Han log mot mig när han såg mig, "hej."

"hej!" svarade jag glatt.

"Jag bor inte så långt ifrån skolan, så vi kan gå."

Jag nickade som svar och följde efter Justin.

"Ska vi köra tjugo frågor?" frågade han medan vi gick.

Jag gav honom en frågande blick, "vad är det?"

"Man frågar tjugo frågor var och så måste man svara ärligt." förklarade Justin.

"okej." svarade jag och nickade.

Han gav mig ett snabbt leende, "jag börjar. Ditt fullständiga namn?"

"Om du lovar att inte skratta." svarade jag.

"Jag lovar."

"Melanie Patricia Johnson."

Han såg förvånat på mig, "det är ju jättefint! Varför gillar du inte det namnet?"

"Jag tycker inte det är fint."

"Konstig smak du har." muttrade han.

Jag ignorerade honom, "okej, min tur! Samma fråga."

"Justin Drew Bieber."

"Jättefint ju!" sa jag.

Han flinade, "inte lika fint som Patricia."

"Drew slår lätt Patricia med långa längder." svarade jag.

Han skakade på huvudet och svängde sedan in på en mindre väg, "där bor jag." sa han och pekade på ett rätt stort, rött hus i tegel. Jag följde efter Justin in i huset och snörade nervöst av mig mina vita converse.

"Är du hungrig?" frågade Justin som var på väg in i köket. Jag svarade nej och han tog då för sig själv och bredde en macka.

"Vi kan gå upp på mitt rum och plugga. Ta din väska och följ efter mig." Jag gjorde som han sa och greppade min tunga ryggsäck och följde efter honom upp för den stora spiraltrappan som ledde upp till en korridor med flera dörrar. Justin fortsatte gå tills han kom fram till slutet av korridoren med en enda dörr. Med ett klick öppnades dörren och han höll upp den för att jag skulle gå in före honom. Inne i hans rum stod en säng längs ena väggen och ett skrivbord vid den motsatta. Jag såg mig omkring och lade märke till två gitarrer i ett hörn.

"Spelar du?" frågade jag och pekade på gitarrerna.

"Var det en av de tjugo frågorna?" svarade han med ett flin.

Jag skrattade, "var det en av de tjugo frågorna?"

"kanske. Men ja det gör jag."

"Låt mig höra." sa jag och log.

Han suckade, "nej, jag är inte så bra på det. Förresten så har vi ett arbete att jobba med."

Jag gav upp och satte mig med böckerna för att börja med arbetet, vilket vi inte kom så långt med.

"Var bodde du innan?" frågade han.

"Din andra fråga eller? Jag bodde i Quebec. Varför vill du inte spela för mig?"

"För att jag inte är bra." svarade han kort.

"Är du inte bra hade du inte haft två gitarrer på ditt rum, så sluta ljug." sa jag och gav honom ett leende.

Justin suckade igen, denna gången i erkännande, "okej. Men inte idag. Kanske någon annan gång."

Det svaret fick duga.

"Hur kom det sig att du började spela?" frågade jag, min andra fråga av tjugo stycken.

Han funderade ett tag, "jag vet inte. Vi hade en gitarr när jag var liten, så jag har väl bara börjat spela. Hur ser din familj ut?"

"Jag har en mamma och en pappa, och två tvillingbrödrar på tio år." svarade jag. "du då?"

"Jag bor med min mamma här, och min pappa har gift om sig och har två andra barn, Jazmyn och Jaxon."

"Är Ryan och Chaz dina bästa vänner?" fortsatte jag.

Han log, "jag har känt dem sedan jag var liten, så ja. Men nu får vi ta och plugga!"

Justin öppnade sin bok och jag följde hans exempel och började på arbetet.

"okej allihopa! Vi ska börja med fotboll idag, spring några varv runt hallen som uppvärmning och börja sedan passa en boll två och två."

Med en suck följde jag alla andras exempel och började jogga med klungan. Jag trodde jag skulle bli helt ensam, men Chloe, tjejen som jag träffade första dagen på skolan, kom fram till mig.

"hej! Ska vi passa tillsammans?"

Jag sken upp, "visst."

Hon sprang och hämtade en boll och sparkade iväg den till mig. Jag tog emot den och passade tillbaka.

"Du är ju riktigt bra på det här! Spelar du?" frågade jag.

Hon log, "jag har gjort. Spelar du något?"

Jag skrattade nervöst, "jag är inte den typen som..idrottar."

Hon skrattade, "jag förstår. Det är en ishockeymatch ikväll om du har lust att gå med mig."

"Gärna! När är det?" frågade jag.

"Klockan sju. Jag kan komma förbi och hämta upp dig om du vill?" erbjöd hon.

"ja, tack." svarade jag med ett leende.


Klockan var fem i sju och jag var nästan klar. Med hårborsten i ena handen satte jag upp mitt hår i en hög hästsvans. Jag hörde en biltuta utanför mitt hus, och när jag såg ut genom fönstret såg jag en bil på vår uppfart. Jag sprang snabbt ner för trappan och sa hejdå till min familj innan jag hoppade in i Chloe's bil.

"hej!" sa hon när jag spände fast bältet.

"hej! Vilka lag är det som möts?" frågade jag.

Hon backade ut från min uppfart, "Stratford mot London."

"London? Ligger inte det i typ..Europa?" frågade jag efterblivet.

Chloe skrattade, "jo det med. Men det finns en stad rätt nära Stratford som också heter så."

Samtidigt som hon sa det svängde vi in på idrottshallens parkering och gick in i hallen. Vi satte oss vid några lediga platser, och snart kunde matchen börja. Alla killarna åkte så fort på isen så att man knappt hann se vad de gjorde, men när jag växlade en blick med en kille på avbytarbänken på Stratford's sida blev jag förvånad. Killen log brett mot mig och åkte sedan ut på isen.

"Spelar Justin ishockey?" frågade jag Chloe.

"Ja, han är lagkapten."

---