”mamma, pappa! Jag är hemma!”, ropade jag när jag stängt dörren bakom mig. Snart uppenbarade sig min mor vid ingången till köket med en allvarlig min.
”var har du varit, unga fröken?”, frågade hon.
”hos Justin.”
”och du tänkte inte på att höra av dig? Vi har varit oroliga för dig, Melanie. Och vad är det du har på kinden?”, frågade hon och syftade på mitt knivsår. Hon tog ett steg närmare mig och höjde ögonbrynet.
Nu skulle det vara bra att vara snabbtänkt, och ljuga ihop något riktigt snabbt.
”ehm… Jag ramlade ner för Justins trappa och slog mig, så Justin tyckte det var bättre för mig om jag stannade över natten.” Herregud, så här bra har jag aldrig ljugit förut!
Min mamma nickade långsamt, ”mår du bra nu då?”
Jag nickade.
”jag och din far skulle gärna vilja träffa den här Justin någon gång. Bjud hit honom på middag.”
”javisst!”, svarade jag glatt.
Hon log vänligt, ”bra. Gå och vila lite nu, om du har slagit dig så hårt behöver du vila upp dig.”

Senare på kvällen när jag ätit middag med min familj för första gången på säkert en vecka, gick jag upp på mitt rum och slog på teven. Jag hann knappt komma in i programmet jag såg på innan min mobil vibrerade. Irriterad tog jag upp telefonen som låg på mitt nattygsbord, men mjuknade i humöret när jag såg vem avsändaren var.

Justin: Öppna ditt fönster.

Förbryllat reste jag mig upp och gick fram till mitt fönster. Gardinerna var fördragna, och efter att jag dragit dem åt sidan såg jag ut över trädgården, men inte en kotte syntes till. För säkerhets skull lämnade jag fönstret öppet och gick tillbaka till sängen där jag legat och tittat på teve.
Det hade inte ens hunnit gå två minuter innan jag hörde ett bankande utifrån. Först ignorerade jag bara det, men när bankandet upprepades ytterligare några gånger reste jag mig upp för att se vart ljudet kom ifrån. När jag nästan var framme vid fönstret visade sig en hand i fönsterkarmen, och strax därefter slängdes ett ben upp över kanten. Jag var vettskrämd över vad som skulle hända härnäst, men rädslan rann av mig när Justins huvud uppenbarade sig.
Han småskrattade för sig själv medan han klättrade in i mitt sovrum. ”du skulle ha sett din min!”
Jag fnös, ”det är väl inte konstigt att jag blir rädd när någon klättrar in genom mitt fönster på kvällen.”
Justin ryckte på axlarna som svar innan han kom närmre mig och såg ner på mig. Han drog mig tätt intill sin kropp och kramade mig länge och väl innan han böjde på nacken för att kyssa mig.
När våra läppar skiljdes åt gick Justin och lade sig raklång i min säng och bytte tv-kanal.
Jag suckade högt, ”Justin, jag tittade faktiskt på det där.”
Han flinade bara medan han lade armen bakom huvudet, ”senast jag kollade så stod du och kysste någon borta vid fönstret.”
”jättekul”, svarade jag utan att röra en min och gick bort till sängen. Jag lade mig ner bredvid honom, och genast tog han mig i sin famn och höll om mig.
”du anar inte hur glad jag är över att ha dig här hos mig”, viskade Justin i mitt öra.
Jag rös till av hans beröring och kände hur jag blev varm i hela kroppen. Jag vände mig om så att jag låg öga mot öga med honom, och kysste honom. Sedan såg på honom innan jag kysste honom igen. Justins hand som hade vilat på min höft rörde sig nu upp och ner längs min rygg i långsamma rörelser medan våra läppar snuddade vid varandra gång på gång.
Plötsligt hördes ett knack på min dörr.
”Melanie? Är du där inne?”, hördes min mammas röst från utanför rummet. Snabbt reste jag mig upp från sängen och drog handen genom håret.
”shit, shit, shit. Hon får inte veta att du är här!”, viskade jag nervöst medan jag såg mig omkring efter ett gömställe åt Justin.
”Melanie?”, upprepade min mamma.
”fort, göm dig i garderoben!”, väste jag och öppnade dörren till min garderob för att låta Justin smita in.
”jag kommer mamma!”, ropade jag innan jag stängde garderoben och skyndade mig fram för att öppna dörren precis i tid för att se min mor kliva in i rummet.
”jag tänkte bara berätta för dig att jag och din far går och lägger oss nu, så var inte uppe för länge. Du måste vila ut dig så att skadan kan läka lättare.”
Jag nickade, ”okej, god natt mamma.”
Hon gav mig en puss på kinden, ”sov gott Melanie.”
Jag vände mig om och började gå mot garderoben när min mamma vände sig om igen och mötte min blick. ”glöm inte att du ska passa dina bröder imorgon.”
”okej”, svarade jag.
När dörren stängdes igen andades jag ut ljudligt och lade mig på sängen.
”du kan komma ut nu”, sa jag och lutade mig på armbågarna.
Justin öppnade garderobsdörren med ett egendomligt flin på läpparna.
Jag höjde på ögonbrynen, ”vad är det?”
I sin hand höll han en svart bh i spets, och han såg först på den, och sedan på mig. ”varför har du aldrig visat den här för mig?”
Jag skrattade och skakade på huvudet, ”lägg tillbaka den där.”
”lova att ha på dig den någon gång då”, svarade Justin och viftade med den.
”okej, men sluta nu och kom hit.”
Han log stort i triumf medan han lade tillbaka behån och kom fram till mig. Han böjde sig ner över mig och kysste mig länge innan han klättrade upp i sängen och lade sig ovanpå mig utan att behöva sära på våra läppar någon gång. Snart djupnades kyssen och Justin bet i min underläpp om tillstånd till att få röra sin tunga fritt. Jag beviljade det och öppnade munnen och gav ifrån mig ett dovt stön. Jag drog i hans hårtoppar, och Justins händer rörde sig över min kropp i snabba rörelser. Han tog tag i slutet av den slappa t-shirten jag bar på min kropp, och började kränga av mig den, men när han kom till mina bröst började det göra ont. Justin såg det smärtfyllda ansiktsuttrycket och slutade direkt. Han klev av mig och lade sig istället bredvid mig i sängen och smekte mitt lena hår med långa rörelser.
”förlåt”, mumlade han mellan sina läppar som såg ut att vara stängda.
Jag lade mig på sidan för att få en bättre vy av honom, ”det är okej. Du kunde inte direkt hjälpa det.”
Han svarade inte utan såg bara på mig, först i ögonen och sedan på blåmärket på mina revben som fortfarande var synligt eftersom min tröja var uppdragen. När jag märkte vad han kollade på drog jag snabbt ner tröjan över magen och kröp in närmare Justin. Han lade armarna om mig och kysste mig på hjässan. Sedan blundade jag och föll långsamt in i en djup sömn.


När jag vaknade nästa morgon såg jag att Justin låg bredvid mig med händerna bakom nacken och tittade upp i taket. Jag kröp närmare honom och kysste sedan honom på kinden vilket fick honom att vända på huvudet mot mig och le.
”god morgon min solstråle”, sa han och kysste mig.
Jag log åt hans gammalmodiga namn, ”god morgon.”
Sedan reste jag mig upp och tog på mig ett par mysbyxor innan jag med Justin hack i häl gick ner för trappan.
”är du hungrig?”, frågade jag.
Han nickade.
”Melanie? Mamma sa att du skulle göra frukost till oss.” Jag vände mig om och fick se Max stå vid ingången till köket.
”Max, hälsa på Justin. Han är min… kompis”, sa jag till slut och höll upp armen för att visa Max.
Han såg på Justin med en tom blick, och Justin log tillbaka. Utan ett ord till Justin vände Max sig mot mig igen, ”Melanie, jag är hungrig.”
Jag suckade högt, ”okej. Vad vill ni äta?”
”Pannkakor!”, skrek William ifrån tv-soffan där han antagligen satt och kollade på ett barnprogram. Max nickade och höll med vad William nyss sagt, och medan ett djupt andetag försvann från mina läppar tog jag fram en stekpanna ur ett skåp.
”är det okej med pannkakor?”, frågade jag Justin medan jag tog ut ett paket med färdiggräddade pannkakor som man bara behövde värma upp.
Justin nickade med ett förväntansfullt leende på läpparna, ”pannkakor blir jättebra.”
”bra. Och du får ursäkta mina bröder, de är inte riktigt uppfostrade än.”
Han bara skrattade, ”de verkar jättegulliga.”
Jag fnös skämtsamt samtidigt som jag lade i de första pannkakorna i stekpannan, ”det är vad de ser ut att vara.”
”jag kommer snart”, sa Justin och försvann ut ur köket och lämnade mig ensam att laga mat.

När pannkakorna stekt färdigt dukade jag köksbordet och gick in i vardagsrummet, där jag till min stora förvåning fick se Justin och mina lillebröder sitta och spela tv-spel.
Jag ställde mig framför teven, ”det är frukost nu, grabbar.”

”Du skymmer ju teven, Mel!”, skrek William irriterat medan han ställde sig upp för att försöka se vad han gjorde i spelet.
Jag suckade, ”som ni vill. Då äter jag alla pannkakorna själv.”
”vi pausar spelet”, sa Justin som snabbt var på fötter och sprang om mig in till köket. Snart kom Max och William susandes förbi mig också och alla tre satt vid köksbordet och skulle precis börja äta när jag kom.
”vad vill ni göra idag?”, frågade jag killarna.
”fotboll!”, utropade Max, full med mat i munnen och mjölkmustach ovanför läpparna.
Jag skrattade, och Justin såg finurligt på honom.
”akta dig för mig”, sa han och flinade. ”jag är en riktig höjdare på fotboll.”
”nähä!”, sa William. ”jag är bäst!”
”fast jag är bättre än bäst”, svarade Max och såg på William som om han kunde klara allt här i världen.
”pax för att vara i Justins lag!”, skrek William sedan, fastän vi alla fyra satt mindre än en meter ifrån varandra. Justin bara skrattade som svar och lade besticken tillrätta på tallriken vilket signalerade att han hade ätit färdigt. Det var underligt på något sätt, hur Justin hade lyckats göra ett så stort och bra intryck på mina småbröder på så kort tid. Det var nästan som att de gillade honom mer än mig. Fast det är ju inte så konstigt, jag är tjej, och killar i tioårsåldern hatar tjejer.

Okej, detta kapitlet s ö g. Förlåt för att ni fått vänta så länge, och förlåt för att jag är helt jävla värdelös på att skriva. 
Men jag har en massa planerat för Justin & Melanie framöver, som jag inte kan vänta att få dela med mig av!

10 kommentarer?
/e.