”så här”, viskade jag innan jag kysste henne mjukt på nacken. Melanie stönade tyst av välbehag och med ett nöjt flin sög jag in hennes hud mellan mina läppar. Sedan fortsatte jag upp längs hennes hals tills jag kom fram till hennes mjuka, fylliga läppar. Först kysste jag dem bara mjukt och lätt, men sedan övergick jag till att kyssa henne allt hårdare och mer intimt. Melanie lade sina armar om min nacke och började besvara kyssarna minst lika intimt om inte mer. Sedan bet jag i hennes underläpp vilket gjorde att hon öppnade sin mun. Min tunga tog tillfället i akt och började försiktigt utforska Melanies mun innan den övergick till att göra snabbare rörelser.
Melanie andades högt och log stort mot mig, ”du är en bra beskyddare för mina läppar.”

”vill du att jag ska köra hem dig?”, frågade jag.
Melanie nickade långsamt och tog en sista titt på havet och sedan mot festen som fortfarande var i full gång.
”jag måste säga till Chloe”, sa hon och styrde stegen mot musiken, men jag hindrade henne genom att ta ett fast grepp om hennes handled.
”Chloe klarar sig utan dig, lita på mig”, svarade jag och syftade på henne och killen hon varit med tidigare under kvällen.
Utan att släppa greppet om Melanies hand gick jag med henne bort till parkeringen. Jag öppnade dörren till passagerarsätet och lät henne hoppa in i bilen innan jag försiktigt stängde dörren efter henne. Sedan gick jag runt bilen och satte mig i förarsätet. Det hördes ett dovt brum samtidigt som jag vred om bilnyckeln och backade ut från parkeringen.
Jag höll ena handen på ratten och såg stint framför mig på den tomma vägen. Melanie sa inget, och när jag vände på huvudet för att få en glimt av henne satt hon med hakan i handflatan och armbågen lutad mot bildörren. Hennes ögon skiftade snabbt medan vi körde förbi saker som hon såg på, och hon tittade på dem med en sorglig min.
Jag tittade snabbt på vägen igen innan jag åter fäste min blick mot Melanie, ”vad tänker du på?”
Melanie vände sig om med samma tomma blick som innan och tittade på vägen, ”ingenting.”
Samtidigt som hon tittade ut genom bilfönstret igen satte jag min fria hand på ratten så att jag körde med två händer.
”ljug inte för mig”, väste jag.
”jag ljuger inte”, mumlade hon som svar och jag knöt mina nävar hårt mot ratten medan jag svängde.
”där ljög du igen.”
Melanie skakade på huvudet, ”det är ingenting Justin.”
”berätta för mig”, sa jag och vände huvudet för att möta hennes blick snabbt, men hon stirrade fortfarande ut genom fönstret.
”men det rör inte dig!”
Nu blev jag arg på riktigt, ”jag är din pojkvän, allting som rör dig rör mig!”, skrek jag högt och bromsade bilen till ett tvärstopp.
”jaså, men inte detta! Jag behöver inte berätta allt för dig, och du behöver för i helvete inte veta allt heller”, sa hon nonchalant. ”jävla bög.”, viskade hon för sig själv, men jag hörde det.
Jag tog ett hårt grepp om båda hennes handleder och kom nära hennes ansikte, ”du lyssnar, och du lyssnar noga. Jag har fortfarande vapen i den här bilen, så du borde nog vakta din tunga. Kallar du mig för bög igen, så svär jag, jag tvekar inte att ta fram vapnet”, väste jag.
Melanie svarade inte, men hennes ögon började tåras. Hon såg skräckslaget i mina ögon och när hennes första tår rann nerför hennes kind insåg jag just vad jag hade sagt. Jag släppte hennes handleder och hon drog dem snabbt till sig.
”herregud, Mel, förlåt mig. Jag menade det inte, det bara slank ur mig..” Jag försökte få fram en hel mening, men det gick inte, jag var chockad över vad jag nyss hade sagt. Mina aggressionsproblem hade försvunnit, trodde jag.
”bara kör hem mig”, mumlade Melanie och återgick till att stirra ut genom fönstret. Tårarna fortsatte att rinna ner för hennes kinder. Sammanbitet startade jag bilen igen och körde hem henne.

När jag saktade in framför Melanies hus hade vi inte sagt ett enda ord till varandra sedan vi stannade senast. Jag var precis på väg att öppna min mun när Melanie steg ur bilen och började gå på gräsmattan, bort från ytterdörren till hennes hus. Snabbt öppnade jag även min dörr och sprang efter henne.
”Melanie, snälla lyssna på mig”, började jag. Hon mötte aldrig min blick, men hon lyssnade, det såg jag på henne.
”det var inte meningen att skrämma dig sådär innan. Jag ville veta vad som var fel så att jag kunde berätta för dig att allt skulle bli bra och att jag skulle skydda dig. Innan hade jag problem med min aggressiva sida, och fick lätt utbrott, men sen du kom har jag på något konstigt sätt varit lugn. Det var därför jag blev så arg när vi bråkade. Men jag bryr mig för mycket om dig för att låta dig gå, och jag är så ledsen för att jag sårade dig. Jag älskar dig, Melanie, jättemycket.”
Samtidigt som jag uttalade den sista meningen tittade äntligen Melanie på mig. Hon log inte, men hon såg inte heller arg ut.
”vi ses kanske imorgon”, sa hon och vände sig om och gick bort på baksidan av huset. Och jag lät henne gå, för jag visste att hon hade förlåtit mig. Både nöjt och förtvivlat gick jag tillbaka till min bil och körde hemåt.

Melanies Perspektiv:

Han hade skrikit på mig, han hade hotat att döda mig, och han hade för första gången blivit riktigt arg på mig. Men jag förlät honom, nästan för enkelt. Och nu låg jag i min säng, klarvaken. Det var omöjligt att sova nu, när så mycket hade hänt på så lite tid. Jag hade för mycket att tänka på. Just då pep min mobiltelefon till, och jag sträckte mig efter den, bara för att se att ett nytt sms från Justin hade kommit till min inkorg.

Jag älskar dig.

Med en suck lade jag tillbaka mobilen där den legat innan och vred mig om under täcket. Han verkade ångra sig ordentligt.


Ring ring.
Jag stönade högt åt ringsignalen som hade väckt mig.
”hm?”, svarade jag i telefonen.
”förlåt, väckte jag dig?”, hörde jag Justin klingande röst i andra änden av telefonen.
Jag gnuggade mig i ena ögat och mumlade, ”typ.”
”jag tänkte bara berätta att jag kommer och hämtar upp dig om ungefär en halvtimme, så se till att vara klar då.”
”vart ska vi?”, frågade jag.
”det får du se”, svarade Justin.

Jag suckade och lade på innan jag långsamt gick upp ur sängen, och insåg hur trött jag var. Att vara uppe sådär sent verkade vara en bra idé i-gårkväll, men nu ångrade jag mig djupt när jag såg de blåa påsarna under mina ögon.
Jag hoppade in i duschen och lät det varma vattnet strila ner för min kropp innan jag steg ur duschen igen med handduken virad runt kroppen. Nu såg jag något mer utvilad ut, men jag var fortfarande trött. Jag kletade på concealer under mina klarblåa ögon och målade sedan mina ögonfransar svarta med mascara. Med tandborsten i munnen gick jag ut ur mitt badrum och bort till min garderob för att hitta något att ha på mig. Och efter många om och men beslutade jag mig för att ta på mig en kortärmad college-tröja och jeansshorts. Jag gick ner i köket där min pappa satt i lugn och ro med sin dator och jobbade.
”god morgon sömntuta! Sovit gott?”, frågade han.
Jag öppnade kylskåpet och tog ut ett juicepaket och stängde det med foten samtidigt som jag tog fram ett glas.
”ja.”
Jag satte mig på stolen mittemot honom och iakttog honom när han jobbade medan jag drack upp min juice, ”jag ska träffa Justin nu.”
Min pappa såg upp från datorskärmen, ”okej, men kom hem innan middagen.”
Jag nickade och reste mig upp för att ställa det tomma glaset i diskmaskinen och gick sedan och knöt mina skor. Precis när jag var klar knackade det på dörren.
”hej Mel”, sa Justin.
”hej.”
”är du klar?”, frågade han.
Jag nickade och sa hejdå till min far innan jag följde efter Justin ut till bilen.
”vart ska vi?”, frågade jag.
Justin skrockade och såg på vägen framför sig, ”du är alltid lika nyfiken.”
Jag fnös, ”är det något fel med det?”
Han skakade på huvudet, förvirrad över att jag blev så sur.
”jag tycker det är gulligt”, sa han. Jag kunde inte låta bli att le lite.


När bilen stannade såg jag ut genom fönstret och kände direkt igen Ray’s Diner. Med ett leende på läpparna steg jag ur bilen och gick tätt efter Justin in på restaurangen. Han valde ett avskilt bord och satte sig. Jag slog mig ner mitt emot honom.
En servitris kom fram till oss med ett falskt leende på läpparna, ”har ni bestämt er för vad ni vill äta?”
Justin såg på mig innan han mötte servitrisens blick, ”vi vill ha två hamburgare med pommes frites vid sidan om.”
Snabbt kladdade hon ner något på sitt lilla block hon hade i handen innan hon lämnade oss ifred.
”tänk om jag inte gillar hamburgare?”, sa jag med ett flin.
”alla gillar hamburgare, Mel”, svarade Justin.
Sedan reste han sig upp, ”jag kommer snart.”

Justins Perspektiv:

Jag reste mig upp och lämnade Melanie ensam vid vårt bord för att gå på toaletten. Just när jag öppnade dörren till båsen stötte jag in i någon.
”oj, förlåt”, mumlade jag innan jag såg vem det var.
”Bieber? Lustigt att se dig här. På mitt territorium.”

Förlåt för att kapitlet kom upp så sent, men jag har inte haft tid helt enkelt.
Och ja, jag är medveten om att detta kapitlet var väldigt "extremt", men jag har en plan så oroa er inte. ;)

Ni får faktiskt bli bättre på att kommentera, jag vet att ni är där!
/e.