”jag vill be om ursäkt för att jag dömde dig innan jag kände dig”, fick min mor ur sig.

Justin log, ”det är okej, många gör så.”

Mamma reste sig upp, och Justin gjorde samma sak. Hon tog hans hand och bad om ursäkt, och innan jag visste ordet av var hon borta.

Jag log tacksamt mot honom och han kom fram till mig.

”tack för att du står ut med min mor”, sa jag och lade armarna om hans hals.

”hon verkar snäll”, svarade han och kysste mig.

”Melanie, är du inte vaken än?!”, ropade min pappa och jag vaknade snabbt ur min dröm. Med uppspärrade ögon såg jag på min alarmklocka att jag skulle sitta i skolbänken om tjugo minuter – för första gången på en hel vecka.

Snabbt hoppade jag upp ur sängen och sprang mot badrummet.

”jag är vaken!”, skrek jag tillbaka till min pappa innan jag låste badrumsdörren efter mig. Snabbt borstade jag tänderna och satte upp mitt hår i en slarvig knut innan jag sprang tillbaka till mitt rum för att hitta några kläder att ha på mig. Jag drog den översta tröjan som låg i byrålådan över huvudet och ett par shorts. Det var trots allt i slutet av maj, och snart skulle jag slippa skolan i tre hela månader. Jag kunde inte vänta.

Efter att jag klätt på mig sprang jag ner för trappan och hann säga hejdå till min familj innan jag var ute ur huset och på väg till skolan.

Första lektionen skulle precis börja när jag kom med andan i halsen in i klassrummet. Allas blickar fördes mot mig, men jag ignorerade dem och lade istället märke till Justin som satt ensam längst bak. Han satt långt ut på stolen och lutade sig mot ryggstödet och såg upp på mig med ett flin. Jag damp ner på stolen bredvid honom och han satte sig något bättre upp på sin stol.

”försovit dig igen?”, frågade han tyst.

Jag nickade och kladdade lite i blocket.
”talangjakten är på fredag”, sa jag och såg på Justin.

Han släppte blicken som han koncentrerat på läraren och mötte min blick, ”jag vet, jag har redan fixat det.”

”så du har en låt?”, frågade jag, lite väl högt, vilket gjorde att läraren såg på mig irriterat. Jag sjönk generat ner i stolen och tittade ner på mina nerbitna naglar. Jag hörde ett dovt skratt från Justin och smällde till honom på armen.
”har du det?”, viskade jag.

Justin nickade och höll sig för sin arm, ”ja det har jag, du behöver inte oroa dig.”


En månad senare, Justins Perspektiv:

För exakt en månad sedan idag hade människorna i Stratford börjat acceptera mig och insett att jag hade förändrats till något bättre. Det var på talangtävlingen som allt hände. Jag var hur nervös som helst innan jag skulle upp på scenen, och nervositeten gick inte ner av att ett obekvämt surr gick igenom publiken när jag satte mig på pallen i rampljuset med gitarren i högerhanden. Endast några få applåder hördes, men jag var fast besluten i att ändra allas uppfattning om mig. Vilket visade sig fungera, till slut.
Det var en jury som bestämde vem som vann, och om det inte hade varit för dem skulle jag inte ha en chans att vinna. Men när jag gick upp på scenen för att ta emot mitt pris hände det. Alla buade åt mig, och jag bara stod där som en utelämnad tönt. Det var då Melanie reste sig upp från publiken.

”har ni ingen respekt alls eller?”, skrek hon. ”Justin har förändrats och lämnat sitt förflutna bakom sig, gör ni det också istället för att döma allt och alla.”’

Det var helt tyst i skolans aula, och alla verkade ha tagit in det min flickvän sa. Och ni vet hur Chaz är, han står inte ut med en allvarlig situation som denna, så såklart började han applådera och fick med alla andra.
Så nu är allting jättebra, och jag kunde inte må bättre.

Jag parkerade min bil utanför Ryan’s hus och tutade. Snart öppnades ytterdörren och ut kom Ryan i en marinblå t-shirt. Han slog sig ner i passagerarsätet bredvid mig.

”taggad på sommarlov?”, frågade han med ett stort leende samtidigt som han spände fast säkerhetsbältet så att jag kunde backa ut från uppfarten.

”om jag är!”, svarade jag med ett gurglande skratt i halsen.

Vi fortsatte till Chaz’s hus, och för en gångs skull stod han redan ute vid vägkanten så att det bara var att stanna till för att han skulle hoppa in.
När vi kom fram till skolan som nog aldrig hade haft sådan här full parkering lade jag direkt märke till Chloes bil, ett tecken på att hon och Melanie redan var här. Jag log åt tanken till att få se min flickvän i klänning och gick ut ur bilen.
Chloe och Melanie stod och väntade utanför skolan på oss. Melanie hade på sig en blommig klänning som nästan räckte ner till knäna och halva hennes vågiga hår var uppsatt på baksidan av hennes huvud. Hon kom fram till mig med ett stort leende på läpparna och lade armarna om min hals.

Jag satte mina på hennes höfter och såg ner på henne, trots att hon hade klackar på sig.

”vad fin du är”, sa jag och log.
”tack, du med”, svarade hon och drog ena handen genom mitt hår.

Jag hade på mig en vit t-shirt och kakishorts, sommaravslutningen betydde inte lika mycket för killar som det gjorde för tjejer.
Melanie ställde sig på tå och gav mig en lång kyss, och sedan gick vi in i aulan där avslutningen skulle hållas.


Melanies Perspektiv:

Jag låg i sängen på mitt rum och skulle precis somna när en irriterande vibration från min mobil hördes. Besviken på mig själv över att jag var så nyfiken om vad som stod i smset jag hade fått tog jag upp telefonen från bordet bredvid min säng och läste det.

Från: Chloe

kom ut. ;)

Från: Melanie

varför då?

Från: Chloe

bara ta på dig något snyggt och klättra ut genom fönstret.

Jag suckade och drog av mig täcket och gick bort till min garderob. Där tog jag fram ett par vita shorts och en blommig bustier innan jag tveksamt öppnade fönstret. Jag hade aldrig smugit ut på natten förut, men någon gång måste vara den första. Jag satte första foten på stupröret bredvid mitt fönster och snart slungade jag ut mig själv så att jag hängde på husets fasad. Långsamt men säkert klättrade jag ner för stupröret och landade på marken med en duns. Sedan sprang jag tyst med mina vita converse i händerna över gräsmattan bort till en bil som stod på tomgång vid vägkanten.
”redo?”, frågade Chloe och trampade på gaspedalen.
Jag nickade, ”vart ska vi?”
”skolavslutningsfesten på stranden såklart! Folk har snackat om den i flera månader”, svarade hon som om det var den mest självklara saken någonsin.
”klockan tolv på natten? Herregud Chloe, jag trodde du hade blivit misshandlad eller något.”
Hon bara skrattade.
Snart saktade bilen ner och jag blev plötsligt väldigt medveten om hur hög musiken var som hördes nerifrån stranden. Jag steg ur bilen och tog Chloes hand medan vi gick mot den enorma folksamlingen.
”vill du ha något att dricka?”, skrek Chloe i mitt öra.

Jag nickade och tillsammans gick vi bort mot kylbackarna som var fyllda med is och dricka. Chloe tog upp en till mig som jag öppnade och tog en klunk av.

Just då hörde jag en röst som fick mig att frysa till. ”Melanie?”

Förlåt för att ni har fått vänta så länge på ett så kort kapitel, men jag har ju som sagt sommarlov och inte hunnit. Men jag ska kämpa för att få bättre uppdatering!

10 KOMMENTARER SÅ KOMMER NÄSTA PÅ TORSDAG!

Hoppas ni haft en bra sommar hittills!
/e.