Sarah's Perspektiv:

Alla dör ju förr eller senare. Men jag trodde bara inte att det skulle bli just han. Jag hade aldrig tänkt mig min morfar död.

________________________________________________________________________________________________

Hon bara stod där i dörröppningen. Joanie gick fram och kramade om henne. Mamma kramade henne känslolöst tillbaka innan hon stängde in sig på sitt rum. Joanie stod kvar på sin plats där hon kramat mamma men gick in i köket. Jag låg kvar på golvet och vilade huvudet på min ena arm.
Min storasyster kom tillbaka från köket med en stor kopp te i sina händer. Hon gick planlöst förbi mig och vidare upp för trappan. Jag hörde hennes dörr smällas igen bakom henne. Ensam igen.
Jag vet inte hur länge jag låg kvar på golvet men till slut reste jag mig upp för att gå in på toaletten och tvätta av mit ansikte. Min spegelbild var inget att vara nöjd med. Jag hade svarta ränder över kinderna och ögonen var röda och fuktiga och inramades av ännu mer mascara. Jag snörvlade och satte igång kranen för att tvätta ansiktet.
Sedan - något finare i ansiktet och utan smink bestämde jag mig för att gå ut. Jag orkade inte vara kvar här hemma, det kändes bara instängt. Jag tog på mig mina vita converse och en tjocktröja innan jag gick ut. Det började bli varmt ute nu, jag behövde inte ha min jacka.
Jag visste inte var jag gick, men när vi kom fram till den höga muren förstod jag. Undermedvetet hade jag gått till Justin. Egentligen kände jag inte alls för att träffa honom just nu, jag ville vara ensam, men mina ben gick in på tomten. Innan jag visste ordet av stod jag framför ytterdörren och knackade på. Efter en halv minut öppnades dörren och Justin's leende fyllde stämningen. Det försvann när han märkte att jag var ledsen. Han drog in mig i huset och stängde dörren bakom mig. Jag tog av mig mina skor och Justin kramade mig.
"Vad har hänt?" frågade han och såg på mig medans han höll händerna om min midja.
Jag skakade på huvudet och började gråta. Han kramade mig hårt igen och sedan gick vi in på hans rum. Jag satte mig direkt på sängen och lutade mig mot väggen och drog upp benen.
Justin satte sig mitt emot mig, "berätta nu. Vad har hänt?"
Jag snörvlade och skakade på huvudet, "min morfar.."
Han såg förvånad ut, "vad är det med din morfar?"
Jag såg ner på mina blåmålade naglar innan jag såg upp på honom igen, "han, han..Han är död!"
Jag brast ut i storgråt. Jag grät och grät och Justin's armar omfamnade mig och gungade mig ömt fram och tillbaka.

Justin's Perspektiv:

Jag vaggade henne ömt i min famn medan hon grät ut. Efter en stund slutade hon gråta och lutade sig mot min axel. Vi satt bredvid varandra, helt tysta och tittade ut genom mitt fönster.
"Min farfar dog för några år sedan." sa jag tillslut utan att slita blicken från trädet jag tittade på.
Ur ögonvrån såg jag Sarah titta på mig med blanka ögon. Jag vände mig om och såg på henne.

"Hur kom du över det?"

Jag suckade, "tiden läker alla sår."

Hon försökte sig på ett leende, "och fina pojkvänner."

Jag log varmt mot henne och hennes armar slingrade sig runt om min kropp. Jag omfamnade henne och kysste henne på pannan, "fina flickvänner är också bra att ha."

Hon såg upp på mig och sedan på mina läppar innan hon tryckte sina mot dem i en lång, känslosam kyss.

Vi gick ner och Sarah lade sig direkt i soffan medan jag gick och slängde in en pizza i micron. När jag kom in i vardagsrummet hade hon satt på "Dear John och satt ihopkurad i soffan med en filt runt om sig. Jag ställde ner brickan med pizzan och dricka på bordet och satte mig bredvid henne.

"Är du hungrig?" frågade jag och såg på henne.

Hon såg på mig och log sedan skämtsamt mot mig, "vadå, är du det?"

Jag log, "ja."

Hon såg frestande på pizzan, "synd. Jag är så hungrig så jag tror jag äter den själv!"

Hon skrattade och tog pizzan och sprang iväg med den. Jag var snabbt uppe på fötterna och sprang efter henne. Jag kom upp till mitt rum och hittade henne ståendes med ett brett flin på läpparna och utan en pizza i händerna.

Jag gick långsamt mot henne med ett lurigt leende klistrat på läpparna, "var är pizzan?"

"Det du!" skrattade hon.

Jag sprang fram till henne och lyfte upp henne över axeln

"Juustiiin! Släpp ner mig!" skrek hon.

Jag flinade, "om du säger var pizzan är!"

Hon suckade, "i din garderob."

Jag satte ner henne med ett skratt, "vem gömmer en pizza i garderoben?"

"Män och deras mat.." sa hon bakom mig medans jag gick för att ta ut pizzan.

Jag vände mig om och såg på henne med lurig blick innan jag gick fram till henne. Jag lade mina händer på hennes höfter och hennes händer slingrades runt min hals. Hon trodde jag skulle kyssa henne, men jag vände mig mot hennes öra och viskade, "vilken kvinna gömmer mat?"

Hon släppte mig och såg på mig. Jag skrattade åt henne och hon stämde in.

"Vi är väl båda onormala då!" skrattade hon.

Jag tog ett tag om hennes midja, "jag gillar att vara onormal med dig." sa jag innan jag kysste henne. Hon log stort under kyssen så jag passade på att få in min tunga i hennes mun. Vi stod och hånglades mitt i mitt rum, jag ledde henne till min säng utan att låta våra läppar skiljas åt och lade mig över henne.

Vi fortsatte hångla och sedan vände hon på oss så att hon satt på mig. Hon kysste mig på munnen först och sedan på kinden och fortsatte sedan ner på halsen. Hon kysste mig på mitt nyckelben och viskade i mitt öra:

"Jag är fortfarande hungrig."

Hon rätade på sig och log mot mig, jag log stort mot henne och satte mig upp så hon satt i mitt knä.

"Då får vi väl hämta pizzan." sa jag och kysste henne. Hon log och höll mitt ansikte i sina händer medan hon kysste mig passionerat.

_______________________________________________________________________________________________

Lite annorlunda kapitel, ihopskrivet snabbt för jag ska se film nu.