shawty with you - kapitel 16

"Haha, det var lite pinsamt." sa jag och skrattade.
"Mmm." sa Justin och bet sig i läppen. Innan jag visste ordet av kysste han mig passionerat och vi höll på minst lika länge. När vi sen låg och tittade på slutet av filmen som vi för övrigt inte sett ett dugg av sa Justin:
"Jag kommer sakna dig, Sarah. Du anar inte hur mycket." 
"Jag kommer sakna dig också, riktigt mycket Justin.

_________________________________________________________________________________________________

1. Sarah & hennes dator 2. snö 3. Chaz 4. Sarah & Joanie 5. Justin 6. Sarah

Justin åkte hem senare på kvällen och då vardet bara jag och Joanie kvar.

"Du och Justin verkar ha en bra relation med varandra." sa Joanie när vi satt i soffan.

"Ja,han är riktigt snäll." svarade jag och tittade ner i min dator igen. Jag var inne på twitter och skulle precis gå in på Justins sida när Joanie frågade mig.

"Jag hoppas att du inseratt han inte är en vanlig tonåring. Han kommer vara borta riktigt mycket."
"Lek inte mamma, Joanie. Det blir bara fel." sa jag och gick in på Justins sida. Han hade twittrat för en timme sen, och några dagar tidigare. Vissa tweets kände jag att dem var till mig, andra handlade om att han skulle till New York.

"I'm gonna miss u.."

"N.Y here I come! Swagmaster is coming tomorrow! #SWAG"

"I love you. So much. amazing. #muchlove"

Jag läste den sista tweeten om och om igen. Han älskade mig. Han älskar mig! Men älskar jag honom? Jag bestämde mig för att skriva en om honom.

"You're amazing. How will I survive a week without u? I'll be right here when you get back. Love u."

Plötsligt betydde ordet älska riktigt mycket för mig, det kändes värdefullt och starkt. För starkt. Men jag skrev att jag älskade honom ändå, för jag vill älska honom. Men jag vet inte. Jag var mitt uppe i mina tankar när jag hoppa till av vibrationen från min mobil. Jag svarade och gick upp med datorn till mitt rum.

"Hej det är Sarah."

"Hej Sarah, det är Chaz."

"Hej Chaz! Hur är läget?" sa jag lite gladare när jag visste vem det var.

"Det är bra. Jag läste precis din tweet. Hur är det med dig?" sa han.

"Det är bra, jag kommer ju sakna honom men jag överlever." svarade jag och tittade ut genom fönstret. Den första snön singlade långsamt ner från himlen.

"Jag finns här. Vi ska ha riktigt kul denna veckan så slipper du tänka på honom. Ser du att det snöar förresten?" sa han och jag kunde nästan se Chaz framför mig le.

"Du är bäst Chaz. Ja, nu är du allt glad va?" sa jag och skrattade.

"Om jag är! Någon kommer bli mulad imorgon!" sa han lurigt.

"Då ger någon igen! Rejält också!" sa jag och skrattade.

"Kan man ge igen igen? Isåfall kommer jag göra det!" sa han.

"Chaz, såhär kan vi hålla på hur länge som helst. Ringde du av någon anledning eller ville du bara snacka?" sa jag.

"Jo, det var ju det med tweeten, sen undrar jag om du vill hänga med mig, Ryan och några andra och bowla efter skolan på måndag? Vi går ju bara halv dag då, så varför inte passa på?"

"Låter kul, jag hänger på." sa jag.

"Bra. Jag måste gå nu, men vi ses imorgon på bussen!"

"Hejdå Chaz."

När jag hade lagt på kollade jag på klockan och insåg att klockan var lite över tio. Jag gjorde mig i ordning och kröp ner i sängen.

Han håller i min hand. Vi ler mot varandra och går. Hans leende ändras till ett skräckslaget uttryck och han börjar springa. Han håller fortfarande i min hand och vi springer tillsammans. Vi flyr. Han släpper min hand och kommer längre och längre bort från mig. Då hörs ett skott. Han faller till marken, jag springer fram mot honom och sätter mig bredvid honom innan jag börjar gråta. Då kommer mannen. Han hånler mot mig och håller upp vapnet mot mig.

Jag sätter mig snabbt upp i sängen. Jag är helt kallsvettig och gråtfärdig. Det var en dröm, Justin var han. Jag kollade på klockan, det var nästan sex på morgonen. Då är det inte lönt att somna om. Jag gick in i badrummet och lät kallt vatten rinna ner för min kropp när jag stod i duschen. Det enda jag inte ville tänka på var det enda jag tänkte på.

När jag kom ut ur duschen ringde jag Justin. Han svarade inte. Jag ringde säkert tio gånger men han svarade ändå inte. Då kom paniken. Tänk om drömmen var sann? Jag hade läst nånstans att man ibland drömmer saker som har hänt eller kommer att hända. Jag började gråta, tänk om Justin var död? Det kan han inte vara. Eller? Jag orkade verkligen inte med livet just nu. Just då ringde min mobil. Jag reste mig upp snabbt och rusade till min telefon.

"Hej det är Sarah!" sa jag.

"Sarah? Du har ringt typ tusen gånger, vad är det?" Det var Justin. Justin! Han var inte död, han levde! Min Justin. Jag var tyst av chock ett tag.

"Sarah?" sa Justin.

"Du lever Justin!"utbrast jag.

"Klart jag gör. Varför skulle jag inte göra det? Jag behöver sova som vanliga människor också, därför svarade jag inte. Vad är det?" sa han.

"Jag hade en hemsk dröm om att du dog, och jag har läst nånstans att viss drömmar är verklighet, alltså kommer att hända eller har hänt." sa jag, fortfarande i chocktillstånd.

"Jag skulle aldrig lämna dig, Sarah. Aldrig." sa Justin.

"Jag älskar dig, Justin." sa jag. För nu visste jag. Jag älskade verkligen honom.

"Och jag älskar dig också Sarah. Jag ringer dig när jag är framme i New York. Puss."

"Okej, puss." sa jag och lade på.

När skolbussen kom någon timme senare satt Chaz där, precis som han sa.

"Hej Chaz." sa jag och satte mig bredvid honom.

"Hej Sarah, allt bra?" frågade han.

"Jadå, jag pratade med Justin i morse. Han kommer sakna oss." sa jag och log ett glatt men samtidigt ledsamt leende.

"Han kommer om en vecka, Sarah. Det är bara 7 dagar, du klarar dig." sa han och såg på mig.

Jag log på riktigt nu.

"Tack Chaz."

________________________________________________________________________________________________

BRIST PÅ FANTASI! VAD TYCKER NI SKA HÄNDA? KOMMENTERA SNYGGINGAR! :D

puss.

/e

skriv ett till kapitel om att typ Justin kommer åka hem till Sarah igen för att han saknar henne för mycket eller att Justin skickar en bil för att hämta upp henne och så är hon med Justin!!

alla andra noveller handlar om att dom bråkar och att don är avundsjuka på varandra..

Kan inte denna vara en lycklig berättelse ? :)

Den har börjat helt sjukt bra !

Kan dom inte få vara tillsammans genom hela berättelsen, det är så jävla härligt att läsa ! <3

Du gör ett asbra jobb! :D

kram