"Kom vi går." sa Chaz och tog tag i min hand och ledde mig ut ur huset.

Vi gick länge under tystnad innan jag sa något.

"Tack."

"Han är ett svin." sa han, helt utan anledning egentligen.

"Men varför gjorde du det?"

"Vad?" frågade han.

"Slog honom.." viskade jag, men han hörde mig.

"För jag bryr mig om dig." sa han.

Jag stannade upp och han tittade på mig. Utan och säga något kramade jag om honom.

"Du är bäst Chaz. Vet du det?"

"Tjaa, jag antar det. Du är ganska bra du med." sa han och flinade. "Ska vi gå hem till mig?"

"Ja." svarade jag.

Vi fortsatte under tystnad och jag tänkte mig igenom kvällen. Den hade börjat så underbart, och slutat så hemskt. Jag var väldigt glad över att ha Chaz vid min sida. När vi kom hem till honom bestämde vi oss för att sätta på en film, ingen av oss var på humör för att prata.

Jag slog mig ner i hans säng medans han satte på en film. Han kom och satte sig bredvid mig i sängen.

Jag vaknade av att det var ljust ute och satte mig upp. Jag låg i Chaz säng, han låg och sov bredvid mig och tvn stod på. Jag lade mig ner igen och kom och tänka på vad som hänt kvällen innan. Plötsligt ringde min telefon. Jag sträckte mig över Chaz och tog upp telefonen som låg på hans bord bredvid sängen.

"Hej det är Sarah" sa jag så lågt jag kunde men Chaz hade redan vaknat av min ringsignal. Han satte sig yrvaket upp i sängen och kliade sig i ögonen innan han drog sina händer genom håret och tittade på mig.

"Godmorgon" sa han. Jag log.

"Sarah, var är du?" Det var Hanna som pratade i telefonen.

"Jag är hos Chaz. Lång historia." svarade jag.

"Jag kommer över snart." sa hon och lade på.

"Jag tror Hanna kommer över." sa jag och tittade försiktigt på Chaz.

"Jaha, då får vi väl göra oss i ordning." svarade han. "Du kan få låna kläder, du vill nog inte gå runt med den."

Jag tittade ner och såg min svarta klänning. Helt tillknycklad och uppvikt till låren. Jag drog snabbt ner den, tog emot en T-shirt och mysbyxor som jag fick av Chaz och gick in på toaletten. Jag såg inte mig själv i spegeln. Tjejen som stod mittemot mig hade utsmetat smink och rufsigt hår. Jag tvättade mitt ansikte och drog fingrarna genom håret innan jag satte upp det i en knut. Jag bytte om till Chazs kläder och gick ut igen. Chaz var inte på sitt rum, så jag gick försiktigt ner för trappan och hoppades att hans föräldrar inte skulle vara hemma. Jag hittade Chaz i köket, han stod och gjorde ett försök till en någorlunda frukost. Jag skrattade för mig själv och gick fram till honom.

"Behöver du hjälp?" sa jag och log.

"Kanske lite." erkände han.

Jag skrattade igen och letade efter ingredienser.

När vi ätit klart kom Hanna.

"Hej, vad har hänt? Du bara försvann igår." var det första hon sa när hon kom in genom dörren.

Vi satte oss i soffan och jag förklarade allt. När jag var klar tittade hon bara på Chaz och sa:

"Det var riktigt snällt gjort."

"Har du någon aning om vad som hände med Eric?" frågade jag Hanna.

"Jag vet inte, han blödde näsblod. Det är det enda jag vet och kommer ihåg." sa hon.

"Haha, rätt åt honom!" sa Chaz och skrattade.

"Var var du förresten, jag såg inte dig efter det att jag och...Eric gick för att dansa." sa jag.

Chaz tystnade snabbt och började lyssna ordentligt.

"Jag och Ryan gick för att ta dricka, sen gick vi ut på bakgården och blev där ett tag." svarade Hanna.

"Och var är Ryan nu då?" sa Chaz.

"Han är väl hemma eller nått, han följde mig hem igår."

"Jag ringer honom. Har ni lust att göra något idag?" sa han.

"Ja, det låter kul. Vad ska vi göra?" frågade jag.

"Kan vi inte bara ta det lugnt, kolla på en film eller något? Jag är ganska trött, såhär "dagen efter".." föreslog Hanna.

Jag och Hanna gick och valde ett par filmer. När vi kom tillbaka var Ryan också där och dem hade dukat fram popcorn och läsk.

"En riktigt slappdag!" sa jag och slängde mig i soffan. Dem andra gjorde detsamma och vi började kolla på den första filmen vi valt.

Mitt i filmen ringde Ryans telefon.

"Hej! Hur är det?" sa han, han lät väldigt glad.

"Va? Är det sant?"

_______________________________________________________________________________________________

Nästa dag på bussen satte jag mig bredvid Hanna.

"Hej! Hur är det?" sa jag.

"Hej, jodå, jag är lite trött." svarade hon.

"Det är jag med. Vet du var idrottshallen ligger? Jag ska ha lektion där nu" frågade jag henne.

"Jag har också idrott nu, vi kan gå dit tillsammans." sa hon samtidigt som vi gick ut ur bussen.

"Du, har du lust att gå på fest med mig på fredag? En kille som heter Eric har bjudit mig, och sagt att jag får bjuda med någon."

"Jovisst, det låter kul. Kan vi träffas innan, jag vet ju ingenting." sa jag.

"Ja, vi kan väl göra oss i ordning innan och sånt?"

"Ja"

Dagarna i veckan gick fort. Jag var med både Chaz, Hanna och Ryan och lärde känna dem bättre. Nu var det fredag, sista lektionen.

"Så du kommer till mig när du packat dina saker?" frågade Hanna mig tyst.

"Ja, det tar nog en timme eller så, sen kommer jag direkt." viskade jag tillbaka.

På bussen hem satte sig Chaz bredvid mig.

"Hej på dig!" sa han glatt.

"Hej du!" sa jag leendes.

"Vad händer ikväll då, Sarah?" fortsatte han.

"Jag och Hanna ska på fest hos en kille som heter Eric." svarade jag.

"Kul, då ses vi där!" sa han innan han reste sig up och gick ut ur bussen.

Hela vägen hem satt jag och log. Jag kände mig lyckligt lottad. Helt perfekta vänner, inga problem. Jag kände mig fri. Jag packade min väska och slängde i mig en macka innan jag skrev en lapp till mamma och gick ut genom dörren.

"Jag tycker du ska ha den klänningen!" sa Hanna.

Vi var på hennes rum och dunkade musik samtidigt som vi valde kläder.

"Jag vet inte, den är lite kort.." sa jag tveksamt.

"Men hallå? Spelar det någon roll?!" sa Hanna och vi båda började skratta.

"Okej, det får väl bli denna." sa jag och satte på mig klänningen.

"Ska vi gå då?" sa Hanna.

"Let's go!" skojade jag.

När vi kom fram till Erics hus hörde vi musiken redan utanför. Vi gick in och började dansa. Jag kände några händer om min midja så jag vände mig om och log.

"Chaz!" ropade jag och omfamnade honom.

Han flinade och sa sedan:

"Hej. Lust att dansa?"

"Visst!"

Vi dansade och hade riktigt roligt. Efter ett tag beslutade vi oss för att gå bort till Hanna och Ryan som satt i soffan och snackade.

"Heeeeej!" sa Ryan. Troligen lite halvfull.

"Hej du!" svarade jag och Chaz.

"Har ni roligt då?" frågade Hanna.

"Jaa, väldigt. Men jag är väldigt trött" sa jag och slog mig ner mittemot Hanna bredvid Ryan.

Vi satt och småpratade och skrattade en stund innan Eric kom.

"Heej! Har ni roligt? Dig har jag inte sett förr. Jag är Eric. Och du?" sa han och satte sig bredvid mig och tittade på mig.

"Jag heter Sarah" sa jag.

"Fint namn..Vill du dansa?" sa han.

"Okej" sa jag och reste mig upp och gick efter Eric ut på dansgolvet.

När jag tittade bort mot sofforna syntes inte Hanna och Ryan till. Men Chaz satt kvar och tittade på mig. Hans ansiktsuttyck var oläsligt, men han såg inte direkt så glad ut. En lugn låt började och Eric började klänga på mig. Jag försökte dra mig ur han grepp, men han höll mig hårt om min midja.

"Varför ska du gå?  Du ska ingenstans" väste han i mitt öra.

Han kysste mig på halsen och smekte mig över ryggen.
"Sluta..Jag vill inte. Lägg av!" skrek jag.

Innan jag visste ordet av hade Eric fått ett knytnävslag i ansiktet. Jag kollade på den som slått honom. Chaz. Jag sa inget, utan bara kramade honom.

______________________________________________________________________________________________

Engelskan tog slut, och jag gick till mitt skåp.

"Bööhh!"

Jag skrek till och vände mig om. Det var Chaz.

"Gud, du skrämde mig!" sa jag.

"Haha, då lyckades jag alltså. Hänger du med till matten nu med mig och Ryan?" sa han och tittade bakåt på en kille i ljusbrunt hår som tittade på oss.

"Ja, vänta lite."

Jag tog fram mina böcker och gick till Chaz och Ryan.

"Hej, jag heter Ryan." sa han.

"Sarah." svarade jag och log.

Han log tillbaka och sa ingenting mer.

"Tack för hjälpen med läxan förresten, Sarah." sa Chaz på andra sidan om mig.

"Det var inget. Du får hjälpa mig med NO:n sen." sa jag och gav honom ett leende.

"Visst. Du vet inte hur bra jag är på NO asså!" skröt Chaz.

Ryan fnös.

"Jaha, Chaz. Det var något nytt. Vad har du för betyg i NO förresten?" sa Ryan.

"Ehhmm..Det vill jag inte säga. Privata saker." sa Chaz generat.

"Jag kan hjälpa dig med NO:n Sarah." sa Ryan till mig.

"Tack. Och vilket betyg har du då?" sa jag på skämt.

"Jag har faktiskt B-!" skröt Ryan när han satte sig ner på bänken bakom den som jag och Chaz satt oss vid.

"Har du lust att komma hem till mig efter skolan? Plugg och sånt. Ryan också." viskade Chaz.

"Det har jag inget emot!" sa jag och log.

Efter skolan mötte Chaz och Ryan mig vid skåpen. Vi gick hem till Chaz skrattandes och hade jättekul.

"Nej, nu får vi ta tag i läxorna!" sa Chaz plötsligt.

"Haha, ja, Sarah, hjälp mig med Kemin. Jag förstår ingenting." sa Ryan till mig.

När jag kom hem senare på kvällen var mamma mitt uppe i att laga mat. Joanie syntes inte till.

"Hej mamma!"

"Hej Sarah. Var har du varit? Kan du duka? Maten är nästan klar." svarade hon.

"Jag har varit hemma hos en vän." sa jag samtidigt som jag tog fram tallrikar.

"Vad kul! Vad heter hon då?"

"Han. Och han heter Chaz. Jättesnäll." sa jag.

"Jaha, vad roligt. Dina vänner är alltid välkomna hit. Har du hittat någon annan vän i skolan då?" frågade mamma.

"Ja, en tjej som heter Hanna. Jag satt bredvid henne på bussen första dagen, sen har vi pratat då och då. Sen är det Ryan - Chaz bästa vän. Också väldigt snäll."

"Vad glad jag blir! Du brukar inte ha så lätt att skaffa nya vänner!" sa hon.

"Tack mamma, det värmde. Verkligen. " sa jag på skoj.

"Men det är ju sant.." sa mamma innan hon brast ut i skratt. "Säger du till Joanie att det är mat? Hon är på sitt rum." fortsatte hon.

Efter maten gick jag upp på mitt rum och satte på min dator och gick in på twitter. Jag twittrade:

Jag kollade runt lite på twitter innan jag kollade mina followers. Tre nya. Jag klickade på den första. @ChazSom3rs - Det var Chaz! Jag följde honom och gick tillbaka och kollade nästa. @HannaLeigh95. Följde henne och kollade min sista nya följare, @itsRyanButler. Om jag inte har fel så är det Ryan. Jag följde honom också innan jag lade ifrån mig datorn och däckade i sängen.

_______________________________________________________________________________________________

Jag visste sedan länge att jag inte hade lätt att skaffa vänner på grund av att vi flyttar så ofta. Mamma är journalist och förflyttas ständigt till nya jobb. Jag har aldrig gått på en och samma skola i mer än två år.

Jag reste mig långsamt upp ur sängen och gick och valde kläder. När jag kom ner för trappan några minuter senare satt mamma redan vid köksbordet tillsammans med min storasyster - Joanie.

"Godmorgon gumman!" sa mamma.

"Hej." sa jag trött.

Jag var verkligen inte en morgonmänniska.

Just när jag satt i mig den sista tuggan av mackan hörde jag skolbussen utanför. Jag tog på mig min skinnjacka och gick ut med ryggsäcken på ena axeln.

När jag kom på bussen fanns det inte mycket lediga platser. Jag valde att sätta mig bredvid en tjej med långt brunt hår och mörkgröna ögon.

"Hej, jag heter Sarah, jag är ny." sa jag försiktigt till tjejen jag satt mig bredvid.

"Hanna." sa tjejen och inspekterade mig långsamt. "Var flyttade du ifrån?" fortsatte hon för att inte skapa en pinsam tystnad.

"Jag bodde i Toronto innan jag flyttade hit." svarade jag.

"Jaha, välkommen till Stratford då!" sa hon skämtsamt.

"Haha, tack."

Resten av skoldagen gick ganska fort. Jag försökte hänga med Hanna så mycket jag kunde, för att i alla fall känna någon. Skolan var inte så stor, men jag kände mig väldigt osäker.

Jag fick åka hem själv, Hanna skulle träna fotboll tror jag det var. När jag steg på bussen var den som väntat full. Jag trängde mig fram till ett säte bredvid en brunhårig kille med lika bruna ögon. Jag satte mig ner och suckade.

"Besviken över något?" sa killen förvånat.

Jag tittade på honom innan jag sa:

"Inte direkt. Jag är bara trött."

Han mumlade något ohörbart och tittade ut genom fönstret.

"Jag heter Sarah, jag är ny här. Vad heter du?"

"Chaz heter jag. Jag tänkte väl det, jag är väldigt bra på att komma ihåg ansikten, och dig känner jag inte igen." sa han.

"Vad bra, hoppas du kommer ihåg mig nu då!" sa jag samtidigt som jag reste mig upp och gick ut genom bussdörren.

"Var inte orolig!" skrek han efter mig.

Chaz var väldigt gullig, det jag sett av honom på de tio minuterna på bussen. Jag steg in genom dörren och smällde igen den.

"Hallå?" sa jag.

"Hej Sarah!" hörde jag Joanie säga från köket.

Jag gick dit och satte mig mitt emot henne vid köksbordet och tog ett bett av hennes macka som låg bredvid henne.

"Hörru! Gör din egen!" sa hon helt allvarligt. Joanie skämtar aldrig om mat. Hon älskar mat över hela sitt hjärta och är ända helt perfekt formad.

"Hur var skolan idag då?" fortsatte Joanie.

"Hemsk. Kan du hjälpa mig med matteläxan?" sa jag som en undanmanöver.

"Nehej! Så lätt kommer du inte undan. Jag känner dig. Varför var den hemsk?"

"Det kanske bara är så i början nu, jag känner ju ingen."

"Så du har bara gått knäpptyst i skolan hela dagen och suttit tyst bredvid någon på bussen? Kom igen! Så gör man ju inte? Du vill ju lära känna nån! Berätta vilka du snackat med!" sa hon.

"Okej. Imorse snacka jag med en tjej som heter Hanna, hon verkar jättesnäll. Och på bussen på väg hem så pratade jag med en kille som heter Chaz. Resten av skoldagen var hemsk."

"Hur är Chaz? Är han snygg?"

"Joanie! Han är ganska söt, lite snygg också.." erkände jag.

"Okej. Vad behövde du för hjälp med läxan nu då?" sa Joanie.

Jag var lättad över att det samtalet var över.