Jag märkte att vi var på väg mot Justin's hus.

Vi steg ur bilen och han ledde mig fram till dörren. När jag tryckte ner dörrhandtaget och öppnade dörren möttes jag av ett kolsvart mörker. Jag letade mig fram till ljusknappen och tände. Jag blev överväldigad och riktigt överraskad när jag märkte att huset var fullt av människor.

"Grattis!" skrek alla.

Jag stod där som ett fån, stirrade häpet runt i rummet på alla människor med ena handen för munnen.

"Förvånad?" frågade Chaz med ett flin på läpparna och gick fram för att krama mig.

"Det kan du lita på!" sa jag och besvarade tafatt kramen.

"Här." sa han och räckte fram ett paket.

"Tack Chaz." Jag log och tog emot presenten. När jag öppnade det låg det en silvrig liten berlock ovanpå en slags kudde. Jag tog försiktigt upp den och läste texten som var graverad på den.

"Remember." läste jag högt. "Den är jättefin, Chaz. Tack." sa jag och log mot honom.

"Bara för att du ska komma ihåg din tid härifrån extra bra." svarade han och log.

Jag satte fast berlocken på armbandet jag hade på min högra handled och gick vidare för att hälsa på alla. Det var en hel del folk jag bara kände igen, som gick på min skola.

"Sarah!" Justin ropade på mig från terassen. Jag gick ut till honom och började genast huttra. Det var ju snö ute.

"Justin, det är iskallt ute." sa jag och kramade mig själv i hopp om värme.

Han drog mig närmare honom och lindade in mig i hans tröja.

"Hur är din kväll hittills?" frågade han och kysste mig lätt på hjässan.

"Den är jättebra. Tack." sa jag och tittade upp mot honom.

"Det är en sak till." Justin riktade sin blick mot gästhuset lite längre bort. Jag tittade först på honom innan jag såg vad han tittade på.

"Nej, jag tänker inte gå dit." sa jag och vände mig för att gå in igen.

Justin tog tag i min arm.

"Sarah, du måste. Någon gång måste ni försonas."

"Inte ikväll. Hon ska inte få förstöra din kväll." svarade jag och drog mig ur hans grepp.

"Hon vill inte vara elak, bara be om ursäkt. Snälla, bara gå dit." Justin log sitt oskyldiga leende. Jag gav upp och suckade och gick dit.

När jag kom in i gästhuset stod Hanna mitt framför mig med ett ångerfullt ansiktsuttryck.

"Vad vill du?" suckade jag och lutade mig mot den stängda dörren.

"Be om ursäkt. Jag menade det inte, jag saknar dig." sa Hanna.

"Även om du inte menade det så hände det." svarade jag och tittade ner på mina nerbitna naglar.

"Jag vet, och jag är så ledsen Sarah! Förlåt mig. Du är min bästa vän, och jag vill ha dig kvar nära mig." Hon sträckte fram ett litet paket till mig. Jag ryckte åt mig det och öppnade det. Inuti låg en jättevacker ring. Jag hade sett den förut, men jag kunde inte sätta fingret på när.

"Du såg den när vi var och shoppade. Du tyckte den var så fin, men hade inte råd med den. Så jag köpte den till dig." mumlade Hanna med gråt i rösten.

Jag kände mina ögon fyllas med tårar, och jag tittade stint på ringen.

"Sarah, förlåter du mig?" frågade Hanna. Hennes röst skars av gråten och hon tittade på mig. Jag snyftade till och nickade långsamt.

Hon andades ut och omfamnade mig. Jag lät alla mina känslor komma ut och började storgråta. Vi stod där, i Justin's gäststuga och höll om varandra och grät.

Tillslut släppte hon taget och torkade sina kinder och tittade på mig.

"Jag har lite smink med mig. Ska vi fixa till oss och börja festa?" sa hon och log.

Jag var mitt i en snyftning och skrattade till.

"Ja. Jag älskar dig Hanna."

"Jag älskar dig också Sarah." svarade hon och tog fram en liten necessär.

När vi fixat till oss och så gick vi tillbaka in i huset. Vi möttes av Justin's leende. Han höll två drinkar i händerna som han nu sträckte upp i luften.

"Två drinkar till två snygga bästa vänner?" sa han och log.

Vi tog emot drinkarna och Hanna gick iväg. Justin kramade om mig och jag sträckte på mig för att kyssa honom. Han tog ett stadigt tag om min midja och pressade sina läppar mot mina.

Efter kyssen ledde han mig ut på dansgolvet och vi dansade riktigt länge. Efter ett tag kom det en lugn låt och det blev färre människor som dansade. Justin lade sina armar lätt på mina höfter och tittade på mig. Jag såg in i hans tindrade ögon och lade mina armar runt hans hals. Han böjde sig ner och nuddade sina läppar mot mina försiktigt innan han sträckte på sig igen och började röra på sig långsamt. Under hela låten var hans blick klistrad på mig, och han var det enda jag kunde se. Han var så vacker. Just i detta ögonblicket insåg jag varför jag älskar honom, och hur mycket.

_______________________________________________________________________________________________