shawty with you - kapitel 31

"Kanske det." Hon lutade sig närmare mig och kysste mig på munnen.

"Är du hungrig?" frågade hon efter en stund.

Jag hann inte svara på hennes fråga då min telefon ringde.

"Hej Ryan." sa jag.

"Hej." mumlade Ryan till svar.

"Vad är det?"

Sarah såg förvånat på mig.

"Chaz.." började Ryan.

__________________________________________________________________________________________________

Jag frös till. Ett enda ord behövde Ryan säga för att jag skulle förstå att något var fel. Min bästa vän var i fara. Jag satt som en sten och lyckades tillslut få fram några ord.

"Vad har hänt?"

"Eric.." fortsatte Ryan. Min sorg övergick genast till ursinnighet och mina käkar spändes.

"Vad har den jäveln gjort nu då?"

"Kom till sjukhuset bara." Ryan lade på.

Jag tog mobilen från örat och bara tittade på den en stund innan jag kände Sarahs hand på min axel.

"Vad har hänt, Justin?" hon tittade på mig med stora förvirrade ögon.

"Chaz ligger på sjukhuset, det är tydligen något allvarligt." sa jag och tittade försiktigt på henne.

Tårar började fyllas i hennes ögon och jag omfamnade henne direkt när jag såg det.

"Kom, vi åker till sjukhuset." sa jag och släppte taget om henne.

Hon höll mig hårt i handen hela vägen till sjukhuset och grät tyst.

Vi rusade genom vita, tomma korridorer innan vi tillslut kom fram till ett väntrum. Jag såg direkt Chaz's föräldrar sitta tysta i ett hörn och stirra tomt framför sig. Ryan kom fram till oss.

"Vad är det som har hänt med Chaz?" frågade jag lågmält.

Vi satte oss i ett hörn av väntrummet med en sliten soffa och en fåtölj.

"Chaz träffade Eric. Eric misshandlade honom rejält."

"Den killen är ju dum i huvudet." sa jag direkt. "Hur illa skadad är han?"

"Han är medvetslös just nu och dem ska operera honom men dem vet inte om han kommer klara sig." suckade Ryan.

Sarah som suttit tyst under hela samtalet började gråta. Hon kunde inte hjälpa det, men tårarna flödade nerför hennes kinder.

Jag lade mina armar om henne och hon snyftade i min axel.

"Det kommer bli bra, älskling. Chaz är stark, han klarar sig." sa jag och strök långsamt hennes rygg.

Sarah's Perspektiv:

Jag visste inte hur länge vi suttit i väntsalen, men det var länge. Jag ryckte till varje gång jag hörde fotsteg i korridoren i hopp om att det var någon som hade ett nytt besked om Chaz. Dem hade tagit in honom på operation för ett tag sedan, och dem borde vara klara snart.

Jag satt och såg hur solen långsamt försvann nerför horisonten. Varför just Chaz? Den mest omtänksamma och snälla personen som fanns. Det var verkligen inte rättvist. Han förtjänar inte detta, han måste överleva. Jag klarar mig inte utan honom, min bästa vän.

Jag lade mig försiktigt ned i Justin's knä och slöt mina ögon. Han lekte långsamt med en av mina hårslingor och sedan somnade jag.

Jag vaknade av lågmälda röster. Justin och Ryan pratade med varandra.

"Vad har den dåren för problem?" hörde jag Ryan säga.

"Jag vet inte. Först ger han sig på Sarah, och nu Chaz."

"Tror du Chaz klarar sig?"

Det blev en osäker tystnad en stund. Jag kände Justins hand leka med mina hårslingor igen.

"Det måste han göra. Det är ju Chaz! Jag tror inte vi skulle klara oss utan honom."

"Nej.." började Ryan.

Jag satte mig upp.

"Sovit gott?" frågade Justin och log medlidsamt mot mig.

Jag log trött tillbaka mot honom.

"Du är väldigt sköna ben att sova på." sa jag skämtsamt.

"Tack." svarade Justin och log innan han kysste mig snabbt på munnen.

"Vad är klockan?" frågade jag sedan.

Ryan lutade sig fram och såg på mig.

"Den är åtta. Du har sovit hela natten." Han log.

"Oj. Förlåt Justin, du har antagligen inte sovit en blund." sa jag och kollade på Justin med skuld.

"Det är lugnt, du behövde sova."

En läkare kom in i rummet. Han hade en helvit rock på sig och hans ansiktsuttryck var omöjligt att tyda.

Ryan sträckte på sig och väntade spänt på vad läkaren hade att säga. Jag var riktigt orolig.

"Vi har opererat Chaz, men han har ännu inte vaknat. Ni kan få komma in till honom, men han är svag och medvetslös.

Chaz's föräldrar reste sig genast upp från sina stolar och var påväg in till Chaz. Chaz's mamma vände sig snabbt mot oss. Hennes ögon var rödsprängda av all gråt.

"Vi går in till honom nu så kan ni gå in sedan." sa hon och försökte le.

Vi log tacksamt tillbaka till henne och hon gick iväg mot Chaz's rum.

Under tiden dem var inne hos Chaz satt vi bara stilla. Tiden gick för långsamt, men tillslut kom Chaz's föräldrar ut från Chaz's rum. Vi reste oss och jag gick in efter Ryan till Chaz.

Han låg helt livlös och blek mitt i rummet på en sjukhussäng med dropp insatt i armen och en maskin som mätte hans puls. Mina tårar började rinna när jag såg detta. Jag trodde aldrig detta skulle hända Chaz, och detta var mitt fel. Jag hade ju själv kunnat slå Eric, inte Chaz. Han behövde inte detta. Han förtkänade det inte. Jag tog upp hans ena hand och kramade den hårt. Jag lät mina tårar rinna ljudlöst ner för mina kinder.

Justin kom fram till mig och kramade mig bakifrån.

"Det kommer bli bra älskling. Han klarar sig." viskade han i mitt öra.

________________________________________________________________________________________________

Ett riktigt sånt tanke-kapitel, men det behövs då och då!

kommentera vad ni tycker, många kommentarer gör att kapitel 32 kan komma snabbare!

måste också passa på att tacka för alla fina kommentarer!

puss.

/e.

Så sjuukt bra :D ♥♥

jättebra!

Jag tycker typ att de kan polisanmäla Eric och att det ska b

Vara hett mellan Justin&sarah! Kram

Jättebra'!!!hoppas han klarar sig,(:

älskar det!!!!:))

asså ebba, den är så jävla bra!!!!!♥♥

Ebba, jättebra! Fortsätt åt det hållet!!(:

Sweeeet!(((:

varför kom Eric? Vem var han?(à) inget fel på det men bara undrade!(:

shhiiiiiiiiitt.... älskar det vill ha meerr!!<3

älskar det!! fortsätt att skriva som du gör, fortsätt med att justin&sarah ska vara lite intima och heta? ^^ hihi bara min åskit! ;$$$$