Strax  efter knackade det på dörren. Sarah gick för att öppna och snart kom Ryan och Chaz in i vardagsrummet. "Justin!" sa Chaz och gick fram och gav mig en kram. Jag gick för att krama Ryan också, och sen kom Sarah och Hanna in i rummet också. Hanna såg ut som om hon inte kunde tro sina ögon. Jag log, "hej Hanna!" och gick fram och gav henne en kram.

"Hej Justin. Hur var det i Atlanta?" svarade hon.

"Helt okej."

Sarah's Perspektiv

Vi pratade ett tag och bestämde oss sedan för att se en film. Efter filmen gick alla hem utom Justin. Jag lade mig i min säng i hans t-shirt och ett par shorts och snart kom han in i mitt rum i ett par mjukisbyxor. Han kröp in under täcket bredvid mig och kysste mig på halsen. Jag vände mig mot honom och kysste honom på munnen, sedan somnade vi.

Det var lördag. Solen sken, och vi skulle köra till en större stad och spendera dagen där. Justin stirrade rakt fram på vägen när han körde, han hade på sig pilotglasögon och grå mössa.

Plötsligt svängde Justin av från vägen, och körde in på en tom parkering.

"Justin, skulle vi inte in till stan?" frågade jag häpet.

"Ändrade planer." svarade han kort och blinkade. Jag ryckte på axlarna och följde efter Justin som börjat gå på en stig.

Efter att vi hade gått ett tag kom vi fram till en liten sjö. Justin fortsatte fram till en ensam båt som låg och guppade på havsytan vid en kort liten brygga.

"Kom!" ropade han åt mig som stannat vid bryggans början. Jag gick tveksamt och satte mig i båten med Justin och han började ro.

"Justin, var är vi nånstans?" Han log sött mot mig innan han svarade, "jag brukade vara här ofta när jag var liten. Jag ville visa den för dig."

"Det är jättefint." mumlade jag och log. Han fortsatte ro tills vi kom fram till en liten ö som låg i mitten av sjön. Vi steg ur båten och gick länge runt på ön och bara snackade. jag älskade det med honom, man kunde säga vad man ville utan att det skulle verka konstigt, han var omtänksam.

Först kände jag bara några små droppar som hamnade på min näsa, men snart började det ösa ner. Regnet smattrade hårt mot havsytan och det började blåsa. Justin tog tag i min hand och vi sprang snabbt bort till båten, och innan jag visste ordet av var vi ute på sjön. Det blåste rejält, och båten for åt alla håll. Vågorna slog ständigt mot båtens sida, och Justin hade svårt att styra rätt. Båten gungade åt alla håll, och till slut klarade Justin inte av att styra båten längre. Vinden tog tag i den och kastade oss överbord.

Vattnet kändes iskallt mot min hud. Jag kämpade för att ta mig uppåt och sprattlade allt jag kunde, men inget hjälpte. Tillslut gav jag upp, och vattenströmmen drog mig neråt mot botten.

Justin's Perspektiv:

Båten välte och vi föll ner i sjön. Vattnet var kallt, och vågorna slog hårt mot mitt ansikte när jag försökte hitta Sarah. Jag ropade hennes namn, men regndropparna och de starka vågorna kvävde ljudet. Jag dök ner under ytan och letade efter henne. Tillslut såg jag någonting rosa lite längre bort. Jag simmade dit. Det var hennes vante. Jag dök ner mot botten och såg henne, jag tog ett hårt tag om hennes arm och drog upp henne. När jag kom upp ovanför ytan kippade jag efter andan och simmade snabbt inåt land med Sarah. Jag lade henne på rygg och gjorde mun-mot-mun-metoden och tillslut började hon hosta. Hon öppnade långsamt ögonen. "Justin.." började hon viska, men jag satte snabbt ett finger för hennes mun, "shh." Jag bar henne bort till bilen och lade henne i baksätet med en filt över sig.

Jag hoppade in i framsätet och satt och stirrade tomt framför mig. Varför gjorde jag såhär? Varför? Jag skulle aldrig börjat ro tillbaka när det var storm.

Jag slog pannan i ratten i ren ilska och smällde igen bildörren hårt efter mig när jag gick ut i spöregnet. Jag tittade upp i himlen och såg regndropparna falla rätt ner i mitt ansikte. Jag gick runt på parkeringen i ren ilska och sparkade på gruset. Tillslut satte jag mig på ett räcke och vilade huvudet i mina händer. Jag ryckte till när jag kände en hand lätt smeka mig över ryggen. Jag lyfte mitt ansikte från händerna och såg Sarah sätta sig bredvid mig. Vi satt tyst ett tag och stirrade ut i regnet innan någon sa något.

"Förlåt.." mumlade jag. Sarah sträckte på sig.

"Justin, du har ingen som helst anledning att be om ursäkt." sa hon.

"Jo, hade vi inte börjat ro tillbaka hade allt detta aldrig hänt." sa jag och såg på henne.

Hon reste sig upp, "Sluta ta på dig skulden! Jag mår bra, det är inte ditt fel, tänk om vi hade stannat på ön då?" röt hon. Jag hade aldrig sett henne arg innan.

"Hade vi stannat på ön hade inte du varit på väg att drunkna! Inse Sarah, jag höll på att döda dig!" sa jag och reste mig upp.

Sarah var på väg att säga något, men gråten täppte orden. Jag gick fram till henne och höll henne hårt i min famn. "Jag dog inte, Justin. Du räddade mig." lyckades hon få fram.

Strax  efter knackade det på dörren. Sarah gick för att öppna och snart kom Ryan och Chaz in i vardagsrummet. "Justin!" sa Chaz och gick fram och gav mig en kram. Jag gick för att krama Ryan också, och sen kom Sarah och Hanna in i rummet också. Hanna såg ut som om hon inte kunde tro sina ögon. Jag log, "hej Hanna!" och gick fram och gav henne en kram.

"Hej Justin. Hur var det i Atlanta?" svarade hon.

"Helt okej."

Vi pratade ett tag och bestämde oss sedan för att se en film. Efter filmen gick alla hem utom Justin. Jag lade mig i min säng i hans t-shirt och ett par shorts och snart kom han in i mitt rum i ett par mjukisbyxor. Han kröp in under täcket bredvid mig och kysste mig på halsen. Jag vände mig mot honom och kysste honom på munnen, sedan somnade vi.

Det var lördag. Solen sken, och vi skulle köra till en större stad och spendera dagen där. Justin stirrade rakt fram på vägen när han körde, han hade på sig pilotglasögon och grå mössa.

Plötsligt svängde Justin av från vägen, och körde in på en tom parkering.

"Justin, skulle vi inte in till stan?" frågade jag häpet.

"Ändrade planer." svarade han kort och blinkade. Jag ryckte på axlarna och följde efter Justin som börjat gå på en stig.

Efter att vi hade gått ett tag kom vi fram till en liten sjö. Justin fortsatte fram till en ensam båt som låg och guppade på havsytan vid en kort liten brygga.

"Kom!" ropade han åt mig som stannat vid bryggans början. Jag gick tveksamt och satte mig i båten med Justin och han började ro.

"Justin, var är vi nånstans?" Han log sött mot mig innan han svarade, "jag brukade vara här ofta när jag var liten. Jag ville visa den för dig."

"Det är jättefint." mumlade jag och log. Han fortsatte ro tills vi kom fram till en liten ö som låg i mitten av sjön. Vi steg ur båten och gick länge runt på ön och bara snackade. jag älskade det med honom, man kunde säga vad man ville utan att det skulle verka konstigt, han var omtänksam.

Först kände jag bara några små droppar som hamnade på min näsa, men snart började det ösa ner. Regnet smattrade hårt mot havsytan och det började blåsa. Justin tog tag i min hand och vi sprang snabbt bort till båten, och innan jag visste ordet av var vi ute på sjön. Det blåste rejält, och båten for åt alla håll. Vågorna slog ständigt mot båtens sida, och Justin hade svårt att styra rätt. Båten gungade åt alla håll, och till slut klarade Justin inte av att styra båten längre. Vinden tog tag i den och kastade oss överbord.

Vattnet kändes iskallt mot min hud. Jag kämpade för att ta mig uppåt och sprattlade allt jag kunde, men inget hjälpte. Tillslut gav jag upp, och vattenströmmen drog mig neråt mot botten.

Båten välte och vi föll ner i sjön. Vattnet var kallt, och vågorna slog hårt mot mitt ansikte när jag försökte hitta Sarah. Jag ropade hennes namn, men regndropparna och de starka vågorna kvävde ljudet. Jag dök ner under ytan och letade efter henne. Tillslut såg jag någonting rosa lite längre bort. Jag simmade dit. Det var hennes vante. Jag dök ner mot botten och såg henne, jag tog ett hårt tag om hennes arm och drog upp henne. När jag kom upp ovanför ytan kippade jag efter andan och simmade snabbt inåt land med Sarah. Jag lade henne på rygg och gjorde mun-mot-mun-metoden och tillslut började hon hosta. Hon öppnade långsamt ögonen. "Justin.." började hon viska, men jag satte snabbt ett finger för hennes mun, "shh." Jag bar henne bort till bilen och lade henne i baksätet med en filt över sig.

Jag hoppade in i framsätet och satt och stirrade tomt framför mig. Varför gjorde jag såhär? Varför? Jag skulle aldrig börjat ro tillbaka när det var storm.

Jag slog pannan i ratten i ren ilska och smällde igen bildörren hårt efter mig när jag gick ut i spöregnet. Jag tittade upp i himlen och såg regndropparna falla rätt ner i mitt ansikte. Jag gick runt på parkeringen i ren ilska och sparkade på gruset. Tillslut satte jag mig på ett räcke och vilade huvudet i mina händer. Jag ryckte till när jag kände en hand lätt smeka mig över ryggen. Jag lyfte mitt ansikte från händerna och såg Sarah sätta sig bredvid mig. Vi satt tyst ett tag och stirrade ut i regnet innan någon sa något.

"Förlåt.." mumlade jag. Sarah sträckte på sig.

"Justin, du har ingen som helst anledning att be om ursäkt." sa hon.

"Jo, hade vi inte börjat ro tillbaka hade allt detta aldrig hänt." sa jag och såg på henne.

Hon reste sig upp, "Sluta ta på dig skulden! Jag mår bra, det är inte ditt fel, tänk om vi hade stannat på ön då?" röt hon. Jag hade aldrig sett henne arg innan.

"Hade vi stannat på ön hade inte du varit på väg att drunkna! Inse Sarah, jag höll på att döda dig!" sa jag och reste mig upp.

Sarah var på väg att säga något, men gråten täppte orden. Jag gick fram till henne och höll henne hårt i min famn. "Jag dog inte, Justin. Du räddade mig." lyckades hon få fram.