”skolavslutningsfesten på stranden såklart! Folk har snackat om den i flera månader”, svarade hon som om det var den mest självklara saken någonsin.
”klockan tolv på natten? Herregud Chloe, jag trodde du hade blivit misshandlad eller något.”
Hon bara skrattade.
Snart saktade bilen ner och jag blev plötsligt väldigt medveten om hur hög musiken var som hördes nerifrån stranden. Jag steg ur bilen och tog Chloes hand medan vi gick mot den enorma folksamlingen.
”vill du ha något att dricka?”, skrek Chloe i mitt öra.

Jag nickade och tillsammans gick vi bort mot kylbackarna som var fyllda med is och dricka. Chloe tog upp en till mig som jag öppnade och tog en klunk av.

Just då hörde jag en röst som fick mig att frysa till. ”Melanie?”

Jag såg konstigt på Chloe, men hon såg bara tillbaka på mig med en förvirrad blick samtidigt som hon ryckte på axlarna. Då vände jag mig om och fick se Niall med ett stort leende på läpparna framför mig.
”Niall? Vad gör du här?”, frågade jag.
Han skrattade så att drickan i hans plastglas skumpade till, ”vadå, är det olagligt för mig att vara här?”
Jag skakade på huvudet, ”nej, jag blev bara förvånad.”
Då kände jag en armbåge tryckas in i min sida och upptäckte att Chloe bara stod och väntade.
”Niall, det här är Chloe”, sa jag och Chloe sträckte fram handen med ett stort leende.
”trevligt att träffas, Niall”, sa hon.
Niall log tillbaka, ”detsamma.”
”hur är det?”, frågade Niall mig.
Jag tog en klunk från mitt glas, ”det är bara bra, själv?”
”jodå, jag mår bra!”
Chloe tog tag i min arm och drog bort mig några meter ifrån Niall, ”Mel, jag går iväg lite, ha så kul med Niall.”
Jag nickade, ”okej, vi ses väl.” Sedan vände jag mig om tillbaka till Niall som inte hade rört sig en millimeter.
”hur mår Justin?”, frågade han.
”han mår bra, han vaknade upp dagen efter jag pratade med dig. Hur går det för din mamma?”
Jag såg på Nialls ansiktsuttryck att hon inte mådde bra, och han såg ner i sanden. ”hon mår så där. Doktorerna säger hela tiden att hon ska bli bättre men jag vet inte om jag kan tro på dem längre.”
Han såg riktigt ledsen ut, och jag öppnade mina armar och kramade om honom. Hans händer gick om min korsrygg. Vi stod så i säkert en minut innan Niall sträckte på ryggen och tvingade fram ett leende.
”vill du dansa?”
Jag log och nickade och han tog min hand och ledde mig in i klungan av dansande ungdomar. Hela tiden var det någon som knuffade till mig eller lade en hand på min rumpa, men jag brydde mig inte. Jag dansade i takt till musiken och log stort mot Niall under hela tiden. Efter en stund kom han närmare mig och lade sina händer på mina höfter. Han styrde dem i takt till låten och såg mig djupt i ögonen hela tiden. Sedan böjde han sig ner och viskade i mitt öra, eller viskade var nog att underestimera, han var nästan tvungen att skrika i mitt öra för att jag skulle kunna höra något överhuvudtaget i detta höga ljudet.
”ska vi gå någonstans där det är tystare?”
Jag nickade och flätade in mina fingrar i hans när han sträckte fram sin hand. Sedan trängde vi oss ur den rörande folkmassan och vi fortsatte gå tills musiken bara var ett avlägset ljud och havsvågorna dominerade. Niall dunsade ner på en stock på stranden och pekade på platsen bredvid sig. Jag satte mig bredvid honom och såg ut över havet. Himlen var stjärnklar och fullmånen gav väldigt mycket ljus.

Justins Perspektiv:

Jag steg ur Ryans bil och gick tillsammans med honom, Mitch och Chaz ner mot strandfesten. Klockan hade börjat närma sig ett på natten, så festen hade nog hållit igång ett tag. Mitch och Chaz gick direkt till dansgolvet medan jag och Ryan gick för att hitta något att dricka.
Ganska snart fann vi stora backar med dricka som vi tog för oss av. Vi stod stilla och drack medan vi såg ut över festen, och det var också då jag upptäckte Chloe. Hon stod lite längre bort och pratade med någon kille som jag aldrig sett förut.
”jag kommer snart”, sa jag till Ryan och gick bort till Chloe.
”Chloe?”, sa jag försiktigt och hon vände sig snabbt om.
”Justin!”
Hon kramade mig hårt, som om vi inte setts på länge även om vi sågs tidigare idag. Hon måste ha druckit en del.
”är Melanie här?”, frågade jag.
Chloe tog en klunk av drickan hon hade i sitt glas medan hon nickade, ”ja, men jag har inte sett henne på länge. Hon gick iväg med Niall tror jag.”
Jag såg på henne med förvirrad blick, ”Niall? Vem är Niall?”
Hon tog ännu en klunk från plastglaset i sin hand medan hon ryckte på axlarna, ”jag vet väl inte. Gå och leta upp henne.”
Sedan vände hon sig om mot killen hon pratat med innan och markerade att vårt samtal var över. Jag gick tillbaka till Ryan som hunnit fylla på sitt glas medan jag var borta.
”jag måste leta upp Mel, hänger du med?”, frågade jag.
Ryan skakade på huvudet, ”nej, men lycka till.”
Jag stönade och lämnade honom ensam vid drickan och gick för att leta upp Melanie. Hon var inte i närheten av drickan, så mycket visste jag. Jag styrde mina steg mot den enorma klungan av människor som dansade och pressade mig fram i den.
”Melanie!”, skrek jag förgäves. Folk såg på mig med konstiga och irriterade blickar, men jag ignorerade dem och gav de istället en oberörd armbåge i sidan samtidigt som jag tog mig fram genom folkmassan.

När jag gått igenom hela klungan och säkert mött alla som befann sig på den här festen gav jag upp och tog mig därifrån. Just när jag på snubblande ben kommit ut ifrån den dansande klungan ser jag två personer, en kille och en tjej, komma mot mig ungefär trettio meter bort. De gick långsamt hand i hand och tjejen bar vita shorts och en blommig topp, och såg läskigt mycket ut som min flickvän. Och när jag kisade med mina ögon såg jag att jag hade rätt. Melanie, och antagligen den där Niall, kom nu gåendes mot mig. Jag började gå mot dem, och när Melanie såg att det var jag släppte hon genast Nialls hand och gick snabbare. Hon stannade ungefär en halv meter ifrån mig, och Niall ställde sig snett bakom henne.
”Justin..”, började hon men jag avbröt henne.
”vad ska det här betyda?”, sa jag högt och sträckte ut armen menande mot Niall. Han bara stod där tyst bakom Melanie.
Hon tog ett steg mot mig och lade sina händer på mina axlar för att lugna mig, ”Justin, det är inte som du tror.”
Jag såg henne i ögonen, ”jag har gått och letat efter dig i en timme och så har du hela tiden varit med den där killen?”
Nu kom Niall fram till mig.
”lugna dig, bro. Jag vet att hon är din.”
Jag svarade inte utan såg på Niall, och sedan på Melanie. Hon såg på mig med en ärlig och ängslig blick.
”okej”, sa jag.
Melanie andades ut ljudligt och kramade mig hårt. Hon lutade huvudet mot mitt bröst och andades in doften av min nytvättade tröja.
Niall harklade sig, ”Melanie, jag ska nog gå nu.”
Melanie släppte mig och nickade mot Niall. Hon gav honom en snabb kram och sa hejdå, och innan jag visste ordet av var han försvunnen. Melanie hade börjat gå ner mot strandkanten, och jag följde långsamt efter henne. Hon stannade precis innan vattnet började och såg ner på sina bara fötter. Jag kom fram och ställde mig bredvid henne, hennes fötter såg ut som miniatyrer jämfört med mina. Melanie lade sin högra arm om min midja och lutade huvudet mot min sida samtidigt som jag tog upp min vänstra arm och lade den över hennes axlar. Hon såg ut över havet. Jag såg ner på henne.  Hennes blonda hår blåste lite lätt med vinden, och hennes bara armar hade gåshud. Det vackraste på henne var hennes klarblåa ögon, jag drunknade i dem varje gång jag såg på henne.
”förlåt”, viskade jag.
Melanie slet blicken från havet och såg på mig, ”det är lugnt. Jag tycker det är gulligt att du är så beskyddande. Och Niall är bara en vän.”
”jag hoppas det. Jag vill inte att någon annan än jag får tillgång till dina mjuka läppar”, sa jag och flinade.
Hon släppte taget om min midja så hon stod mitt emot mig, ”jaså? Men tänk om jag vill att någon annan får tillgång till dem då?” Hennes ansiktsuttryck var finurligt och hon hade ett snett leende på läpparna.
”då får jag väl skydda dem med mitt liv”, svarade jag och lade händerna om hennes midja.
Hon bet sig i underläppen, ”hur då?”
Jag böjde mig ner mot hennes nacke. Min andedräkt var varm mot hennes hud.
”så här”, viskade jag innan jag kysste henne mjukt på nacken. Melanie stönade tyst av välbehag och med ett nöjt flin sög jag in hennes hud mellan mina läppar. Sedan fortsatte jag upp längs hennes hals tills jag kom fram till hennes mjuka, fylliga läppar. Först kysste jag dem bara mjukt och lätt, men sedan övergick jag till att kyssa henne allt hårdare och mer intimt. Melanie lade sina armar om min nacke och började besvara kyssarna minst lika intimt om inte mer. Sedan bet jag i hennes underläpp vilket gjorde att hon öppnade sin mun. Min tunga tog tillfället i akt och började försiktigt utforska Melanies mun innan den övergick till att göra snabbare rörelser.
Melanie andades högt och log stort mot mig, ”du är en bra beskyddare för mina läppar.”

Det har inte ens gått en dag och här är ett kapitel till! Jag är på ett riktigt bra humör.
Nu har jag ju börjat med Justins P.O.V också, vad tycker ni om det? Ska jag fortsätta med det eller vill ni bara ha Melanies P.O.V?

Kommentera mycket så kaaaaanske kapitel 33 kommer innan midsommar.

kram!
/e.