Melanie såg ut att fundera en stund, och sedan såg hon finurligt på mig. ”men om jag följer med då?”
”vill du verkligen det?” frågade jag.
Hon nickade, och på bara en halv minut hade hon lyckats övertala mig att åka och hälsa på min far. Melanie kysste mig på kinden upprepade gånger, och kom närmare och närmare mina läppar för varje kyss hon planterade. Snart möttes våra läppar i en passionerad kyss, och jag höll om henne hårt. Jag ville inte att denna stunden skulle ta slut. Någonsin. 
Min mobil började ringa mitt i kyssarna. Jag kysste Melanie ytterligare en gång innan jag tog upp telefonen ur fickan.
”hej det är Justin” andades jag.
”Justin?” frågade en mansröst i andra änden av luren. 
”ja” sa jag.
”det är din far.”

Melanies Perspektiv:

”byt radiokanal, denna låten suger” sa Justin med ögonen på motorvägen framför sig. Han hade vänsterarmen på fönsterbläcket och styrde med hjälp av högerhanden medan han tuggade frenetiskt på sitt tuggummi.
Det hade gått fyra dagar sedan Jeremy ringde. Sedan dess hade Justin inte varit sig själv och varit väldigt reserverad. Det var knappt att man fick ett ord ur honom. Han gick bara runt och oroade sig över den dagen han skulle träffa sin far, vilket är idag. På ett sätt kan jag förstå honom, jag hade också varit nervös om jag inte hade sett min pappa på flera år, det jag inte förstår är hur Justin kan hata Jeremy så.
Åkturen fortsatte i tystnad medan vi svischade förbi skogar, ett tecken på att vi kom längre och längre norrut. Jag sneglade över mot Justin som satt på min vänstra sida i förarsätet. Hans käkben rörde sig upp och ner, och hans blick var som fäst på vägen. Hans bruna hår var rufsigt, som om han precis hade vaknat upp, och han bar en svart V-ringad t-shirt på överkroppen. Han var verkligen snygg. Plötsligt började ett flin leka på hans läppar, och han såg över på mig en kort sekund för att sedan titta på vägen igen.
”gillar du det du ser?” frågade han. Jag började rodna när jag insåg att han hade märkt att jag iakttog honom.
”kanske” svarade jag.
Han höjde på ögonbrynen. ”kanske?”
Jag log och ryckte på axlarna. ”jag har inte riktigt bestämt mig än.”
”du din lilla…” började han innan han lät den vänstra handen ta över ratten, för att kunna kittla mig med den andra. Han visste exakt var jag var som mest kittlig, och började därför kittla mig på magen. Jag skrek och skrattade i ett medan jag vred mig om desperat i sätet. ”Justin, sluta!”
Justin skrattade bara. ”säg det då!”
Jag fortsatte vrida på mig ända tills jag insåg att jag inte hade en chans. ”du är snygg!”
Genast slutade Justin kittla mig och han lutade sig belåtet tillbaka i förarsätet. Jag suckade. ”du är så jobbig.”
”fast du gillar det” sa han och sköt iväg ett leende mot mig.

”vi är framme” mumlade Justin samtidigt som han saktade in utanför ett stort, vitt hus. Det hade en grön gräsmatta och stort garage till vänster om huset. På verandan stod en bänk och en stor kruka med någon slags växt i, och jag kunde mycket väl urskilja en eller två skuggor inuti huset.
”är du redo?” frågade jag och lade handen på Justins lår.
Han skakade på huvudet som svar. ”det kommer jag aldrig bli. Varför körde vi hit överhuvudtaget? Vi vänder och kör hem igen.”
Justin var på väg att sätta bilnyckeln i låset igen, men jag hindrade honom. ”jag tror din pappa skulle bli överlycklig av att se dig. Du också, fast du vet det bara inte än.”
Han suckade. ”men jag vill aldrig se honom igen.”
”säg inte så, Justin. Det vet du inte förrän du träffat honom. Han kanske har något viktigt att säga, och vill bli förlåten. Förresten så gjorde han egentligen inget fel. Det är lagligt att gifta om sig.”
Justin mötte min blick irriterat. ”han gjorde inget fel? Han lämnade mig och mamma i sticket för denna Kate, och får ett nytt barn som han älskar mer än mig. Och så bryr han sig inte ett dugg om mig.”
”du älskar din syster, Justin. Det vet jag. Så klistra på ett leende, för så farligt kan det inte vara” svarade jag och öppnade bildörren. ”kommer du eller?”
Justin nickade och öppnade sin bildörr och kom runt bilen till mig. Han tog ett stadigt tag om min hand och gick bredvid mig upp till ytterdörren. Jag gav dörren tre korta knackningar och tog sedan ett steg bakåt i väntan på att dörren skulle öppnas, och det gjorde den. Framför oss stod en man i 37-årsåldern med ett örhänge i ena örat och bruna ögon precis som Justin. Han hade nästan helt snaggat hår och var väldigt muskulös. En halv tatuering syntes på högerarmen, den andra halvan doldes av hans t-shirt. Att det var Jeremy hade jag insett för längesedan, men han hade nog inte märkt att jag stod där eftersom allt han kunde se på var Justin. Han hade tårar i ögonen och såg lyckligt på Justin.
Justins reaktion var inte alls som jag hade tänkt mig heller. Han såg ut precis som sin far, minus tårarna. Ett litet leende syntes på hans läppar.
”pappa…” sa Justin och Jeremy sken upp och tog några steg framåt. Sedan kramade han honom hårt och länge. Jag stod där och såg på och kände mig hyfsat obekväm av situationen.
Till slut släppte de varandra, och Jeremy lade märke till mig. Han granskade mig från topp till tå, och när Justin såg det lade han ena armen om min midja.
”pappa, det här är Melanie.”
Jeremy höjde på ögonbrynen och såg först på Justin och sedan på mig. Sedan sken han upp i ett stort leende och kramade mig. ”trevligt att träffas, Melanie.”
Så hördes en ljus harkling strax bakom oss, och alla tre vände huvudena för att se vem det kom ifrån. En kvinna, i ungefär samma ålder som Jeremy kom fram till oss. Hon hade cendréfärgat hår som var uppsatt i en hästsvans och hade blåa ögon.
”hej Justin” sa hon försiktigt och Justin bara såg på henne. Jag armbågade honom diskret i sidan och han klistrade direkt på ett leende. ”hej Kate.”
Jeremy andades in luft ljudligt, uppenbarligen tagen av situationen. ”ni måste vara utsvultna, middagen är nästan klar. Kom in och gör er hemmastadda så ska jag visa er ert rum.”
Jag och Justin följde efter Jeremy in i huset. Insidan av huset var ljust och öppet och såg väldigt modernt ut. Vi gick upp för en trappa och där fanns ett stort sällskapsrum och tre dörrar som ledde in till olika rum. Jeremy gick fram till den tredje dörren och öppnade den långsamt.
”här ska ni bo.” Jag och Justin steg in i rummet och ställde genast ner våra väskor på golvet intill väggen. Jeremy stod kvar i dörröppningen och iakttog oss.
”jag säger till när maten är klar.”
Justin vände sig om och nickade.
”jag har saknat dig, Justin” sa hans far.
Justin log försiktigt. ”jag har saknat dig med, pappa.” Med de orden hörda stängde Jeremy dörren efter sig och lämnade oss ensamma. Jag slog mig ner på sängkanten och såg på medan Justin började packa upp.
”din pappa verkar jättesnäll.”
”han är väl okej” svarade Justin automatiskt.
”Kate också” sa jag, mest för att se hans reaktion. Han låtsades som om jag inte hade sagt något.

När Justin hade packat upp och lagt ner alla kläder i byrålådorna kom han fram till mig och satte sig bredvid mig.
”jag hade aldrig klarat av det här utan dig” sa han.
”Justin…” började jag, men han avbröt mig.
”nej, jag menar allvar. Hade inte du funnits så hade jag antagligen aldrig träffat min far någonsin igen. Du får allt det där osäkra att bli säkert, du är min klippa, Melanie. Den jag kan luta mig mot när inget annat verkar bra. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig.”
Jag bet mig i läppen och tänkte i någon sekund. ”du hade väl antagligen mördat en och annan person.” Justin suckade. ”måste du alltid försöka lätta upp stämningen?”
Jag skrattade tyst och rätade på ryggen. ”förlåt. Jag älskar dig.” Han log belåtet. ”jag älskar dig mer.” Sedan böjde han sig fram, lade ena handen på mitt lår och kysste mig omsorgsfullt. Hans andra hand letade sig upp längs min rygg tills den stannade vid min nacke.
”Justin!” hördes en flickröst, inte så långt ifrån oss. Kyssen upphörde snabbt och vi båda vände oss om och fick se en liten flicka i brunt, axellångt hår. Hon såg ut som en kvinnlig kopia av Justin.
”Jazzy!” utbrast Justin när han fick syn på henne och reste sig genast upp. Jazzy kom springandes fram till honom och Justin lyfte upp henne och snurrade henne flera varv innan han satte ner henne på marken.
”det här är Melanie” sa han och pekade på mig. Jazzy gömde sig bakom Justins ben och mötte blygt min blick. Jag satte mig på huk så att jag kom i ungefär hennes längd och sträckte fram handen. ”hej Jazmyn” sa jag och log.
Jazmyn log tillbaka mot mig och sträckte försiktigt fram handen. När hon släppt den igen vände hon sig mot Justin.
”är hon din flickvän?” frågade hon tyst, och Justin såg på mig med ett stort flin innan han tittade ner på Jazmyn igen. ”ja.”
Jazmyn sken upp och kom springandes mot mig. ”vill du se mitt dockhus?”
Jag log. ”javisst, visa mig!”
Hon tog min hand och tillsammans började vi gå in på Jazmyns rum som var målat i ljus rosa.
”Maten är klar!” ropade Jeremy från nedervåningen.
Vi började gå ner för trappan och slog oss ner vid matbordet.
Efter att ha ätit en stund harklar Jeremy sig vilket gör att alla tittar upp från sina tallrikar.
”vi har en nyhet att berätta.” 

Kan vara en del stavfel, jag har inte orkat gå igenom det. Är så otroligt trött, men kände att jag verkligen behövde lägga upp ett nytt kapitel. På tiden!
Jag har jättemycket i skolan, och så tränar jag. Lägg kompisar på det och denna novellen så får du ett fullspäckat liv. Men det funkar hittills i all fall!

10 KOMMENTARER SÅ KOMMER NÄSTA PÅ LÖRDAG!

massor av kramar.
/e.