”kan du lova mig en sak?”, frågade jag försiktigt.
Melanie nickade blankt, ”visst, vadå?”
Jag svalde djupt innan jag svarade, ”lova mig att aldrig träffa Niall igen.”
Hon svarade inte utan sjönk långsamt ner i bilsätet igen och stirrade på vägen. Efter en stund öppnade hon munnen, ”det kan jag inte.”
”du sa att du lovade”, försvarade jag.
”Justin, han är min vän. Varför skulle jag inte få träffa honom mer?”
Jag suckade, ”jag kan inte berätta varför, men kan du lova mig det?”
Melanie skakade på huvudet, ”nej det kan jag inte. Ge mig en bra anledning.”
”men jag kan ju inte ge dig en anledning!”
”varför inte?”, frågade hon.
Jag tog ett djupt andetag, ”för om jag berättar varför, så kommer du inte vilja vara med mig längre.”

Melanie skrattade tyst, ”kom igen Justin, så farligt kan det väl inte vara?”
”jo”, muttrade jag.
Hon skakade på huvudet i förnekelse, men jag orkade inte prata om allt nu, speciellt inte när hon tycker så mycket om Niall. Hade jag berättat så hade hon direkt gått till honom, och det tänker jag på långa vägar inte riskera. Jag saktade in utanför Melanies hem och lät bilen gå på tomgång i väntan på att hon skulle gå ut ur bilen, men det gjorde hon inte.
”vill du följa med in?”, frågade hon och såg på mig hoppfullt.
Utan ett ord drog jag ur bilnyckeln och steg ur bilen. Melanie sken upp och skuttade nästan ut. Jag följde efter henne in i huset, och inte så överraskande nog gick hon direkt in i köket. Hon öppnade kylskåpet och började leta bland all mat som fanns där.
”är du hungrig?”, frågade jag med ett flin på läpparna.
Hon vände sig om med ena handen fortfarande på kylskåpsdörren, ”du drog iväg mig från en mycket god hamburgare, om du minns det?”
Jag gick fram till henne och log större än innan, ”jag lagar mycket godare hamburgare än dem, så slå dig ner och vänta på den godaste hamburgaren du någonsin smakat.”
Melanie gjorde som jag sa och gick och satte sig vid köksbordet medan jag letade upp alla nödvändiga ingredienser.

Melanies Perspektiv:


Jag såg på medan Justin lade köttet i stekpannan. Då kände jag hur mobilen i min bakficka gav ifrån sig en vibration. När jag tog upp telefonen hade jag fått ett meddelande från ett okänt nummer.

Vad gör du ikväll? – Niall

Jag log mot skärmen, och just då råkade Justin vända sig om och se på mig.
”vad ler du åt?”, frågade han och jag tittade snabbt upp på honom.
”ingenting.”
Han ryckte på axlarna och skrattade innan han vände sig om, och då tog jag tillfället i akt för att svara Niall.

Ingenting vad jag vet än så länge – Mel

Jag vet att Justin inte gillade att jag umgicks med Niall, men han kunde inte ge mig en anledning så jag ser inte vad som är fel med det. Han är bara en vän som bryr sig om och förstår mig. Förresten så är Justin bara min pojkvän, så han behöver inte ens få reda på att jag ska vara med Niall. Han har inget att göra med det.
Justin ställde ner en tallrik framför mig, med en hamburgare mitt på. Salladsbladen låg perfekt under biffen, och när jag tog första tuggan kände jag hur saftig den verkligen var. Justin log och såg på medan jag tuggade klart.
”smakade det bra?”, frågade han självbelåtet.
Jag nickade, ”du hade rätt. Bästa hamburgaren jag någonsin smakat.”
Justin tog sin egna hamburgare i handen och började äta han också.
”jag måste erkänna att jag lyckats rätt bra”, sa han och flinade.
Jag såg ut genom fönstret bakom Justin, där solen precis gått i moln. Han iakttog mig med misstänksamma ögon, som om han kände på sig att något var annorlunda. Jag vände huvudet åt vänster så att jag såg rätt på honom.
”tänker du någonsin berätta vad du och Niall pratade om bakom bilen?”, frågade jag desperat. Någonting allvarligt var det, så mycket visste jag. Och tydligen var det tillräckligt allvarligt för att Justin skulle tiga om det.
Han lade ner hamburgaren på tallriken och tog en stor klunk ur mjölkglaset framför sig, och jag höll min blick fast och allvarlig på honom.

”jag vet inte”, svarade han uppriktigt. ”det spelar ingen roll längre ändå.”
Jag såg frågande på honom, ”spelar ingen roll längre? Vad menar du?”

”det vi pratade om var bara om forna tider”, muttrade Justin.
Jag höjde på ögonbrynen och såg ner på min nu tomma tallrik. Medan jag fingrade på de få smulor som låg kvar kom jag och tänka på en sak.
Jag kollade upp på Justin som fortfarande tittade på mig med allvarliga ögon, ”känner ni redan varandra?”

Han skruvade obekvämt på sig i stolen innan han reste sig upp och slängde tallriken och glaset i vasken, ”lite.”
Jag såg chockat på hans rygg som var vänd mot mig medan jag gick och lade ner tallriken på samma ställe som Justin. Han vände sig om och drog mig tätt intill honom.
”men vi behöver inte bry oss om det nu. Ska vi se en film?”, sa han så nära mitt ansikte att det var omöjligt att vara sur på honom, och det blev ännu omöjligare nu när han snuddade vid mina läppar med sina. Jag lade armarna om hans hals och kysste honom länge.
Efter kyssen lade han sin panna mot min och log länge in i mina ögon.
”kom nu”, sa han sedan och tog min hand och drog med mig in i vardagsrummet. ”vi behöver väl inte se en tjejfilm nu, va?”
Jag skrattade medan jag gick fram till urvalet av filmerna vi hade, ”okej.” Sedan drog jag fram Abduction ur hyllan och viftade med den för Justin.

Han suckade högt, ”låt gå då. Men sitt inte och prata om hur snygg Taylor Lautner är när det sitter en ännu snyggare kille bredvid dig.”
”du behöver inte oroa dig”, svarade jag och flinade efter att jag satt igång filmen. Justin öppnade sin famn med ett leende och jag lutade mig tillbaka mot hans axel och slappnade av, för första gången på länge kändes det som. Eftersom jag knappt sovit under den föregående natten och för att Justins axel var så bekväm, så stängde jag långsamt mina ögon och föll i en djup sömn.

”Mel? Melanie?”
Justin ruskade om mig med sin fria hand eftersom jag låg och sov på hans andra. Jag öppnade ögonen och såg på honom.
”du har sovit genom hela filmen”, skrattade han.
Jag satte mig upp i soffan, ”förlåt, jag sov ingenting igår.”
”jag hade ändå tänkt gå. Somna om och vila upp dig. ”, sa Justin och reste sig upp och gick mot hallen. Jag följde efter honom och såg på medan han knöt på sina skor. När han reste sig upp från golvet lade han sina armar om mig.
”jag älskar dig.”

Jag log och kysste honom, ”jag älskar dig också.”

Kommande kapitel kommer vara tidsinställda och komma under de närmaste två veckorna. Jag har kämpat jättemycket och skrivit så mycket jag kan, så jag hoppas ni uppskattar dessa medan jag är iväg. Men kommentera fortfarande, för jag kommer antagligen ha internet så jag kan gå in och godkänna alla kommentarer.

ha det så bra, ni är bäst.

KOMMENTERA.
/e.