Efter ytterligare några låtar tog konserten slut. Justin tackade och sa hejdå till alla från scenen innan han gick av och kom fram till mig. Han hade svettpärlor i pannan och var så lycklig som han någonsin kunde bli. Han tog tag om mina höfter och log djupt in i mina ögon.

"Du var jätteduktig!" sa jag och lade mina armar om hans hals.

"Tack." Han böjde sig ner för att kyssa mig och jag mötte honom halvvägs genom att ställa mig lätt på tå.

När mina läppar separerades från hans släppte han greppet om mina höfter men fortsatte se på mig.

"Du var också jätteduktig." nästan viskade han fram.

"Jag fattar inte hur du vågar vara där på scenen, det var överläskigt!" sa jag och skrattade.

Plötsligt insåg jag en sak och slutade skratta. "Du kysste mig på scenen." mumlade jag.

"Jag vet. Det är en risk jag var tvungen att ta, men det känns så bra att ha gjort det."

Han log försiktigt mot mig. Jag log halvt tillbaka.

"Jag ska bara duscha av mig snabbt och byta om så kan vi gå och äta en sen middag sedan."

Han började gå i riktning mot sitt omklädningsrum och jag följde honom med blicken tills han försvann bakom dörren.

En kille med stora bruna ögon och svart kort hår kom fram till mig.

"Hej! Sarah va? Jag heter Alfredo."

"Ja, det är jag. Hej!" Jag log mot honom. "Hur känner du Justin?"

"Jag har regisserat hans musikvideo Love Me. Han som min lillebror!" svarade Alfredo. "Och jag vet redan hur du känner Justin." Han blinkade mot mig och flinade.

Jag skrattade. "Vi ska dra och äta en sen middag, har du lust att hänga med?" Erbjöd jag honom.

"Visst, låter kul!"
Just då kom Justin ut från rummet iklädd en grå tjocktröja och keps med blött hår under. Han kom fram till oss och kramade om Alfredo.

"Hey Fredo!"

"Hej Justin!"

"Hänger du med mig och Sarah och äter?" sa Justin.

"Ja."

"Vi tar min bil, kom!"

Justin tog min hand och sedan gick vi tre igenom arenan och ut bakvägen. När vi kom ut bakom arenan stog Justin's bil där. Justin och Alfredo satte sig i framsätena så jag fick sätta mig där bak. När vi kom ut på framsidan av arenan möttes vi av en massa paparazzis. Vi tog oss tillslut igenom de tjugotal paparazzina som fotade oss.

"Var ska vi äta?" frågade Justin med ena ögat på vägen.

"McDonalds!" ropade Alfredo.

Justin sökte min bekräftelse. "Sarah?"

Jag flyttade blicken från fönstret och tittade istället på honom i backspegeln.

"Visst." sa jag och log.

Vi svängde in till Mc Donalds och gick ur bilen. Jag och Alfredo tog ett bord medans Justin beställde.

"Hur länge har du känt Justin?" frågade jag och tog av mig min tunna skinnjacka.

"Jag tror det nästan är tre år nu." svarade han och log vänligt.
"Två Big Mac och en Chicken McNuggets!" sa Justin som kom med två brickor i vardera hand.

Jag skrattade lätt och Alfredo flinade.

"Tack." sa jag och tog emot min mat.

"Så hur länge har ni två varit tillsammans?" frågade Alfredo och tog en tugga av sin hamburgare.

"Det blir väl en månad om två dagar." svarade jag och såg på honom med tindrande ögon.

"Tiden går fort när man har roligt." mumlade Justin och flinade ner i sin mat. Jag slog honom nätt på armen.

Alfredo skrattade.

"Hur ska ni fira er första månad tillsammans då?"

"Det kan jag väl inte säga här." svarade Justin och nickade med huvudet mot mig.

"Justin, du behöver inte göra något för mig. Det räcker med att du finns här." sa jag till honom och log.

"Jag vill, du förtjänar det."

"Gud vad gulligt!" sa Alfredo från andra sidan bordet och såg på oss.

Jag och Justin såg på varandra och log innan vi skrattade lite lätt.
"Det börjar bli sent, skjutsar du hem mig?" frågade Alfredo.

"Visst. Kom så drar vi."

Vi reste oss upp och gick ut från restaurangen. Eftersom att det var mitt i natten så befann sig nästan ingen där så vi kunde ta oss därifrån obemärkta.

"När blir ditt hus klart, bro?" Frågade Alfredo när vi satt i bilen.

"Vilket hus?" frågade jag och såg på dem.

"Har du inte berättat för henne? Oh shit."

Alfredo sjönk ner i sätet och jag gav Justin en bestämd och orolig blick.

"Justin."

"Jag har köpt ett hus här i Los Angeles. Eftersom jag spenderar så pass mycket tid här så tyckte jag det var en bra idé. Men det var innan jag träffade dig."

"Åh." Det blev tyst ett tag. "Ska du bo där på heltid?" mumlade jag med gråt i halsen.

"Nej, men det kommer nog bli mer tid här. Fast jag ska vara i Stratford med dig så ofta jag kan."

"H-hur ofta blir det?" lyckades jag få fram.

Alfredo satt knäpptyst och ångrade sina ord grovt.

"Jag vet inte, Sarah."

Nu kunde jag inte hålla tillbaka mina tårar. Jag lutade mig tillbaka i baksätet och grät tyst.

Vi var framme vid Alfredo's hus. Justin saktade in framför och jag kände kamerablixtar genom de mörktonade bilrutorna.

"Förlåt så hemskt mycket. Jag visste inte-"

"Alfredo, det är lugnt. Vi ses."

"Hejdå."

Alfredo steg ur bilen och stängde snabbt bildörren. Justin började köra mot vårt hotell.

"Sarah, jag-" började Justin.

"Säg inget. Jag orkar inte just nu."

"Vi är snart framme. Du kanske ska torka tårarna för ett tag, paparazzina är där."

Jag gjorde som han sa, och när vi stannade utanför hotellet gick Justin snabbt ut ur bilen för att öppna för mig. Han gav bilnycklarna till en portvakt innan han beskyddande lade armarna om mig och ledde mig upp till vårt rum.

När vi kom upp slängde jag mig på sängen och grät in i kudden.

"Förlåt Sarah."
Jag satte mig upp och drog mina händer över mina kinder för att torka tårarna. Justin lade sina armar om mig och vaggade mig lätt.

"Det är inte ditt fel, du kan ju inte hjälpa det." snyftade jag.

Jag somnade gråtandes i Justin's famn den natten.

_________________________________________________________________________________________________