whenever you need me - kapitel 8

I timmar satt vi och pluggade och gjorde faktiskt stora framsteg. När han stängde igen sin engelskbok och log snett mot mig tog jag chansen.

"varför har du ignorerat mig hela veckan?"

Justin som hunnit bort till sitt skrivbord för att lägga ner sin bok stod nu med ryggen mot mig. Han svarade inte, men jag såg på hans kropp att han suckade djupt.

"jag ställde en fråga." fortsatte jag.

Han vände sig om mot mig, men mötte inte min blick, "för att jag var besviken."

"besviken på vad?" jag pressade ut allt från honom.

"sluta vara så nyfiken!" väste han och såg på mig med arg blick.

Jag öppnade förvånat munnen innan jag snabbt lade ner mina böcker i väskan och öppnade hans rumsdörr för att gå iväg.

"Mel, vänta! Förlåt, jag menade det inte."

Jag vände mig om, och han fortsatte.

"stanna ett tag till, snälla?"

---

Jag suckade och vände mig om. Han såg på mig en stund innan han insåg att jag vill att han skulle fortsätta.

"vi kan se en film? Mamma ska ändå inte vara hemma ikväll så vi kan beställa pizza eller något om det är okej."

Jag behöll mitt allvarliga ansiktsuttryck för att reta Justin lite, och när hans oroliga min blev ännu mer orolig kunde jag inte hålla mig längre och brast ut i skratt.

Justin drog en lättad suck, "det var inte kul." men han skrattade ändå.

"men ja, film blir kul." sa jag med ett leende.

En ringsignal började ringa ifrån hans ficka och Justin log snabbt mot mig innan han svarade, "hej Ryan."

Han skrattade åt något, "hur kunde du?!"

Ryan svarade något, och Justin slutade skratta.

"jag ska fråga henne." Han tog bort telefonen från örat och höll ena handen för högtalaren.

"är det okej om Ryan och Chaz också är med ikväll?" frågade han med ett tveksamt leende.

Jag log och nickade.

Justin mimade 'tack' till mig innan han satte luren mot örat igen och fortsatte prata.


"Sarah, vad vill du ha för pizza?" frågade Justin ifrån köket. Jag satt med Ryan i soffan och pratade.

"Kebab." svarade jag snabbt.

Han svarade inte, men jag antog att han hade hört och skulle ringa till pizzerian.

"hur går det med ert engelska arbete?" frågade jag Ryan för att ha något att prata om.

Ryan skrattade åt min brist på samtalsämnen, "det går bra, fast Allison vill bestämma för mycket. Hur går det för dig och Justin?"

"de går väl framåt." nickade jag.

"jag har inte ens börjat!" skrattade Chaz när han kom in i vardagsrummet till mig och Ryan.

Ryan såg på honom med konstig blick, "du har ju inte ens engelska med oss."

Chaz nickade leendes, "det vet jag väl."

Jag skrattade högt, "Chaz, du är så otroligt udda."

Han log på ett tveksamt sätt tillbaka som om han tog det som en komplimang. "vad ska vi se för film då?"

"kan vi inte se en riktigt romantisk film?" sa jag entusiastiskt, men möttes genast av fyra irriterande och uttråkade ögon.

"skojar du med mig?" frågade Chaz sarkastiskt. Jag log oskyldigt tillbaka mot honom. Precis som om jag inte redan visste att de skulle säga nej. Värt ett försök i alla fall.

"Mel, vi ska se en riktigt köttig film ikväll. Är du säker på att du vågar?" sa Ryan högmodigt.

Jag skrattade fånigt, "klart jag gör. Jag är inte feg om du nu trodde det."

Där ljög jag nog lite. Skräckfilm var inte min melodi, och framförallt inte en köttig sådan. Jag kan redan nu se mig själv sittandes i soffan med en kudde framför halva ansiktet, benen uppdragna till knäna och skakandes försöka stoppa i popcorn i min mun. Inte lyckat.

Det knackade på dörren, och genast hoppade Ryan och Chaz upp ur soffan och sprang dit medan de skrek, "pizzaaaa!" i kör.

Jag skrattade tyst i min ensamhet innan jag slöt upp med killarna i köket. Ryan bar på en hög med pizzakartonger.

"hur många pizzor hade ni tänkt äta?" frågade jag förvånat med skratten i halsen.

Justin såg först på kartongerna Ryan satte ned på köksbänken och sedan på mig, "Chaz är glupsk."

Jag skrattade och mötte Chaz's oskyldiga blick med ett leende.

"Här är din kebabpizza, Mel." sa Ryan och gav mig en kartong. Jag tog emot den och slog mig ner till bords.

Snart satt alla och åt, dessa killarna var verkligen härliga. Jag hade väl känt dem i några veckor nu, men ändå kändes det som så mycket mer. De var godhjärtade allihopa rätt igenom och hade en slags humor som precis passade mig.

Chaz slängde den sista pizzakanten på sin tallrik och lutade sig tillbaka på stolen.

"den pizzan var inget att leka med."

Alla skrattade åt hans kroppsspråk och kommentar, som egentligen inte var så rolig.

"ska vi se filmen nu eller?" frågade Justin och log lurigt mot mig, precis som om han visste att jag innerst inne var livrädd för skräckfilmer.

"Mel är rädd!" utbrast Ryan och petade mig i sidan.

Jag drog mig undan från honom med ett ryck och blängde på honom, "det är jag inte alls det."

Chaz hade redan försvunnit för att stoppa in dvd-skivan i tvn och vi började nu gå in i vardagsrummet efter honom. Jag satte mig direkt i soffan och roffade åt mig en stor kudde och en filt. Justin kom flinandes och slog sig ner bredvid mig. Han drog upp benen på soffbordet, "blir du rädd så säg bara till. Jag är här." Hans flin blev ännu större och jag blängde surt på honom.

"jag är okej."

Filmen började, och Ryan och Chaz satte sig på andra sidan om mig. Alla tre med lika stora flin, hade jag inte ljugit tillräckligt bra för att övertyga dem?

Nästan direkt kom det ut en maskerad man med en motorsåg i handen som skar av en stackars oskyldig tonårstjejs huvud. Jag hoppade till och skrek så högt att Justin, Ryan och Chaz också hoppade till.

När motorsågs-mannen visade sig nästa gång gömde jag huvudet i Justin's axel. Han lade handen varsamt på min rygg, "det är över nu, Mel."


Efter filmen var jag så rädd att jag skakade.

"ska jag följa dig hem, Mel?" frågade Justin.

Jag nickade långsamt medan jag vek ihop filten som jag hållit hårt i under filmens gång.

Han log mot mig och tog på sig sina sneakers och följde med mig ut i det kolsvarta mörkret.

"hur visste du att jag var rädd för skräckfilmer?" frågade jag efter en stunds tystnad.

Han skrattade tyst och såg framåt, men jag höll blicken på honom. "du sa det till mig vid en av de tjugo frågorna."

"jaha.." mumlade jag. Så dum jag var.

Snart hade vi kommit fram och stod utanför mitt hus. Ingen sa något, men vi stod bara stilla mittemot varandra.

"jag hade verkligen kul ikväll." sa Justin med ett leende och såg mig djupt i ögonen.

Jag log hjärtligt tillbaka, "jag också."

Han böjde sig långsamt ned och kramade mig en stund och på väg upp till sin rätta längd stannade han fasligt nära mitt ansikte. Jag stod stilla ett tag utan och tänka innan jag snabbt vände undan ansiktet och började på in på min tomt. "hejdå, Justin. Vi ses."

"god natt, Mel."

Jag mötte hans leende innan jag stängde dörren efter mig.

---

Nu har jag fått offra pluggtid och sömn för er, so here you go!

inte det bästa, men inte heller det sämsta.

Sen ska jag bara klara ut en sak som jag fått frågor på: Nej, Justin är inte känd i denna berättelsen, bara en helt vanlig 18-åring som lever sitt liv. Men vem vet vad som händer? ;)

Kommentera.

Ååhhhh så bra!:)

Fint kapitel

bra skrivit! Vill ha ett nytt nuuuu:)

Bra, men de får vara mer intima!!!;)

ebba, jag vill ha mer justin & mel!!!

lite kyssar & så!;)

Kram

Du skriver så braaaa!!!:D

Hmm,.. Lite drama mellan dem alla?;)

Verkar bra! Fortsätt så, men vill ändå ha lite mer J&S!!;)

Sött! Lite romans mellan Justin&Sarah!!;)

Gillar det;)

Du har inte lagt ut på länge! Ta inte illa upp men det är lite tråkigt...:(<3

Gölligt!! Hihi^^