Jag vaknade nästa morgon, ensam. Förbryllat satte jag mig upp i sängen och fick syn på en liten lapp som låg på Justins huvudkudde. Jag läste snabbt igenom den.

Beställde frukost på sängen till dig. Jag är strax tillbaka, Scooter behövde snacka. 
-J. ♡

Det lilla hjärtat på slutet var slarvigt gjort, och det såg nästan inte ut som ett hjärta, men jag fann det sött att han gjort det.
Jag upptäckte sedan brickan som var ställd vid fotändan av sängen, den var fullproppad med god mat. Genast drog jag brickan närmare mig och började äta av pannkakorna som låg på en av tallrikarna. Det var bland det godaste jag någonsin ätit. Jag började tugga på några melonbitar som var fint upplagda på ett fat, och just då hörde jag hur dörren till hotellsuiten öppnades. Jag stannade upp och hörde hur dörren stängdes, och fotsteg som närmade sig sovrummet. Dörren till sovrummet öppnades, och där stod Justin. Han hade en mössa på huvudet, inte för att det sr kallt ute, men antagligen för att han inte hunnit fixa håret innan han gick ut. På kroppen bar han en sliten jeansväst utanpå en grå hoodtröja och under det, en vit t-shirt. Jag skulle ljuga om jag sa att han inte hade en känsla för stil.
"Har Ryan hjälpt dig med kläderna eller?" sa jag och tuggade på en macka. Justin flinade och kom fram och satte sig på sängkanten. Han kysste mig snabbt på läpparna för att hälsa på mig. 
"Bara lite. Jag kom ner med en gul t-shirt på mig imorse, och Ryan blev inte glad." Jag skrattade, och Justin log mot mig. Sedan reste han sig upp och slog ihop sina handflator. "Du borde börja göra dig i ordning om vi ska hinna i tid till radiostationen!"
"Ja ja" svarade jag och reste mig upp ur sängen för att gå bort till badrummet och ta en dusch. "Jag skyndar mig." sa jag innan jag stängde badrumsdörren efter mig. 
Väl inne klädde jag av mig och vred på duschhandtaget tills vattnet rann över mig med perfekt styrka och värme. Jag schamponerade mitt hår och rakade mina ben innan jag klev ur duschen och vred en handduk om mitt hår och en runt min kropp. Sedan borstade jag tänderna och sminkade mig. 
När jag släppte ut håret var det både blött rufsigt, men efter att ha kammat och fönat det såg det helt okej ut. Det hängde ner över mig med små lockar ner till mina bröst. 
Jag gick ut ur badrummet, där Justin satt, fokuserad på sin telefon, för att hitta något att ha på mig. Efter en del funderande kom jag fram till att ta på mig ett par slitna jeans och en tjock kofta, det var trots allt inte så varmt i Chicago. 
När jag var helt klar vände jag mig om mot Justin, som fortfarande satt med mobilen i högsta hugg. Nu var han dock inte lika koncentrerad, då han efter bara någon sekund såg upp på mig och mötte min blick.
"Klar?" frågade han. Jag nickade som svar och log med stängd mun samtidigt som Justin klev upp ur sängen och kom fram till mig. Han tog min hand i sin och ledde mig genom suiten och ut till hissen.
"Vi ska möta Scooter i lobbyn och vår bil står redan utanför hotellet." 
Jag nickade förstående. "Vad är det du ska göra på radiostationen egentligen?"
"Jag ska bli intervjuad och spela upp någon låt för dem, sedan är det tack och adjö och så får vi hoppas att så många som möjligt lyssnade på programmet." Just då öppnades hissdörrarna framför oss, och vi steg ut.
Scooter satt i en fåtölj och väntade på oss när vi kom. Han reste direkt på sig när han fick syn på oss, och han sneglade på sitt armbandsur.
"Äntligen! Vad har ni haft för er?" sa han och suckade lättat.
Justin flinade mot mig innan han såg på Scooter. "Mel gjorde sig i ordning, och det gick inte så snabbt så att säga."
Scooter log mot mig. "Bäst vi drar innan vi blir alltför sena." Med det sagt vände han på klacken, och vi följde efter honom ut från hotellet, där samma chaufför som hämtat mig på flygplatsen stod och väntade. 
"Du kan köra oss till radiostationen nu, Don-Juan" sa Scooter när vi alla satt i bilen. Utan ett ord trampade chauffören på gaspedalen och började köra ut på motorvägen.
Efter inte så lång tid, stannade bilen igen och Justin klev ut, följt av mig. Medan vi gick mot byggnaden lade Justin sin arm beskyddande om min midja, och Scooter öppnade entrédörren för oss att gå in. Han gick fram till en man i tjugoårsåldern som satt bakom en disk.
"Det här är Justin Bieber, vi har ett möte om en kvart."
Mannen såg först på Scooter, och sedan på Justin, innan han såg ner bland sina papper. 
"Bieber..." mumlade han. "Javisst! Tredje våningen, Candice Lendy kommer ta emot er."
Scooter tackade innan han gick emot hissarna.
"Hur lång tid tar en intervju?" frågade jag och såg upp på Justin. 
"Det är olika" svarade Justin. "Vissa tar inte mer än tio minuter, andra kan ta en halvtimme. Det beror på hur intresserade de är."
Jag nickade förstående, och just då plingade hissen till, och dörrarna öppnades för oss att stiga in.
"Är du nervös?" frågade Scooter Justin med ett flin på läpparna.
Han log och ryckte på axlarna försiktigt. "Inte än i alla fall."
När hissdörrarna öppnades möttes vi av en smal kvinna i Scooters ålder. Hon hade axellångt, blont hår vars lugg var instoppad bakom ena örat. På kroppen bar hon en svart klänning som räckte ner till knäna, och i händerna höll hon en tjock svart pärm. Hon såg väldigt stressad ut.
"Scooter Braun? Justin Bieber?"
Båda två nickade och Scooter sträckte fram handen för att hälsa. Justins hand satt fortfarande stadigt på min ena höft.
"Det är jag som är Candice." berättade hon. "Följ med mig så visar jag vart ni ska."
Vi började gå några meter bakom henne, och hon vände sig om i stegen för att prata. "Är det din första radiointervju, Justin?" 
Justin skrattade till. "Inte precis."
"Då behöver jag inte gå igenom hur allt går till, med andra ord."
I tystnad fortsatte vi genom korridoren tills Candice stannade utanför en dörr och öppnade den. "Justin Bieber är här nu." sa hon till någon innanför dörren innan hon steg åt sidan för att vi skulle komma in. Justin släppte taget om min midja för att lättare kunna gå in i rummet. 
"Justin! Så kul att se dig, jag heter Phil." sa en man som nu kom fram till oss. 
Justin hälsade artigt och de började småprata lite medan jag mest stod vid sidan om och lyssnade.
"Är du nervös?" frågade Phil.
Justin skakade bestämt på huvudet. "Det här ska bara bli kul!"
Han skrattade till. "Det är bäst att vi förbereder oss då. Justin, du ska stå bakom glasrutan där borta tillsammans med Patrick som står och pratar nu." 
Allas blickar riktades mot killen i rummet några meter bort som stod och pratade för sig själv med en mikrofon framför sig. När killen, som tydligen hette Patrick, lade ifrån sig hörlurarna han bar på huvudet och såg på oss, gick vi in till honom. Patrick hälsade glatt på oss och visade mig och Scooter varsin stol i ena hörnan av rummet. Justin försedde han med ett par likadana hörlurar, och han gav honom en plats vid bordet där han själv satt. 
Sedan började det. "Det där var Rihanna med Diamonds, och du lyssnar på KISS.FM! Nu har vi fått en gäst här i studion, och det är ingen mindre än Justin Bieber!" utropade Patrick i mikrofonen som ledde ut till alla som lyssnade. "Ni kanske har hört honom på YouTube förut, för er andra som antagligen då inte har en dator i huset, så har Justin en otrolig musikalisk talang! Han har lagt ut videor där han sjunger och spelar på internet, och responsen har blivit otroligt positiv. Berätta lite mer, Justin."
Justin nickade för sig själv och slickade sig om läpparna. " Det var faktiskt min flickväns idé att börja lägga ut videor. Hon ville att fler skulle höra min sångröst, även fast jag vägrade i början. Men jag antar att ni förstår vem som vann övertaget tillslut."
Patrick skrattade. "Och sedan fick din manager syn på din video!"
"Ja, och sedan dess har allt gått jättesnabbt. Det känns helt omöjligt att jag bara för ett halvår sedan inte visste vad jag höll på med i mitt liv och allt gick bara fel. Nu har jag verkligen förändrats." svarade Justin snabbt.
Jag höll andan när jag såg Patricks ansiktsuttryck och visste redan vad hans svarsfråga skulle bli. Detta kunde inte sluta bra.
"Hur menar du att du har förändrats? Vad gjorde du innan?"
Jag sneglade försiktigt på Scooter, men han såg ut som vanligt och anade inget oråd. Sedan såg jag på Justin som såg ner på bordet med skräck i blicken, stressad över att försöka komma på ett bra svar. Han började stamma ut orden. 
"Förlåt, jag hör inte?" sa Patrick. 
Jag bet mig hårt i läppen och hoppades på att Justin kunde ta sig ur den här situationen. Sanningen var att han hade förändrats från att vara kriminell till sångare. Men det kunde han aldrig säga, och det visste han själv också. 
"Vad håller han på med?" viskade Scooter till mig. 
Jag ryckte på axlarna och såg på Justin. Han vände sig mot mig, och jag gav honom en fast och säker blick, vilket såg ut att lugna ner honom. Sedan tittade Justin mot Patrick igen. "Jag menar att jag var ju en helt vanlig kille från en småstad med inget utom mina drömmar. Och nu har jag fått skivkontrakt." 
Jag iakttog Patrick för att se om han godtog svaret, och för någon sekund såg det ut som om han tvivlade på Justin, men sedan sken han upp igen. "Ja, nu har dina drömmar nästan blivit verklighet. Jag tänkte, din manager, Scooter Braun, är med här i studion. Kan vi få några hörlurar till honom?" 
Scooter reste sig upp och genast fick han ta emot hörlurar och en plats vid bordet av Phil.
"Så Scooter, hur gick det till när du hittade Justin på youtube?" 
Han log. "Det var faktiskt ett mejl jag fick från en kompis som ville att jag skulle lyssna på honom, så det gjorde jag. Och efter det var jag fast besluten om att komma i kontakt med honom. Justin har en talang som man inte får låta rinna ut i sanden." svarade Scooter och log.
Patrick nickade långsamt och det tog en stund innan han sa något.
"Nu höll jag på att glömma det bästa! Justin, du skulle sjunga en låt för oss, var det inte så?" frågade han.
"Ja det ska jag. Tänkte sjunga en låt som jag gjort själv, As long as you love me heter den." sa Justin och halade fram sin gitarr. Phil kom fram och kopplade in gitarren åt Justin, och justerade mikrofonen åt honom.
"Här är Justin Bieber med "As long as you love me."" sa Patrick, och strax därefter började Justin spela. 
Medan han spelade kom jag att tänka på första gången jag hörde denna låten, det var på Justins rum hemma i Stratford. Justin satt på sängen och spelade och jag satt mittemot på skrivbordsstolen med en videokamera i händerna och ett stort leende på läpparna. Bland alla de låtar Justin skrivit, var denna min favorit. 

Samtidigt som Justin drog det sista ackordet på sin gitarr, började alla i rummet att applådera. Justin hade ett stort leende på läpparna medan Patrick avslutade sessionen. Sedan tackade vi för oss, och Don-Juan körde oss tillbaka till hotellet.
När vi kom upp på rummet slängde sig Justin direkt på sängen och såg på mig som stod lutad mot dörrkarmen. 
"Vad tyckte du då?" frågade han med ett flin på läpparna.
Jag log och gick långsamt fram till sängkanten. "Du var jätteduktig" svarade jag och satte mig ner. 
Justin tog tag om min midja bakifrån och drog mig närmare honom så att jag nu låg på sängen och såg upp i taket. 
"Vad vill du göra nu då?" Justin tittade på min profil och drog bort några av mina hårslingor som låg över mitt ansikte. Jag vred på huvudet så att jag låg näsa mot näsa med honom. 
"Det jag vill göra vill inte du göra." sa jag och log finurligt. 
Justin gjorde en uttråkad min och stönade. "Shoppa?" 
Jag nickade och log stort. Han suckade och satte sig upp i sängen. "Okej då." sa han.
"Är det sant?!" utbrast jag och reste mig upp förvånat. Justin nickade långsamt och såg ner besviket, som om han hade förlorat en tävling. Jag tog tag i hans arm och drog honom så gott jag kunde med honom ut mot hissen. 
"Vänta jag måste ha min plånbok!" sa Justin plötsligt och började streta emot. Jag skrattade och släppte taget om hans arm, och såg honom försvinna runt hörnet bort mot sovrummet igen. 
Snart kom han tillbaka, denna gången såg man tydligt att han hade något i fickorna. 
"Har du allt nu?" frågade jag med ett leende. "Nästan" svarade han, och innan jag visste ordet av hade han kommit fram till mig och lagt läpparna mot mina. Jag var snabb på att reagera och lade mina armar om hans hals för att utveckla kyssen. 
Efter en stund släppte jag och Justin såg på mig nöjt. "Nu kan vi gå."