Justin ringde senare på kvällen, precis som han sa.

"Hej Justin." sa jag.

"Hej, hur är det?" frågade han.

"Jag mår bra, du då?"

"Sådär, det är långtråkigt." sa han.

"Varför är det långtråkigt?"

"Jag har inget och göra, det är inget på tv och just det! Du är inte redo. Men det är lugnt, jag väntar."

"Justin, jag uppskattar verkligen att du gillar mig, jag gillar också dig, men vi har ju snackat om det nu. Jag vill lära känna dig först. Du får helt enkelt vänta några veckor." berättade jag för honom.

"Jag vet, och jag finns precis här när du är redo, bara ring så kommer jag."

"Justin, du är för söt!" sa jag.

"Inte sötare än dig. Du, jag måste gå nu, men vi hörs imorgon! Hejdå!" sa han.

"Hejdå."

Vad hade jag gjort för att förtjäna en sådan fin kille som Justin? Jag var inte hundra procent säker på att han skulle orka vänta tills jag lärt känna honom ordentligt, men det var en stor chans att han skulle. Han verkade ganska säker på sin sak när jag pratade med honom. Jag gick in på Justin's twitter, mest för att se om han twittrat något om mig, och det hade han.

Det enda jag ville göra just då var att skrika ut till hela världen att jag älskade honom. Men det gjorde jag inte. Istället skrev jag en tweet som ett svar till honom.

Nästa dag:
När jag såg Ryan och Chaz i skolan såg de väldigt bestämda och samtidigt besvikna ut. De gick mot mig och drog in mig i ett ensligt hörn av skolan. Jag satte mig ner och dem tittade på mig. Jag undrade vad jag hade gjort.

"Så..Vi har pratat med Justin.." började Chaz. Jag förstod redan vart detta var på väg. Justin hade berättat för dem om honom och mig.

"Varför kan du inte berätta sånt här för oss? Jag menar, vi vill ju också veta det. Trodde du att vi skulle bli sura eller?" sa Ryan. Han satte sig bredvid mig och såg genast snällare ut. Chaz däremot såg inte glad ut.

"Jag vet inte.." sa jag försiktigt.

"Sarah..Vad trodde du att vi skulle göra? Få utbrott för att du gillar vår bästa vän och han gillar dig?" fortsatte Ryan. Chaz lutade sig mot väggen med armarna i kors. Hans läppar var som ett streck.

"Jag vet inte vad jag tänkte, jag bara antog att ni skulle känna att jag tog honom ifrån er." sa jag.

"Du skulle aldrig kunna ta Justin ifrån oss. Du är för snäll för det. Ellerhur Chaz?" Ryan tittade på Chaz för att få ett instämmande. Chaz mumlade något och nickade.

"Förlåt mig." sa jag. Ryan log och sa sedan:

"Det är lugnt. Var inte rädd för att berätta något för oss i fortsättningen bara. Jag måste gå nu, jag har lektion. Vi ses!" Han gick iväg och jag reste mig upp och gick bort till Chaz som stirrade på den tomma väggen.

"Vad är det, Chaz?" frågade jag och ställde mig framför honom. Han tittade ner på sina skor och sedan på mig.

"Varför berättade du inte?" sa han.

"Jag vet inte, jag trodde att ni skulle bli sura."

"Du har lyckats. I alla fall funkar det på mig." sa han med en sorgsen men samtidigt ursinnig blick.

"Chaz, jag är ledsen för att jag inte berättade..Vad ska jag göra för att du ska bli glad igen?" sa jag till honom.

Han tittade ner i marken och mumlade något.

"Vad sa du?" sa jag.

"Inget."

"Men Chaz! Hur ska jag muntra upp dig? Vill du ha en muffins?" sa jag och log. Han tittade på mig som om jag skämtade sen tittade han ner igen.

"Lägg av va? Låt mig vara sur. Du har gjort ett misstag, och ett stort ett." sa han, tittade på mig och gick iväg. Jag stod där och tittade på en tom vägg och kände tårarna rinna ner för mina kinder. Jag satte mig ner mot väggen och lade ansiktet i mina händer. Jag satt så länge och missade halva skoldagen men jag brydde mig inte, min bästa kompis var sur på mig. Han hatade mig. Min telefon ringde vid lunch.

"Var är du? Vi ska äta lunch nu, hänger du med?" Det var Ryan.

Jag torkade mina tårar och märkte att jag var helt svart under ögonen.

"Jag vet inte, ät själv."sa jag och snyftade till.

"Sarah, var är du? Vad har hänt? Berätta för mig." sa han.

"Inget, vi ses imorgon. Hejdå" sa jag och lade på. Jag lade ner telefonen i min ficka och brast i gråt. Jag satt där en timme till innan min telefon ringde igen. När jag svarade brydde jag mig inte om att jag grät utan satte bara telefonen mot örat och var tyst.

"Vad har hänt, Sarah?" sa Justin.

"Justin, allt har hänt! Allt dåligt som kan hända har hänt." sa jag och grät ännu mer.

"Var är du?" sa han.

"I ett ensligt hörn i skolan" sa jag och torkade mina tårar.

"Jag kommer." sa han. Jag hörde rasslandet av bilnycklar och brummet av en bil. Sen lade jag på och lade händerna för mitt ansikte och drog upp benen.

Tjugo minuter senare hörde jag snabba steg. Jag tystnade en stund och tittade upp. Det var mörkt där jag satt. Genom öppningen till det utrymmet jag satt i såg jag en gestalt. Han stannade upp i öppningen innan han kom fram till mig. Han satte sig bredvid mig och höll om mig. Jag fortsatte gråta. Han var bara tyst och vaggade mig. När jag efter en stund tystnade tittade han på mig och sa:

"Vad är det som har hänt?"

"Chaz hatar mig." sa jag och började storgråta igen. Han kramade om mig hårt och kysste mig på huvudet.

"Det gör han inte alls." sa han.

Vi satt så väldigt länge, när Justin kollade på klockan var den fyra, och alla elever hade gått hem.

"Vill du att jag ska följa dig hem?" sa han. Jag nickade och jag gick ut ur skolan med Justin bredvid mig. Under bilturen hem till mig tittade Justin oroligt på mig några gånger, och jag grät fortfarande. Detta var världens värsta dag. När vi kom hem till mig var ingen hemma, och jag gick in i köket och hittade en lapp från mamma.

Justin stod lutade mot väggen och iakttog mig. Jag tittade på honom.

"Ska jag stanna?" sa han och gick långsamt mot mig.

Jag nickade och han gick fram till mig och omfamnade mig. Jag lutade mitt huvud mot hans bröstkorg och brast ut i gråt - igen. Vi gick upp på mitt rum och jag lade mig i sängen och tittade i taket. Justin kom och lade sig bredvid mig. Jag lade mitt huvud på hans bröstkorg och snyftade för mig själv.

"Jag ska snacka med Chaz." sa han.

"Gör inte det."

"Säg inte emot mig." sa Justin. Jag tittade upp på honom och log med mitt söndergråtna ansikte.

"Justin, jag älskar dig." Han satte sig upp i sängen och tittade på mig.

"Jag älskar dig också, riktigt mycket Sarah." sa han. Han förde sitt huvud mot mitt, tittade på mina läppar och sedan i mina ögon för att se om jag var med på det. Jag ville verkligen kyssa honom, och jag kunde inte vänta längre. Vi kysstes, och även om detta var min värsta dag någonsin hade Justin vänt den till något så mycket bättre. Vi låg i sängen tillsammans hela kvällen innan jag tillslut somnade i hans famn.

_______________________________________________________________________________________________