"Det är nästan för bra. Hur är det med Chazie då?" svarade jag.

"Jag mår bra. Men jag vet inte hur Chazie mår." sa han och flinade.

"Haha. Jag tyckte att Chazie var ett gulligt namn för dig!"

"Verkligen. Jag borde nog döpas om till det. Eller vad tycker du?"

"Jag tycker det. Jag älskar namnet Chazie. Mitt nya favoritnamn." sa jag och log.

"Så bra, för jag heter ju det!"

"Vad heter du?" frågade Ryan som slutit upp vid vår sida.

"Hej, mitt namn är Chazie. Vad heter du?" sa Chaz till Ryan.

"Chazie? Hahahaha! Trevligt att råkas. Nu käkar vi."

"Hallå? Sarah, vad tänker du på?" Ryan satt mittemot mig och vinkade framför mitt ansikte. Jag hade varit borta hela lunchen och tänkte på Justin. Jag spelade dem sista minuterna av gårdagen om och om igen i mitt huvud och hoppades att det skulle hända igen.

"Förlåt, jag tänkte för mig själv." sa jag.

"Och vad tänkte du på då?" sa Chaz.

Jag tittade på honom och log.

"Ingenting." Det var verkligen inte ingenting, det jag tänkte på betydde allt.

"Nähä, ha kvar din hemlighet för dig själv. För all del." sa Chaz och tittade ner i maten.

"Men Chaz, det är inte så. Du kan få veta det någon gång, bara inte idag." sa jag till honom.

"Så jag får veta det?" sa Chaz och lyste upp.

"Haha, ja, någon gång antar jag."

Just då ringde min mobil. Jag ryckte till av ljudet och reste mig upp och gick snabbt ut ur matsalen. Dem andra tittade förvånat på mig.

"Hej det är Sarah." sa jag.

"Hej. Jag ville bara höra din röst." Jag log för mig själv.

"Aw, jag blev glad när du ringde."

"Jag bara undrade om du har lust att komma hem till mig efter skolan." sa Justin.

"Det vill jag. Men du måste hjälpa mig att plugga." sa jag och skrattade till.

"Jag kan väl försöka, men då är du skyldig mig en gentjänst."

"Haha, okej. Jag måste gå nu, men vi ses efter skolan. Puss."

"Puss." sa han och jag lade på.

När jag kom tillbaka efter samtalet tittade Chaz och Ryan på mig.

"Vem var det?" sa Ryan.

"Ingen speciell." sa jag.

"Det kan inte ha varit någon ospeciell för då hade du inte gått ut." sa Chaz och tittade misstänksamt på mig.

"Men skit i det, okej?" sa jag överdrivigt surt.

"Okej." sa dem båda och sedan gick vi tysta ut från matsalen, alla lite sura på varandra.

Efter skolan gick jag hem till Justin. Han öppnade dörren och omfamnade mig.

"Jag har saknat dig." sa han.

"Men vi träffades ju igår?" svarade jag.

"Men jag har saknat dig ändå, en sekund utan dig känns som en evighet."

"Justin..Tycker du inte att vi går lite för fort fram? Jag menar, jag känner knappt dig och ändå går jag runt och träffar dig och kysser dig. Jag tycker vi ska lära känna varandra först." sa jag till honom. Han verkade sårad men förstod ändå.

"Okej. Jag ska vänta på dig. Vad vill du göra då?"

"Du skulle ju hjälpa mig att plugga, kommer du ihåg?" sa jag och log.

"Just det. Vad behöver du hjälp med?" sa han samtidigt som han gick upp för trappan. Jag följde efter honom och vi satte oss på hans rum. Vi pluggade ett tag, sedan slog vi oss ner i hans säng och såg på en film.

"Jag måste gå nu, Justin. Vi ses." sa jag. Justin stängde av filmen och gick ner efter mig.

"Jag ringer dig ikväll. Så kan vi snacka och så, som vänner, tyvärr."

"Justin, jag vill lära känna dig bättre innan vi blir något mer."

Jag kramade om honom och gick hem. Justin ville verkligen ha en relation med mig, men jag kände att jag först ville veta vem han verkligen var innan jag blev hjälplöst förälskad i honom. Och det var verkligen på gränsen till att jag blev det. Hans ögon hade jag redan drunknat i, och hans leende. Hans leende! Det dödar. Hela han var perfekt. Och han var redo att vänta på mig.

_______________________________________________________________________________________________