shawty with you kapitel 61

Sarah såg på henne, "jag vet."

"du stannar i sängen hela dagen, för att bli frisk så snabbt som möjligt." sa mamma till Sarah.

Hon reste sig från där hon satt på sängen och gick fram för att ge mig en kram.

"mamma, jag stannar också i sängen idag, för jag mår inte så bra." sa jag samtidigt som jag lade mina armar om hennes midja i en snabb kram.

"Justin! Du måste vara mer försiktig, speciellt nu när vi är på turné! Du har tur att du inte har en konsert ikväll." svarade mamma innan hon gick ut ur rummet och lämnade oss. Jag gick och tog brickan med frukost på och fortsatte sedan bort till sängen där Sarah väntade.

"mammor.." mumlade jag.

Sarah tuggade klart, "hon är inte lika jobbig som min mamma i alla fall.."

Jag skrattade lätt och vi åt upp frukosten innan vi somnade.

---

Jag och Sarah hade sovit hela dagen märkte jag när jag långsamt öppnade ögonen och konstaterade att de röda, neonlysande siffrorna visade 18:09. Jag tog på mig mjukisbyxor och gick bort till telefonen som fanns i rummet för att beställa roomservice. Min mage kurrade, och jag kände verkligen inte för att gå ut just nu. Sömnen hade gjort mig lite friskare, men huvudvärken bultade i min panna och näsan rann fortfarande lite. Jag gick in på toan och snöt mig och väckte sedan Sarah.

Hon vaknade ovanligt lätt och såg på mig med nyvakna ögon.

Jag drog bort håret från hennes ansikte, "Sarah, klockan är nästan halv sju. Jag hoppas du är hungrig."

Hon satte sig upp i sängen och log, "när du säger det så är jag ganska hungrig."

Sarah gav mig en snabb puss på kinden innan hon sprang in i badrummet för att fräscha upp sig. Hon verkade också må bättre efter tuppluren.

Det knackade på dörren och jag gick och öppnade i hopp om att det var roomservice som kom med maten, men det var det inte. Istället stod Scooter och mamma där med  en doktor bredvid sig.

Mamma gav mig en snabb kram, "Justin, detta är Dr. Cambell. Han ska se till att du blir frisk tills imorgon."

Jag besvarade kramen och lät dem komma in så att de kunde slå sig ner i soffhörnan i andra delen av hotellrummet.

De tre satte sig i soffan och jag slog mig ner i soffan mitt emot dem med armarna i kors.

Dr. Cambell harklade sig, "Justin, som det ser ut nu har du slitit ut din röst till bristningsgränsen. Du kan fullfölja konserten imorgon, men då är risken.."

Jag avbröt honom, "att min röst förstörs."

Doktorn tvekade, "inte förstörs, men du kommer garanterat behöva ställa in ett tiotal konserter för att repa dig."

Mamma flikade in i konversationen, "vårt förslag är att du flyttar fram de fem kommande konserterna så du kan ta det lugnt och vila din röst."

Jag suckade, "men jag vill inte svika mina fans, de kommer bli jätteledsna."

Mamma lutade sitt fram och lade handen på mitt lår, "jag är säker på att dina fans kommer förstå."

Jag såg tacksamt på henne.

"Justin, tänk såhär. Vill du hellre fullfölja denna konserten och sedan behöva ställa in tio eller fler eller flytta fram ungefär fem stycken nu och fixa din röst?" sa Scooter.

"Det sista." suckade jag och såg ner på mina nu sammanknutna nävar.

"Då så. Du kommer få lite medicin för att bli frisk och en shake som lenar stämbanden. Sedan får du inte sjunga eller prata för mycket. Och absolut inte skrika eller äta skräpmat." uppmanade Dr. Cambell mig. Han lutade sig fram mot soffbordet där han skrev upp ett recept på shaken jag skulle dricka.

Just då kom Sarah in i rummet med gråa mjukbyxor och en turkos 'wesc' t-shirt. Hennes långa hår var uppsatt i en fläta som hängde ner över högra axeln.

"hej," sa hon tveksamt.

Mamma log, "hej Sarah, hur mår du?"

Sarah lutade sig mot fåtöljen jag satt i, "det är bättre, tack. Vad pratar ni om?"

Hon log sitt nyfikna leende som jag älskade så mycket.

Scooter sträckte på sig där han satt i soffan och harklade sig, "vi diskuterade lite bara. Justin behöver vila sin röst och flytta fram några konserter."

"Hur många?" frågade Sarah chockat.

"Bara några stycken, fem eller något." svarade Dr. Cambell.

Sarah såg ner på mig, "hur mår du?"

"Det är bra, jag ska bara vila rösten lite." svarade jag och log.

Hon nickade förståeligt och pussade mig på kinden. Scooter reste sig upp och mamma och doktorn följde hand exempel. Doktorn försvann ut genom dörren strax bakom Scooter men mamma stannade kvar.

"Ta hand om er nu och bli friska. Vi ses imorgon bitti, och lova mig att sova länge nu så nio blir av med förkylningen."

"vi lovar, mamma." försäkrade jag henne och kramade om henne.

"bra, " svarade hon och stängde dörren efter sig.

Jag gick in till Sarah som satt mitt på sängen och väntade på mig. Hon såg allvarligt på mig.

"Vad är det?" frågade jag och såg undrande på henne.

Sarah såg nervöst ner på sina nerbitna naglar, "allt är mitt fel."

Jag satte mig ner bredvid henne, "det är det inte. Det var jag som slet ut min röst."

"Men det var jag som smittade dig ju." avslutade Sarah.

Jag log, "men det är ju inte därför jag ställer in konserterna!"

"Men du är ju fortfarande tvungen att stanna inne på grund av att jag har smittat dig!" sa Sarah surt.

"Sarah, sluta tro att allting är ditt fel, för det är det verkligen inte." svarade jag och kramade henne.

Hon slet sig snabbt ur min kram, "sluta säga att det inte är det. Jag orkar inte mer, Justin. Vad jag än gör så blir det fel eller så är jag i vägen för dig. Alla dina fans hatar mig."

"Du gör inget fel! Och du visste att alla inte skulle älska dig, ingen blir älskad alla." svarade jag.

Tårar rann ner för hennes kind, "men vad ska jag göra? Jag hör inte hemma här, Justin."

Jag omfamnade henne, "du hör hemma där jag är, och är jag här, så då är du hemma här."

Hennes armar kramade mig hårdare än innan och hennes snyftande avtog snart.

"jag älskar dig." viskade hon.

"och jag dig." svarade jag precis innan det knackade på dörren.

Jag slank ur hennes grepp och gick mot dörren, "det var på tiden!"

Jag öppnade dörren där en hotellarbetare väntade med en vagn med mat. Han banade väg framför sig och stegade in med vagnen.

"varsågod, Mr. Bieber. Kostnaden läggs upp på hotellrummet."

Jag nickade och tog snabbt fram dricks till honom att ge, "tack så mycket."

Han tog emot pengarna, "hoppas det ska smaka." sa han och gick ut ur rummet igen.

Sarah kom nyfiket fram till vagnen, "spagetti?" sa hon när hon såg vad jag hade beställt, "jag kan inte säga att jag är förvånad direkt."

Hon brast ut i skratt, och jag stämde in, "men det är ju gott!"

Klockan stod på 8:00 när jag öppnade ögonen. Solen stod redan högt på himlen och jag kände mig frisk. Jag bestämde mig för att göra något sv dagen och utforska London innan vi åkte vidare i eftermiddag.

Det tog ungefär en halvtimme innan jag hoppade ur duschen igen. Badrumsspegeln hade immat igen och vatten från mitt hår droppade ner på mattan. Jag gick ut ur badrummet och tog på mig en grå hoodie med dragkedja och bestämde mig sedan för att väcka Sarah som tyst låg och sov i sängen.

Hon öppnade långsamt sina bruna ögon och log mot mig, "godmorgon."

"godmorgon shawty." svarade jag och kysste henne, "redo att ta över London idag?"

Hon flinade, "får jag bara tid att göra mig i ordning så."

Sarah reste sig upp från sängen och försvann in på badrummet.

Ungefär en halvtimme senare kom hon ut i fuktigt hårt uppsatt i en knut och en grå sweatshirt med svarta shorts.

"vart ska vi först?" frågade hon och log.

"vad sägs om ner till hotellfrukosten?" svarade jag med ett flin.

Hon kom fram och gav mig en kyss, "bra idé."

Vi gick ner och tog för oss av frukostbuffén och slog oss ner vid samma bord som mamma, Kenny, Ryan, Scooter, Carin och Dan satt vid.

"hur mår ni?" frågade mamma. Typiskt mammor.

Jag tog en tugga av omeletten på min tallrik, "bra."

"Har du druckit shaken än?" flikade Scooter in.

"Jag är inget barn, ni behöver inte korsförhöra mig. Och nej, jag har inte druckit den."

"Du får göra det sen."

Jag nickade och återgick till min mat.

"så, hur ska ni spendera dagen idag?" frågade Kenny.

Sarah tuggade klart, "vi tänkte utforska London, hänger ni med?"

Kenny såg efter de andras reaktion, "jag hänger gärna med i alla fall!"

"Vi kan inte, din turné måste planeras av någon." sa Scooter och syftade på sig, Carin, Ryan och Dan.

"Okej. Pattie?" svarade Sarah hoppfullt.

Pattie log, "gärna."


Vi vandrade igenom Londons gator och shoppade och såg på en massa byggnader och museer. Allt detta på bara sex timmar. När vi kom tillbaka till hotellet var vi utmattade, men vi hade ingen tid för vila, om två timmar gick flyget till Sverige. Jag hade aldrig fått chansen att komma dit så detta skulle verkligen bli kul. Sarah och jag packade våra väskor och var snart nere i lobbyn och väntade på de andra. Och nej, vi var inte sist för en gång skull.

Efter ett tag var alla samlade och vi kunde åka till flygplatsen med gott om tid tills planet lyfte.

"Så, när kan jag göra min nästa konsert?" frågade jag Scooter.

Han såg upp från sin telefon, "om fem dagar förhoppningsvis."

Det gick ett glädjerus genom mig, men jag döljde det med ett leende, "och hur gör vi med de inställda konserterna?"

"Vi får ta dem i höst antagligen. När vi har tid."

Jag nickade och snart var vi framme vid flygplatsen.

---

Vad tycker ni?

Jag kommer spola fram ett tag så det kan hända något, det är ju helt dött..
10 KOMMENTARER SÅ KOMMER NÄSTA IMORGON!

/e.

Jättebra!

Jag älskar det! Undra vad de ska göra i Sverige?! :)

Sverige, aha!;)

Fundersamt, ha;))

Gulligt!:) synd att hans röst skadades! Får se vad som händer i Sverige då!

bra kapitel längtar tills nästa

fint!! :D

lika bra som alltid Ebba! :)♥

du är jättebra!!!! :D

längtar tills nästa kapitel! yäyyy

du är jätteduktig!!

när de är i sverige så får det vara lite drama och konflikter! så de får lite "SPICE" i relationen typ, hahahah! :D

hoppas nästa blir lika bra som de andra du skrivit!

kraaaaam

Spännande! Sitter och undrar vad nästa ska handla om nu när de ska till Sverige!:))

meeer! :D

Du får lägga upp ett ikväll hörru;)

1 dag bakom schemat, haha:)