Justin började långsamt gå framåt närmare scenen och log stort mot alla han passerade. När han nästan var framme bytte han riktning och gick fram till mig. Han slutade spela för en stund och tog min hand och ledde mig upp på scenen. Det kändes rätt pinsamt, inte bara för att jag stod där utan att veta vad jag skulle göra, utan för att halva mitt ansikte var blåslaget. Justin såg mig djupt in i ögonen när han sjöng och brydde sig inte om publiken för någon minut. Jag stod där, glad över att jag hade fått turen att få en sån fin pojkvän.

---

"Sarah, vi landar nu."

Jag öppnade långsamt mina ögon och möttes av Justin's leende.

"Vad?" frågade jag och sträckte på mig.

Han fortsatte flina, "du är så söt när du sover."

Jag skrattade ironiskt åt honom.

"Och så är vi framme i London."

Jag log och lutade mig tillbaka medan vi landade, och när jag kände dunsen som betydde att vi nått marken hörde jag Justin andas ut.

Jag flinade åt honom, "är du fortfarande flygrädd?"

"Men tänk om vi skulle störta eller något sånt! Då dör man ju." svarade han nervöst.

"Justin, oddsen att flygplanet ska störta är typ en på miljonen. I så fall borde du vara livrädd för att åka bil."

Jag fortsatte flina men när min sega hjärna uppfattade vad jag nyss sagt satte jag ena handen för munnen. Justin såg verkligen livrädd ut.

Men när hans ansikte ändrades till ett brett leende förstod jag att han skojade med mig, "haha, där fick jag dig!"

Jag slog honom lätt på armen, "det var inte snällt. Nu ska jag hämnas två gånger."

"Två?" frågade han förvånat.

Jag reste mig upp för att ta min väska, "ja, först hällde du ju vatten på mig när jag sov."

"Just det." flinade han nöjt och mindes när han hällde en hink med vatten på mig för att väcka mig.

"Men don't prank the prankster!" skrattade Justin när vi gick ut från planet.

Jag kunde inte sova. Bredvid mig snarkade jätten själv och jag började känna mig sjuk. Varannan minut fick jag gå och snyta mig eller hosta högt. Det var ett under att Justin inte vaknade, men det är ju Justin, så egentligen borde man inte bli förvånad.

Jag hoppade i mina mjukisbyxor och tassade ut i korridoren med min telefon för att ringa Hanna. Jag lutade mig mot väggen och gled ner på golvet samtidigt som jag ringde upp henne.

Efter tre signaler svarade hon, "Sarah?!"

"Ja." svarade jag skrattandes med täppt näsa.

Jag hörde ett glädjeskrik från henne, "hur har ni det?!"

"Det är jättebra, vi är i London nu." svarade jag.

"Men du låter inte frisk." sa hon för att avsluta min mening.

Jag suckade, "precis. Jag vet inte vad jag ska göra, jag kommer bara få ligga i sängen medan Justin är och uppträder. Det känns som om jag missar allt."

Hanna tog fram sin smarta del av hjärnan, "men stanna på hotellet tills du är frisk, annars kommer du bara må sämre och vara sjuk ännu längre."

"Sant." svarade jag och log, "men vad händer där hemma då?"

Hanna var tyst en stund för att fundera innan hon svarade, "helt ärligt så är det dödstråkigt utan dig. Chaz och Ryan har precis åkt iväg på något ishockeyläger i Vancouver. Så jag är bara hemma, förutom att jag har varit med Sally. Hon är faktiskt riktigt snäll!"

Jag hejdade henne, "vänta nu lite. Sally, tjejen som vi hatar?"

"Men hon är inte så dum när man har pratat med henne." försvarade Hanna henne.

"Jaja" suckade jag, "men vi ses väl om tre veckor?"

"Ja! Thailand va?" svarade Hanna glatt.

Jag skrattade lite åt hennes korta minne, "ja, och glöm inte ta med dig Chaz och Ryan också."

"Litar du inte på mig?" skrattade Hanna.

Jag skrattade högt, "jo, men inte vad det gäller ditt minne!"

Vi skrattade i kör en stund

"Jag måste gå nu, barnvakt vet du." sa Hanna.

"Okej" svarade jag, "jag saknar dig riktigt mycket."

Jag kände på mig att hon log, "tre veckor, Sarah."

"hejdå." sa jag.

Hanna svarade hejdå och lade på. Jag suckade högt för mig själv och lade ner mobilen på golvet samtidigt som jag lutade huvudet mot väggen. Dörren till mitt och Justin's rum öppnades långsamt och en trött Justin stod i dörröppningen.

Han såg kisande på mig, "vad gör du vaken så här sent?"

Jag flinade, "det är inte lätt att sova med dig snarkandes bredvid mig. Plus att jag tror jag börjar bli sjuk."

Han satte sig ner bredvid mig mot väggen, "förlåt älskling."

"Det är inget att be om ursäkt för." svarade jag snällt och lutade huvudet mot hans axel.

Justin lutade sitt huvud mot mitt, "hur sjuk är du?"

"Jag är förkyld och har hosta än så länge. Men jag känner att febern är på väg." svarade jag och lyfte på huvudet för att se honom i ögonen.

"Då får vi skynda oss." svarade Justin och tog tag i min hand och drog mig tillbaka in i rummet.

Jag satte mig på sängen och såg på när Justin febrilt letade i sin resväska efter något. När han tillslut hittade det han letade efter i ett litet fack i väskan höll han upp den som en trofé och flinade mot mig.

"Justin, jag kommer smitta dig," började jag samtidigt som han kom närmre mig och innan jag hann avsluta meningen krockade hans läppar mot mina.

Han kysste mig hårt och flyttade sitt ansikte lite längre bak för att se på mig. Han andades upphetsat, "jag bryr mig inte."

Dem orden räckte för mig. Jag började kyssa honom tillbaka och han hittade min svaga punkt på nacken där han kysste mig. Jag stönade högt och lade mig ner i sängen. Justin var snart över mig och drog av sig sin t-shirt.

Han böjde sig ner för att kyssa mig en gång till, men denna gången öppnade jag min mun vilket gjorde det möjligt för Justin att slingra in sin tunga. Vi grovhånglade ett tag innan han fick nog och drog av mig min tröja. Jag satte mig upp och fick av mig mina byxor med hjälp av Justin. När jag fått av mig dem satte jag mig på knä framför Justin som hungrigt närmade sig mina läppar. Men jag vek undan och hörde ett förvånat ljud från honom som övergick till ett nöjt stönande när jag började kyssa honom på magen. Mina händer vandrade längre ner samtidigt som han lutade sig tillbaka. Jag drog av honom hans kalsonger och Justin tog fram kondomer som han letat efter.

För ovanlighetens skull vaknade jag innan Justin. Min förkylning hade blivit värre och jag kände en bultande huvudvärk och svettig panna. Feber. Jag hoppas verkligen inte jag har smittat Justin, då har jag förstört hans turné. Fast å andra sidan var det ju hans eget val. Gud, jag är så lättövertalig!

Jag gick ur sängen för att hämta Justin's dator och sprang snabbt tillbaka nät jag kände hur kall det var. Med täcket ovanför mig loggade jag in på twitter.

Jag fick mig en smärre chock när jag insåg att jag numera hade 700 000 följare. Jag log stort för mig själv och bestämde mig för att skriva en tweet.

Jag tryckte på skicka och hoppade till när det rörde sig under täcket. Jag såg på Justin som satt bredvid mi och flinade under täcket.

"vad gör du?" frågade han med ett stort leende.

"jag är inne på datorn under täcket, vad ser det ut som?" svarade jag med ett ännu större leende.

Han närmade sig för att kyssa mig men jag satte min hand på hans panna för att hålla honom borta, "du får inte bli mer sjuk än vad du är"

Han såg frågande på mig, "vad menar du? Jag är inte sjuk!"

Precis efter han avslutade meningen nös han högt och jag brast ut i skratt.

"nej, nej! Inte alls!" skrattade jag och lade mig på huvudkudden med huvudet utanför täcket.

Justin suckade, "jag får väl stanna inne idag. Tur att det inte är någon konsert utan att vi bara missar en massa shopping."

Han flinade brett när mitt ansikte fick en skräckslagen min, "i-ingen shopping?!"

"nepp, ingen alls!" skrattade han.

"vid närmare eftertanke tror jag inte att jag är så sjuk!" sa jag och reste mig ur sängen men drogs tillbaka av Justin.

"vi kan shoppa någon annanstans." log han.

Sarah gick med på det och kröp ner under täcket igen. Det knackade på dörren och jag gick bort för att öppna.

"hej gubben, jag kommer bara med lite frukost! Bra start på dagen." sa mamma när jag öppnade dörren och hon trängde sig genast förbi mig och gick in till Sarah.

"godmorgon Pattie." sa Sarah med en skrovlig röst och log.

Pattie satte direkt ner brickan som hon höll i händerna på ett bord och gick fram till Sarah och lade sin hand på hennes panna.

"men herregud, du har ju hög feber!" konstaterade hon.

Sarah såg på henne, "jag vet."

"du stannar i sängen hela dagen, för att bli frisk så snabbt som möjligt." sa mamma till Sarah.

Hon reste sig från där hon satt på sängen och gick fram för att ge mig en kram.

"mamma, jag stannar också i sängen idag, för jag mår inte så bra." sa jag samtidigt som jag lade mina armar om hennes midja i en snabb kram.

"Justin! Du måste vara mer försiktig, speciellt nu när vi är på turné! Du har tur att du inte har en konsert ikväll." svarade mamma innan hon gick ut ur rummet och lämnade oss. Jag gick och tog brickan med frukost på och fortsatte sedan bort till sängen där Sarah väntade.

"mammor.." mumlade jag.

Sarah tuggade klart, "hon är inte lika jobbig som min mamma i alla fall.."

Jag skrattade lätt och vi åt upp frukosten innan vi somnade.

---