"nu är det bara några timmar kvar tills det är lov", sa Chloe till mig medan vi gick genom skolans korridorer.

"jag vet. Vad ska vi göra ikväll?"

Chloe suckade samtidigt som hon tänkte, "det är ingenting som händer. Men vi kan kanske hitta på något."

"låter kul." Jag stannade utanför min klassrumsdörr och Chloe fortsatte gå, "vi ses sen!" ropade jag efter henne och gick in till min näst sista lektion.


När jag äntligen kommit hem från skolan efter vad som känts som en evighet slängde jag mig på soffan. Den sista lektionen, som var matte, hade inte gått att koncentrera sig på. I princip alla sneglade på klockan som hängde på väggen var femte sekund. När skolklockan äntligen ringde rusade alla ut ur klassrummet på mindre än trettio sekunder. Men nu var jag hemma med en hel veckas ledighet som skulle spenderas varsamt.

Jag gick in i köket och bredde mig en macka innan jag gick ut i solskenet med en bra bok. Det var först nu man kände att våren var här och sommaren var påväg.

"Melanie?"

Jag kände att någon skakade lätt på min ena axel. Jag rätade mig i solstolen jag satt i och kisade för att se min mamma.

"Jag och din pappa åker nu, försök att inte ha för tråkigt", berättade hon.

Jag nickade långsamt, "var är Max och William?"

Hon var redan på väg in i huset igen, "pappa lämnar dem hos farmor och farfar borta i Detroit." Sedan kollade hon på sin klocka, "han borde vara tillbaka snart."

Mamma och pappa skulle åka till New York i fyra nätter, och ville inte ha med mig, Willam och Max. Jag hade såklart vägrat att bo hos farmor och farfar, men mina brödrar ville det jättegärna. Just därför kör min pappa dem i en tre timmars lång bilresa ända till Detroit i USA. Det betyder ett helt tomt hus för mig själv, något som jag både såg fram emot och ville glömma.

"åh, just det. Chloe är här."

Jag såg mig om och mötte mammas huvud som stack ut genom altandörren. Jag nickade och reste mig upp ur den bekväma solstolen. Medan jag gick genom huset skymtade jag den digitala klockan som var inbyggd i vår ugn. Den stod på 17.46. Var klockan verkligen så mycket? Hur länge hade jag sovit egentligen..

Jag mötte Chloe i hallen, som var i full sjå med att knyta upp sina sneakers.

"hej", sa jag.

"hej! jag tänkte bara att du inte ville vara ensam hemma, tänkte jag rätt?" svarade hon och gav mig ett leende.

Jag log tacksamt, "du läste mina tankar."

Just då öppnades dörren och pappa klev in i huset, "hej! Deborah, ska vi åka nu?"

Min mamma kom nerspringandes för trappan med den sista väskan, "ja. Ha det så kul nu här hemma. Ha inte sönder något bara." Hon kramade om mig innan hon tog en resväska och släpade med sig den till bilen.

"Vi ses på tisdag."

Pappa kramade om mig och snart var han också borta.
"så..hade du tänkt att vi ska äta middag någon gång, eller ska jag behöva fråga?" frågade Chloe. Hon var alltid lika ohövlig när hon var hungrig, så det är bara något man får stå ut med.

"Vi har kyckling i frysen, vill du ha?"

Hon svarade inte, utan gick direkt in i köket och öppnade frysen för att ta ut kycklingen.

"kan man tina den i micron?"

Jag nickade medan jag tog ut pasta och sallad. Chloe ryckte ut kycklinglåren och lade dem på en tallrik innan hon lade in dem i microvågsugnen. Hennes mobil började ringa, den där vanliga iphone-signalen som man hör överallt med ett gitarr riff.

Hon såg på displayen innan hon gick ut ur köket, "håll koll på kycklingen är du snäll." Sedan tryckte hon på svara, och det sista jag hörde innan hon var för långt borta var, "hej det är Chloe"

När micron pep och berättade att kycklingen var tinad tog jag snabbt ut dem och lade de i stekpannan.

Inte förräns jag nästan var helt klar och dukat allt kom Chloe tillbaka.

"vem var det?" frågade jag.

"Ryan", svarade hon kort. "Är maten klar snart?"

Jag log, "två minuter."



När vi hade ätit tog Chloe på sig bördan att duka av och sätta in allt i diskmaskinen. Då tog jag chansen att fråga, "vad ville Ryan?"

"se vad vi skulle göra ikväll. Eller nja, Justin ville nog veta vad du skulle göra. Ryan ringde för att avleda det uppenbara", svarade hon och sköljde ur ett glas.

"och?" frågade jag och bad henne fortsätta.

"just det! de kommer hit typ..när som helst."

Jag kunde inte hjälpa att gapa, "Chloe! Kan du säga sådana saker i förväg tack?!"

"Jag glömde berätta, all mat såg så god ut när jag kom tillbaka.." ursäktade hon sig och gav mig ett leende. Jag log snabbt tillbaka innan jag försvann upp för trappan till mitt rum, som för övrigt såg ut som om en orkan precis dragit förbi. Så snabbt jag kunde ilade jag runt och slängde in använda kläder i min garderob och rättade till mitt täcke. När det såg någorlunda ut luktade jag på min tröja. Något jag ångrar, för den luktade svett. Jag drog den över huvudet och öppnade garderobsdörrarna kvickt.

Snart såg jag en korallblå, trekvartsärmad tight tröja på tredje hyllan. Perfekt, tänkte jag och drog den över huvudet.

När jag kom ner igen var Chloe klar med att duka av och stod nu vid ett glänsande, nytorkat köksbord.

"och vad gjorde du där uppe?"

"fixade mitt rum lite, bara. Och bytte om."

Chloe log, hon visste exakt varför jag gjort det, så hon yttrade sig inte. Sanningen var att jag verkligen gillade Justin, mer än som en vän. Efter några månader här har jag hunnit lära känna honom och inse vilken underbar person han verkligen är.

Jag och Chloe såg på varandra och log, sedan gick jag mot dörren, och Chloe stannade lite längre bak.

"hej killar!" sa jag när jag öppnade dörren.

"Jag har film", sa Chaz.

"och jag har chips", sa Ryan.

Jag log, "perfekt. Sätt igång filmen så fixar jag resten. Chloe, kom."

Justin, Chaz och Ryan gick in i vardagsrummet för att rigga filmen och jag och Chloe gick in i köket.

"Kan du ta fram en coca cola?" frågade jag medan jag stod på tå för att nå upp till skålarna på översta kökshyllan.

"behöver du hjälp?"

En stadig hand höll mig om höfterna när jag förgäves försökte nå skålen och jag vände mig mot Justin.

"ja tack."

Han log sympatiskt och tog enkelt ner skålen.
"hallå! vi startar filmen nu!"

Jag slet ögonkontaken från Justin, "kommer!" Jag tog skålen med chips och gick in till de andra som redan satt uppradade i soffan.


"gud vad det blåser!" utbrast Chloe när den andra filmen tagit slut. Alla såg ut genom fönstret där träden stod snea och trädgårdsstolar åkt ut på gräsmattan.

"det blir nog storm inatt", sa Ryan.

Då såg jag att parasollet som stått uppfällt nu höll på att flyga fram över gräsmattan, "jag måste ta in den. Kommer snart. Börja nästa film utan mig."

När jag kommit ut på altanen kände jag regnet piska mig hårt i ansiktet. Löv och grenar flög överallt och jag kämpade i motvind för att ta mig fram till det nu söndriga parasollet.

"Mel, vänta!" hörde jag en röst bakom mig. Justin. Han kom springandes mot mig med armen framför ansiktet. "det är för farligt här ute, kom in igen."

Jag vägrade, "jag måste fixa detta."

Utan att lyssna på vad Justin hade att säga fortsatte jag med nästa försök i att fälla ihop parasollet. Omöjligt.

"Om jag hjälper dig med denna, kommer du in igen då?"

Justin fick nästan skrika för att jag skulle höra honom i denna blåsten, så jag nickade som svar. Då tog han tag i ena änden och drog med sig den över gräsmattan. Jag greppade några trädgårdsstolar och gick så snabbt jag kunde efter Justin.

"kom nu." sa han när vi ställt alla saker som varit på vift tillrätta. Jag tog hans hand och gick in i huset igen. Det var inte förrän vi kom in igen jag kände hur kallt det verkligen var där ute. Jag stod och huttrade och höll armarna runt min egen kropp för att värma mig så gott det gick.

"du behöver nya kläder, Mel. Du är ju helt iskall."

Jag kunde inte svara, men mina hackande tänder sa nog en hel del. Justin greppade min midja och ledde mig uppför trappan upp till mitt eget rum. Jag satte mig på sängen och såg på medan han gick igenom min garderob efter några nya kläder för mig att ha på mig.

"här." sa han till sist och slängde en YMCMB tröja och ett par mjukisbyxor till mig.

"v-v-änd dig om." fick jag ur mig.

Justin flinade, men gjorde som jag sa och vände ryggen till. Jag drog av mig tröjan och satte på mig den stora tjocktröjan istället.

"du är ju också helt dyngsur." sa jag till Justin.

Han ryckte bara på axlarna, "det är inte så farligt."

"Jo det är det." sa jag och tog hans hand. "du får låna min pappas kläder."

Justin lutade sig mot väggen i mina föräldrars sovrum och iakttog mig medan jag gick igenom vad min pappa hade för kläder som skulle kunna tänkas passa Justin. Han fick nöja sig med en rätt så stor hoodtröja och ännu större byxor.

"nu får du vända dig om." sa Justin med ett leende på läpparna.

Jag suckade och log, och satte mig på sängen med ryggen mot honom.
Flera minuter gick, och Justin verkade fortfarande inte vara klar.

"Har du inte bytt om än?" frågade jag och stirrade in i väggen.

"jo" viskade han i mitt öra.

Jag vände mig chockat om och såg Justin i endast min fars byxor och en otroligt välbyggd mage.

"hej" sa han med ett leende.

Jag kunde inte svara, utan var helt överväldigad över hans snygga mage. Det är pinsamt, men jag trodde inte att han hade magmuskler som de han verkligen hade.

"så du gillar vad du ser?" frågade han och såg ner på sina magmuskler.

Jag nickade långsamt och lyckades nu slita blicken från hans mage och mötte hans blick istället.

Justin kom närmare och närmare mig, Nu var han bara några centimeter ifrån mig, men jag höll blicken stadigt i hans vackra bruna ögon.

"jag gillar dig, Mel. Mer som en vän." viskade han.

"då har vi samma känslor." viskade jag tillbaka, och jag hann se ett leende innan hans läppar pressades mot mina.

---

Nu vill jag höra vad ni tycker! Kommentera mera!