shawt with you kapitel 58
Chelsea började direkt, "så, Sarah. Hur länge har du känt Justin?"
Efter vi hade ätit åkte vi ner igen och tog en promenad genom staden. Klockan var rätt mycket och vi skulle upp tidigt imorgon så vi bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet.
Direkt när vi kom ur hissen såg vi var mitt crew var. Vi stegade fram till dem.
Jag hade precis gått ombord på planet och letade mig fram till min plats med Carin strax bakom mig. Min väska slängde jag upp ovanför stolen och slog mig ner bredvid Pattie, och Carin satte sig på andra sidan om mig.
Justin ställde gladeligen upp på några autografer innan Kenny drog i honom och fortsatte genom folkmassan. Även om det var många som skrek snälla saker till Justin hörde jag några som skrek att jag skulle dö och annat. Jag skakade av mig det och fortsatte min väg bakom Kenny bredvid Justin.
"Hey! Sarah!" skrek någon rätt nära mig. Jag vände mitt huvud för att säga hej och vara vänlig, men istället fick jag en knytnäve rätt upp i ansiktet. Slaget var så hårt att jag föll i marken.
Jag funderade en stund, "nästan ett år."
"Och hur länge har ni varit tillsammans?"
"Lite mer än ett halvår." svarade jag tveksamt.
"Hur är Justin i dina ögon?" fortsatte hon och skyfflade på fler frågor.
Jag tänkte en stund, "han är omtänksam, har en bra personlighet och är godhjärtad. Och så är han rätt rolig." sa jag och skrattade till lite och såg på Justin. Han såg på mig med en glädjefull och kärleksfull blick. Jag log mot honom.
"Justin, hur är Sarah?" frågade Chelsea.
"Hon är fantastisk." svarade han utan att släppa mig med blicken.
1. Eiffeltornet 2. Sarah's randiga klänning 3. Justin sover på planet 4. Justin & Pattie 5. Justin & Sarah 6. Alfredo & Justin på Starbucks.
1. Eiffeltornet 2. Sarah's randiga klänning 3. Justin sover på planet 4. Justin & Pattie 5. Justin & Sarah 6. Alfredo & Justin på Starbucks.
Sarah's Perspektiv:
Vänta lite nu. Vad sa han? Inuti kändes det som om jag skulle explodera av glädje, bara hoppa runt i hela byggnaden. Men min fasad behöll ett sött leende.
Chelsea kollade på oss, "vilka turturduvor!"
Ingen av oss svarade utan bara log och skrattade nervöst.
"Sarah! Kommer du?!" ropade Justin.
Jag suckade, "snart!" och fortsatte platta mitt hår.
På mig hade jag en blå och vit randig klänning och vita ballerinaskor. Justin stod utanför badrummet och väntade otåligt när jag kom ut.
Han såg störande på mig och jag gick fram till honom med ett oskyldigt leende och kysste honom på kinden.
Då lättade han sig lite och tog min hand, "nu går vi."
Vänta lite nu. Vad sa han? Inuti kändes det som om jag skulle explodera av glädje, bara hoppa runt i hela byggnaden. Men min fasad behöll ett sött leende.
Chelsea kollade på oss, "vilka turturduvor!"
Ingen av oss svarade utan bara log och skrattade nervöst.
"Sarah! Kommer du?!" ropade Justin.
Jag suckade, "snart!" och fortsatte platta mitt hår.
På mig hade jag en blå och vit randig klänning och vita ballerinaskor. Justin stod utanför badrummet och väntade otåligt när jag kom ut.
Han såg störande på mig och jag gick fram till honom med ett oskyldigt leende och kysste honom på kinden.
Då lättade han sig lite och tog min hand, "nu går vi."
Hand i hand promenerade vi en bit med Kenny tills vi kom fram till Eiffeltornet. Solen hade precis börjat gå ner bakom tornet, så det hela såg ut som en dröm.
Jag bara stod stilla och gapade så när Justin drog med mig framåt rycktes jag med och Justin började skratta.
"Jag har förberett lite, följ med mig." sa Justin när han slutat skratta och skämt ut mig så det räckte.
Jag suckade, "du vet att jag hatar överraskningar."
Han bara flinade tillbaka, "och du vet att jag älskar att komma på överraskningar."
"Bara berätta vad det är!" sa jag.
"Nej, då är det ju inte kul." svarade han och drog in mig i hissen som gick upp i Eiffeltornet. Efter en stund stannade hissen och när vi gick ut märkte jag att vi var högst upp i tornet. Ingen annan var här, bara jag och Justin. Och Kenny då, men han räknas inte för han kommer ändå bara stå i ett hörn och ha tråkigt.
Jag mötte Justin's leende när han sträckte ut sin hand mot mig. Jag log sött tillbaka mot honom och lade min hand i hans. Han kramade om den lätt och ledde mig runt om till ett litet bord med tända ljus och utsikt över hela Paris.
Jag stod mållös och tittade på det hela att jag inte märkte Justin's flin mot mig.
"Justin, det här är för mycket." sa jag till honom och log.
Han tog ett steg närmare så att han nu var några centimeter från mitt ansikte, "inget är för mycket med dig."
Jag log åt vad han hade sagt och han kysste mina leende läppar.
Justin's Perspektiv:
Justin's Perspektiv:
Efter vi hade ätit åkte vi ner igen och tog en promenad genom staden. Klockan var rätt mycket och vi skulle upp tidigt imorgon så vi bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet.
När vi kom fram gick Kenny in till sig och vi in på vårat rum. Jag bytte direkt om till bara kalsonger och lade mig under täcket när Sarah kom ut från badrummet i hotpants och linne. Hon kröp ner under täcket bredvid mig och jag kysste henne på munnen.
"Sov gott, Justin." mumlade hon och blundade.
Jag såg leendes på hennes avslappnade ansikte, "god natt shawty." viskade jag och släckte lampan.
"Men herregud! Inte en gång till!"
"Men herregud! Inte en gång till!"
Jag satte mig snabbt upp i sängen och gnuggade mig i ögonen innan jag kunde urskilja Kenny vid sängens fot.
Jag gäspade. "vad är det nu då?"
Han såg på mig med en 'duh' blick, "ni har försovit er. Igen."
Jag svängde mina ben över sängkanten och reste mig upp för att gå och hämta mina kläder.
Kenny såg på min mage och log, "har lilla bieber tränat?"
Jag döljde min mage med händerna och suckade, "lägg av och väck Sarah istället. Lycka till."
Han fnös och petade på Sarah.
Jag skrattade åt honom samtidigt som jag tog på mig ett par svarta jeans, "hon vaknar inte när du gör så."
Kenny suckade som svar och ruskade istället om Sarah. Hon öppnade långsamt ögonen och såg på honom.
"Vad håller du på med?"
Kenny skrattade, "hon är vaken!"
Jag knäppte sista knappen på min skjorta och gick fram till sängen och satte mig på kanten bredvid Sarah.
"Vi är i lobbyn om tio minuter."
Kenny nickade, "och inte en sekund för sent."
Sedan stängde han dörren.
Jag vände mig mot Sarah som nu satt på kanten bredvid mig, "har du sovit gott?"
Hon drog ena handen genom sitt bruna hår, "som en stock."
Ett leende bildades på hennes läppar och jag log tillbaka och kysste henne.
"Vi måste skynda oss." sa jag och reste mig upp för att packa ihop min resväska. Hon gjorde det samma och tog på sig en svart skjorta och shorts. Hon försvann in på badrummet en stund innan hon kom ut igen och pressade ner sina saker snabbt i sin resväska. Hon lyfte upp den så att den stod bredvid henne och såg på mig, "ska vi gå?"
Jag flinade och nickade samtidigt som jag föste ut henne ur rummet och släckte efter mig.
Direkt när vi kom ur hissen såg vi var mitt crew var. Vi stegade fram till dem.
"Justin och hans tjej är här! Då kan vi åka till flygplatsen." sa Ryan och flinade.
Alla vände sig om och såg på oss.
"Ryan, du vet att jag heter Sarah. Sluta behandla mig som om jag vore ett objekt." sköt Sarah tillbaka och log mot honom.
Dan, Justin's musik tränare, skrattade högt. "hon tar sig ton!"
Alla stämde in i skrattandet och vi gick ut mot bilarna som skulle ta oss mot flygplatsen.
Bilresan gick ganska snabbt, och när vi kom fram till flygplatsen hade min hunger satt in. Jag hade inte ätit frukost än.
Bilresan gick ganska snabbt, och när vi kom fram till flygplatsen hade min hunger satt in. Jag hade inte ätit frukost än.
"Är någon hungrig?" frågade jag medans hela gänget gick igenom flygplatsen med vakter omkring oss.
"Det är bara du och Sarah som inte ätit frukost än. Starbucks ligger här runt hörnet." svarade Kenny och vinkade med oss bort från gruppen.
Jag drog med mig Sarah som jag höll i min högra hand bort till Kenny som väntade på att vi skulle haka på honom.
En ung kvinna stod vid disken när vi kom fram och tittade ner i sina mobil. Utan att titta upp började hon mumla ointresserat, "hej, vad får det lov att vara?"
Hon lade ifrån sig mobilen och såg upp på oss med leende läppar som ändrades till ett stort 'o' när hon såg vem jag var.
Hon började hoppa lite lätt på stället och fäkta med armarna, "herregud, herregud! jag är så ledsen, förlåt förlåt förlåt!"
Jag lugnade henne, "det är lugnt, lugna ner dig."
Hon tog ett djupt andetag och log ett stort leende, "okej. Okej, vad vill ni ha?"
Jag såg på Sarah för att fråga vad hon ville ha, hon stod och log stort mot tjejen.
"Vad vill du ha?" frågade jag och såg ner på henne.
Sarah vände huvudet uppåt för att möta min blick och sedan tjejens, "jag tar en kaffe och kycklingmacka."
"och jag tar samma." fortsatte jag och log snällt.
Tjejen log nervöst tillbaka, "ska bli!"
Hon vände sig om och tog fram två mackor och hällde upp kaffe i pappersmuggar. Tjejen gav oss vår beställning och jag lade fram pengarna på disken.
Hon skakade på huvudet, "det är gratis. Om jag får en autograf."
Ett stort flin bildades på allas ansikten och jag greppade en servett och skrev mitt namn.
"Här." sa jag och log och gav henne servetten.
Tjejen tog emot den, "tack så mycket."
Kenny stod och stampade otåligt i marken, "kom igen nu. Planet går snart och de andra väntar på er."
Jag skrattade och sa hejdå till tjejen och så gick vi snabbt till gaten där mycket riktigt alla andra otåligt satt och väntade.
"Hur kommer det sig att det alltid är ni två som kommer sist?" frågade mamma med armarna korsade över bröstet.
Jag skrattade nervöst, "man måste stilla sin hunger."
Mamma fnös och gav mig och Sarah våra biljetter. När jag läste våra sittplatser tog jag tag i mammas tröjärm så att hon vände sig om.
"Mamma, dessa platserna är inte bredvid varandra." sa jag oroligt.
Hon log, "ni kan behöva lite tid ifrån varandra. Det är inte bra att vara fastklistrad med någon annan så länge. Plus att jag vill ha chansen att lära känna Sarah också." Hon sneglade bort på Sarah som stod och pratade med Carin.
Jag suckade och gick med på det och gick ombord på planet.
Sarah's Perspektiv:
Sarah's Perspektiv:
Jag hade precis gått ombord på planet och letade mig fram till min plats med Carin strax bakom mig. Min väska slängde jag upp ovanför stolen och slog mig ner bredvid Pattie, och Carin satte sig på andra sidan om mig.
Pattie log snällt mot mig, "hej Sarah."
Jag försökte le snällt tillbaka mot henne. Pattie och jag hade aldrig riktigt haft chansen att lära känna varandra, vi hade bara hälsat och kallpratat lite. Men jag visste att hon var snäll, "hej!"
"Så, hur känns det att vara på turné hela sommaren nu då?" frågade hon.
Jag tänkte en liten stund på ett bra svar, "det ska bli riktigt kul och spännande."
Hon log, "du kommer gilla det för det mesta av tiden."
Jag visste inte vad jag skulle svara så jag bara log tillbaka. P.I.N.S.A.M.T.
Hon satte sig så att hon kunde se mig bättre, "berätta lite om dig."
Jag tog ett djupt andetag innan jag började berätta allt. Och när jag säger allt menar jag ALLT. Jag berättade om hur mycket vi flyttat, hur svårt det hade varit, om att min pappa dog och hur jag kom över det. Hur det kändes att behöva lämna sitt liv om och om igen och hela tiden behöva bygga upp ett nytt. Jag öppnade mig helt för Pattie som hela tiden satt och hade sin hand ovanpå min och nickade åt allt jag sa. Carin hade däckat i stolen bredvid mig när vi kom upp i luften, hon hade nog inte sovit i natt.
"Hej, detta är er kapten som talar. Vi landar nu i Berlin. Vädret är ganska ostadigt så räkna med lite turbulens. Vi ber er återgå till era platser och spänna fast bältet."
Jag gjorde som piloten sa och spände fast mig.
"Hej, detta är er kapten som talar. Vi landar nu i Berlin. Vädret är ganska ostadigt så räkna med lite turbulens. Vi ber er återgå till era platser och spänna fast bältet."
Jag gjorde som piloten sa och spände fast mig.
Sedan vände jag mig mot Pattie och log, "tack för pratstunden."
Hon log vänligt tillbaks, "så lite så. Nästa gång är det min tur att prata."
"Justin? När ska vi åka?" ropade jag.
"Justin? När ska vi åka?" ropade jag.
Justin kom ut från badrummet iklädd endast en handduk runt höfterna. Sexigt.
Han kom fram till mig och satte sig mitt emot mig i sängen i skräddarsits. Jag skrattade åt honom och han lutade sig fram och kysste mig mjukt på läpparna. Mitt skratt tystnade och jag kysste honom ytterligare en gång, hårt. Jag reste mig upp på knä och välte honom baklänges så att jag låg ovanpå honom. Han höjde sitt huvud och mötte mig i ännu en passionerad kyss och stack in tungan i min mun.
Jag låg på hans ena arm. Hans fria hand lekte med mitt hår och mina fingrade på hans magmuskler. Vi låg tysta och lyssnade på varandras andetag tills Justin's telefon ringde. Han kysste mig på pannan innan han gick iväg för att svara. Jag suckade och gick och klädde på mig, vi skulle trots allt till Justin's konsert när som helst nu.
Jag låg på hans ena arm. Hans fria hand lekte med mitt hår och mina fingrade på hans magmuskler. Vi låg tysta och lyssnade på varandras andetag tills Justin's telefon ringde. Han kysste mig på pannan innan han gick iväg för att svara. Jag suckade och gick och klädde på mig, vi skulle trots allt till Justin's konsert när som helst nu.
Mina ben hade precis kommit i mina byxor när Justin kom tillbaka.
Han flinade åt mig, "Hur går det?"
Jag hann inte svara för det knackade på dörren, så jag gav honom bara en sur blick.
Justin gick fram till dörren för att öppna och möttes av Kenny, Scooter och Pattie utanför i korridoren.
"Hej, nu åker vi." sa Pattie.
Jag tog min handväska och Justin sin mobil innan vi gick med dem ned.
"Det är rätt mycket fans där nere, så vi måste vara snabba." informerade Kenny oss, "hotellets vakter hjälper till, men det är säkert flera hundra fans."
"Beliebers." rättade Justin honom och log.
Vi skrattade och gick ur hissen. När jag såg den stora, skrikande folkmassan greppade jag genast ett hårt tag om Justin's hand och gick beskyddat med honom vid min sida.
"Justin! Jag älskar dig! Kan jag få en autograf? Justin!"
"Justin! Jag älskar dig! Kan jag få en autograf? Justin!"
Justin ställde gladeligen upp på några autografer innan Kenny drog i honom och fortsatte genom folkmassan. Även om det var många som skrek snälla saker till Justin hörde jag några som skrek att jag skulle dö och annat. Jag skakade av mig det och fortsatte min väg bakom Kenny bredvid Justin.
"Hey! Sarah!" skrek någon rätt nära mig. Jag vände mitt huvud för att säga hej och vara vänlig, men istället fick jag en knytnäve rätt upp i ansiktet. Slaget var så hårt att jag föll i marken.
bara jag som tycker detta var långt men helt utan mening?
aja, KOMMENTERA.
kommer nog ett imorgon, men då vill jag se 7 KOMMENTARER!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det var ovanligt långt!:) men det var bra, och fint! Du ska få dina 7 kommentarer!:)
Postat av: emelie:)
det var väldigt långt faktikt. men det var gulligt! lite drama där i slutet, får se hur det slutar! :D
Postat av: Anonym
Superfint!
Postat av: Anonym
Ihihi! jättebra;)))
Postat av: Anonym
Begåvd!:) du är jätte duktig!:)
Postat av: Anonym
åh, sarah blev slagen! :o OMG! ♥
Postat av: Anonym
sluta ej skriva! du är så duktig!!
Postat av: Anonym
Vackert!
Postat av: Anonym
lovely!
Trackback