whenever you need me - kapitel 6

Han tystnade och mina armar kramade genast om honom hårt, "tänk inte så, Justin. Din pappa älskar dig, men det var kanske inte meningen att dina föräldrar skulle tillbringa resten av sitt liv tillsammans. Jag kan inte säga att jag förstår hur det känns, för det gör jag inte. Men jag kan tänka mig. Och det är okej att gråta om man vill det."

Efter jag sagt mitt sista ord lade Justin sina armar om min midja, "tack Mel. Lova att inte berätta för någon om detta, okej?"

Jag log stort, "okej."

När jag sagt detta gick allting så fort att min hjärna inte hängde med. Justin närmade sig mitt ansikte, och innan jag visste ordet av kraschade hans fuktiga läppar mot mina.

---

på bilden där de kysser varandra är tjejen eentligen brunett, tänk vad man kan göra med paint. haha, är ändå rätt stolt..

Söndag igen. Jag låg länge i min säng och funderade över vad som egentligen hände igårkväll. Det hade börjat jättebra, och jag kände verkligen att jag trivdes. Men sedan var det ju det där med Justin. Han hade kysst mig. Och då menar jag inte bara en sådan "hejdå, vi ses"-puss på kinden. Nej, detta var en äkta kyss, läppar mot läppar. Så fort jag insåg vad som hände drog jag mig snabbt ifrån honom. Jag kunde fortfarande se hans skärande blick mot mig. De stora, förvånade ögonen som undrade vad han hade gjort för fel.

Det var inte bara han som hade gjort fel. Jag lät det hända, jag lät honom kyssa mig. Och det ville jag innerst inne inte, Justin var menad att vara som en bästa vän till mig. Det var så det kändes som i alla fall.

Till slut gav jag upp mina funderingar och gick upp ur sängen. Idag skulle jag inte göra någonting, det hade jag redan bestämt mig för.


"va?!" nästan skrek Chloe i telefonen.

Jag skrattade, "ja."

"men vadå? Är ni tillsammans nu eller?" frågade hon förvånat.

"nej, verkligen inte. Jag önskar egentligen att det aldrig hände." svarade jag.

Chloe suckade, "men prata med honom då."

"det ska jag. Imorgon." lovade jag henne.

"bra. Sov gott nu. Hejdå."

"hejdå."

Jag lade på och försökte sova, men tankarna över imorgon tog över mitt sinne. Jag var tvungen att berätta för Justin om mina känslor, att jag önskade att vi kunde glömma kyssen och bara vara vänner. I detta läget tvivlade jag starkt på mitt mod.


"Mel, du kommer för sent till skolan! Vakna!"

Jag kände att någon stod och skrek frenetiskt intill mig och öppnade långsamt ögonen för att se vem som hade väckt mig. Mamma.

"jag fixar en macka till dig snabbt, skynda dig!"

Typiskt mamma att överreagera, "vad är klockan?"

"halv åtta, du hinner om du går upp ur sängen nu." svarade min mamma lite lugnare på väg ner för trappan för att göra en macka till mig.

Tröttsamt hasade jag mig fram till spegeln för att upptäcka att jag såg ut som ett troll. Håret stod på sne och var alldeles tovigt, och jag hade blåa påsar under ögonen som tecken på att jag inte sovit ordentligt inatt. Jag hann inte fixa mitt hår, det fick bli en rufsig knut av det hela. Påsarna täckte jag med en concealer och ögonfransarna fick lite mascara. Jag skymtade klockan på mitt nattygsbord och insåg att jag inte hade så mycket tid på mig längre. Snabbt roffade jag åt mig en tjocktröja som hängde på en stol och gårdagens jeans. Klart. Jag sprang ner till mamma som precis blivit klar med min macka och tog den i farten medan jag snörade på mig mina converse.

Med snabba steg närmade jag mig skolan, där jag skulle möta Justin. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga men jag hade alltid varit bra på att improvisera, så jag lade hoppet på det. Väl framme vid mitt skåp hade jag endast fem minuter på mig innan min första lektion, matte. Jag hade inte matte med Justin, så jag kunde vänta med att prata med honom ytterligare lite till.

"hej Mel." sa Ryan när jag trött dunsade ner på stolen intill honom.

"hej."

"du hade tur i lördags har jag hört."

Jag såg på honom med en irriterad blick och hans leende tynade långsamt bort när han märkte att jag inte var road. "vad är det?"

"jag ångrar det." suckade jag.

"va? Vad ska du säga till Justin då?"

Jag såg på Ryan, han såg förvånad och besviken ut på samma gång. "jag vet inte, men jag måste säga något."

"gör det så snabbt so möjligt, så du inte ger Justin fel vibbar." svarade Ryan och flinade.

Jag nickade, "tack Ryan."


Mattelektionen var slut, och jag hade en liten rast innan nästa lektion. Nu var jag tvungen att prata med Justin, no turning back. Med bestämda steg gick jag mot mitt skåp och lade in mina böcker, dags att börja leta.

Jag behövde inte leta länge, för redan efter första hörnet såg jag Justin stå och prata med Chaz och någon annan lite längre bort. Jag stannade upp för en sekund och samlade mot till mig och tog ett djupt andetag. Ju närmare jag kom, desto större blev Chaz's leende mot mig. Justin som stod med ryggen mot mig vände sig förbryllat om för att se vad det var Chaz log åt, och när han såg att det var jag fick även han ett stort flin på läpparna. Jag försökte att inte le själv, vilket var väldigt frestande.

"Justin, skulle jag kunna få prata med dig?" lyckades jag få ut.

Han log minst lika stort som de andra två killarna bredvid oss, "visst, vad är det?"

"I enrum." harklade jag mig och såg syftande på Chaz och den andra.

Justin's leende tynade sakta men säkert bort när han insåg att allt inte var som det borde vara, "åh, okej. Följ med mig då." Han tog min hand och ledde mig bort till en folktom del av skolan. Det var nästan som en liten gränd inomhus, här var läskigt tyst och lamporna utanför lyste bara upp lite av utrymmet.

Justin lutade sig mot väggen och såg mig djupt i ögonen, "vad är det?"

Jag kunde inte förmå mig att svara på hans fråga, utan stod bara och såg ner på mina händer som raspade bort mitt nagellack på naglarna.

"Mel." sa Justin bestämt.

"Justin, kan vi glömma det som hände i lördags? Jag vill hellre vara din vän."

Det var inte meningen att jag skulle säga det så plötsligt. Jag såg tveksamt på Justin och hur hans ansiktsuttryck långsamt föll, och jag kunde inget göra. Orden var redan ute från min mun, och jag kunde inte ta tillbaka dem.

"visst. Okej. Det gör inget, spelar ingen roll." mumlade Justin med ögonen i marken.

Jag tog ett steg närmare honom för att lägga en hand på hans axel, "säkert?"

Han lyfte huvudet för att se mig i ögonen och fick fram ett leende, "ja."

Jag log lent och kramade honom.

"kom nu, vi har engelska." sa Justin och gick ut ifrån det mörka utrymme vi varit i. Jag nästan skuttade ut för jag var så glad. Det kändes som att en stor börda lyfts från mina axlar.

---

Ånej, så lätt trodde ni inte att ni kom undan va? Ni får plågas några kapitel till innan Justin's och Melanie's relation utvecklas. ;)

jag har en fråga, var tog alla kommentarerna vägen?! innan kom det in sisådär 10 kommentarer per kapitel, vilket verkligen gjorde mig peppad på att skriva. Men vad har hänt nu? Jag skulle verkligen bli glad om ni kom upp till det antalet igen.

massor av kramar. /e.

förlåt! jag ska bli bättre, du är ju så sjukt bra!

guuuuuud vad bäst.

du är riktigt duktig på att skriva! :)

Bra :)

Braaaa:)

Hej! Jag har börjat skriva en novell om Taylor Lautner som jag har döpt till "My life is your love" och det skulle vara underbart roligt om du ville börja läsa den och kommenerta om vad du tycker :) Jag har just skrivit klart det allra första kapitlet och det hittar du på: http://taylorlstory.blogg.se/2012/february/kapitel-1-the-new-city-1.html#comment



Hoppas du kommer följa den kram! :)<3

Fint skrivet!

INTIMA! INTIMA! INTIMA! KOM IGEN EBBA! :DD

jättebra skrivet!!!

Hej! Jag har börjat skirva en novell och det skulle vara super kul om du skulle vilja börja läsa den del två finns reda ute och du hittar den på: http://taylorlstory.blogg.se/2012/february/kapitel-2-at-the-beginning-of-a-new-life-1.html#comment



Kram :)

Gulligt kapitel!!!! Jättebra skrivet

Fint kapitel:)

Jätte bra men är justin känd? :)