Ryan. Alla var fulla och inte vid sitt bästa tankestånd.
Vi skrattade alla utan anledning innan vi blev avbrutna av någon som kom fram till oss. Han satte mig bredvid mig.
"Hej Sarah,"
_______________________________________________________________________________________________
Förlåt för att ni har fått vänta så länge! men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.. ;)
Det är ju jullov och allt, så jag får skylla på det.
10 KOMMENTARER SÅ KOMMER NÄSTA IMORGON! :D
puss.
shawty with you kapitel 51
"Vi är väl båda onormala då!" skrattade hon.
Jag tog ett tag om hennes midja, "jag gillar att vara onormal med dig." sa jag innan jag kysste henne. Hon log stort under kyssen så jag passade på att få in min tunga i hennes mun. Vi stod och hånglades mitt i mitt rum, jag ledde henne till min säng utan att låta våra läppar skiljas åt och lade mig över henne.
Vi fortsatte hångla och sedan vände hon på oss så att hon satt på mig. Hon kysste mig på munnen först och sedan på kinden och fortsatte sedan ner på halsen. Hon kysste mig på mitt nyckelben och viskade i mitt öra:
"Jag är fortfarande hungrig."
Hon rätade på sig och log mot mig, jag log stort mot henne och satte mig upp så hon satt i mitt knä.
"Då får vi väl hämta pizzan." sa jag och kysste henne. Hon log och höll mitt ansikte i sina händer medan hon kysste mig passionerat.
_________________________________________________________________________________________________
1. Ryan & Chaz 2. Sarah's jeans 3. Justin & Sarah 4. Sarah's pyjamas
Sarah hade krupit ner under mitt täcke i min säng. Jag kom ut ur badrummet iklädd endast kalsonger, släckte i rummet och kröp ner bredvid henne. Jag pussade henne på kinden och hon gnydde och vände sig om. Jag var precis påväg att somna när jag hörde små tysta snyftningar. Jag öppnade ögonen och såg konturerna av Sarah. Hon låg på sidan med ryggen mot mig och grät. Jag lade mina armar om henne och hyschade.
Sarah hade krupit ner under mitt täcke i min säng. Jag kom ut ur badrummet iklädd endast kalsonger, släckte i rummet och kröp ner bredvid henne. Jag pussade henne på kinden och hon gnydde och vände sig om. Jag var precis påväg att somna när jag hörde små tysta snyftningar. Jag öppnade ögonen och såg konturerna av Sarah. Hon låg på sidan med ryggen mot mig och grät. Jag lade mina armar om henne och hyschade.
"Det kommer bli bra." viskade jag.
Hon slutade snyfta och vände sig om för att se på mig, vilket var omöjligt i mörkret.
"Hur ska det bli bra? Min morfar är död, Justin. Han kommer inte tillbaka."
Jag svarade inte utan låg och tittade upp i taket.
Till slut vågade jag säga något, "alla dör någon gång. Man måste komma över det, hur ska man annars fortsätta leva? Se på alla andra som har misst sina nära och kära, dem kom över det. Nu är det din tur. Klart du får vara ledsen, det är bara konstigt om du inte är det. Jag bara säger att det blir bättre."
Hon log mot mig och kysste mig hårt.
Sarah's Perspektiv, två månader senare:
Jag stupade ner i sängen, utmattad efter den långa flygresan mellan Chicago och Toronto, för att inte tala om bilresan från Toronto hem till Stratford. Vi hade varit och hälsat på mormor som blivit helt ensam efter morfars bortgång.
Sarah's Perspektiv, två månader senare:
Jag stupade ner i sängen, utmattad efter den långa flygresan mellan Chicago och Toronto, för att inte tala om bilresan från Toronto hem till Stratford. Vi hade varit och hälsat på mormor som blivit helt ensam efter morfars bortgång.
Jag bytte snabbt om till en stor T-shirt och pyjamasshorts innan jag kröp ner under täcket och somnade direkt.
*beep beep beep beep*
Jag tryckte på snoozeknappen och vände mig om innan jag hann inse att det var skola idag, sista skoldagen innan sommarlov! Det var tisdag idag, och imorgon är det avslutning!
Jag tog på mig knälånga jeans och ett linne, sminkade mig lite och gick ner för att äta.
"VI SLUTAR IMORGON!"
"VI SLUTAR IMORGON!"
Hanna kom framspringandes till mig med väskan på ryggen och gjorde glädjeskutt när jag stod med huvudet i skåpet. Jag såg på henne och log stort innan jag började göra glädjeskutt tillsammans med henne.
"OCH PÅ FREDAG ÅKER JAAAG!" skrek jag.
"WIIEE, va? redan?" Hon slutade hoppa och såg på mig.
Jag såg förbryllat på henne, "det visste du ju."
Hon skakade på huvudet för att få bort svåra tankar, "jo, men jag trodde inte det var så snart."
Jag skrattade och kramade henne, "gumman då, vi har ju tre dagar med varandra!"
Hon kramade mig tillbaka lätt, "och tre månader ifrån varandra."
Jag suckade och visste inte vad jag skulle säga, men som tur var kom Ryan fram till oss just då.
"Hej tjejer!"
Jag log, "hej Ryan."
"mhh, hej." mumlade Hanna.
Ryan såg konstigt på henne och sedan menande på mig, "vad är det med tjejen?" Han pekade med tummen på Hanna som stod bredvid honom.
"Hon hade inte tänkt på att jag åker på fredag."
Ryan's ansiktsuttryck gick från ett flin till ett förvånat och ledset uttryck, "va?!"
Jag höjde ögonbrynen, "har jag inte berättat detta för någon eller har alla så dåligt minne?!"
"Varför har alla dåligt minne?" sa Chaz som kom gåendes fram till oss med händerna i fickorna och tuggummi i munnen. Han såg ut som om han försökt se ut som en gangster men misslyckades totalt eftersom man visste hans personlighet utan och innan.
Jag såg menande på händerna i hans fickor och upp på kepsen som han hade på sne på huvudet, "seriöst?"
Han blåste en bubbla med tuggummit, "vad?"
Jag skakade på huvudet och skrattade, "ändra inte din stil, Chaz, det ser fel ut."
Han tog ut händerna ur fickorna och rättade till kepsen på huvudet, "ja ja, men varför har alla dåligt minne?"
"De två," började jag och nickade med huvudet och Hanna och Ryan som stod och pratade med varandra lite längre bort, "visste inte att jag åker på fredag."
Chaz såg ut som om han skulle tappa hakan.
Jag stönade och såg upp i taket, "herregud! Lyssnar ni överhuvudtaget på vad jag säger någon gång?!"
"Jo, klart vi lyssnar, men allt går väl inte in i hjärnan heller." sa Chaz som stirrat på väggen och såg på mig nu.
Jag flinade stort och han flinade tillbaka och närmade sig mig för att ge mig en kram.
"Du är bäst, Chaz." sa jag och kramade honom hårt.
"Du med." svarade han.
Hannas klänning Sarah's klänning
"Hjälp mig! Ska jag ha den vita eller blommiga?!" ropade Hanna till mig.
"Hjälp mig! Ska jag ha den vita eller blommiga?!" ropade Hanna till mig.
Jag tittade upp från spegeln där jag stod och sminkade mig.
"Den blommiga, helt klart." svarade jag och återgick till att sminka mig.
Hon slängde den vita klänningen åt sidan, "okej, tack."
Jag hade på mig en blommig kjol och marinblått linne. Mitt hår var självvågigt och hängde löst över mitt bröst.
Det ringde på dörren och Hanna hade precis dragit på sig sin klänning, vi var klara.
Min mammas röst hördes från nedervåningen, "tjejer, killarna är här!"
"Vi kommer!" skrek jag tillbaka.
Jag såg på Hanna, "är du redo?"
Hon rättade till klänningen lite och tog en snabb titt i spegeln, "nu kör vi."
_______________________________________________________________________________________________
Förlåt för att ni har fått vänta så länge!
Nu får ni hålla er till tisdag eller onsdag för jag åker iväg några dagar.
När jag kommer hem vill jag se 10 kommentarer, det klarar ni!
puss
/e.
shawty with you kapitel 50
"Jag behöver prata med er målsman, vet ni hur jag skulle kunna få tag på någon?"
Jag famlade ur mig mammas mobilnummer, livrädd för hur hon skulle reagera. Hennes pappa var död, min fina morfar. Världens bästa, snällaste, roligaste person. Varför just han?
"Tack, jag är ledsen."
Jag lade på och lade tillbaka telefonen på min plats. Sedan gick jag och satte mig i trappan med ansiktet i händerna och grät.
Sarah's Perspektiv:
Alla dör ju förr eller senare. Men jag trodde bara inte att det skulle bli just han. Jag hade aldrig tänkt mig min morfar död.
Jag låg och hulkade på golvet, lät tårarna rinna. Dörren smälldes upp, jag tittade upp och såg mammas nedgråtna ansikte.
________________________________________________________________________________________________
Hon bara stod där i dörröppningen. Joanie gick fram och kramade om henne. Mamma kramade henne känslolöst tillbaka innan hon stängde in sig på sitt rum. Joanie stod kvar på sin plats där hon kramat mamma men gick in i köket. Jag låg kvar på golvet och vilade huvudet på min ena arm.
Min storasyster kom tillbaka från köket med en stor kopp te i sina händer. Hon gick planlöst förbi mig och vidare upp för trappan. Jag hörde hennes dörr smällas igen bakom henne. Ensam igen.
Jag vet inte hur länge jag låg kvar på golvet men till slut reste jag mig upp för att gå in på toaletten och tvätta av mit ansikte. Min spegelbild var inget att vara nöjd med. Jag hade svarta ränder över kinderna och ögonen var röda och fuktiga och inramades av ännu mer mascara. Jag snörvlade och satte igång kranen för att tvätta ansiktet.
Sedan - något finare i ansiktet och utan smink bestämde jag mig för att gå ut. Jag orkade inte vara kvar här hemma, det kändes bara instängt. Jag tog på mig mina vita converse och en tjocktröja innan jag gick ut. Det började bli varmt ute nu, jag behövde inte ha min jacka.
Jag visste inte var jag gick, men när vi kom fram till den höga muren förstod jag. Undermedvetet hade jag gått till Justin. Egentligen kände jag inte alls för att träffa honom just nu, jag ville vara ensam, men mina ben gick in på tomten. Innan jag visste ordet av stod jag framför ytterdörren och knackade på. Efter en halv minut öppnades dörren och Justin's leende fyllde stämningen. Det försvann när han märkte att jag var ledsen. Han drog in mig i huset och stängde dörren bakom mig. Jag tog av mig mina skor och Justin kramade mig.
"Vad har hänt?" frågade han och såg på mig medans han höll händerna om min midja.
Jag skakade på huvudet och började gråta. Han kramade mig hårt igen och sedan gick vi in på hans rum. Jag satte mig direkt på sängen och lutade mig mot väggen och drog upp benen.
Justin satte sig mitt emot mig, "berätta nu. Vad har hänt?"
Jag snörvlade och skakade på huvudet, "min morfar.."
Han såg förvånad ut, "vad är det med din morfar?"
Jag såg ner på mina blåmålade naglar innan jag såg upp på honom igen, "han, han..Han är död!"
Jag brast ut i storgråt. Jag grät och grät och Justin's armar omfamnade mig och gungade mig ömt fram och tillbaka.
Justin's Perspektiv:
Jag vaggade henne ömt i min famn medan hon grät ut. Efter en stund slutade hon gråta och lutade sig mot min axel. Vi satt bredvid varandra, helt tysta och tittade ut genom mitt fönster.
"Min farfar dog för några år sedan." sa jag tillslut utan att slita blicken från trädet jag tittade på.
Ur ögonvrån såg jag Sarah titta på mig med blanka ögon. Jag vände mig om och såg på henne.
"Hur kom du över det?"
Jag suckade, "tiden läker alla sår."
Hon försökte sig på ett leende, "och fina pojkvänner."
Jag log varmt mot henne och hennes armar slingrade sig runt om min kropp. Jag omfamnade henne och kysste henne på pannan, "fina flickvänner är också bra att ha."
Hon såg upp på mig och sedan på mina läppar innan hon tryckte sina mot dem i en lång, känslosam kyss.
Vi gick ner och Sarah lade sig direkt i soffan medan jag gick och slängde in en pizza i micron. När jag kom in i vardagsrummet hade hon satt på "Dear John och satt ihopkurad i soffan med en filt runt om sig. Jag ställde ner brickan med pizzan och dricka på bordet och satte mig bredvid henne.
"Är du hungrig?" frågade jag och såg på henne.
Hon såg på mig och log sedan skämtsamt mot mig, "vadå, är du det?"
Jag log, "ja."
Hon såg frestande på pizzan, "synd. Jag är så hungrig så jag tror jag äter den själv!"
Hon skrattade och tog pizzan och sprang iväg med den. Jag var snabbt uppe på fötterna och sprang efter henne. Jag kom upp till mitt rum och hittade henne ståendes med ett brett flin på läpparna och utan en pizza i händerna.
Jag gick långsamt mot henne med ett lurigt leende klistrat på läpparna, "var är pizzan?"
"Det du!" skrattade hon.
Jag sprang fram till henne och lyfte upp henne över axeln
"Juustiiin! Släpp ner mig!" skrek hon.
Jag flinade, "om du säger var pizzan är!"
Hon suckade, "i din garderob."
Jag satte ner henne med ett skratt, "vem gömmer en pizza i garderoben?"
"Män och deras mat.." sa hon bakom mig medans jag gick för att ta ut pizzan.
Jag vände mig om och såg på henne med lurig blick innan jag gick fram till henne. Jag lade mina händer på hennes höfter och hennes händer slingrades runt min hals. Hon trodde jag skulle kyssa henne, men jag vände mig mot hennes öra och viskade, "vilken kvinna gömmer mat?"
Hon släppte mig och såg på mig. Jag skrattade åt henne och hon stämde in.
"Vi är väl båda onormala då!" skrattade hon.
Jag tog ett tag om hennes midja, "jag gillar att vara onormal med dig." sa jag innan jag kysste henne. Hon log stort under kyssen så jag passade på att få in min tunga i hennes mun. Vi stod och hånglades mitt i mitt rum, jag ledde henne till min säng utan att låta våra läppar skiljas åt och lade mig över henne.
Vi fortsatte hångla och sedan vände hon på oss så att hon satt på mig. Hon kysste mig på munnen först och sedan på kinden och fortsatte sedan ner på halsen. Hon kysste mig på mitt nyckelben och viskade i mitt öra:
"Jag är fortfarande hungrig."
Hon rätade på sig och log mot mig, jag log stort mot henne och satte mig upp så hon satt i mitt knä.
"Då får vi väl hämta pizzan." sa jag och kysste henne. Hon log och höll mitt ansikte i sina händer medan hon kysste mig passionerat.
_______________________________________________________________________________________________
Lite annorlunda kapitel, ihopskrivet snabbt för jag ska se film nu.
Lite annorlunda kapitel, ihopskrivet snabbt för jag ska se film nu.
IMORGON ÄR DET JULLOV, YEEAAAH!
tagga satan!
vi får se hur mycket jag hinner skriva under julhelgen, jag hinner kanske skriva imorgon och i övermorgon, men den 24 är det julafton, 25 fyller min älskade morfar 83 så vi ska köra upp till kristianstad och sen stannar vi där till mellandagsrean, så vi får se när jag kommer hem!
Jag låter som en jävla blogg nu..cha cha bloggen!
(jag är galen, lev med det..)
KOMMENTERA.
puss!
/e.
shawty with you kapitel 49
Sista lektionen var slut, jag såg fram emot att komma hem och slippa tänka mer på skolan denna dagen. När jag kom fram till skåpen såg jag ett bekant ansikte, Luke.
"Hej, Luke."
Han sträckte på sig från att ha lutat sig mot skåpen, "hej."
Jag öppnade mitt skåp och lade in mina böcker, "vad händer?"
"Vill du gå och käka?"
Jag tog ut böcker som jag skulle ta med hem, men stannade upp för att titta på honom, "vadå? Nu?"
"Typ."
"Okej." svarade jag och log.
Jag tog min mörkbruna skinnjacka och skolväska och låste mitt skåp. Sedan gick jag bredvid Luke ut ur skolan.
Vi tog hans bil in till centrum och gick in och satte oss på ett café.
"Hur är det mellan dig och Justin då?" frågade Luke och log.
Jag flinade mot honom, "det är jättebra."
_________________________________________________________________________________________________
Justin's Perspektiv:
"Justin, du är snäll och gå och köper lite mat."
"Visst, vad vill du ha?"
Jag satt vid mormors köksbord och lekte med min mobil. Mormor som precis diskat efter lunchen stod och torkade av diskbänken. Hon räckte mig en lista med matvaror att köpa. Det kändes nästan som förr, innan jag blev känd. Jag tryckte ner den lilla lappen i min byxficka och gick ut med mina sneakers och hoodtröja på mig. Jag hade keps på mig med huvan över och solglasögon för att så få som möjligt skulle känna igen mig. Normalt skulle Kenny följa med mig men han var hemma med sin familj denna veckan så jag fick klara mig själv med paparazzis och galna fans. Jag har klarat det innan, så varför inte nu?
Efter att ha gått en bit i den friska vårvinden kom jag fram till centrum. Det såg ut precis som det alltid har gjort. Jag såg mig omkring och märkte till min förvåning Sarah genom ett fönster. Hon satt i ett café tillsammans med en kille. Killen kunde ha varit Chaz, men han var mycket mindre. Jag bestämde mig för att gå dit, vem var killen?
Det plingade till i en klocka när jag öppnade dörren till caféet och Sarah's blick riktades direkt mot mig. Först såg hon frågande på mig som om hon undrade vad jag gjorde här men sen lättade hon och log vänligt. Killen som suttit med ryggen mot mig vände sig om för att se på vad Sarah kollade på.
Killen hade bruna, nästan svarta ögon och nästan lika mörkt hår. Han såg smal ut, men hade muskler. Jag gick fram till dem, "hej Sarah."
Hon reste sig upp och gav mig en kram, "hej!" Hon flyttade sitt ansikte från att ha haft det vilande på min axel till att möta mitt och sedan kysste hon mig.
Jag släppte taget om henne och hon gjorde detsamma och satte sig ner igen. Jag tog av mig mina solglasögon och satte mig ner bredvid henne.
"Luke, det här är Justin, min pojkvän." sa hon och log, "Justin, detta är Luke."
"Hey." nickade jag.
Han nickade kort tillbaka och försökte sig på något som skulle se ut som ett leende.
Jag satte mig tillrätta och såg på de båda, "hur träffades ni?"
Sarah såg först på mig och sedan på Luke, "vi träffades i skolan, Luke var ny." Hon log sitt vackra leende.
Luke log för att hålla med, han reste sig upp, "jag ska nog gå, tack för idag Sarah." Han gav henne ett varmt leende innan han vände sig mot mig. "Kul att träffas."
Jag nickade, "detsamma."
"Vi ses imorgon, Luke!" sa Sarah innan Luke gick ut genom dörren. Jag vände mig direkt mot Sarah, "vad var det med den killen?"
Hon såg frågande på mig, "vem? Luke?"
Jag såg ut som om det vore den självklaraste saken, "han var ju hur sur och vrång som helst."
"Ja, jag vet inte. Han var helt som vanligt innan du kom. Han kanske blev starstruck!" svarade hon och log stort.
Jag flinade stort, "ja, jovisst. Han såg ju inte det minsta glad ut över att träffa mig."
Hon såg ut som att hon drunknade i sina funderingar, "ja, jag vet inte. Jag frågar honom imorgon, han verkade verkligen sur. Och det brukade han inte vara."
Jag log mot henne och lutade mig närmare henne. Mina läppar mötte hennes, de var som gjorda för varandra.
"Vad sägs om att vi ses imorgon?" viskade jag till henne.
"Jag kommer till dig efter skolan." sa hon och kysste mig en gång till innan vi reste oss, gick ut ur caféet och skildes åt.
Sarah's Perspektiv:
Jag stängde igen ytterdörren med en smäll och tog av mig skorna. Jag tog direkt min tunga skolväska för att göra läxor. Men istället för att gå in på mitt eget rum gick jag in på min systers rum. Hon satt mitt på sängen med sin laptop i knät.
Sarah's Perspektiv:
Jag stängde igen ytterdörren med en smäll och tog av mig skorna. Jag tog direkt min tunga skolväska för att göra läxor. Men istället för att gå in på mitt eget rum gick jag in på min systers rum. Hon satt mitt på sängen med sin laptop i knät.
Hon tittade upp när dörren öppnades,"hej Sarah!"
"Hej Joanie." svarade jag och släpade med mig min tunga väska in på hennes rum. Jag satte mig mitt emot henne och tog upp några läxböcker.
"Var är mamma?" frågade jag.
Hon såg upp från datorskärmen, "hon kommer inte förräns sent. Såg du inte lappen på köksbordet?"
Jag hann inte så långt." flinade jag.
Hon log och såg ned på skärmen igen och jag återgick till läxorna.
Efter ungefär en timmes av pluggande ringde hemtelefonen. Jag sprang ner och svarade.
Efter ungefär en timmes av pluggande ringde hemtelefonen. Jag sprang ner och svarade.
"Hej det är Sarah."
En mansröst svarade i andra änden, "hej, har jag kommit till familjen Andrews?"
"Ja."
"Har du din mamma eller pappa hemma?"
Jag suckade, "nej."
Mannen i andra änden tog ett djupt andetag, "jag ringer från Chicago hospital, det gäller Mr. Gregory Andrew. Känner du honom?"
Jag började bli riktigt rädd, "det är min morfar. Vad har hänt?"
Han tog ytterligare ett djupt andetag. Detta ledde inte åt rätt håll.
"Jag är rädd att Mr. Andrews avled i morse."
Jag tappade telefonen i marken och trillade ihop. Jag kunde fortfarande höra mansrösten från telefonen svagt, men jag var helt borta, jag kunde inte styra min kropp.
"Hallå? Är det någon där? Jag är hemskt ledsen för bortgången, är ni kvar?"
Jag kunde inte ta upp telefonen igen, mina armar lät sig inte styras längre.
Dem få orden räckte för att bekräfta att min morfar inte längre fanns på jorden. Jag skulle aldrig någonsin mer få känna hans björnkramar när vi knackade på på julafton, aldrig mer höra hans bullrande skratt eller hans lena röst. Aldrig mer hans goda frukost som han alltid gjorde när vi besökte honom.
Jag kände mig helt borta. Jag hörde steg springades nerför trappan.
Jag kände mig helt borta. Jag hörde steg springades nerför trappan.
"Sarah?" ropade min syster.
Hon kom ner för trappan och tog upp telefonen.
Joanies Perspektiv:
Joanies Perspektiv:
"Hallå?"
"Ja, hallå? Vem är det jag talar med?" sa en mansröst i telefonen.
"Joanie Andrews. Vad har hänt? Min syster ligger här och gråter." sa jag till honom.
Mannen suckade och berättade, "det gäller er morfar. Mr. Gregory Andrews avled tyvärr tidigt i morse."
"Va?!" var det enda jag kunde få ur mig.
"Jag behöver prata med er målsman, vet ni hur jag skulle kunna få tag på någon?"
Jag famlade ur mig mammas mobilnummer, livrädd för hur hon skulle reagera. Hennes pappa var död, min fina morfar. Världens bästa, snällaste, roligaste person. Varför just han?
"Tack, jag är ledsen."
Jag lade på och lade tillbaka telefonen på min plats. Sedan gick jag och satte mig i trappan med ansiktet i händerna och grät.
Sarah's Perspektiv:
Alla dör ju förr eller senare. Men jag trodde bara inte att det skulle bli just han. Jag hade aldrig tänkt mig min morfar död.
Jag låg och hulkade på golvet, lät tårarna rinna. Dörren smälldes upp, jag tittade upp och såg mammas nedgråtna ansikte.
_______________________________________________________________________________________________
VAD TYCKER NI? KOMMENTERA.
tycker ni är dåliga på att kommentera, ca 15 besökare om dagen och bara två kommentarer? kom igen, GILLAR NI NOVELLEN SÅ VISA DET! :)
10 KOMMENTARER SÅ KOMMER NÄSTA IMORGON.
shawty with you kapitel 48
Efter en tids sökning hittade jag det, Atlanta! Gate 12, landar om tio minuter. Jag fick genast bråttom och skyndade mig att leta upp rätt gate. När jag äntligen kom fram var det redan en massa människor som väntade på sina nära och kära. Jag fick ställa mig längst bak och ställa mig på tå för att se något. Passagerare efter passagerare kom ut ur korridoren, och tillslut lade jag märke till en kille som höll sin keps ner över sitt ansikte och en stor man bakom honom. Jag log stort och sprang fram till honom och slängde mig i hans armar. Han blev förvånad, men hade snart sina armar om mig.
"Jag har saknat dig!"
Han hade lyft mig up i luften och satte nu ner mig på marken, lade händerna om min midja och kysste mig.
"Jag har saknat dig också."
_________________________________________________________________________________________________
Vi gick hand i hand ut från flygplatsen och när jag inte stannade för att ta en taxi blev Justin förvånad.
"Vart ska vi?"
Jag log, "vet du inte? Jag har en bil!"
Justin fick ett stort flin på läpparna, "det visste jag inte, grattis! Vågar man sätta sig i bilen?"
Jag låtsades bli sur och lade armarna i kors över bröstet.
Han skrattade och lade ena armen om mig medans vi gick, "jag skoja bara älskling, du är säkert jättebra på att köra!"
Jag log mot honom och han kysste mig snabbt innan vi satte oss i min bil och körde hem till Justin.
"Vad ska vi göra då?"
"Vad ska vi göra då?"
Jag satt i skräddare på hans säng och fingrade på hans täcke medan han var mitt uppe i att packa upp.
Han stannade upp och såg på mig, "jag vet inte, har du lust att åka till tivolit i Toronto?"
Jag log sött mot honom, "låter kul."
"Jag ska bara packa upp så kan vi ta min bil."
Han packade upp klart och sedan gick vi ner till hans bil för att åka iväg till tivolit.
"Ska vi åka upp i pariserhjulet?" frågade han och tog min hand. Jag nickade och log.
Jag följde honom fram till kön som gick fram till pariserhjulet.
"Kan vi få en egen korg?" frågade Justin när vi kommit längst fram i kön.
"Självklart Mr. Bieber!" svarade killen och öppnade en korg åt oss.
Vi steg in och under tiden vi steg högre och högre kände jag mig mer och mer rädd.
"Ehh, Justin?" lyckades jag få fram.
Justin slet blicken från utsikten och såg på mig, "vad är det älskling?"
"Jag kom på att jag är höjdrädd."
Justin skrattade och lade armarna om mig, "var inte rädd shawty, jag är här."
Jag log och lutade mitt huvud mot hans bröst. När vi var på toppen av pariserhjulet stannade dem det så att man fick se på utsikten.
"Gud vad fint det är!" utbrast jag.
"Inte lika fint som du." sa Justin bakom mig och lade sina händer om min midja. Jag vände mig om och satte mig i hans knä, "jag älskar dig, Justin."
Han kysste mig en lång stund, "jag älskar dig mer."
Vi började åka neråt igen och vi satt tysta bredvid varandra ända tills vi kom ner på marken igen.
Måndag morgon. Jag stod framför spegeln i en rosa Hollister-tröja och mörka jeans. Håret var uppsatt i en knut och jag hade lite mascara på franarna. Jag log nöjt mot min spegelbild innan jag greppade min skolväska och gick ut.
Måndag morgon. Jag stod framför spegeln i en rosa Hollister-tröja och mörka jeans. Håret var uppsatt i en knut och jag hade lite mascara på franarna. Jag log nöjt mot min spegelbild innan jag greppade min skolväska och gick ut.
Jag satte mig bredvid Chaz på skolbussen.
"Hej Chaz!"
"Hej! Haft det bra i helgen?"
Jag log, "jättebra. Justin kom upp hit, han ska vara här hela veckan."
"På fredag också?" frågade Chaz.
"Speciellt på fredag." svarade jag och flinade.
"Vad har du planerat?"
Jag vände mig mer mot honom så jag såg honom i ögonen, "först, så ska han och jag fika i skogen där vi hade vår första dejt, sen på kvällen så är det fest!"
Chaz skrattade lite lätt, "är jag bjuden på festen?"
"Ja, du ska vara med och förbereda den." svarade jag.
"Tack för informationen!"
Jag log varmt som svar.
Sista lektionen var slut, jag såg fram emot att komma hem och slippa tänka mer på skolan denna dagen. När jag kom fram till skåpen såg jag ett bekant ansikte, Luke.
Sista lektionen var slut, jag såg fram emot att komma hem och slippa tänka mer på skolan denna dagen. När jag kom fram till skåpen såg jag ett bekant ansikte, Luke.
"Hej, Luke."
Han sträckte på sig från att ha lutat sig mot skåpen, "hej."
Jag öppnade mitt skåp och lade in mina böcker, "vad händer?"
"Vill du gå och käka?"
Jag tog ut böcker som jag skulle ta med hem, men stannade upp för att titta på honom, "vadå? Nu?"
"Typ."
"Okej." svarade jag och log.
Jag tog min mörkbruna skinnjacka och skolväska och låste mitt skåp. Sedan gick jag bredvid Luke ut ur skolan.
Vi tog hans bil in till centrum och gick in och satte oss på ett café.
"Hur är det mellan dig och Justin då?" frågade Luke och log.
Jag flinade mot honom, "det är jättebra."
______________________________________________________________________________________________
Förlåt om jag slutar mitt i ett samtal, men jag hinner inte skriva mer.
10 KOMMENTARER SÅ KOMMER NÄSTA IMORGON. vill ni ha mer får ni kommentera! :)
shawty with you kapitel 47
"Berätta." sa jag.
Han såg på mig med blanka ögon, "om inte du följer med mig."
Jag såg upp på honom, hans sorgsna ögon hade ändrats till ett glimtande, hoppfullt uttryck.
Jag log, "det hade varit jätteroligt."
"Det är ju ändå sommarlov så du missar ingen skola, och.."
Jag satte mig på huk framför honom och tog hans ansikte i mina händer, "jag sa ja."
Sedan kysste jag honom.
Han lutade sig fram och kysste mig hårt. Hans tunga letade sig igenom mina läppar och virvlade runt i min mun.
_________________________________________________________________________________________________
Jag stod med locktången i håret. Min svarta fodralklänning satt perfekt på min kropp, och min sminkning var precis klar. Jag gick ut ur badrummet till Justin som stod i kostym och allt. Jag log och gick fram till honom, "värst vad stilig du är!"
Han flinade mot mig där jag stod, några centimeter från hans kropp. "Du är så het att man bränner sig."
Jag log och rättade till hans fluga, med blicken fäst på den.
Justin tog tag i min haka så att jag skulle få ögonkontakt med honom och kysste mig. Vi fick avbryta kyssen när det knackade på dörren.
Justin gick och öppnade för Kenny som stegade in.
"Vad fin du är Sarah! Ska vi gå?"
"Tack Kenny, du med." svarade jag och log stort.
"Jag vill ju inte skryta, men jag har tränat!"
"Haha, visst big guy." sa Justin och tog på sig jackan.
Vi tog en limousin till stället där festen skulle hållas. Justin tog min hand och vi gick ut. Kvällen gick rätt fort, och vid tolvslaget gick vi ut på en stor takaltan där flera andra stod.
"10, 9, 8, 7, 6!" ropade alla.
Justin tog mina händer och hade sitt ansikte nära mitt, "3, 2, 1." viskade han i mitt öra.
Sedan kysste han mig. Raketer i alla färger lyste upp himlen, men hos mig var det han som var ljuset.
Justin's Perspektiv:
Jag vaknade ensam i min stora säng hemma i Atlanta. Jag tog på mig ett par mjukisbyxor och gick ner i köket till mamma.
Justin's Perspektiv:
Jag vaknade ensam i min stora säng hemma i Atlanta. Jag tog på mig ett par mjukisbyxor och gick ner i köket till mamma.
"Godmorgon gubben, sovit gott?" frågade hon och satte fram en tallrik med frukost på min plats.
"Helt okej." svarade jag och började glufsa i mig.
"Du ska vara i studion klockan elva, Kenny kommer om en halvtimme. Jag sticker nu, lås ordentligt efter dig." sa hon och gav mig en snabb puss på kinden. Jag nickade till svar, med munnen full av mat.
Kenny kom mycket riktigt vid elva. Jag gick ut, snön hade börjat smälta. Det var i slutet av februari, och i morgon ska jag flyga till Sarah. Jag har inte sett henne på en hel månad på grund av mitt nya album som vi skulle turnera med i sommar. Jag saknade henne så mycket.
Vi kom fram till studion och jag gick bakom Kenny in. Scooter kom och mötte oss i entrén.
"Justin, alla är redan här."
"Fint folk kommer sent." flinade jag. Scooter blängde på mig och Kenny kvävde ett skratt. Scooter var som en pappa, tog hand om mig och såg till att jag betedde mig rätt. Kenny var mer som en bror, som jag hade roligt med.
"Hey bro!" sa Alfredo och kom fram och gav mig en kram.
"Det var ett tag sedan!" sa jag och besvarade kramen.
Carin kom fram till mig, "redo Justin?"
Jag kramade henne som ett hej innan jag svarade, "nu kör vi!"
Alla i rummet log varmt, och jag gick in i rummet intill för att sjunga. Jag satte på mig hörlurar och sjöng.
It's like everytime you fall,
no one's gonna lend you a helping hand, ohh
wondering will you spend your life facing four walls,
like standing in quicksand, whoaahh
Don't let your gard down, hold your head up
life comes at you fast, gotta stay strong
I know that you can be, cause underneath,
you've had wings all along.
cause you've been traveling on the same, road for a long time
feels like you're burning rubber going nowhere fast
i mean to tell you that there's no limit to what you can do
You just gotta, believe.
Efter att ha sjungit låten några gånger var alla nöjda och jag kunde äntligen stiga ur rummet.
Efter att ha sjungit låten några gånger var alla nöjda och jag kunde äntligen stiga ur rummet.
"Skitbra jobbat Justin!" sa Alfredo.
"Tack." svarade jag nöjt och slog mig ner i en stol och lade fötterna på bordet.
"Okej..Är ni redo att lyssna på låten nu?" frågade ljudkillen.
Sarah's Perspektiv:
Jag satte mig i min nya bil som jag fått av mamma efter att jag tagit körkort och körde mot flygplatsen. Min plan var att överraska Justin när han kom. Jag parkerade bilen och gick in på flygplatsen. Jag såg en stor skärm där det stod när och var ankommande flygplan skulle komma. Efter en tids sökning hittade jag det, Atlanta! Gate 12, landar om tio minuter. Jag fick genast bråttom och skyndade mig att leta upp rätt gate. När jag äntligen kom fram var det redan en massa människor som väntade på sina nära och kära. Jag fick ställa mig längst bak och ställa mig på tå för att se något. Passagerare efter passagerare kom ut ur korridoren, och tillslut lade jag märke till en kille som höll sin keps ner över sitt ansikte och en stor man bakom honom. Jag log stort och sprang fram till honom och slängde mig i hans armar. Han blev förvånad, men hade snart sina armar om mig.
"Jag har saknat dig!"
Han hade lyft mig up i luften och satte nu ner mig på marken, lade händerna om min midja och kysste mig.
"Jag har saknat dig också."
_______________________________________________________________________________________________
Nästa kapitel kommer imorgon! Väldigt kort, men jag hinner inte med mer just nu.
Nästa kapitel kommer imorgon! Väldigt kort, men jag hinner inte med mer just nu.
Berätta vad ni tycker! :)
kram
/e.
shawty with you kapitel 46
Jag släppte hennes hand och hon gick sin väg. Jag satt ensam på bänken och en tår rullade nerför min kind. Just då kände jag en kamerablixt i ögonvrån. Jag såg mig omkring och upptäckte en paparazzi lite längre bort. Genast reste jag mig upp och gick iväg och täckte mitt ansikte med jackan.
Jag började småspringa när jag märkte att paparazzin följde efter mig.
Efter vad som kändes som en evighet kom jag äntligen fram till hotellet. När jag kom in i det kolsvarta hotellrummet blev jag genast ledsen. Jag klädde av mig och drog av mig min tröja. Jag skulle just lägga mig i sängen för att försöka sova en blund, även om det kändes omöjligt när Sarah saknades, när jag märkte att det låg någon i sängen. Sarah. Hon sov djupt. Jag log för mig själv och kröp ner under täcket och lade armarna om henne innan jag somnade.
_________________________________________________________________________________________________
Sarah's Perspektiv:
Justin kom in i rummet precis när jag släckt och lagt mig under täcket. Han kröp ner under täcket och lade armarna om mig, och snart hörde jag små snarkningar. Jag kunde inte sova. Jag låg på sidan med händerna under huvudet och stirrade rakt framför mig.
Jag vaknade av en kyss på min kind. Jag vände mig om och möttes av Justin's försiktiga leende, "har du sovit gott?"
"Nej." svarade jag och reste mig upp ur sängen och gick in i badrummet för att göra mig i ordning. Jag hoppade in i duschen och tvättade håret grundligt. Sedan, med handduken om kroppen fönade jag mitt långa, bruna, blöta hår och borstade mina tänder. Jag tog på mig jeans med en tjocktröja, sminkade mig lite lätt och satte upp håret i en hög hästsvans. När jag kom ut ur badrummet var hela rummet tomt, Justin var inte där. Jag satte mig ner och slog på tvn och zappade mellan olika kanaler utan att egentligen stanna på en kanal. Min mobil vibrerade till. Jag reste mig upp och gick och hämtade den från nattygsbordet. Jag stannade till när jag såg bakgrundsbilden, det var jag och Justin. Vi stod på stranden i Los Angeles och log mot varandra. Det är nog den vackraste bilden jag någonsin sett.
När jag kunde slita blicken från Justin's leende på bilden öppnade jag smset jag fått och läste;
Hey shawty. Om du inte är för arg på mig kan du väl komma till parken vi var i igår kväll?
Jag struntade i att svara men tog på mig jackan, halsduken och skorna och gick ut. Jag promenerade sakta längs gatan och till slut kom jag fram till parken jag och Justin var i igår. Jag såg någon sitta på samma bänk som vi gjort, och gick med bestämda steg fram till honom. Jag satte mig ner på bänken och han såg på mig innan han tittade rakt fram igen. Vi satt och tittade framför oss utan att någon sa något.
Jag struntade i att svara men tog på mig jackan, halsduken och skorna och gick ut. Jag promenerade sakta längs gatan och till slut kom jag fram till parken jag och Justin var i igår. Jag såg någon sitta på samma bänk som vi gjort, och gick med bestämda steg fram till honom. Jag satte mig ner på bänken och han såg på mig innan han tittade rakt fram igen. Vi satt och tittade framför oss utan att någon sa något.
"Jag har frukost. Vill du ha lite?" sa Justin tillslut och tog fram en liten papperspåse från Starbucks.
Jag sträckte på mig, "visst."
Han prasslade med påsen och fiskade upp en macka och en kaffe till mig. Jag tog emot det med ett svagt tack och han log snällt.
Vi åt i tystnad och återgick sedan till att bara titta framför oss utan att ha något att säga. Stämningen var spänd, det kändes inte som att vi kände varandra längre. Jag reste mig upp för att gå.
"Vart ska du?" frågade han och reste sig upp för att följa efter mig.
"Gå."
"Jag följer med dig, jag vet någonstans vi kan gå och snacka." sa han och tog min hand lätt. Jag lät den vara och orkade inte bry mig.
Vi gick och gick tills vi kom fram till ett stort hus. Vi gick upp för trapporna som ledde upp till den stora dörren in till byggnaden. När vi kom in förstod jag direkt var vi var, stadsbiblioteket. Vi satte oss mellan några hyllor längst in i biblioteket där ingen brukade gå. Jag lutade mig mot hyllan och gled ner på golvet. Justin gjorde det samma mitt emot mig. Han såg på mig med sina hasselbruna ögon innan han öppnade sin mun, "förlåt."
Jag svarade inte utan bara såg på honom.
"Vi kommer hitta på en lösning." fortsatte han.
Jag suckade, "vad Justin? Hur ska det gå att hitta en lösning när du är på andra sidan jorden hela sommaren?"
Han öppnade sin mun för att säga något, men sen stängde han den igen. Sedan öppnade han den igen, "om inte.."
"Vad?" sa jag och såg på honom.
Han suckade, "nej, glöm det. Det var en urusel idé."
"Berätta." sa jag.
Han såg på mig med blanka ögon, "om inte du följer med mig."
Jag såg upp på honom, hans sorgsna ögon hade ändrats till ett glimtande, hoppfullt uttryck.
Jag log, "det hade varit jätteroligt."
"Det är ju ändå sommarlov så du missar ingen skola, och.."
Jag satte mig på huk framför honom och tog hans ansikte i mina händer, "jag sa ja."
Sedan kysste jag honom.
Han lutade sig fram och kysste mig hårt. Hans tunga letade sig igenom mina läppar och virvlade runt i min mun.
_______________________________________________________________________________________________
Rätt kort kapitel, men jag ska på gudstjänst med konfan ikvälll så då hinner jag inte skriva något. (detta är då tidsinställt.)
_______________________________________________________________________________________________
Rätt kort kapitel, men jag ska på gudstjänst med konfan ikvälll så då hinner jag inte skriva något. (detta är då tidsinställt.)
VAD TYCKER NI DÅ? :)
puss.
/e.
/>