---

"Sarah! Hur gick det?" frågade Justin som hade mig i sina armar.

Jag höll ena handen för kinden som nyss blivit slagen, "det gör rätt ont."

Han hjälpte mig upp på fötter och såg sig omkring efter den skyldige.
"Hallå! Lyssna nu allihopa!" skrek Justin.

Folkmassan blev först helt galna med stängde sedan sina munnar så att det blev knäpptyst.

Justin tog ett djupt andetag för att stärka sin röst, "jag hoppas att alla förstår att det som hände nyss verkligen inte uppskattas. En helt onödig gärning som inte gjorde någon glad. Låt det inte upprepas."

Han tog min hand och klev in i bilen som startade och körde iväg.

Scooter sträckte fram en ispåse till mig, "här Sarah."

Jag tog snällt emot den och höll den emot min kind.

"Justin, du fattar att sånt här inte får hända?" sa Scooter.

Justin tittade ut genom fönstret, "men hur skulle jag kunna hindra det?"

Scooter suckade, "det kunde du inte. Men du ser ni vilka risker du utsätter Sarah för när du tar med henne på turnén. Alla dina fans är inte lojala."

"Det var mitt eget val att följa med och jag ångrar det inte!" invände jag.

Pattie satte sin hand på min axel, "gumman, du förstår inte hur stora konsekvenser det kan bli av detta."

"Jag föreslår att vi skickar hem Sarah för att undvika att allt blir värre." sa Scooter.

Justin's ögon fick en mörk, ursinnig färg när han hörde vad Scooter sa och han vände huvudet mot honom, "Sarah stannar."

"Men Justin.." började Pattie.

"Men sluta! Kan ni aldrig lyssna på mig och vad jag vill? Jag vill tillbringa sommaren med min flickvän, punkt slut."

Kenny såg på mig, och sedan på Justin, "och om Sarah blir slagen igen då? Denna gången var det bara ett knytnävsslag, men det kan bli värre."

"Då får vi väl ha fler vakter! Vad som helst!" skrek Justin ursinnigt.

"Jag vill stanna." sköt jag in för att rensa luften.

Justin som var på väg att säga något stängde munnen och såg på mig, log och sedan såg han på Scooter.

"Slutdiskuterat." flinade han, "nej, nu måste vi komma på bra humör här! Jag har ju konsert!"

Vi skrattade och bilen stannade utanför arenan. Justin försvann direkt för att göra sig i ordning så jag och Pattie gick och ställde oss framför scenen för att se.

Snart började det komma rök upp på scenen och strålkastare åkte över scenen.

"WHEN I SAY JUSTIN Y'ALL SAY BIEBER! JUSTIN!"

Jag skrattade och skrek tillsammans med alla andra, "BIEBER!"

DJ'n skrek igen, "JUSTIN!"

Och publiken svarade samma sak, "BIEBER!"

"WHEN I SAY ONE, Y'ALL SAY TIME! ONE!"

"TIME!"

"ONE!"

"TIME!"

I samma sekund som publiken skrikit 'time' började introt till just den låten, one time, spelas.

Samtidigt som han sjöng "girl I love, girl I love you" pekade han på mig. Jag log stort och kände Patties arm om mina axlar. Hon såg upp på honom med ett äkta, stolt leende.

Efter att han inlett med One Time som egentligen inte hörde till Believe, så fortsatte han med låtar som fanns med på albumet.

En lugn låt började spelas utan att Justin var på scenen. Arenan släcktes och en enda strålkastare lyste upp gången mellan platserna på parkettgolvet. Där, mitt i gången stod Justin med en gitarr i händerna. Ett stort jubel sorlade igenom hela arenan när han kom upp på storbildsskärmen på scenen. Justin började spela och sjunga. Jag kände igen denna låten. Your lips against mine. Han hade spelat den för mig innan de ens bestämt att den skulle vara med i albumet. Jag minns den dagen så väl, det var när vi var i Los Angeles och gick på stranden och Justin sjöng den för mig.

Justin började långsamt gå framåt närmare scenen och log stort mot alla han passerade. När han nästan var framme bytte han riktning och gick fram till mig. Han slutade spela för en stund och tog min hand och ledde mig upp på scenen. Det kändes rätt pinsamt, inte bara för att jag stod där utan att veta vad jag skulle göra, utan för att halva mitt ansikte var blåslaget. Justin såg mig djupt in i ögonen när han sjöng och brydde sig inte om publiken för någon minut. Jag stod där, glad över att jag hade fått turen att få en sån fin pojkvän.

---