Jag visste sedan länge att jag inte hade lätt att skaffa vänner på grund av att vi flyttar så ofta. Mamma är journalist och förflyttas ständigt till nya jobb. Jag har aldrig gått på en och samma skola i mer än två år.

Jag reste mig långsamt upp ur sängen och gick och valde kläder. När jag kom ner för trappan några minuter senare satt mamma redan vid köksbordet tillsammans med min storasyster - Joanie.

"Godmorgon gumman!" sa mamma.

"Hej." sa jag trött.

Jag var verkligen inte en morgonmänniska.

Just när jag satt i mig den sista tuggan av mackan hörde jag skolbussen utanför. Jag tog på mig min skinnjacka och gick ut med ryggsäcken på ena axeln.

När jag kom på bussen fanns det inte mycket lediga platser. Jag valde att sätta mig bredvid en tjej med långt brunt hår och mörkgröna ögon.

"Hej, jag heter Sarah, jag är ny." sa jag försiktigt till tjejen jag satt mig bredvid.

"Hanna." sa tjejen och inspekterade mig långsamt. "Var flyttade du ifrån?" fortsatte hon för att inte skapa en pinsam tystnad.

"Jag bodde i Toronto innan jag flyttade hit." svarade jag.

"Jaha, välkommen till Stratford då!" sa hon skämtsamt.

"Haha, tack."

Resten av skoldagen gick ganska fort. Jag försökte hänga med Hanna så mycket jag kunde, för att i alla fall känna någon. Skolan var inte så stor, men jag kände mig väldigt osäker.

Jag fick åka hem själv, Hanna skulle träna fotboll tror jag det var. När jag steg på bussen var den som väntat full. Jag trängde mig fram till ett säte bredvid en brunhårig kille med lika bruna ögon. Jag satte mig ner och suckade.

"Besviken över något?" sa killen förvånat.

Jag tittade på honom innan jag sa:

"Inte direkt. Jag är bara trött."

Han mumlade något ohörbart och tittade ut genom fönstret.

"Jag heter Sarah, jag är ny här. Vad heter du?"

"Chaz heter jag. Jag tänkte väl det, jag är väldigt bra på att komma ihåg ansikten, och dig känner jag inte igen." sa han.

"Vad bra, hoppas du kommer ihåg mig nu då!" sa jag samtidigt som jag reste mig upp och gick ut genom bussdörren.

"Var inte orolig!" skrek han efter mig.

Chaz var väldigt gullig, det jag sett av honom på de tio minuterna på bussen. Jag steg in genom dörren och smällde igen den.

"Hallå?" sa jag.

"Hej Sarah!" hörde jag Joanie säga från köket.

Jag gick dit och satte mig mitt emot henne vid köksbordet och tog ett bett av hennes macka som låg bredvid henne.

"Hörru! Gör din egen!" sa hon helt allvarligt. Joanie skämtar aldrig om mat. Hon älskar mat över hela sitt hjärta och är ända helt perfekt formad.

"Hur var skolan idag då?" fortsatte Joanie.

"Hemsk. Kan du hjälpa mig med matteläxan?" sa jag som en undanmanöver.

"Nehej! Så lätt kommer du inte undan. Jag känner dig. Varför var den hemsk?"

"Det kanske bara är så i början nu, jag känner ju ingen."

"Så du har bara gått knäpptyst i skolan hela dagen och suttit tyst bredvid någon på bussen? Kom igen! Så gör man ju inte? Du vill ju lära känna nån! Berätta vilka du snackat med!" sa hon.

"Okej. Imorse snacka jag med en tjej som heter Hanna, hon verkar jättesnäll. Och på bussen på väg hem så pratade jag med en kille som heter Chaz. Resten av skoldagen var hemsk."

"Hur är Chaz? Är han snygg?"

"Joanie! Han är ganska söt, lite snygg också.." erkände jag.

"Okej. Vad behövde du för hjälp med läxan nu då?" sa Joanie.

Jag var lättad över att det samtalet var över.