"vet inte. Mamma och pappa skulle komma så snabbt som möjligt till sjukhuset, så jag antar att vi får gå hem nu. Matchen är ändå slut."
Justin erbjöd sig att köra mig och min bror hem, och jag tackade nervöst ja.
Den största delen av bilresan hem var knäpptyst, och jag kände Justin's blick iakta mig då och då. Min lillebror satt i baksätet och hummade nöjt på en låt han lärt sig i skolan.
Justin bromsade efter en stund in framför vårt hus, "då var vi här."
Max hoppade genast ut ur bilen och sprang fram till ytterdörren. Längre än så kom han inte för det var jag som hade nycklarna.
Jag skrattade lågt för mig själv åt honom och vände mig sedan åt Justin när han harklade sig.
"Chaz ska ha fest ikväll. Du är välkommen om du vill." Han log.
"Visst. Var bor han?" frågade jag.
"Jag smsar dig adressen senare. Men då ses vi ikväll!"
Jag nickade och steg ut ur bilen och väntade på att han skulle köra iväg. Vi hade bara känt varandra i någon vecka, men det kändes som så mycket längre. Justin var så lätt att prata med, och han förstod mig verkligen.
"Mel, öppna dörren!"
Jag rycktes ur min dagdröm och skyndade mig för att öppna dörren till oss.

Direkt när vi kommit innanför dörren hämtade jag hemtelefonen och ringde min mamma.

Efter fyra signaler svarade hon, "hallå?"

"hej, det är jag. Hur är det med William?"

"åh, hej! Vi har precis kommit fram till sjukhuset. De ska in och röntga honom, så jag ringer sen." svarade hon.

"okej, bra. Jag är inte hemma ikväll så du vet." informerade jag henne.

Jag hörde hur min mamma suckade, "ikväll av alla kvällar? Jag vet inte hur dags vi kommer hem."

"men en av er kan ju åka hem till Max. Det är ju som vill så gärna att jag ska skaffa vänner."

Det var inget annat än sanningen. Jag hade satt min mamma på plats och hon hade inget mer att komma med.

"okej då. Men var inte borta för länge." svarade hon.

"jag lovar." försäkrade jag henne. "hejdå."

"hejdå."

Jag satte tillbaka telefonen på sin plats och gick in i vardagsrummet till min bror.

"ska vi se en film?" frågade han.


Jag stod och inspekterade mig själv i spegeln. Om en timme skulle jag vara hos Chaz, Justin hade skickat hans adress i ett sms under tiden jag och min bror såg på film. Chloe hade lovat att komma förbi mig innan festen så jag slapp komma dit ensam. Plötsligt insåg jag att jag kanske var lite för fint klädd. Snabbt drog jag av mig den svarta kjolen som suttit runt min midja och ersatte den med ett par svarta jeans. Nu såg jag mycket bättre ut.

Jag gick ner för trappan och sa hejdå till min pappa och lillebror innan jag gick ut genom dörren för att möta upp Chloe. Efter bara tjugo meter såg jag en brunett lite längre bort på gatan. Jag skyndade på mina steg och var snart framme vid henne.

"hej!" sa hon och gav mig en kram, "hur är det."

Jag kramade henne tillbaka, "det är bra. Jag är lite nervös bara."

Chloe log stort, "det kommer bli jättekul, jag lovar att vara med dig hela kvällen."

Jag gav henne ett tacksamt leende innan vi började gå mot Chaz's hus.

Hela huset var redan fullt av ungdomar som hoppade runt och dansade till den otroligt höga musiken. Jag och Chloe trängde oss förbi en massa tills vi kom in i köket där det inte var lika stökigt.

"hej! Ni kom!"

Chaz kom fram till oss med ett flin på läpparna, "ta bara för er. Det finns en massa dricka och allt."

Han gick sin väg och jag och Chloe gick för att ta något att dricka. Festen hade dragit igång ordentligt nu. Vi stod mest i ett hörn och iakttog alla andra galna människor som verkade ha hur kul som helst medan Chloe och jag betedde oss som utstöttingar som önskade att de kunde vara med.

Ryan och Justin kom fram till oss.

"hej!" sa Ryan och kramade om oss båda. "hur är det?"

"det är bra." log jag, "själv?"

Han nickade och tog en klunk av vad som nu fanns i hans glas, "det är skitbra. Denna festen är urkul!"

Chloe skrattade och började småprata med Ryan. Justin som varit tyst hela tiden sedan de två kom fram till oss lutade sig mot bordet bredvid mig.

"hej." sa han.

Jag log försiktigt, "hej."

"hur är det med din bror?" frågade han. Varför skulle vi prata om min lillebror på en fest?

Jag höll mina bisarra tankar inom mig och svarade, "det är nog bra. Han hade någon fraktur i benet som de skulle gipsa."

Justin nickade och hade inget mer att säga. Vi stod tysta bredvid varandra tills Justin reste sig upp utan att yttra sig ett ord och lämnade mig ensam med endast en dricka i handen. Jag suckade djupt för mig själv och tog en stor klunk av min dricka. Forever alone var det ja. Jag ställde ner mitt glas på bordet bredvid mig och styrde mina steg bort mot badrummet. Tur som jag hade var den inte ockupperad, så jag kunde i lugn och ro låsa dörren efter mig och slippa en massa bankande på dörren om att personen där inne skulle skynda sig.

Min frisyr såg ut som ett skeppsvrak. Jag såg mig snabbt omkring efter en hårborste, men när jag inte hittade det fick jag ta mina egna fingrar till hands. Försiktigt drog jag ur min gummisnodd ur håret som trasslat in sig rejält. Det krävdes några otroligt fula grimaser och offrande av ett antal hårstrån innan jag befriade mitt hår. Precis som en hårdrockare slängde jag med håret innan jag fångade upp det igen för att sätta upp mitt hår i en hög hästsvans. Jag sköljde snabbt mitt ansikte utan att förstöra sminket och gick ut till festen igen. Just när jag skulle gå ut till alla andra i vardagsrummet lade jag märke till en ensam liten själ ute på terassen. Ju närmre jag kom desto ljusare blev det, och tillslut kunde jag urskilja Justin ur lampans sken som satt någon halvmeter ovanför hans huvud.

Han såg ledsen ut och hängde med huvudet. Långsamt gick jag fram till honom och satte mig bredvid honom för att försöka möta hans blick. Det var omöjligt, hans blick var stenhårt fäst på hans skor och den såg inte ut att vilja lämna den platsen.

"Justin?.." började jag försiktigt. Jag kunde se hur han bet sig i läppen, antingen för att inte börja gråta eller för att inte säga något.

Långsamt lade jag huvudet på sne för att se hans ögon bättre, "vad är det?"

Justin bara skakade på huvudet.

Med en suck gav jag mig på ett andra försök, "berätta för mig, Justin."

Han öppnade långsamt sin mun, "du kommer ändå aldrig förstå."

Jag visste inte vad jag skulle svara på det, så jag kollade bara stint framför mig.

"jag kan försöka." sa jag till sist.

"det är bara så töntigt. Jag borde inte deppa över detta." mumlade han.

Jag strök honom långsamt över ryggen, "vad är det som har hänt?"

Justin tog ett djupt andetag innan han berättade, "mina föräldrar har varit skilda i princip hela mitt liv, men jag har ändå haft bra kontakt med dem båda. Som liten tyckte jag alltid det var jättecoolt att bo på två ställen, dubbelt upp med allt. Men nu när min pappa skaffat en egen familj och allt, känns det som han svikit mig och mamma. Som att han har glömt bort mig."

Han tystnade och mina armar kramade genast om honom hårt, "tänk inte så, Justin. Din pappa älskar dig, men det var kanske inte meningen att dina föräldrar skulle tillbringa resten av sitt liv tillsammans. Jag kan inte säga att jag förstår hur det känns, för det gör jag inte. Men jag kan tänka mig. Och det är okej att gråta om man vill det."

Efter jag sagt mitt sista ord lade Justin sina armar om min midja, "tack Mel. Lova att inte berätta för någon om detta, okej?"

Jag log stort, "okej."

När jag sagt detta gick allting så fort att min hjärna inte hängde med. Justin närmade sig mitt ansikte, och innan jag visste ordet av kraschade hans fuktiga läppar mot mina.

---

CLIFFHANGER!