whenever you need me - kapitel 1
Stratford High School's dörrar var gröna glasdörrar. Jag öppnade de långsamt och innanför dem fanns en rad med röda skåp fastsatta mot väggen. Skyltarna jag läste på sa åt mig att gå åt höger, så jag gick bort i rätt riktning. Det kändes som att jag var ensam på hela skolan, men alla elever var redan på sin första lektion och då och då sprang några eftersläntrare förbi mig med böckerna i sina händer.
Äntligen var jag framme vid rektorns kontor. Jag tog ett djupt andetag innan jag knackade på. Tre snabba, men lätta knackningar mot plexiglaset.
"Kom in" hörde jag från andra sidan dörren. Jag tryckte ned dörrhandtaget och klev in i rummet. Rektorn såg upp från en hög med papper, "åh, miss Johnson! Kom in bara."
Jag log och gick fram och satte mig i stolen mitt emot honom på andra sidan skrivbordet, "hej."
Han började leta i sina papper innan han tog fram ett från högen, "då ska vi se här..Melaine Johnson"
Jag avbröt honom, "snälla, säg bara Mel." Han kollade upp på mig med en skeptisk blick innan han ändrade sig till ett leende, "okej, Mel. Få se här. Här har du ditt schema," sa han och gav mig ett papper. "Och din klass befinner sig i klassrum 27. Tror du att du hittar dit?"
"Nej" svarade jag med ett nervöst skratt. "Åh. okej." svarade han och började leta efter ytterligare ett papper. "I så fall så får du här en karta över skolan."
Jag tog tacksamt emot pappret och lämnade rektorns kontor. Det var en pinsam kvart. Men fortfarande ingenting mot vad som skulle hända härnäst.
24, 25, 26, 27. Klassrum 27. Innanför dörren väntade en hel klass med människor jag aldrig träffat, så här nervös har jag aldrig varit!
Jag tryckte ner handtaget och öppnade dörren. Genast var där 21 par ögon som stirrade på mig, inklusive läraren. Jag såg mig omkring i klassrummet och läraren kom fram till mig, "Du måste vara Melanie Johnson! Jag är Mr. Wilson, engelsklärare här." Han sträckte fram handen för att hälsa och jag mötte den halvvägs.
"Du kan sätta dig vid en ledig bänk. Välkommen till Stratford förresten!" sa han medan jag gick bort mot en ledig fönsterplats. "Tack." svarade jag.
Tur nog satt det ingen bredvid mig, så jag slapp vara tvungen att prata med någon. Jag tog upp mina böcker som jag fått på rektorsexpeditionen och fösökte lyssna på vad läraren sa.
Det var rätt svårt eftersom jag hela tiden hörde två killar bakom mig viska högt. Jag kunde till och med höra att de sa mitt namn upprepande gånger.
Till slut orkade jag inte med att de pratade om mig längre så jag tog mod till mig och vände mig om, "vad är det om mig?"
Killarna, som suttit vända mot varandra vände nu sina huvuden mot mig. Den ena av dem hade djupa, hasselbruna ögon att drunkna i och brunt hår. Den andra killen var lite blondare med grönblåa ögon. Han såg på mig en stund innan han öppnade munnen, "ingenting. Han tycker du är snygg."
Jag såg förvånat på den blonda och sedan på han andra som jag tycktes se ha lite röda kinder. Jag log och vände mig om för att återgå till lektionen.
"Vafan säger du det för?" hörde jag den brunhåriga killen säga och slå till den andra. Jag gled lite längre ner på stolen, generad. "Jag sa sanningen ju?" svarade den andra självklart. Den brunhåriga svarade inte men jag kunde höra en djup suck från honom.
"Så, då tar ni sida 54-57 läxa tills nästa gång. Tack för idag."
Efter att läraren sagt sina sista ord reste sig alla snabbt upp och började gå ut från klassrummet. Jag följde strömmen och var snart ute i korridoren.
"Mel, Vänta! Melanie!"
Vem ropar på mig? Det måste vara någon annan som den ropar på, helt klart. Jag skakade av mig tanken av att någon ville mig något och fortsatte gå genom korridoren som om ingenting hade hänt. "Mel!" Någon grep tag i min tröjärm vilket gjorde att jag vände mig om.
"du" sa jag eftersom jag inte visste hans namn.
Han log, "Justin."
Jag log tillbaka mot honom och var precis på väg att säga något när han fortsatte. "vi kom nog lite på fel fot från början. Kan vi börja om?" Jag nickade som svar och han sträckte fram handen och skakade min, "jag heter Justin. Och du är?"
Jag skrattade lätt, "Melanie, men du kan kalla mig Mel."
"okej, Mel. Har du lust att träffas efter skolan?" frågade han med sitt stora leende fastklistrat på läpparna.
"åh. Jag kan tyvärr inte, jag måste packa upp mina saker."
Justin's leende försvann, "okej. Men vi ses väl." Innan jag visste ordet av hade han vänt på klacken och var nu på väg bort mot den blonda killen från klassrummet. Jag suckade för mig själv och gick fram till mitt tomma skåp. En lektion avklarad, fyra kvar. Jag slängde in mina engelskböcker och gick för att leta upp nästa klassrum. Matte I klassrum 34. Jag börjar redan bli trött på alla olika klassrum, jag kommer nog aldrig komma ihåg vart jag ska och när. Detta är för rörigt.
Med långsamma steg gick jag mot rätt klassrum och när jag kom dit satt såklart redan alla elever på sina platser. Jag stannade i dörröppningen och när jag stängde igen dörren efter mig såg läraren upp från katedern. "Miss Johnson? Jag är Mr. Reynolds, du kan slå dig ner bredvid Chloe."
Jag tittade dit Mr. Reynolds pekade och såg en blond tjej sitta näst längst bak i rummet och räkna. Hon tittade upp på mig när jag lade ner mina böcker på bänken bredvid henne, "hej."
Jag satte mig ner på stolen, "hej"
"Jag heter Chloe."
"Melanie, men kalla mig Mel."
Hon log, "hej Mel. Har du precis flyttat hit eller?"
"Ja."
"Vart bodde du innan?"
"Quebec, min pappa blev förflyttad med jobbet."
"Åh, det måste vara jobbigt att lämna allt bara sådär!" sa hon som hon visste exakt hur det kändes.
Jag nickade, "ja, men det ska väl gå."
Hon log mot mig innan hon återgick till sin mattebok.
"Asså Mel jag saknar dig sinnes! Inget är som förut här borta utan dig!"
Jag log stort mot datorskärmen, "Jessica, du anar inte hur gärna jag vill komma tillbaka. Jag känner ingen här - ingen!"
"Men kom hit då!"
Jag suckade, "om det ändå vore så enkelt."
Hon såg på mig genom webbkameran, "du kan väl i alla fall komma och hälsa på?"
"Jag kan försöka."
Hon nickade och hade först inte så mycket att säga men kom sedan på ett bra samtalsämne, "har du träffat någon i Stratford än?"
Jag tvekade, "träffat och träffat. Jag har pratat med två stycken."
"Berätta! Är det en kille?" undrade hon nyfiket.
Jag skrattade åt henne, "en av dem är en kille. Han heter Justin. Rätt söt med brunt hår och bruna ögon. Den andra heter Chloe och hon verkar riktigt snäll."
"Jag tycker du ska slå in en stöt på den där Justin." sa Jessica med ett flin på läpparna.
"Jag känner knappt honom" skrattade jag.
"Men du tycker han är söt." konstaterade hon.
"Ja." erkände jag. "Jag måste gå nu och packa upp mina saker, men jag ringer dig snart igen. Älskar dig."
"okej, och glöm inte vad jag sa! Satsa på Justin. Älskar dig med."
Jag vinkade fånigt åt kameran och gav iväg en slängkyss innan jag avslutade samtalet på Skype och stängde ner datorn. Med en stor suck reste jag mig upp från sängen och började öppna mina kartonger för att inreda mitt rum så gott det gick.
"Mel! Middag!" hörde jag min pappa ropa.
Jag suckade och skrek tillbaka, "jag kommer!"
Med en duns släppte jag kartongen jag höll i min famn och gick ner för trappan. Hela min familj satt redan bänkade vid matbordet och lade upp spaghetti och köttfärssås på sina tallrikar.
"hur var din första dag i skolan, gumman?" frågade min mamma mig samtidigt som jag slevade upp spaghetti på min tallrik.
"Den var väl okej för att vara första dagen. Kan jag få köttfärssåsen?" svarade jag nonchalant.
"varsågod." sa pappa när han gav mig stekpannan.
"Jag funderar på om vi ska anmäla pojkarna till fotbollslaget, Cecile. Det skulle vara bra för dem." sa pappa.
Mamma nickade, "gör du det. Vad tycker ni?" Hon såg på Max och William som båda två var kladdiga i ansiktet av både ketchup, köttfärssås och mjölk.
De båda såg på varandra innan de nickade mot mamma.
"Bra. Då säger vi så."
Resten av middagen bestod av en massa kallprat om hur dagen varit och annat sådant tjafs.
När jag ätit upp gick jag upp och fortsatte packa upp. Så såg i stort sett resten av min kväll ut och resultatet av mitt rum blev häpnadsväckande. Jag var otroligt stolt över mig själv. Nu var jag redo för ett nytt liv.
Melanie's rum: http://data.whicdn.com/images/22499422/tumblr_lyx4flSOYY1qmxbzeo1_500_large.jpg
Första kapitlet uppe! kommentera vad ni tycker. :)
kram.
Kommentarer
Postat av: Isabell
Jättebra!:)
Postat av: Anonym
Superbra! Längtar till nästa.. :)
Postat av: Becka
Grymt!
Postat av: Cherry
Jättebra :))
Postat av: Anonym
ja, den är lite speciell. men den börjar bra! :)
kram
Postat av: emelie:)
den har en bra, men lite udda början. får se vart den leder, med tror den blir minst lika bra som den andra! :D lycka till, kram♥
Postat av: Anonym
du får lägga upp ett ikväll! ;)
Trackback
/>