Vi gick ner och åt frukost sen gjorde vi oss i ordning för att åka hem till Chaz. Vi hoppade in i bilen och så åkte vi dit.

När vi kom till Chaz var redan Ryan där. Jag gick snabbt runt bilen för att öppna dörren åt Sarah.

"Tack." sa hon och kysste mig på kinden.

Jag gick efter henne och hon knackade på dörren. Chaz öppnade och kramade om henne och sedan mig.

"Hej Justin!" sa Ryan.

"Hej Ryan!" svarade jag och gick in för att hälsa på honom. Vi satte oss i soffan och snackade.

"Vad ska vi göra då?" frågade Chaz.

"Det är en hockeymatch idag, ska vi gå och se den? Det är gratis." sa Ryan. Jag och Chaz nickade, sen kollade jag på Sarah om hon ville.

"Varför inte?" sa hon och ryckte på axlarna.

Sarah's Perspektiv:

Jag var inte så intresserad av ishockey, men det var killarna så jag får ju ställa upp. Det kan nog bli kul. Resten av förmiddagen gjorde vi inte så mycket, vi åt lunch och bara tog det lugnt.

En stund innan matchen satte vi oss i Justins bil, Ryan och Justin där framme och jag och Chaz där bak. Jag kände Justins blick klistrad på mig då och då genom backspegeln och jag log tillbaka mot honom.

Vi kom fram till hallen där matchen skulle hållas och gick ur bilen. Justin tog min hand och vi gick in i hallen.

"Vem spelar?" frågade Justin.

"Jag tror det är Stratford mot Toronto." svarade Ryan. Justin vände huvudet mot mig.

"Där bodde väl du innan?" sa han.

"Ja det gjorde jag." svarade jag.

Jag kom och tänka på tiden i Toronto. Mina vänner, och min pojkvän. Min pojkvän! Jessie spelade ishockey.

Jag skakade ifrån mig tankarna och log mot Justin när vi satte oss ner på platser ganska nära rinken.

Efter en stund började matchen och Ryan och Chaz var väldigt entusiastiska. Jag hade väldigt roligt, och kände igen vissa från båda lagen. Men det var ett speciellt ansikte jag lade märke till. Denna personen verkade lägga märke till mig också och våra ögon bytte blickar. Jag stelnade för en stund när jag såg hans bländande leende.

"Vem tittar du på?" frågade Justin som märkt att jag stirrade på någon på Torontos avbytarbänk. Jag slet blicken från Jessie och tittade på Justin.

"Inget." svarade jag. Justin kollade med längtan på mina läppar och närmade dem. Dem möttes och han drog en hand genom mitt hår. När jag såg ut på rinken igen såg jag inte Jessie på bänken längre, men kände på mig att hansett vad som just hände. Inte för att han hade med saken att göra, men han var ju mitt ex och jag hade inte pratat med honom på länge.

Efter matchen gick vi ut till parkeringen.

"Sarah! Vänta!" Alla vände sig om och såg en kille i klädd i träningskläder komma springande mot oss. Jag log stort.

"Hej Jessie." sa jag och kramade om honom.

"Hur är det?" frågade han och tog ett steg bakåt. Han inspekterade de tre killarna vid min sida.

"Det är bra, själv?"

"Allt är bra." sa han innan han tog ett steg närmare Justin. "Jag tror inte vi har träffats. Jag heter Jessie. Jag känner Sarah från när hon bodde i Toronto. Är inte du Bieber?" sa han till honom.

"Hej. Jo det är jag, jag heter Justin. Sarahs pojkvän." svarade Justin. Jessie började skratta.

"Sarah, hur har du kunnat få honom?!" sa han.

"Frågan är hur jag har kunnat få henne." sa Justin och lade ena armen om mig. Chaz som stått tyst vid Ryans sidatog nu ett steg fram och vinkade framför Jessies ansikte.

"Hej du! Chaz heter jag." sa han och skakade Jessies hand.

"Hej Chaz!" skrockade Jessie.

"Ryan" sa Ryan och tog upp ena handen ur fickan och gjorde en hälsnings gest.

"Jessie." svarade Jessie och vände sedan blicken mot mig.

"Men detta var kul, vi måste ses snart. Jag hör av mig, har du fortfarande samma nummer?"

"Ja det har jag. Hejdå!" sa jag och fortsatte mot bilen.

När vi satt oss i bilen började frågorna.

"Hur känner du honom?" frågade Chaz som satt bredvid mig.

"Han är typ mitt..ex." sa jag och tittade tveksamt mot Justin. Han hade ett stenhårt uttryck och man såg att han kämpade för att inte visa något.

"Ojojoj, fortfarande känslor för honom eller?" sa Chaz och blinkade. Justin väntade på svaret.

"Nej. Jag älskar Justin." sa jag och log. Justins min mjuknade lite.

"Jag älskar dig också." sa Justin och tittade på mig i backspegeln och lade ena handen på mitt ben i några sekunder.

"Han verkar gilla dig." sa Ryan från framsätet. Justin gav Ryan en sur min. Ryan log oskyldigt tillbaka. Jag bara skakade på huvudet och tittade ut genom fönstret på landskapet som susade förbi.

När jag tillsammans med Justin kom hem till honom efter att ha lämnat Ryan och Chaz började Justin fråga ut mig.

"När var ni tillsammans?"

"Halvåret innan jag flyttade hit." svarade jag lugnt.

"Var ni tillsammans i ett halvår?"

"Vill du att jag ska berätta hela historian eller?" sa jag med ena ögonbynet på skaft.

"Gör det." Han satte sig på sin säng och jag bredvid honom.

"Jo, det var såhär.." började jag.

_______________________________________________________________________________________________

Jag lutade mig närmare henne och hon gjorde detsamma. Jag tog varsamt ett tag om hennes nacke och pressade mina läppar mot hennes. Hennes händer rörde sig på min mage och åkte in under min tröja. Jag lade mig över henne och fortsatte kyssa henne länge, och jag kände hennes händer på min rygg, mage och hår.

Det hade varit en jättemysig dag med Justin. Han hade tagit med mig till en Nationalpark där han tillbringade mycket tid som liten. Han visade mig runt i hela området och hade till och med förberett en liten picnick i skogen. Nu satt vi i hans bil på väg hem till mig där vi skulle vara ikväll. Då och då kollade Justin på mig och log. Jag såg tillbaka på honom och log ännu mer. Även om mitt liv skulle kunna ses som förstört och ensamt, så hade jag ett fåtal människor som brydde sig om mig, och dem var de bästa man någonsin kunde ha. Jag var mer än nöjd med mitt liv, jag var lycklig.

När vi parkerade på min uppfart gick jag in och märkte att ingen var hemma, precis som min mamma sagt. Jag sprang upp på mitt rum och städade undan saker lite snabbt innan jag gick ner igen till Justin som satt på en stol i köket med sin mobil.

Jag gick fram till honom och satte hakan på hans ena axel för att se vad han höll på med.

"Vad gör du älskling?" sa jag och kysste honom på kinden.

"Inte mycket. Vill du vara med på en bild?" svarade han och tog upp kameran på sin mobil. Jag han inte svara utan han tog bilden och kysste mig på kinden samtidigt. Jag bara log.

Han lade upp bilden på Instagram och skrev under bilden: Yes, she's mine. This is my baby.

Jag log för mig själv och han reste sig upp och lade sina händer på mina höfter. Han närmade mina läppar men kysste mig på nacken och viskade:

"Du är min." Jag ryste till och kysste hans underbara läppar.

"Lite middag?" sa Justin när våra läppar inte längre nuddade varandra.

"Att du alltid ska tänka på mat!" skrattade jag och gick fram till kylskåpet. Justin flinade och gick efter mig. Hans ansikte fick en ledsen min när han såg det nästan tomma kylskåpet.

"Då får det väl bli hämtpizza!" sa jag. Justin blev barnsligt glad.

Jag fiskade upp min mobil ur fickan och slog in numret till pizzerian. Jag hade svårt att koncentrera mig för Justin stod under hela telefonsamtalet bakom mig med händerna om min midja och kysste mig på nacken. Jag försökte slingra mig undan men han höll mig i ett järngrepp. När jag hade lagt ifrån mig mobilen lyfte Justin upp mig på köksbänken och kysste mig hungrigt.

Vi slutade tvärt när dörrklockan ringde. Pizzan var här. Jag gick för att öppna och Justin lutade sig mot väggen och såg på mig när jag tog emot pizzan och betalade.

Jag vände mig om och Justin inspekterade mig från topp till tå. Jag gick förbi honom in i köket med pizzan i handen.

"Vad?" frågade jag samtidigt som jag öppnade pizzakartongen och kände doften av den.

"Du är vacker." sa han och gick fram till mig och kysste mig. Jag tror han kände att jag log när han kysste mig för när han lutade sig bort från mig igen hade han ett stort gulligt flin på läpparna.

Jag skar upp pizzan och vi gick och åt den i soffan med tvn på i bakgrunden. När vi ätit upp bestämde vi oss för att sätta på en film. Jag kröp upp i Justins famn och han kysste mig innan vi återgick till filmen.

Efter filmen gick jag upp på Sarahs rum och lade mig i hennes säng. Jag hittade hennes dator och gick in på twitter. Sarah kom in leendes och lade sig bredvid mig.

"Vad gör du?" frågade hon.

"Jag tänkte göra några fans extra glada." sa jag och gick in på mina mentions. Jag retweetade lite och följde en hel del, sen skrev jag en tweet själv.

Jag lade ifrån mig datorn och såg på henne. Hon såg på mig och sedan på mina läppar. Innan jag visste ordet av satt hon gränsle över mina ben och höll mitt huvud varsamt mellan sina händer och nuddade mina läppar med sina. Hon lutade sig bakåt och såg på mig innan hon bet sig i läppen och närmade mig igen. Min tunga tog sig igenom till hennes och dem lekte med varandra. Jag vände henne så att hon låg ner i sängen och jag ovanför henne. Jag böjde mig ner och kysste henne hårt, och hon drog av mig min tröja. Jag fortsatte att kyssa henne samtidigt som jag drog av hennes tröja. Sen gjorde vi det.

Jag somnade med Sarah vid min sida, hennes ansikte var så obeskrivligt vackert.

Nästa morgon vaknade jag och såg samma ansikte igen, lika vackert som igårkväll, fast med håret på sne. Jag lyfte på en hårslinga som legat över hennes ansikte och hon öppnade långsamt sina ögon.

"Hej sötnos." viskade jag och lät mina läppar röra vid hennes.

"Hej snygging." svarade hon och drog mig närmare henne.

Jag tittade in i hennes vackra bruna ögon och smekte långsamt hennes hår.

"Jag älskar dig." sa hon. Jag log och kysste hennes perfekta läppar innan jag svarade.

"Jag älskar dig ännu mer."

"Det går inte." svarade hon och kysste mig.

_______________________________________________________________________________________________

1. Sarah 2. Joanies rum 3. Sarah 4. Frukost 5. Justin 6. Nationalpark

När jag kom hem var mamma inte hemma, men jag hittade Joanie instängd på sitt rum med dator och hög musik. Jag sprang in till henne och började dansa som en galning. Joanie fällde ner sin dator och skrattade åt mig.

"Vart har du lärt dig dem stegen?" frågade hon och skrattade.

"Haha, jag är självlärd." Jag satte mig bredvid henne i sängen och tog upp hennes dator.

"Hur är det?" frågade jag samtidigt som jag loggade in på min twitter.

"Allt är bra, hur är det själv?" svarade hon och gick och satte sig på en stol.

"Jag mår jättebra, men du ska veta att jag och Hanna inte är vänner längre." sa jag och tittade ner i datorn.

"Va? Varför då?" Hon såg förvånat på mig.

"Hon sa att Justin är falsk, och hon ångrar sig inte." Jag gick in på Hannas twitter men såg inget nytt.

"Det trodde jag inte om henne. Har hon inte sagt något till dig?"

"Nej, hon har inte sagt något. Men hon twittrade." sa jag och vinklade datorn mot henne.

Hon lutade sig fram och läste.

"I'm sorry, I didn't mean it, but you don't seem to care about it. so bye." läste hon. "Vad menar hon med det?"

"Antagligen att hon är ledsen för vad hon gjort, men att jag inte bryr mig, och att vår vänskap är över." sa jag och vände datorn mot mig istället.

"Bryr du dig inte?" frågade hon.

"Klart att jag bryr mig! Det är hon som inte bryr sig, vågar inte säga något till mig face to face. Hon gav det inte ens en chans att säga förlåt. Det är riktigt lågt, så nu orkar jag inte bry mig längre." sa jag till henne.

"Jag är ledsen, men du har väl fortfarande Ryan, Chaz och Justin, va?" sa hon och kramade om mig.

"Ja, dem är bäst." sa jag och kramade om henne.

"Hallå? Är någon hemma?" hörde vi mamma ropa från nedervåningen.

"Ska vi gå ner?" frågade Joanie. Jag nickade och lade ifrån mig datorn och följde efter min syster ner för trappan.

"Hej tjejer! Kan ni hjälpa mig att packa upp?" Mamma stod i hallen med sin kappa om ena armen och tre matkassar vid fötterna.

"Hej mamma!" sa jag och kramade henne och tog en kasse.

Vi lagade mat tillsammans och hade sedan en mysig spaväll med ansiktsmasker och filmer.

Nästa morgon vaknade jag av att min telefon ringde. Jag tog upp den och svarade.

"Oj, sover du?" sa Justin.

"Jag gjorde." svarade jag och log.

"Förlåt, men jag ville bara fråga om du ska göra något idag."

"Inte vad jag vet." svarade jag.

"Nu ska du, jag hämtar dig om en och en halv timme." sa han lurigt.

"Vart ska vi?" frågade jag snällt.
"Det får du se när vi kommer dit vi ska. Gå och gör dig i ordning nu. Puss." Han lade på.

Jag gick och valde ut kläder och gick sedan in på toaletten och fixade mig.

När jag kom ner i köket satt min mamma och åt frukost.

"Godmorgon, det finns bröd och sånt på diskbänken." sa hon.

"Tack." sa jag och fixade mina smörgåsar.

"Vad händer idag då?" sa mamma och tog bort sin tallrik från bordet.

"Justin kommer snart och hämtar upp mig." svarade jag och började äta.

"Vad roligt! Vart ska ni?"

"Jag vet inte, Justin sa att det var en överraskning."

"Åh, okej. Ha det så roligt, jag ska träffa en gammal vän så jag kommer hem sent ikväll och Joanie skulle på fest och sedan sova hos en kompis, så ingen är här hemma om ni skulle vilja vara här sen ikväll." sa mamma.

"Okej, tack." sa jag samtidigt som det knackade på dörren. Jag gick för att öppna och möttes av Justins leende vid dörren. Han kramade om mig och kysste mig.

"Hej älskling, är du redo?" frågade han. Jag kollade på hans huvud där jag upptäckte en övergullig mössa.

"Jag är klar, men är det verkligen så kallt för att ha en så söt mössa?" sa jag och skrattade.

"Vadå? Gillar du den inte?" frågade han och rättade till mössan. Jag bara log och gick med honom ut till bilen.

"Jag gillar den." svarade jag.

"Bra. Nu kör vi!" sa han och satte foten på gaspedalen.

Vi åkte ett tag innan vi kom fram till en stor, gräsbeklädd parkering.

"Var är vi?" frågade jag och såg på honom.

"Vi är i Stratfords Nationalpark, jättemysigt ställe, jag kände att jag ville visa dig detta." svarade han. Jag lutade mig över till Justin och gav honom en lång kyss.

"Ska vi gå en runda?" frågade han sen.

"Visst." svarade jag och gick ut ur bilen.

Justin's Perspektiv:

Vi gick hand i hand igenom skogen och bara var tysta. Sedan kom vi fram till platsen där vi skulle äta lunch. Jag hade sett till att allt var förberett. Jag ledde henne fram till filten och vi satte oss ner. Jag tog fram mat och Sarah såg väldigt förbryllad ut.

"Justin, hur lyckas du med allt detta?" sa hon.

"Jag har förberett det." svarade jag och log.

"Du är världens bästa pojkvän." sa hon. Jag lyste upp inom mig.

"Och du är världens bästa flickvän.

_______________________________________________________________________________________________

Plötsligt kände jag små kamerablixtar skymta förbi i ögonvrån. Justin kände det också och avslutade kyssen snabbt.

"Shit! Paparazzis, vi måste gå." sa han och reste sig upp. Han tog min hand och vi gick snabbt därifrån. När vi kom innanför dörren låste Justin den och gick in och satte sig i köket. Jag gick oroligt efter honom, något verkade vara fel.

"Justin, vad är det?" frågade jag och satte mig mittemot honom.

"Förlåt."

"Justin, dem skulle ha kommit på oss någon gång ändå, det är väl lika bra att dem har gjort det." sa jag och log mot honom. Han log inte tillbaka.

"Inser du inte att dem kommer förfölja dig vart du än går? Alla kommer veta vem du är." sa han och såg allvarligt på mig.

"Jo, men jag klarar mig."

"Du vet verkligen inte hur det är, du kommer bli galen på det. Förlåt." sa han och tittade på mig.

"Du behöver inte säga förlåt, jag tar det som det kommer. Det kommer bli bra, sluta oroa dig nu." svarade jag och reste mig från bordet och satte mig i hans knä.

"Älskling, blir det för mycket måste du säga till, okej?" sa han och tittade längtansfullt på mina läppar. Jag log.

"Okej." Sen kysste jag honom.

"Ska vi äta något?" frågade han sen. Jag reste mig upp.

"Visst, jag kan fixa något, gå du och packa upp så länge." Jag gick fram till kylskåpet och tog fram mat. Justin gick upp på sitt rum och packade upp.

När Justin kom ner igen hade jag dukat och allt var klart.

"Det ser jättegott ut. Tack sötnos." sa han och gick fram till mig och gav mig en puss på kinden.
Efter maten gick vi och satte på en film. Min telefon ringde så jag gick ut för att ta det.

"Hej det är Sarah."

"Sarah, var är du?" sa min mamma på andra sidan.

"Jag är hos Justin." svarade jag.

"Har han kommit hem? Du har varit väldigt ofta hos honom, jag har knappt sett dig dem dagarna han har varit hemma. Du måste berätta mer för mig."

"Okej, men jag sover här ikväll sen ska jag på bio med han, Chaz och Ryan imorgon. Sen kommer jag hem, okej?" sa jag.

"Okej, men glöm inte att du har en familj också. Jag älskar dig, vi ses imorgon." sa mamma.

"Jag älskar dig också mamma, hejdå." svarade jag och lade på. Jag gick tillbaka till Justin som satt i soffan och kollade på filmen. Jag slog mig ner bredvid honom och han lade ena armen om mig.

"Vem var det?" frågade han.

"Min mamma. Hon tycker jag spenderar för mycket tid med dig, jag tycker tvärt om." sa jag och kollade på honom.

"Hon saknar väl bara dig." sa han.

Nästa morgon vaknade jag och såg Justin snarka bredvid mig. Jag log för mig själv och gick och tog en dusch. När jag kom ut ur badrummet såg jag Justin ligga i sängen och titta på mig.

"Jag undrade just vart du var." sa han och log.

"Jag duschade. När börjar bion?" frågade jag.

"Klockan ett tror jag. Vad är klockan nu?"

"Elva." svarade jag och valde ut kläder.

"Då får vi göra oss i ordning då." sa han och gick fram till mig och kramade mig bakifrån. Jag vände mig om och kysste honom snabbt på munnen innan jag försvann in på badrummet för att ta på mig kläder och sminka mig.

När jag kom ut ur badrummet gick jag ner och såg Justin förbereda frukost.

"Tack." sa jag och satte mig ner och började äta.

Vid tolv körde vi för att hämta upp Chaz och Ryan.

"Redo för lite skräckfilm nu då?!" sa Chaz när han satte sig i bilen.

"Hej Chaz!" sa Justin och log.

"Tjena Justin."

Efter bion bestämde vi oss för att gå och äta, så vi gick till Starbucks.

Vi såg paparazzis här och var, men brydde oss inte så mycket.

"Så paparazzina har hittat er?" sa Ryan.

"Ja, men jag har inte sett något i någon tidning än."svarade Justin och tog ett bett av sin macka.

"Dem är inte så närgångna än." sa Chaz och log.

"Haha, nej." sa Justin.

"Hur känns det Sarah?" Chaz såg på mig.

"Om vad?" frågade jag. Jag hade varit upptagen av annat och inte lyssnat på vad dem snackade om.

"Om paparazzina?" sa Chaz.

"Jag vet inte riktigt, det funkar väl." svarade jag. Justin såg på mig.

"Det funkar väl?" upprepade han.

"Ja, jag vet inte riktigt hur det känns än. Men det ska väl gå bra." svarade jag.

"Haha, okej." sa Justin.

"Ska vi dra då?" sa Ryan och reste sig.
_______________________________________________________________________________________________

Fredag morgon. Idag skulle Justin komma hem. Jag hade klarat hela veckan och snackat med honom då och då under veckan. Jag gjorde mig i ordning och gick ut till skolbussen. Jag satte mig bredvid Chaz, och märkte att Hanna iaktog mig men jag brydde mig inte. Jag var för glad, för Justin skulle komma hem idag!

"Du är glad ser jag!" sa Chaz när jag satte mig bredvid honom.

"Varför skulle jag inte vara det?" sa jag och log.

"Inte vet jag. Du har ingen anledning att inte vara glad ju." sa han och skrattade. "Har du gjort fysiken? Jag skulle behöva lite hjälp." Han tog upp böckerna ur sin väska och jag hjälpte honom.

4 timmar senare:

Halva skoldagen avklarad. Snart skulle jag träffa Justin. Jag hade inte kunnat koncentrerat mig på lektionerna, Justin var överallt i mina tankar. Jag gick med min bricka och satte mig vid samma bord som Chaz och Ryan.

"Vill du gå på bio med mig och Chaz imorgon? Justin också såklart." frågade Ryan.

"Låter kul. Vilken film ska vi se?" sa jag.

"Paranormal Activity 3. Du är väl inte rädd för skräckfilmer?" sa Ryan och flinade.

"Jag? Chaz blir mer rädd än jag när vi ser skräckfilmer." skrattade jag.

"Verkligen jättekul." sa Chaz och låtsas-skrattade.

"Nej, men jag har inget emot skräckfilmer." sa jag sen.

"Bra. Då säger vi så." sa Ryan.

"Och jag är inte rädd för skräckfilmer!" sa Chaz.

"Visst, Chaz, visst." sa jag skrattandes och tittade ner i min mat. Chaz sparkade mig lätt under bordet.

"Aj!" sa jag och skrattade ännu mer.

Först nu märkte jag att Hanna satt och iakttog mig igen. Hon satt med sina vänner, men tittade bara på mig. Jag ville inte titta tillbaka på henne, men gjorde det ändå. Vi bara tittade på varandra, men log inte. Jag orkade verkligen inte med henne så jag tittade bort och började prata med Chaz och Ryan istället.

Bussresan hem från skolan kunde inte gå långsammare. När jag äntligen kom fram möttes jag av den snyggaste killen i hela universums leende. Han stod i hallen mitt bland sina resväskor. Jag släppte allt jag hade i händerna och sprang fram till honom. Han kramade om mig och snurrade runt mig i sina armar. Sedan släppte han ner mig och gav mig en lång kyss.

"Hur kom du in?" var det första jag sa.

"Hej på dig med. Jag har också saknat dig." svarade han och skrattade och såg djupt in i mina ögon.

"Förlåt, jag har saknat dig!" sa jag och kramade honom och kysste honom på kinden.

"Haha. Din syster släppte in mig precis, innan hon gick." sa han.

"Okej. Vill du packa upp? Jag vill vara hemma hos dig, inte här." sa jag och tittade in i hans vackra bruna ögon.

"Visst. Kom." sa han och tog min hand och sina väskor i sin andra hand.

Vi gick ut till hans bil som stod på andra sidan gatan och åkte hem till Justin.

"Ska jag hjälpa dig att packa upp?" frågade jag när vi kom in i hans hus.

"Nej, vi gör inte det nu. Kan vi inte se en film?" sa han och lade sina armar om min midja. Han tog upp min haka och såg in i mina ögon innan han kysste mig.

"Vilken film ska vi se då?" frågade jag när vi stod och skulle välja en film.

"Kan vi inte se I am Number 4? Jag har inte sett den än."

"Den har inte jag heller sett, vi ser den!" sa jag och satte mig tillrätta i soffan. Justin satte igång filmen och satte sig bredvid mig med ena armen om mig.

Efter filmen satt vi bara i soffan och pratade.

"Hur är det mellan dig och Hanna?" frågade Justin.

"Jag vet inte. Hon tittade på mig idag, men inget tecken på ånger." svarade jag. "Något nytt om dig då?"

"En tjej påstår att jag är pappa till hennes barn. Hon har samlat bevis och sånt och säger att hon tog min oskuld bakom scenen på en konsert. Konstigt vad man kan hitta på." sa Justin. (detta är en sann nyhet, men jag själv tror inte på den.)

"Haha, det var något nytt!" sa jag och skrattade. "Det är väl inte sant?"

"Klart det inte är! Du är den enda för mig." svarade han.

"Jag älskar dig, Justin."

"Och jag älskar dig, Sarah." Vi kysstes och sedan sa Justin:

"Vill du gå en sväng?"

"Visst."

Vi gick på en grusväg längs en sjö. Solen hade börjat gå ner. Vi satte oss på en bänk och tittade ut över sjön. Allting var så vackert. Justin tittade på mig. Jag vände mitt huvud och tittade på honom.

"Sarah, jag älskar dig. Vill du bli min?"

"Din, som i pojkvän - flickvän?" frågade jag.

"Jag antar det." sa han och log.

"Justin! Det är klart jag vill!" svarade jag och våra läppar möttes i en underbar kyss.

_______________________________________________________________________________________________

1. Ryan 2. Mc Donalds 3. Mc Donalds 4. Chaz 5. Sarah 6. Bowling 7. Dator 8. Sarah

Jag stod och diskade efter maten när Justin kom fram till mig och lade sina händer om min midja och viskade i mitt öra.

"Hej snygging."

"Justin." sa jag.

"Shh." svarade han och kysste mig på nacken. Jag släppte allt jag hade i mina händer och vände mig om. Han satte sina händer om mitt ansikte och kysste mig varsamt.

"Jag älskar dig." sa han fem centimeter från mitt ansikte. Han kysste mig igen och lyfte upp mig i sina armar och bar upp mig till hans rum. Väl där lade han mig på sängen och fortsatte kyssa mig. Han tog av min tröja och jag tog av hans.

"Måste du åka imorgon?" sa jag. Jag låg på hans arm i hans säng och tittade på honom. Han tittade tillbaka på mig och nickade.

"Tyvärr. Men jag kommer ju på fredag, då stannar jag i en hel vecka."

"Och sen då?" sa jag.

"Då måste jag åka iväg i fem dagar, men sedan är jag bara din." svarade han och kysste mig på pannan.

"Det klarar jag nog." svarade jag och mötte hans läppar. "Jag har skola imorgon, vi borde nog sova." fortsatte jag efter kyssen.

"Sov gott älskling." sa han och släckte lampan.

Jag mötte upp Ryan innan engelskan.

"Har Justin åkt nu?" frågade han.

"Ja." sa jag och tittade ner i marken.

Han förstod att jag var ledsen så han stannade upp och kramade mig.

"Du träffar ju honom på fredag igen. Vi är ju här också! Bowling efter skolan, det kommer du väl ihåg?" sa han och försökte få mig att le. Jag såg på honom och log.

"Hur är det mellan dig och Hanna?" frågade han sen.

"Jag har inte hört något, hon ångrar väl inget antar jag." svarade jag.

"Det vet man aldrig. Hon kanske är jättledsen och.." Ryan avbröt sig själv och tittade på något längre bort i korridoren.

"Vad tittar du på?" frågade jag, men jag såg själv svaret framför mig. Hanna med sina "nya" kompisar stod längre bort i korridoren och skrattade. Det knäckte mig. Jag gick med raska steg bort till toaletten och låste snabbt dörren efter mig. Ryan stod utanför och knackade.

"Sarah? Glöm henne, hon är inte värd dina tårar. Du har mig och Chaz." Jag öppnade dörren och torkade tårarna.

"Du har rätt." sa jag och snyftade lite. Han höll om mig en stund.

"Jag tror vi har en lektion att gå till!" sa han efter en stund.

Vi slutade tidigt och sen satt jag, Ryan och Chaz i Chaz's bil på väg till bowlinghallen.

"Sarah, har du bowlat förut?" frågade Chaz.

"Ja, om jag har! Jag kommer äga ut er." svarade jag och log.

"Då vet du inte hur bra vi är." sa Ryan.

"Tvek." sa jag och skrattade.

"Nu du!" sa Ryan som satt bredvid mig i baksätet och började kittla mig.

"Hahaha, slutaaa!" sa jag mellan skratten.

"Ni får ta det lugnt där bak om vi ska hålla oss på vägen!" sa Chaz och skrattade. Vi kom fram till bowlinghallen men Ryan slutade inte. Chaz steg ur bilen och började kittla mig han med.

"Lääägggg aaavvv! Hahahahaha!"

"Tror du att vi är bra på bowling nu då?" sa Ryan.

"Nej. Men kittla inte mig!"

"Du får väl se hur bra vi är då." sa Chaz och vi gick in i bowlinghallen.

Killarna hade rätt. Dem var bättre än mig, fast bara lite. Efter vi hade bowlat åkte vi till Mc Donalds och åt. Vi var mitt uppe i att äta när två tjejer som var lite yngre än oss kom fram till vårt bord.

"Hej, ursäkta, men är ni Ryan Butler och Chaz Somers?" sa den långa blonda tjejen. Chaz och Ryan tittade på varandra och log. Ryan lade ner sin hamburgare och svarade.

"Ja, det är vi det."

"Kan vi få era autografer?" sa den lite kortare tjejen med svart hår.

"Visst." Ryan tog emot en penna och ett papper och skrev, sen gav han det till Chaz och gjorde samma sak på ett annat.

"Tack så hemskt mycket!" sa dem båda och gick bort till sitt bord.

"Är det inte konstigt att vara känd utan att ha gjort något?" frågade jag och log.

"På ett sätt, men man vänjer sig." sa Ryan.

"Snart måste du också vänja dig vid det, när pressen märker att ni är tillsammans." sa Chaz.

"Jag tror inte att vi är riktigt tillsammans än." sa jag och tittade ner i maten.

"Sarah, bara för att han inte har frågat dig betyder det inte att ni inte är tillsammans. Han älskar ju dig." sa Chaz.

Jag tittade upp och såg på dem. Chaz log och Ryan nickade instämmande.

"Ni har väl rätt." sa jag och vi fortsatte äta. 

Senare på kvällen satt jag på mitt rum och pluggade vid datorn. Jag var i stort sett klar och bestämde mig för att gå in på twitter. Jag kollade runt på de flestas twitter och alla hade uppdaterat något.

ChazSom3rs: Great day with @ItsRyanButler and @SarahAndrews. greatest guys ever!

ItsRyanButler: Friends are the best you can have. Be there for them always.

HannaLeigh95: I'm sorry, I didn't mean it, but you don't seem to care about it. so bye.

JustinBieber: Took a day of to see my nearest. Back in NY for more work. On Friday I'm going home again!

Jag blev riktigt sur när jag såg Hannas tweet. Bryr jag mig inte? Det är snarare hon som inte bryr sig. Vår vänskap är väl över.

________________________________________________________________________________________________

1. Sarah & Justin 2. Sarah 3. Ryan & Justin 4. Sarah & Justin 5. Sarah & Justin 6. Sarah & Justin

Nästa morgon när jag vaknade låg både Ryan och Chaz fortfarande och sov. Jag tog min telefon och såg att jag hade ett nytt meddelande. Det var från Justin, han hade skickat det tidigt i morse.

"Jag saknar dig för mycket. Jag klarar inte det." Stog det. Jag undrade vad han menade men jag orkade inte svara just nu. Jag lade ifrån mig telefonen och somnade om.

Jag vaknade av solens strålar som lös in genom fönstret, jag låg där en stund innan jag hörde någon röra sig borta vid madrasserna. Jag satte mig upp i sängen och såg Ryan titta tillbaka på mig.

"Godmorgon." sa han.

"Hej du. Sover Sarah?" frågade jag. Han vände sig om och såg på henne.

"Jag tror det. Ska vi gå ner?"

"Visst."

Vi gick ner och spelade tv-spel. Efter ett tag knackade det på dörren. Jag reste mig och gick för att öppna. När jag öppnade dörren blev jag riktigt förvånad.

"Justin! Vad gör du här?!" sa jag samtidigt som jag kramade om honom.

"Är Sarah här?" sa  han och tittade sig omkring.

"Hon sover där uppe." svarade jag. Justin gick in i vardagsrummet och kramade om Ryan sen gick han upp för trappan.

Jag gick upp för trappan och in i Chaz's rum. Och där var hon. Hon låg och sov på en madrass mitt på golvet. Jag gick fram till madrassen och lade mig bakom henne och kramade henne. Hon vaknade och vände sig om.

"Justin?" slumrade hon. "JUSTIN!" skrek hon sen och omfamnade mig.

"Hej älskling." sa jag och kysste henne. Hon satte sig upp i sängen efter kyssen och tittade på mig.

"Har inte du massor att göra i New York?"

"Jag tog en dag ledigt, men jag måste tillbaka imorgon igen." sa jag ledsamt. Hennes ansiktsuttryck ändrades och hon tittade ner på sina händer i tystnad.

"Babe, jag är ledsen. Men vi kan vara med varandra hela dygnet!" sa jag för att försöka göra henne glad.

"Jag vet, jag är verkligen jätteglad att du kunde komma. Vi får ta vara på det nu." sa hon och böjde sig ner och kysste mig. Jag satte mig upp bredvid henne och kysste henne tillbaka. Jag smekte henne över ryggen och hon rufsade till mitt hår.

"Ehrrmmm." sa Chaz som stod i dörröppningen. "Ni är inte ensamma." fortsatte han.

Sarah började skratta och jag stämde in.

"Vad ska vi göra idag då?" sa jag.

"Hockey!" utbrast Chaz.

"Det var längesedan, det gör vi. Var är Ryan?" sa jag.

"Hallå? Jag har aldrig stått på ett par skridskor." sa Sarah.

"Haha, älskling, jag kan lära dig." sa jag och kramade henne och kysste henne på kinden.

Snart satt vi i min bil på väg till den gamla isrinken som vi hade spelat på när vi var små.

"Det ser precis ut som förut." sa Ryan när vi steg ut ur bilen.

"Ska vi spela då?" sa Chaz och var snart ute och körde runt på isen.

Justin höll min hand när jag försiktigt steg ut på isen.

"Kom." sa han och höll hårt i min hand samtidigt som han drog mig runt på isen.

"Justiiiin! Detta är jätteläskigt!" sa jag skräckslaget.

"Du behöver inte vara rädd, jag är här." sa han och höll om mig bakifrån.

"Sarah, kom!" sa Chaz från andra sidan rinken.

"Jag kan inte, Chaz." sa jag och skrattade.

"Testa!" sa Justin och släppte taget om mig. Han åkte bort till Ryan som sköt på målet.

Chaz åkte fram till mig.

"Har du aldrig åkt skridskor innan, Sarah?" sa han och flinade.

"Nej, bara en gång. Och det gick inte bra." sa jag och såg på honom. Han knuffade mig lätt.

"Kan du hålla balansen då?" sa han och flinade ännu mer.

"Du slog inte så hårt." sa jag och knuffade honom hårt. Han var inte beredd, så han föll och han drog ner mig också.

"Du har dock inte så bra balans!" skrattade jag och låg på isen.

"Du knuffade ju för hårt." muttrade Chaz och reste på sig.

"Hallå? Kan du hjälpa mig upp?" frågade jag Chaz. Justin hade hunnit komma fram till oss och sträckte fram sin hand mot mig.

"Vad gör ni egentligen?" sa han och log.

"Testar balansen. Jag har faktiskt bättre balans än honom." sa jag och pekade på Chaz som åkt bort till Ryan.

"Visst." sa han.

"Det är sant!" sa jag och låtsades bli sur och tittade ner på marken med armarna i kors.

"Jag tror dig, älskling." sa han och lyfte upp mitt ansikte med sin hand. "Jag älskar dig, Sarah." sa han och kysste mig.

Jag omfamnade honom och kysste honom. Vi stod där på isen och kysstes, och plötsligt hade Chaz och Ryan kommit fram till oss och puttade oss lätt. Justin avbröt kyssen.

"Nu ni!" skrek han och satte fart efter dem på skridskorna. Jag åkte försiktigt bort till kanten och tog av mig skridskorna.

"Ska du inte vara med och spela Sarah?" sa Ryan.

"Nej, jag förstör bara. Jag tittar på istället." svarade jag och drog på mig mina skor.

"Säker?" sa Justin som ställt sig bredvid Ryan.

"Säker."

Killarna spelade riktigt bra. Ryan och Chaz spelade i ett hockeylag här i Stratford. Justin hade inte tid med sånt men var minst lika duktig som de andra. I mina ögon var han det i alla fall. I mina ögon var han perfekt.

Vi hade varit vid rinken nästan hela dagen nu och jag var genomfrusen. Justin körde hem alla till sig, men jag skulle sova hos honom i natt. Jag hade berättat för min mamma, och hon tyckte det var okej.

"Är du hungrig?" sa Justin när vi kommit innanför dörren.

"Ganska." sa jag och log.

"Jag ska se vad vi har att bjuda på." skämtade han och gick in i köket.

Jag gick in efter honom.

"Vill du ha tacos?" frågade han.

"Gärna!" sa jag och gick fram till honom.

"Jag fixar köttet så fixar du grönsakerna." sa han och gav mig en lång kyss.

_______________________________________________________________________________________________

Efter ungefär en halvtimmes väntan såg jag en bil snabbt som snabbt närmade sig mig. Jag reste mig från min plats vid vägkanten och borstade av mina byxor. När bilen kom hoppade jag in i bilen och möttes av Chaz oroliga blick.

"Tack för att du kunde komma och hämta mig, det går tydligen inga bussar till Stratford." sa jag och log falskt. Chaz såg på mig att något var fel.

"Varför åkte du inte hem med Hanna?" sa han efter en stund av tystnad.

"Vi bråkade."

"Berätta för mig, Sarah." sa han. Jag tvekade en stund innan jag berättade för honom om vad som hade hänt.

"Tänker du vara ovän med henne länge?" frågade han efter att jag berättat.

"I alla fall tills hon ber om ursäkt. Jag vill inte träffa henne just nu." sa jag och stirrade på vägen. Vi var tysta ett tag innan någon sa något igen.

"Vart ska du nu då?" sa Chaz.

"Jag vet inte, jag orkar inte åka hem och träffa mamma just nu bara." sa jag och suckade.

"Vill du hem till mig?" sa han. Jag tittade upp mot honom och log.

"Gärna."

När vi kom hem till Chaz efter att ha stannat vid Mc Donalds för att köpa mat var klockan sju. Vi satt och åt och sa inte så mycket, men när vi ätit klart kom jag att tänka på Justin.

"Chaz, kan jag låna din dator?" sa jag.

"Visst, vad ska du göra?"

"Jag har lovat Justin att snacka med honom på skype ikväll." sa jag.

"Kom, vi går upp till mitt rum." sa han.

Vi satte oss i hans säng och satte på datorn. När jag loggade in på skype såg jag direkt att Justin var inne. Han väntade säkert på mig. Jag kände ett lyckorus genom mig, jag skulle få se min saknade pojkvän. Fast var han egentligen min pojkvän? Vi hade inte direkt sagt det officelt. Jag brydde mig inte mer om det utan svarade istället på Justins videosamtal.

"Hej älskling!" sa jag.

"Hej snygging! Jag saknar dig obeskrivligt. Vad gör du?" sa han. Jag tittade på honom och log.

"Jag saknar dig också. Jag är hos Chaz." Chaz satte sig bredvid mig och tittade in i camen.

"Tjena brush!" sa Chaz.

"Hey bro!" sa Justin och skrattade. "Vad händer?" fortsatte han.

"Inte mycket. Fast jo. Sarah, berätta." sa Chaz och blev allvarlig.

"Sarah, vad har hänt?" sa Justin oroligt.

"Jag var med Hanna och shoppade, och när vi snackade så sa hon att du var falsk. Jag sa att jag visste att du inte var det, och gick där ifrån. Sen tog jag första bästa buss och hamnade i en stad som hette Kitchener. Jag visste inte hur jag skulle ta mig hem så jag ringde Chaz, och nu är jag här." berättade jag.

Chaz hade under tiden jag berättade suttit och nickat för sig själv, och Justin var förvånad.

"Är du sur på henne?" sa Justin.

"Ja, men det är egentligen du som ska vara sur på henne. Jag blev mest sårad över att hon sa så. Om dig, hon vet hur mycket jag gillar dig."

"Fast jag känner ju inte henne, så jag känner mig inte träffad direkt. Jag har miljoner haters där ute. Kommer du förlåta henne?" sa Justin.

"Jag vet inte, hon får själv komma och säga förlåt så får vi se." sa jag. Jag var tyst ett tag innan jag sa något igen.

"Jag älskar dig Justin." sa jag.

"Och jag älskar dig." sa han.

"Och jag älskar er!" sa Chaz bredvid mig. Alla brast ut i skratt.

"Vi älskar dig också Chaz." sa jag och kramade honom.

"Jag vill också ha en kram..." sa Justin uppgivet.

"Kom hem då?!" sa jag.

"Jag kommer på fredag..Om man bara kunde spola fram tiden." sa Justin och såg ledsen ut. "Just nu vill jag inget hellre än att sitta där med er."
"Justin, jag saknar dig så." sa jag.

"Och jag dig. Jag måste gå nu, men ring mig imorgon! Annars ringer jag dig. Älskar dig!" sa han och tittade på mig.

"Jag lovar. Älskar dig med." sa jag och lade på.

När jag lagt ner datorn märkte jag att Chaz satt och flinade mot mig.

"Vad?" sa jag och skrattade.

"Han gillar verkligen dig." sa han och fortsatte skratta.

"Vad barnslig du är, Chaz!" sa jag och skrattade och slog honom med en kudde.

"Nehee."sa Chaz och slog tillbaka. Så började kuddkriget. Vi slogs överallt, i sängen, på stolar och vi låg på golvet och slog varandra. Vi var kort sagt galna.

"Vad gör ni?" sa Ryan som kommit in i rummet.

"Var kom du ifrån?" sa Chaz förvånat där han tittade upp från golvet.

"Dörren? Den var öppen, så jag tänkte, varför inte liksom? Vad håller ni nu på med då?" sa Ryan.

"Kuddkrig!" sa jag och reste mig upp och slog honom. Ryan var snabb och tog tag i en kudde och snart var kriget igång igen.

Efter ungefär en halvtimmes krig tröttnade vi och satte på en film.

"Har ni lust att slagga här inatt?" sa Chaz.

"Slagga? Det ordet har jag aldrig hört förut." sa jag.

"Sova." rättade Ryan. "Och visst, det gör jag gärna." fortsatte han.

"Visst, jag vill inte direkt gå hem." sa jag.

Efter att filmen var slut fixade vi med madrasser, och vid tre gick vi och lade oss.  Jag hade sovit i ungefär en timme när någon ryckte om mig. Jag tittade på Ryan som ryckt i mig och sa:

"Vad vill du?"

"Vi ska skoja med Chaz." sa han med ett brett leende.

"Hur?" sa jag och var genast med på noterna.

Vi tog mitt smink som jag hade med mig och sminkade Chaz så gott det gick, halva hans ansikte var sminkat. När Ryan skulle sätta på läppglans vaknade Chaz och vi kastade oss skrattande ner på våra madrasser. Chaz tog sig i ansiktet och kände kletet.

"Vad har ni gjort?" sa Chaz förbryllat.

Vi gapskrattade länge och Chaz gick för att tvätta av sig sminket, sen gick vi och lade oss.

_______________________________________________________________________________________________

"Hej Chaz." sa jag och satte mig bredvid honom.

"Hej Sarah, allt bra?" frågade han.

"Jadå, jag pratade med Justin i morse. Han kommer sakna oss." sa jag och log ett glatt men samtidigt ledsamt leende.

"Han kommer om en vecka, Sarah. Det är bara 7 dagar, du klarar dig." sa han och såg på mig.

Jag log på riktigt nu.

"Tack Chaz."
_________________________________________________________________________________________________

När jag kom hem efter skolan ringde jag Justin. Han svarade efter två signaler.

"Hej Sarah!" sa han lyckligt.

"Hej Justin, jag ville bara höra din röst." sa jag.

"Jag saknar dig så mycket, Sarah."

"Jag saknar dig också. Är du framme i New York?" frågade jag.

"Ja,det är jag. Det är en skitcool stad! Du borde komma hit." sa han.

"Jag kan ju inte, jag har skola och allt. Vad har du för dig?" sa jag sorgset.

"Det är sant. Jag ska snart iväg på presskonferens. Du då?"

"Jag har precis kommit hem från skolan."

"Du..Jag måste gå nu, men jag ringer dig på skype imorgonkväll så att jag får se ditt fina ansikte. Älskar dig."sa han.

"Jag älskar dig också Justin." sa jag och han lade på.

Nästa morgon väcktes jag av min telefon som ringde.

"Hej det är Sarah" sa jag yrvaket.

"Jag visste att du inte var vaken!" Det var Hanna.

"Vad är klockan?" sa jag och satte mig på sängkanten.

"Lite över tio, vi åker om en timme, jag kommer och hämtar dig då, så åker vi och shoppar." sa hon.

"Då måste jag skynda mig, vad snackar vi här för? Vi ses om en timme." sa jag och lade på.

Jag rusade runt i hela huset och gjorde mig i ordning, letade pengar och annat. Jag var nästan klar när Hanna kom, så snart satt vi i bilen på väg till ett köpcenter.

"Vart vill du gå först?" frågade jag henne.

"Jag har hört att Forever 21 finns här, ska vi leta upp den?" sa hon.

"Jag älskar deras kläder!" sa jag och vi började gå och leta efter butiken.

Vid lunch bar både jag och Hanna på minst fem påsar var och vi var väldigt trötta och hungriga så vi bestämde oss för att äta.

"Saknar du Justin?" frågade Hanna.

"Ja, det är sjukt. Jag har inte känt honom alls länge, men jag är så jävla kär." sa jag.

"Jag förstår, det har hänt mig också." sa Hanna.

"Berätta."

"Det är inget egentligen." sa hon.

"Berätta." sa jag igen.

"Okej.Det var i våras. Jag träffade en kille som heter Dylan. Han var snygg och jättesnäll, och vi började snacka. Vi gick inte på samma skola, så vi sågs typ varje dag efter skolan och på helgerna. Under den tiden brydde jag mig inte om mina vänner eller skolan, jag hade bara honom i mina tankar. Efter ungefär en månad slutade han höraav sig till mig. Jag smsade honom och ringde då och då, jag ville ju inte verka besatt eller något. Han svarade aldrig, och jag var förkrossad. Nu brydde jag mig ännu mindre om skolan och mina vänner. Jag hade sämst betyg och var ensam. Efter ytterligare en månad tog jag mod till mig och ringde honom. Han svarade och verkade totalt glömt bort mig. Jag frågade ut honom, och han sa att han hade hittat en ny, och inte gillade mig. Men nät jag frågade varför han slutade höra av mig lade han bara på. Det var då jag förstod. Han var en falsk player. När jag väl hade insett det lämnade jag mig dem senaste månaderna bakom mig och började om på nytt." berättade Hanna.

"Jag är ledsen Hanna, det finns skitkillar. Du måste bara träffa några till innan du träffar den rätta." sa jag och log.

"Du vet verkligen hur man gör en ledsen situation rolig, Sarah." sa Hanna ochsåg upp från sin mat och log.

"Men en sak fattar jag inte. Varför tog du upp detta just nu? Det känns som att du försöker passa in det på mig och Justin." sa jag och blev allvarlig.

"Nej Sarah. Jag vill bara att du ska veta att man aldrig vet hur killar är. Justin kan vara falsk, man vet aldrig."

"Justin är inte falsk. Det vet jag." sa jag upprört och reste mig upp från bordet. Jag traskade iväg bort från Hanna, och ut från köpcentret. Jag bestämde mig för att ta bussen hem, även om jag inte visste om det ens gick någon buss hem.

Efter att jag väntat ett tag på bussen kom den. Jag betalade biljetten och åkte ända till slutstationen.

"Var är jag?" frågade jag busschauffören innan jag gick av.

"Du är i Kitchener." svarade han nonchalant. Jag gick av och märkte att bussstationen låg mitt ute på landet. Jag tog upp min telefon och gick igenom mina kontakter. Jag bestämde mig för att ringa Chaz.

"Hej det är Chaz." sa han när han svarade.

"Hej Chaz, var är du?" sa jag.

"Jag är hemma, var är du då?" sa han förvirrat.

"Jag är i Kitchener. Kan du komma och hämta mig?" frågade jag.

"Vad gör du där?" frågade han.

"Fråga inte. Jag berättar sen."

"Jag är redan påväg.

_______________________________________________________________________________________________

Justin åkte hem senare på kvällen och då vardet bara jag och Joanie kvar.

"Du och Justin verkar ha en bra relation med varandra." sa Joanie när vi satt i soffan.

"Ja,han är riktigt snäll." svarade jag och tittade ner i min dator igen. Jag var inne på twitter och skulle precis gå in på Justins sida när Joanie frågade mig.

"Jag hoppas att du inseratt han inte är en vanlig tonåring. Han kommer vara borta riktigt mycket."
"Lek inte mamma, Joanie. Det blir bara fel." sa jag och gick in på Justins sida. Han hade twittrat för en timme sen, och några dagar tidigare. Vissa tweets kände jag att dem var till mig, andra handlade om att han skulle till New York.

Jag läste den sista tweeten om och om igen. Han älskade mig. Han älskar mig! Men älskar jag honom? Jag bestämde mig för att skriva en om honom.

Plötsligt betydde ordet älska riktigt mycket för mig, det kändes värdefullt och starkt. För starkt. Men jag skrev att jag älskade honom ändå, för jag vill älska honom. Men jag vet inte. Jag var mitt uppe i mina tankar när jag hoppa till av vibrationen från min mobil. Jag svarade och gick upp med datorn till mitt rum.

"Hej det är Sarah."

"Hej Sarah, det är Chaz."

"Hej Chaz! Hur är läget?" sa jag lite gladare när jag visste vem det var.

"Det är bra. Jag läste precis din tweet. Hur är det med dig?" sa han.

"Det är bra, jag kommer ju sakna honom men jag överlever." svarade jag och tittade ut genom fönstret. Den första snön singlade långsamt ner från himlen.

"Jag finns här. Vi ska ha riktigt kul denna veckan så slipper du tänka på honom. Ser du att det snöar förresten?" sa han och jag kunde nästan se Chaz framför mig le.

"Du är bäst Chaz. Ja, nu är du allt glad va?" sa jag och skrattade.

"Om jag är! Någon kommer bli mulad imorgon!" sa han lurigt.

"Då ger någon igen! Rejält också!" sa jag och skrattade.

"Kan man ge igen igen? Isåfall kommer jag göra det!" sa han.

"Chaz, såhär kan vi hålla på hur länge som helst. Ringde du av någon anledning eller ville du bara snacka?" sa jag.

"Jo, det var ju det med tweeten, sen undrar jag om du vill hänga med mig, Ryan och några andra och bowla efter skolan på måndag? Vi går ju bara halv dag då, så varför inte passa på?"

"Låter kul, jag hänger på." sa jag.

"Bra. Jag måste gå nu, men vi ses imorgon på bussen!"

"Hejdå Chaz."

När jag hade lagt på kollade jag på klockan och insåg att klockan var lite över tio. Jag gjorde mig i ordning och kröp ner i sängen.

Jag sätter mig snabbt upp i sängen. Jag är helt kallsvettig och gråtfärdig. Det var en dröm, Justin var han. Jag kollade på klockan, det var nästan sex på morgonen. Då är det inte lönt att somna om. Jag gick in i badrummet och lät kallt vatten rinna ner för min kropp när jag stod i duschen. Det enda jag inte ville tänka på var det enda jag tänkte på.

När jag kom ut ur duschen ringde jag Justin. Han svarade inte. Jag ringde säkert tio gånger men han svarade ändå inte. Då kom paniken. Tänk om drömmen var sann? Jag hade läst nånstans att man ibland drömmer saker som har hänt eller kommer att hända. Jag började gråta, tänk om Justin var död? Det kan han inte vara. Eller? Jag orkade verkligen inte med livet just nu. Just då ringde min mobil. Jag reste mig upp snabbt och rusade till min telefon.

"Hej det är Sarah!" sa jag.

"Sarah? Du har ringt typ tusen gånger, vad är det?" Det var Justin. Justin! Han var inte död, han levde! Min Justin. Jag var tyst av chock ett tag.

"Sarah?" sa Justin.

"Du lever Justin!"utbrast jag.

"Klart jag gör. Varför skulle jag inte göra det? Jag behöver sova som vanliga människor också, därför svarade jag inte. Vad är det?" sa han.

"Jag hade en hemsk dröm om att du dog, och jag har läst nånstans att viss drömmar är verklighet, alltså kommer att hända eller har hänt." sa jag, fortfarande i chocktillstånd.

"Jag skulle aldrig lämna dig, Sarah. Aldrig." sa Justin.

"Jag älskar dig, Justin." sa jag. För nu visste jag. Jag älskade verkligen honom.

"Och jag älskar dig också Sarah. Jag ringer dig när jag är framme i New York. Puss."

"Okej, puss." sa jag och lade på.

När skolbussen kom någon timme senare satt Chaz där, precis som han sa.

"Hej Chaz." sa jag och satte mig bredvid honom.

"Hej Sarah, allt bra?" frågade han.

"Jadå, jag pratade med Justin i morse. Han kommer sakna oss." sa jag och log ett glatt men samtidigt ledsamt leende.

"Han kommer om en vecka, Sarah. Det är bara 7 dagar, du klarar dig." sa han och såg på mig.

Jag log på riktigt nu.

"Tack Chaz."

________________________________________________________________________________________________

1. random 2. Justin & Sarah 3. Läxor 4. Sarah

Jag vaknade tidigt nästa morgon och märkte att Justin låg och tittade på mig.

"Hade du tänkt väcka mig om jag försov mig?" sa jag och log.

"Ja, men jag antog att du ville sova så länge du kunde, dessutom så är du så otroligt vacker när du sover." sa han. Jag svarade inte utan bara log och kysste honom.

"Är du hungrig?" sa han efter kyssen.

"Ganska." sa jag och kysste honom igen.

"Då kan frukosten vänta ett tag." sa han och kysste mig. Vi låg ett tag till i sängen och myste innan vi upptäckte hur mycket klockan hade blivit.

"Justin! Nu har jag jättebråttom!" sa jag och hoppade upp ur sängen.

"Förlåt..Jag gör frukost så kan du göra dig i ordning under tiden." sa han och lutade huvudet mot sin hand där han låg på sidan och tittade på mig med bar överkropp.

"Bra idé. Vänta lite." sa jag och gick fram och gav honom en kyss innan jag gick in i badrummet.

När jag hade duschat, sminkat mig och klätt på mig gick jag ner till Justin där han dukat fram flingor och yoghurt.

"Kan vi träffas efter din skola, jag åker i morgonbitti." sa Justin och såg på mig.
"Det måste vi." svarade jag och log mot honom. "Jag måste gå nu, men kom till mig vid halv fyra." sa jag sedan och reste mig, gick runt bordet och gav honom en kyss.

Första lektionen var engelska, med Hanna. Jag gick och satte mig vid den tomma platsen bredvid Hanna och hon började genast babbla om allt och inget. Jag slutade lyssna efter ett tag men var tvungen att svara på hennes fråga när hon skakade min arm.
"Hallå? Hur är det mellan dig och Justin?" upprepade Hanna.
"Det kunde inte vara bättre." ´sa jag och log.
"Jahaja!" sa hon och blinkade och log ett hemligt leende. "Ska vi åka och shoppa på lördag? Jag är i stort behov av nya saker." fortsatte hon.
"Låter som en bra idé! Jag har också brist på kläder." svarade jag.
"Då säger vi så, vi kan låna min brors bil, han är inte hemma."
"Godmorgon klassen, slå upp böckerna på sidan 27 så vi kan börja." sa läraren och avbröt oss.
"Vi snackar mer sen." viskade jag och hon nickade och tittade ner i boken.

När jag kom hem efter skolan var klockan kvart över tre så jag skyndade mig upp för trappan och fixade till mitt rum. Precis när jg var klar knackade det på dörren. Jag rusade ner för trappan och öppnade dörren och kastade mig i Justins famn.
"Hur ska jag kunna klara mig en vecka utan dig?!" sa jag samtidigt som jag kysste honom på halsen.
"Hur ska jag kunna klara mig utan dig i en vecka?!" svarade han och satte ner mig och kysste mig en lång stund.
"Är man välkommen in eller?" sa han sen. Jag skrattade och släppte in honom.
"Vad vill du göra då?" sa jag.
"Vet inte, kan vi inte bara göra ingenting, och ta vara på tiden?" sa han och drog mig mot honom.
"Okej, jag sätter igång en film." sa jag och han följde efter mig upp till mitt rum där jag hade alla bra filmer. Han slängde sig på sängen och tittade på mig. När jag hade satt igång filmen pekade Justin på platsen bredvid honom och jag gick och lade mig bredvid honom. Efter en stund märkte jag att Justin låg och tittade på mig istället för på filmen. Jag tittade tillbaka på honom och han smekte mig varsamt över kinden innan vi började hångla. Han lade sig ovanför mig och rufsade till mitt hår och jag gjorde detsamma på honom. Sen vände vi oss om så att jag låg på honom. Han satte sig upp och jag satt på knä med ett ben på var sida om honom. Vi fortsatte kyssas länge innan vi blev avbrutna av Joanie som steg in i rummet.
"Oj..Förlåt att jag stör..Justin, stannar du på middag?" sa hon och tittade generat på oss. "Mamma jobbar över idag, hon kommer hem vid midnatt." fortsatte hon.
"Jag stannar gärna, tack." sa Justin och log, fortfarande med mig sittandes på honom. Joanie gick och stängde dörren efter sig och vi pustade ut.
"Haha, det var lite pinsamt." sa jag och skrattade.
"Mmm." sa Justin och bet sig i läppen. Innan jag visste ordet av kysste han mig passionerat och vi höll på minst lika länge. När vi sen låg och tittade på slutet av filmen som vi för övrigt inte sett ett dugg av sa Justin:
"Jag kommer sakna dig, Sarah. Du anar inte hur mycket."
"Jag kommer sakna dig också, riktigt mycket Justin.
_____________________________________________________________________________________________________________

Sådärja! vågar vi satsa på 10 kommentarer till detta kapitlet?! :D
Lite sådär lagom längd på inlägget tycker jag, hoppas ni gillar det. Vad tycker ni nu när Justin och Sarah börjar bli lite intima? Bra/dåligt?
skriv vad ni tycker, och 10 KOMMENTARER SÅ KOMMER NÄSTA IMORGON! sen är det ju höstlov så då kan jag nog uppdatera ordentligt!
puss.
/e.

"Chaz.." började jag.

"Sarah, jag måste berätta en sak för dig. Du betyder för mycket för mig för att jag ska kunna förlora dig. Innan Justin kom började jag gilla dig. Mer än som en vän. Du kunde berätta allt för mig, och jag gjorde detsamma. Men när Justin kom kunde du inte ens berätta att du och han var ett par. Det var mest det jag var sur över. Att du inte litade på mig längre."

"Chaz, jag litar på dig, jag visste bara inte hur jag skulle berätta det för er. Han är ju er bästa vän. Jag älskar dig. Du är som en bror för mig." sa jag.

"Jag älskar dig också Sarah, som en syster." Vi kramades och gick ner till de andra.

_________________________________________________________________________________________________

"Vill du spela Sarah?" sa Ryan när vi satt oss ner i soffan med dem andra.

"Visst, men jag är inte så bra." svarade jag och tog emot kontrollen som han gav mig.

Vi spelade resten av eftermiddagen och snart skulle alla gå hem. Justin drog bort mig från dem andra.

"Kan du inte stanna här ikväll? Jag åker ju i över morgon, och jag vill spendera så mycket tid som möjligt med dig." sa han till mig och kollade djupt in i mina ögon.

"Jag får ta och prata med min mamma, och så måste jag hämta mina saker." sa jag och log.

"Då ses vi igen om ungefär en timme." sa Justin och blinkade.

Jag gick hem tillsammans med dem andra, sedan skulle jag berätta för min mamma om mig och Justin.

"Mamma.." började jag. Jag visste inte hur jag skulle berätta det, och jag visste inte om hon skulle tro mig.

"Vad är det gumman?"

"Jo, du måste tro mig nu. Du vet Justin Bieber?"

"Han supersöta killen?" sa mamma. Jag fnissade till och fortsatte.

"Ja. Han och jag är tillsammans." sa jag.

"Skämtar du?" sa mamma.

"Nej, han växte upp här. Och du vet Chaz och Ryan? De är Justins bästa vänner." sa jag.

"Jaha. Okej, grattis då!" sa hon.

"Så kan jag vara hos Justin ikväll? Han åker till New York i en vecka på fredag." sa jag och försökte se så snäll ut som möjligt.

"Okej, men du har skola imorgon! sa hon.

"Ja jag vet. Tack mamma! Du är bäst." sa jag och kramade henne.

"Jag vet. Haha." sa mamma och kramade mig tillbaka.

Jag gick upp till mitt rum och började genast packa. När jag var klar började jag gå mot Justin. När jag kom fram knackade jag på, men det var mörkt i huset. När ingen öppnade gick jag in i huset och möttes av en gång av rosenblad uppljust av stearinljus. Jag följde rosenbladen och kom ut i trädgården på baksidan. Där, mitt i trädgården stod ett bord med två stolar, och facklor och ljus runt om. Jag gick ditåt och skrämdes när Justin kom upp bakom mig. Han kramade mig bakifrån och lade huvudet på min axel. Jag lutade mitt huvud mot hans och sedan vände han mig om och såg på mig.

"Vad fin du är." sa han och kysste mig en lång stund. Sedan ledde han mig mot bordet och vi satte oss och åt.

"Är det du som har lagat detta, Justin?" sa jag.

"Ja, gillar du inte det?" sa han oroligt.

"Det är jättegott! Jag trodde inte att du kunde laga mat!" sa jag och log.

"Haha, men det kan jag." sa han och sträckte sig över bordet och tog min hand.

Efter att vi suttit där ute länge så bestämde vi oss för att gå in. Justin reste sig upp och gick bort till mig och lyfte upp mig och bar in mig i huset. Jag skrattade och bad honom släppa mig, men han bara hånskrattade och gick upp för trappan med mig i sin famn. När vi kommit upp för trappan stannade han och kysste mig innan han fortsatte in på sitt rum.

"Släpp mig!" sa jag och skrattade.

"Som du vill!" sa han och slängde mig på sängen. Jag skrek och han hoppade också ner i sängen och lade sig ovanför mig.

"Kyss mig." sa jag och log mot honom.

"Njaee..Jag vet inte.." sa han och log tillbaka.

"Tyst med dig." sa jag och fnissade innan jag kysste honom. Han satte sig på knä med ett ben på vardera sida om mig och böjde sig ner. Vi virvlade runt i sängen och kysstes länge. Det slutade med att han låg i mitten av sängen och jag låg med mitt huvud på hans arm. Så låg vi länge och bara lyssnade på varandras andetag innan vi tillslut somnade.

_______________________________________________________________________________________________

VARNING FÖR KORT INLÄGG!!

jag ska försöka göra ett längre imorgon efter skolan, sen ska jag ha fest, så vi får se om jag hinner. KOMMENTERA NU ORDENTLIGT! :D

puss.

/e

"Vad för misstag?"

"Justin, innan du kom var allt jättebra. Jag gillade verkligen Sarah, lite mer än som en vän. Jag var hennes bästa vän, vi snackade om allt, hon sov till och med i min säng. Hon berättade allt för mig. Men sedan kom du och tog henne ifrån mig. Och att hon inte kunde berätta allt för mig längre sårade mig riktigt hårt."

"Chaz, jag ber om ursäkt för att jag tog henne ifrån dig, men jag älskar verkligen Sarah och hon älskar mig. Har du fortfarande känslor för henne menar du?" sa jag.

"Jag hade i alla fall. Nu vet jag inte längre."

"Du låter väl inte detta komma emellan oss, Chaz?" sa jag försiktigt.

"Nej, men jag kommer alltid tänka på det när vi träffas."

"Okej. Men snacka med Sarah. Hon är verkligen ledsen över detta."

"Kanske. Vi ses. Hejdå." sa han och lade på. Jag stod ett tag med luren vid örat innan jag lade ifrån mig telefonen.

När Hanna gick var jag ensam igen. Jag gick ner för att fixa lite mat till mig själv men kunde inte sluta tänka på vad Hanna hade sagt. Justin kommer ringa Chaz. Tänk om han redan hade gjort det? Har Chaz gjort Justin sur på mig, eller hade Justin gjort så att Chaz inte var sur längre? Tankarna snurrade i mitt huvud och jag åt själv under tystnad. Senare på kvällen kom mamma och Joanie hem, dem var på väldigt gott humör, och det smittade faktiskt av sig på mig.

Nästa dag var bussen full. Enda lediga sätet var bredvid Chaz. Det var som att hela världen var emot mig. Jag gick och satte mig bredvid honom.

"Hej." sa jag och tittade ner.

"Hej." mumlade han illbaka.

Resten av bussresan satt vi tysta. Det var den hemskaste kvarten i hela mitt liv. Skolan gick väl som vanligt. På biologin satt jag bredvid Ryan och han verkade som vanligt.

"Hur är det med Justin då?" sa han och log.

"Haha. Det är väl bra. Fråga honom själv." sa jag tillbaka.

"Jag vet, det ska jag. Du, jag, Chaz och Hanna ska tillbringa eftermiddagen hos honom." berättade han.

"Tack för informationen!" sa jag och slog till honom på armen.

Han skrattade och höll ena handen på stället jag slagit honom.

"Men hänger du med då?" sa han.

"Ja, det gör jag."

Efter skolan gick alla fyra hem till Justin under spänd tystnad. Ryan och Hanna försökte bryta stämningen men lyckades så där. Efter vad som känts som en evighet kom vi fram till Justins hus.

"Hej!" sa han glatt.

"Hej!" sa alla tillbaka. Han gjorde ett handslag med Chaz och Ryan, man såg att Justin och Chaz hade snackat, dem hade en speciell spänning mellan varandra. Justin fortsatte och kramade om Hanna innan han kom fram till mig. Han kramade mig och viskade:

"Hej snygging."

Jag viskade tillbaka:

"Hej heting."

Sedan möttes våra läppar. Han höll om min midja och smekte mig försiktigt över ryggen. Sedan gick vi hand i hand in i köket till de andra.

"Så Justin, hur är det idag?" sa Ryan och flinade sedan mot mig.

"Kunde inte varit bättre." sa Justin och log samtidigt som han lade ena armen om min midja. "Ska vi spela Tv-spel?" fortsatte han.

Killade jublade och skrattade. Jag och Hanna såg på varandra och gick sedan efter killarna in i tv-rummet. Resten av eftermiddagen hade vi riktigt roligt, och jag glömde nästan bort att Chaz var sur på mig. Men när jag kom och tänka på det och såg på honom skälvde känslorna över mig. Jag gick med snabba steg upp för trappan och in på ett rum. Jag brydde mig inte om vart jag gick, mina tårar flödade. Jag satte mig vid sängen som stod mitt i rummet och bara grät. Efter någon minut kom Justin. Han såg förtvivlad ut och sprang fram till mig.

"Vad hände Sarah?" sa han.

"Jag kom och tänka på allt. Det blev för mycket." Mina tårar hade slutat komma och jag satt bara och snyftade.

"Du? Jag säger till Chaz så kommer han upp hit så ni kan snacka." sa han. Jag var precis påväg att protestera när Justin kysste mig. Jag blev förvånad men kysste snart tillbaka honom. Vi satt länge på golvet och kysste varandra. Jag drog händerna genom hans hår och hans händer rörde sig över min rygg. Tillslut reste han sig upp och gick och hämtade Chaz. Jag hann inte säga emot, så jag satte mig på sängen och väntade. När Chaz kom in stannade han i dörröppningen och tittade på mig. Jag gjorde en gest som visade att han skulle komma och sätta sig bredvid mig. Efter en lång stund av tvekan kom han och satte sig.

"Chaz.." började jag.

"Sarah, jag måste berätta en sak för dig. Du betyder för mycket för mig för att jag ska kunna förlora dig. Innan Justin kom började jag gilla dig. Mer än som en vän. Du kunde berätta allt för mig, och jag gjorde detsamma. Men när Justin kom kunde du inte ens berätta att du och han var ett par. Det var mest det jag var sur över. Att du inte litade på mig längre."

"Chaz, jag litar på dig, jag visste bara inte hur jag skulle berätta det för er. Han är ju er bästa vän. Jag älskar dig. Du är som en bror för mig." sa jag.

"Jag älskar dig också Sarah, som en syster." Vi kramades och gick ner till de andra.

Nästa morgon när jag vaknade låg Justin och tittade på mig.

"Vad?" sa jag samtidigt som jag drog mina fingrar genom mitt hår.

"Inget. Du är så söt när du sover bara." svarade han och log. Jag log tillbaka och våra läppar möttes för tredje gången någonsin. Hans läppar var det bästa som fanns, hela han var underbar.

"Fan!" sa jag när jag kysst honom. "Jag har skola!" Jag satte mig snabbt upp i sängen och klättrade förbi Justin.

"Nej det har du inte. Du är sjuk." sa han.

"Haha, jo..Jag har ju jättemycket feber. Kan du stanna och ta hand om sjuklingen?" sa jag och blinkade.

"Klart jag kan. Gå du in och duscha så fixar jag frukost." sa han och log.

Jag gick ner och fixade fram saker till frukost. Efter ett tag kom Sarah ner med blött hår. Hon var så otroligt söt.

"Hej shawty." sa jag och gick fram till henne. Jag lade min händer på hennes höfter och tittade in i hennes ögon.

"Hej." Hon tittade tillbaka i mina ögon och log. Jag böjde mig långsamt ner och kysste varsamt hennes läppar.

"Vill du ha en varm macka?" sa jag till henne.

"Visst." Hon satte sig ned vid bordet och jag kom fram till henne med två tallrikar. Hon såg sårad och oskyldig ut. Fastän hon inte ville visa det så såg jag det. Jag var tvungen att snacka med Chaz, jag ska ringa honom ikväll, kanske träffa honom. Detta var verkligen allvarligt.

När vi ätit upp ringde min telefon.

"Hej det är Justin."

"Hej Justin!" sa Scooter. Scooter var min manager, han var som en bror för mig och ibland som en pappa.

"Tja! Hur är det" sa jag. Jag reste mig upp och gick ut i vardagsrummet.

"Justin, vi måste till New York nu på fredag. PR-jobb." sa Scooter. Jag stelnade till.

"Hur länge måste vi stanna?"

"En vecka, sen kan du åka tillbaka till Stratford igen fast bara i fem dagar för sen ska du på konsert i Florida."

"Förlåt, men skulle inte jag ha semester nu i en månad?" sa jag förvirrat.

"Det blev ändrade planer, men efter det så kan du vara ledig och spendera hur mycket tid med familj och vänner som helst!" sa Scooter i ett försök att uppmuntra mig.

"Jaja, okej. Vi ses på fredag då."

"Hejdå!" Jag lade på och funderade över hur jag skulle berätta detta för Sarah. Det var inte så länge, men är svårt att vara ifrån varandra och sedan när jag ska på turné och sånt kommer vi vara ifrån varandra ännu längre. Jag ville inte tänka på det, just nu fokuserade jag på hur jag skulle berätta för Sarah. Jag bestämde mig för att bara få det gjort. Jag gick tillbaka in i köket till Sarah.

"Vem var det?" sa hon.

"Det var min manager Scooter. Sarah, jag måste måste till New York på fredag." sa jag.

"Hur länge måste du stanna?"

"I en vecka, men sedan kommer jag tillbaka. Fast.." sa jag.

"Fast vad?" frågade hon.

"När jag kommer tillbaka från New York kan jag bara stanna här i fem dagar, sen ska jag ha konsert i Florida. Men sedan kommer jag hem och är här en hel månad!" sa jag och försökte muntra upp henne.

"Okej. Det är ju inte så lång tid, det är bara en vecka utan dig. Det klarar jag väl." sa hon. Hon reste sig upp och gick ut till vardagsrummet. Jag följde efter och satte mig bredvid henne i soffan.

"Det är bara en vecka, sedan är jag tillbaka." sa jag och kramade om henne.

"Vill du se en film?" sa hon sedan.

Jag satt hopkurad i Justins famn resten av dagen och tittade på film. Han var verkligen mitt ljus i mörkret. Vid tre ringde min telefon. Jag tog upp den och svarade, fortfarande i Justins famn. Han tittade på mig.

"Hej det är Sarah."

"Hej, var var du idag?" sa Hanna.

"Hanna, det var längesedan! Jag var hemma, jag mådde lite dåligt." sa jag. Jag ljög halvt.

"Du låter inte sjuk enligt mig. Jag kommer över." sa Hanna.

"Okej. Hejdå" sa jag. Jag vände mig mot Justin och sa:

"Hanna kommer hit när som helst."

"Jag kanske ska gå." sa han. Jag reste mig upp och följde honom ut i hallen.

"Hejdå, jag ringer dig när Hanna har gått." sa jag. Han kramade om mig och kysste mig sedan passionerat en lång stund. Våra läppar kunde inte skiljas åt.

"Kan du inte bara lämna dina läppar här och komma och hämta dem sen?" sa jag och kysste honom igen.

"Jag är ledsen, men jag behöver dem." sa han och smekte mig på kinden. Vi kysstes en gång till innan han gick. Jag stod där i hallen och ryckte till när det knackade på dörren. Jag öppnade.

"Hej Sarah." sa Hanna och kramade om mig.

"Hej." sa jag och kramade henne tillbaka. Vi gick upp på mitt rum och satte oss på sängen.

"Vad är det nu då? Jag såg dig varken igår eller idag i skolan."

"Okej. Vi du höra sanningen?" sa jag.

"Det är väl klart!"

"Jo, Justin och jag är typ ett par nu."

"Är det sant? Grattis!" sa hon.

"Jag är inte klar. Jag hade inte berättat för Ryan och Chaz om detta, så när Justin berättade för dem blev dem lite sura på mig. Dem snackade med mig igår i skolan, och Ryan tog det okej, men jag snackade med Chaz efter att Ryan hade gått, och han hatar verkligen mig. Han sa att jag hade gjort ett stort misstag. Jag blev jätteledsen, och satt i ett hörn av skolan hela dagen, sen kom Justin och hämtade mig. Och så har han sovit här inatt." sa jag.

"Oj..Har du snackat med Chaz efter detta då?" sa hon.

"Nej."

"Jag är ganska säker på att Justin kommer göra det." sa Hanna.

"Det kan han inte, det handlar inte om honom ju."

"På ett sätt gör det ju faktiskt det." sa hon.

Jag slog in numret till Chaz. Det tog några signaler innan han svarade.

"Hej det är Chaz." sa han.

"Hej Chaz. Jag måste snacka med dig." sa jag.

"Snacka då."

"Vad är det mellan dig och Sarah? Hon grät konstant igår på grund av dig."
"Hon gjorde ett misstag.."

_______________________________________________________________________________________________

Justin ringde senare på kvällen, precis som han sa.

"Hej Justin." sa jag.

"Hej, hur är det?" frågade han.

"Jag mår bra, du då?"

"Sådär, det är långtråkigt." sa han.

"Varför är det långtråkigt?"

"Jag har inget och göra, det är inget på tv och just det! Du är inte redo. Men det är lugnt, jag väntar."

"Justin, jag uppskattar verkligen att du gillar mig, jag gillar också dig, men vi har ju snackat om det nu. Jag vill lära känna dig först. Du får helt enkelt vänta några veckor." berättade jag för honom.

"Jag vet, och jag finns precis här när du är redo, bara ring så kommer jag."

"Justin, du är för söt!" sa jag.

"Inte sötare än dig. Du, jag måste gå nu, men vi hörs imorgon! Hejdå!" sa han.

"Hejdå."

Vad hade jag gjort för att förtjäna en sådan fin kille som Justin? Jag var inte hundra procent säker på att han skulle orka vänta tills jag lärt känna honom ordentligt, men det var en stor chans att han skulle. Han verkade ganska säker på sin sak när jag pratade med honom. Jag gick in på Justin's twitter, mest för att se om han twittrat något om mig, och det hade han.

Det enda jag ville göra just då var att skrika ut till hela världen att jag älskade honom. Men det gjorde jag inte. Istället skrev jag en tweet som ett svar till honom.

Nästa dag:
När jag såg Ryan och Chaz i skolan såg de väldigt bestämda och samtidigt besvikna ut. De gick mot mig och drog in mig i ett ensligt hörn av skolan. Jag satte mig ner och dem tittade på mig. Jag undrade vad jag hade gjort.

"Så..Vi har pratat med Justin.." började Chaz. Jag förstod redan vart detta var på väg. Justin hade berättat för dem om honom och mig.

"Varför kan du inte berätta sånt här för oss? Jag menar, vi vill ju också veta det. Trodde du att vi skulle bli sura eller?" sa Ryan. Han satte sig bredvid mig och såg genast snällare ut. Chaz däremot såg inte glad ut.

"Jag vet inte.." sa jag försiktigt.

"Sarah..Vad trodde du att vi skulle göra? Få utbrott för att du gillar vår bästa vän och han gillar dig?" fortsatte Ryan. Chaz lutade sig mot väggen med armarna i kors. Hans läppar var som ett streck.

"Jag vet inte vad jag tänkte, jag bara antog att ni skulle känna att jag tog honom ifrån er." sa jag.

"Du skulle aldrig kunna ta Justin ifrån oss. Du är för snäll för det. Ellerhur Chaz?" Ryan tittade på Chaz för att få ett instämmande. Chaz mumlade något och nickade.

"Förlåt mig." sa jag. Ryan log och sa sedan:

"Det är lugnt. Var inte rädd för att berätta något för oss i fortsättningen bara. Jag måste gå nu, jag har lektion. Vi ses!" Han gick iväg och jag reste mig upp och gick bort till Chaz som stirrade på den tomma väggen.

"Vad är det, Chaz?" frågade jag och ställde mig framför honom. Han tittade ner på sina skor och sedan på mig.

"Varför berättade du inte?" sa han.

"Jag vet inte, jag trodde att ni skulle bli sura."

"Du har lyckats. I alla fall funkar det på mig." sa han med en sorgsen men samtidigt ursinnig blick.

"Chaz, jag är ledsen för att jag inte berättade..Vad ska jag göra för att du ska bli glad igen?" sa jag till honom.

Han tittade ner i marken och mumlade något.

"Vad sa du?" sa jag.

"Inget."

"Men Chaz! Hur ska jag muntra upp dig? Vill du ha en muffins?" sa jag och log. Han tittade på mig som om jag skämtade sen tittade han ner igen.

"Lägg av va? Låt mig vara sur. Du har gjort ett misstag, och ett stort ett." sa han, tittade på mig och gick iväg. Jag stod där och tittade på en tom vägg och kände tårarna rinna ner för mina kinder. Jag satte mig ner mot väggen och lade ansiktet i mina händer. Jag satt så länge och missade halva skoldagen men jag brydde mig inte, min bästa kompis var sur på mig. Han hatade mig. Min telefon ringde vid lunch.

"Var är du? Vi ska äta lunch nu, hänger du med?" Det var Ryan.

Jag torkade mina tårar och märkte att jag var helt svart under ögonen.

"Jag vet inte, ät själv."sa jag och snyftade till.

"Sarah, var är du? Vad har hänt? Berätta för mig." sa han.

"Inget, vi ses imorgon. Hejdå" sa jag och lade på. Jag lade ner telefonen i min ficka och brast i gråt. Jag satt där en timme till innan min telefon ringde igen. När jag svarade brydde jag mig inte om att jag grät utan satte bara telefonen mot örat och var tyst.

"Vad har hänt, Sarah?" sa Justin.

"Justin, allt har hänt! Allt dåligt som kan hända har hänt." sa jag och grät ännu mer.

"Var är du?" sa han.

"I ett ensligt hörn i skolan" sa jag och torkade mina tårar.

"Jag kommer." sa han. Jag hörde rasslandet av bilnycklar och brummet av en bil. Sen lade jag på och lade händerna för mitt ansikte och drog upp benen.

Tjugo minuter senare hörde jag snabba steg. Jag tystnade en stund och tittade upp. Det var mörkt där jag satt. Genom öppningen till det utrymmet jag satt i såg jag en gestalt. Han stannade upp i öppningen innan han kom fram till mig. Han satte sig bredvid mig och höll om mig. Jag fortsatte gråta. Han var bara tyst och vaggade mig. När jag efter en stund tystnade tittade han på mig och sa:

"Vad är det som har hänt?"

"Chaz hatar mig." sa jag och började storgråta igen. Han kramade om mig hårt och kysste mig på huvudet.

"Det gör han inte alls." sa han.

Vi satt så väldigt länge, när Justin kollade på klockan var den fyra, och alla elever hade gått hem.

"Vill du att jag ska följa dig hem?" sa han. Jag nickade och jag gick ut ur skolan med Justin bredvid mig. Under bilturen hem till mig tittade Justin oroligt på mig några gånger, och jag grät fortfarande. Detta var världens värsta dag. När vi kom hem till mig var ingen hemma, och jag gick in i köket och hittade en lapp från mamma.

Justin stod lutade mot väggen och iakttog mig. Jag tittade på honom.

"Ska jag stanna?" sa han och gick långsamt mot mig.

Jag nickade och han gick fram till mig och omfamnade mig. Jag lutade mitt huvud mot hans bröstkorg och brast ut i gråt - igen. Vi gick upp på mitt rum och jag lade mig i sängen och tittade i taket. Justin kom och lade sig bredvid mig. Jag lade mitt huvud på hans bröstkorg och snyftade för mig själv.

"Jag ska snacka med Chaz." sa han.

"Gör inte det."

"Säg inte emot mig." sa Justin. Jag tittade upp på honom och log med mitt söndergråtna ansikte.

"Justin, jag älskar dig." Han satte sig upp i sängen och tittade på mig.

"Jag älskar dig också, riktigt mycket Sarah." sa han. Han förde sitt huvud mot mitt, tittade på mina läppar och sedan i mina ögon för att se om jag var med på det. Jag ville verkligen kyssa honom, och jag kunde inte vänta längre. Vi kysstes, och även om detta var min värsta dag någonsin hade Justin vänt den till något så mycket bättre. Vi låg i sängen tillsammans hela kvällen innan jag tillslut somnade i hans famn.

_______________________________________________________________________________________________

"Det är nästan för bra. Hur är det med Chazie då?" svarade jag.

"Jag mår bra. Men jag vet inte hur Chazie mår." sa han och flinade.

"Haha. Jag tyckte att Chazie var ett gulligt namn för dig!"

"Verkligen. Jag borde nog döpas om till det. Eller vad tycker du?"

"Jag tycker det. Jag älskar namnet Chazie. Mitt nya favoritnamn." sa jag och log.

"Så bra, för jag heter ju det!"

"Vad heter du?" frågade Ryan som slutit upp vid vår sida.

"Hej, mitt namn är Chazie. Vad heter du?" sa Chaz till Ryan.

"Chazie? Hahahaha! Trevligt att råkas. Nu käkar vi."

"Hallå? Sarah, vad tänker du på?" Ryan satt mittemot mig och vinkade framför mitt ansikte. Jag hade varit borta hela lunchen och tänkte på Justin. Jag spelade dem sista minuterna av gårdagen om och om igen i mitt huvud och hoppades att det skulle hända igen.

"Förlåt, jag tänkte för mig själv." sa jag.

"Och vad tänkte du på då?" sa Chaz.

Jag tittade på honom och log.

"Ingenting." Det var verkligen inte ingenting, det jag tänkte på betydde allt.

"Nähä, ha kvar din hemlighet för dig själv. För all del." sa Chaz och tittade ner i maten.

"Men Chaz, det är inte så. Du kan få veta det någon gång, bara inte idag." sa jag till honom.

"Så jag får veta det?" sa Chaz och lyste upp.

"Haha, ja, någon gång antar jag."

Just då ringde min mobil. Jag ryckte till av ljudet och reste mig upp och gick snabbt ut ur matsalen. Dem andra tittade förvånat på mig.

"Hej det är Sarah." sa jag.

"Hej. Jag ville bara höra din röst." Jag log för mig själv.

"Aw, jag blev glad när du ringde."

"Jag bara undrade om du har lust att komma hem till mig efter skolan." sa Justin.

"Det vill jag. Men du måste hjälpa mig att plugga." sa jag och skrattade till.

"Jag kan väl försöka, men då är du skyldig mig en gentjänst."

"Haha, okej. Jag måste gå nu, men vi ses efter skolan. Puss."

"Puss." sa han och jag lade på.

När jag kom tillbaka efter samtalet tittade Chaz och Ryan på mig.

"Vem var det?" sa Ryan.

"Ingen speciell." sa jag.

"Det kan inte ha varit någon ospeciell för då hade du inte gått ut." sa Chaz och tittade misstänksamt på mig.

"Men skit i det, okej?" sa jag överdrivigt surt.

"Okej." sa dem båda och sedan gick vi tysta ut från matsalen, alla lite sura på varandra.

Efter skolan gick jag hem till Justin. Han öppnade dörren och omfamnade mig.

"Jag har saknat dig." sa han.

"Men vi träffades ju igår?" svarade jag.

"Men jag har saknat dig ändå, en sekund utan dig känns som en evighet."

"Justin..Tycker du inte att vi går lite för fort fram? Jag menar, jag känner knappt dig och ändå går jag runt och träffar dig och kysser dig. Jag tycker vi ska lära känna varandra först." sa jag till honom. Han verkade sårad men förstod ändå.

"Okej. Jag ska vänta på dig. Vad vill du göra då?"

"Du skulle ju hjälpa mig att plugga, kommer du ihåg?" sa jag och log.

"Just det. Vad behöver du hjälp med?" sa han samtidigt som han gick upp för trappan. Jag följde efter honom och vi satte oss på hans rum. Vi pluggade ett tag, sedan slog vi oss ner i hans säng och såg på en film.

"Jag måste gå nu, Justin. Vi ses." sa jag. Justin stängde av filmen och gick ner efter mig.

"Jag ringer dig ikväll. Så kan vi snacka och så, som vänner, tyvärr."

"Justin, jag vill lära känna dig bättre innan vi blir något mer."

Jag kramade om honom och gick hem. Justin ville verkligen ha en relation med mig, men jag kände att jag först ville veta vem han verkligen var innan jag blev hjälplöst förälskad i honom. Och det var verkligen på gränsen till att jag blev det. Hans ögon hade jag redan drunknat i, och hans leende. Hans leende! Det dödar. Hela han var perfekt. Och han var redo att vänta på mig.

_______________________________________________________________________________________________

Nästa morgon när skolbussen kom kände jag mig nästan för redo. Jag hade gjort all läxa så att jag inte behöver göra den idag, jag hade stått i duschen i nästan en halvtimme och min klädsel tog minst lika lång tid att välja. Men jag var nöjd, och fräsch.

Jag satte mig bredvid Hanna, hon var verkligen förtvivlad över att ha missat gårdagen.

"Vad gjorde ni då?" sa hon ivrigt.

"Inget speciellt, vi spela tvspel och åt på donken. Justin är förresten riktigt bra att prata med." svarade jag.

"Asså jag är så avundsjuk, jag skulle ju också varit med igår! Dumma fotbollsmatch.."

Jag skrattade åt henne. Hon var så söt när hon var sur.

"Jag ska träffa honom efter skolan." sa jag sen.

"Va? Jag vill se honom!"

"Men följ med mig ut på skolgården sen, så kan du träffa honom."

"Jaa! oh..my..god..om typ sex timmar kommer jag träffa Justin Bieber!!" sa hon lite väl högt, så en del i bussen tittade mot oss och började viska om det.

"Ta det lugnt, va? Han är en vanlig människa." sa jag.

"Vi snackar mer på lunchen, okej?" sa Hanna när vi gick ut från bussen.

Jag nickade och vi gick åt olika håll.

Skolan gick snabbt, jag och Hanna snackade ett tag om allt och ingenting.

Efter skolan gick jag och Hanna ut på parkeringen och letade efter en stor svart bil, men vi kunde inte hitta någon.

Plötsligt stod Justin bredvid mig.

"Vad letar ni efter?"frågade han och log.

"Din bil.." sa jag och såg på honom med ett leende.

Hanna stod på andra sidan om mig och hyperventilerade.

"D-d-d-et ä-är-r j-u-u d-d-u!" var det enda hon kunde få ur sig.

Jag log och vände mig om.

"Justin, det här är min kompis Hanna."

Justin tog ett steg mot henne och skakade hennes hand.

"Trevligt att träffas." sa han och log sitt oemotståndliga leende.

Hanna satte sin fria hand för munnen och gapade.

"Wow, jag älskar dig! Du är bäst!" sa hon, hoppade på stället och omfamnade honom.

Justin tittade förvånat på mig och kramade henne tillbaka.

"Ska vi gå?" sa Justin till mig. Jag nickade och han förde mig mot hans bil som stod parkerad på andra sidan på parkeringen.

"Vart ska vi?" frågade jag när vi satt oss i bilen.

"Det får du se när vi är framme." sa Justin lurigt.

Vi åkte ett tag, ut ur Stratford och kom till en större stad. Han parkerade utanför ett köpcenter.

"Så vi ska vara här inne idag?" frågade jag som om jag listat ut det.

"Typ. Vi ska göra lite annat också hade jag tänkt." sa han och tog min hand.

Jag blev ganska chockad av det och mina kinder blossade upp. Jag gjorde allt för att dölja det men Justin märkte det ändå.

"Du behöver inte dölja att du rodnar, jag tycker det är jättesött." sa han och tittade på mig.

Jag vände huvudet mot honom och log. Han log tillbaka och la handen om min midja istället.

Vi gick länge runt i köpcentret och bara snackade. Jag hade väldigt roligt med Justin, han var väldigt snäll och jag litade på honom.

"Det börjar bli mörkt ute, ska vi fortsätta?" sa Justin till mig. Vi var i en klädaffär i köpcentret och både han och jag bar på flera påsar fulla med saker.

"Vart ska vi nu då?" sa jag.

"Jag tänker fortfarande inte berätta." svarade Justin och flinade brett.

Vi satte oss i hans bil och körde ut från staden tills vi kom fram till en sjö. Justin gick runt om bilen och öppnade dörren för mig.

"Värst vad du var snäll då! Tack." sa jag när han öppnade dörren för mig.

Han log bara och förde mig ner till sjön där det var uppljust av stearinljus och i mitten av ljusen låg en filt. Vi gick mot den och satte oss ner.

"Du är riktigt vacker, Sarah. Vet du det?" sa han. Jag belv väldigt smickrad och log mot honom.

"Tack. Du är inget dåligt att se på heller." sa jag och skrattade lite. Han log och satte sig närmare mig.

Vi åt och tittade ut över sjön. Allt var så vackert. Sjön, stjärnorna och framförallt. Justin. Vi satt och pratade länge innan jag insåg hur mycket klockan var.

"Shit! Justin jag måste gå." sa jag och bröt hela stämningen.

"Jag skjutsar dig." sa han och reste sig upp. Han tog min hand och hjälpte mig upp och så gick vi hand i hand till bilen.

"Det har verkligen varit jätteroligt med dig idag." sa jag när vi satt i bilen på väg hem.

"Det tycker jag med. Du är verkligen en underbar person, Sarah." svarade han. Jag kände hur jag började rodna igen och tittade ut genom fönstret. Regnet smattrade mot rutan och jag hörde Justins skratt. Så underbart.

"Titta hit istället. Jag bryr mig inte om du rodnar." sa Justin.

Jag tittade på honom och lade min hand på hans där den låg mellan oss.

Bilen saktade ner och jag märkte att vi var utanför mitt hus.

"Tack för skjutsen. Vi får göra om detta någon gång." sa jag och var på väg att öppna bildörren.

"Vänta!" sa Justin. Jag satte mig till rätta igen och han tog tag i min haka och förde mitt ansikte närmare hans. Vi tittade i varandras ögon innan våra läppar möttes.

"Jag ringer dig." sa Justin när jag gick ut från bilen.

"Gör det. Hejdå!"

_______________________________________________________________________________________________

"Min pappa dog när jag var liten." sa jag.

"Oj, förlåt. Vill du prata om det?" sa han försiktigt, han verkade väldigt snäll.

"Han var pilot och hans plan störtade mitt ute i Atlanten."

"Hur gammal var du?" frågade han.

"Jag var väl åtta år. Jag kunde inte fatta att det var sant förrän jag var tio. Då började jag sakna honom ordentligt."

Justin svarade inte, utan lade ena armen om mig. Fast än jag bara känt honom i några timmar kändes det som vi hade känt varandra i flera år. Jag kände mig trygg hos honom. Vi satt så ett tag, sen kom Ryan och Chaz ut och skrämde oss.

"Nu du!" skrek Justin och började jaga Ryan. Chaz kom och satte sig bredvid mig.

"Hur är det?" sa han.

"Jag berättade om min pappa." svarade jag. Jag behövde inte säga mer, jag hade berättat den historien för Chaz redan, och han visste hur jag kände.

Han var också bara tyst och såg på mig med sina gulliga bruna ögon. Han log ett medlidande leende innan vi omfamnade varandra. Ryan kom andfått och trängde sig ner bredvid oss. Han lade sina armar på var sin sida om oss.

"Nu är jag allt trött!" sa Ryan och pustade.

"Haha, du kom lindrigt undan!" sa Justin som kom och ställde sig framför oss. "Någon som är hungrig?" fortsatte han.

Alla kollade på varandra innan Chaz utbrast:

"McDonalds!"

Alla skrattade och vi reste oss upp.

"Vi tar min bil, den är ändå bäst." sa Justin och flinade.

Efter vi hade ätit körde Justin hem alla till sig. Tillslut var det bara han och jag kvar i bilen.

"Du. Jag hade jätteroligt idag, jag skulle gärna vilja se dig igen. Kan jag få ditt nummer?" frågade han.

Mitt hjärta slog ett extra slag, och jag kunde inte motstå att ge honom ett leende.

"Visst." sa jag och berättade numret för honom.

"Vi hörs!" sa han, vi kramades och jag gick ut från bilen.

Mamma var inte hemma när jag kom, men jag gick upp till Joanie som satt på sitt rum med sin dator.

"Hej Joanie!"

"Hej Sarah, vart har du varit idag?" sa Joanie.

"Du kan aldrig gissa!" sa jag lurigt.

"Kom igen, berätta nu."

"Okej, jag och Chaz har varit hos Ryan. Hos Ryan var en annan person. Kan du gissa vem?" sa jag.

"Men lägg av!" sa hon och slog mig på armen.

"Ajj..Okej. Justin Bieber!" sa jag och gav ifrån mig ett pip-ljud i slutet.

"Va?! Du måste skoja. Seriöst?"

"Nej, Justin är Ryans och Chazs bästa kompis. Jag får kolla min twitter. Det kan finnas bevis."

"Jag tror dig, men kolla du."

Jag gick in på min twitter. Trehundra nya följare och cirka hundra mentions. Jag gick längst ner på mina nya följare och såg orsaken, Justin hade börjat följa mig. Det var för en halvtimme sedan, men beliebers hittar saker snabbt. Min första mention var också från Justin.

Efter att Justin skrivit hade en massa andra skrivit till mig, både positiva och negativa saker.

Jag log och svarade Justin.

Joanie satt bredvid mig och bara stirrade.

"Det var ju sant. Herregud, du är ju känd! Du kommer få hur många nya följare som helst."

"Jaja. Sugen på pizza? Jag är hungrig." svarade jag.

"Ja, mamma kommer hem sent ikväll. Hawaiipizza?"

Jag nickade och snart satt vi framför tvn och åt. Min telefon ringde, det var dolt nummer men jag kände på mig att det var Justin. Jag tuggade klart och gick ut i köket.

"Hej det är Sarah."

"Hej Sarah, det är Justin."

"Hej."

"Jag bara undrade om du ville träffas imorgon. Jag vill lära känna dig bättre."

"Jag har skola imorgon, men jag slutar tre, så vi kan väl ses efter det?" sa jag.

"Jag står utanför skolan i en svart Range Rover."

"Jag vet inte hur en Range Rover ser ut, men jag hittar väl dig." sa jag och skrattade lite.

"Haha, eller så hittar jag dig."

Vi pratade om ingenting en stund, sedan lade vi på.

"Joanie, kan du säga till mamma att jag kommer hem lite sent imorgon?" sa jag till henne.

"Varför då?"

"Justin.." sa jag och log.

"Haha, visst syrran."

_______________________________________________________________________________________________

Jag gick upp på mitt rum och gick in på twitter, nästan inget nytt. Jag gick in på Justin's twitter. Han hade 13 miljoner följare. Sjukt. Jag kollade på hans senaste tweets.

Jag log för mig själv och skrev själv en tweet.

"So much happened in two days. I love Stratford, and I love my friends. Thank you guys. <3"

Jag vaknade nästa morgon av solljuset som strimlade in genom min gardin. Jag satte mig upp och log. Äntligen fint väder! Jag hade saknat solen, den hade jag inte sett så mycket av här i Stratford. Klockan var nästan 9 så jag gick in och duschade.

När jag var klar tog jag upp min telefon. Ett missat samtal.

"Hallå?"

"Hej det är Sarah." sa jag.

"Hej Sarah!" svarade Chaz, som det tydligen var.

"Du hade ringt?" frågade jag.

"Ja, skulle vi hänga idag också?" sa han.

"Ja det kan vi."

"Jag är på väg till Ryan nu, du kan väl komma när du är klar? Hanna kunde inte, hon hade fotbollsmatch." sa han.

"Men jag vet inte var han bor" sa jag och log för mig själv.

Jag hörde att han suckade.

"Jag kommer, men se till att vara klar!" uppmanade han mig.

"Ja, hejdå."

"Hejdå." sa han.

Jag lade på och gick ner och bredde en macka. Mamma kom in i köket.

"Godmorgon" sa jag till henne.

Hon gäspade.

"Godmorgon. Vad ska du hitta på idag?" frågade hon.

"Chaz kommer förbi snart så ska vi gå till Ryan." svarade jag.

"Okej, ha så kul!" sa hon och gick till badrummet.

Just då ringde det på dörren. Jag gick och öppnade och där stod Chaz i rosiga kinder.

"Börjar det bli kallt ute?" frågade jag samtidigt som jag släppte in honom.

"Ja, jag fryser ihjäl om mina händer!"

Jag log och gick in i köket för att städa undan.

"Nu är jag klar så vi kan gå!" sa jag när jag kom tillbaka.

Jag tog på mig min stickade halsduk och vantar för säkerhets skull.

När vi kom till Ryans hus stod det en stor svart bil utanför. Jag såg på Chaz att han blev gladare direkt när han såg bilen och ökade takten.

"Är det hans bil?" frågade jag.

"Justins? Ja." sa han och log ännu bredare. Det var så sött, han saknade verkligen Justin.

Chaz brydde sig inte om att knacka på utan öppnade direkt dörren och klev in.

"Hej bro! Jag har saknat dig sinnes!" sa han och kramade om en brunhårig kille i ungefär samma längd. Han verkade precis lika glad att se Chaz som Chaz var att se honom. Ryan stod bredvid dem och log. Han tittade på mig där jag stod vid ingången.

"Hej Sarah." sa Ryan.

Chaz och Justin slutade kramas och tittade på mig. Jag kände mig väldigt generad och tittade bort. Justin kom fram till mig. Hans ögon glittrade. Han hade underbart fina ögon.

"Hej jag heter Justin" sa han, skakade min hand och log ett vitt leende.

"Sarah." sa jag och skakade hans hand.

Jag började ta av mig mina ytterkläder och satte mig i soffan där killarna precis satt sig.

"Gör det något om vi spelar tv-spel? Du kan gärna vara med." sa Chaz och tittade på mig.

"Nejdå, om ni vill ha stryk i tv-spel av en tjej så är det inte mitt problem." sa jag och log mot dem alla tre.

Ryan och Chaz började spela och dem verkade ganska bra. Jag tittade på dem några gånger och dem levde sig verkligen in i spelet. Någon gång gjorde Justin samma sak och våra blickar möttes. Vi log båda två.

"Sarah, vågar du spela mot mig?" sa Justin och flinade.

"Ja!" sa jag och skrattade. Jag tog emot en kontroll av Ryan och började spela mot Justin. Han vann. Jag kände att jag behövde frisk luft, så jag gick ut på baksidan och satte mig på en liten bänk. När jag suttit där ett tag kom Justin.

"Hej." sa han. "Är det inte lite kallt här ute?"

"Nej, jag klarar mig. Jag behövde bara lite frisk luft." sa jag. Han kom och satte sig bredvid mig.

"När flyttade du hit?"

"Jag flyttade hit i somras och började på samma skola som Ryan och Chaz." svarade jag.

"Flyttade du långt bort ifrån?" frågade Justin.

"Ganska, jag bodde i Toronto innan. Min mamma är journalist, så vi flyttar ganska ofta." berättade jag.

"Din pappa då? Har inte han något jobb?" sa han. Jag stelnade till och kom och tänka på min pappa. Jag hade inte tänkt på han på länge, jag saknade honom verkligen.

_______________________________________________________________________________________________

Jag tittade konstigt på Ryan, och sen på Chaz.

Hanna mötte min blick med en minst lika förrvirrad min.

"Vem är det?" frågade jag Chaz.

Ryan hade gått ut i köket för att prata.

"Jag har mina aningar.." svarade Chaz misstänksamt.

"Vem är det då?" sa Hanna.

Chaz svarade inte, så jag slog honom i ansiktet med en kudde.

"Aj!"

"Vem är det han snackar med?" sa jag.

"Jag vet väl inte, fråga Ryan!" sa han, med ena handen på sin kind.

Just då kom Ryan tillbaka. Han hade ett brett leende på läpparna och tittade på Chaz.

"Var det den personen jag tror att det var?" sa Chaz och flinade.

"Ja." sa Ryan och log ännu bredare.

"Vem då?!" sa jag och Hanna samtidigt.

Ryan fortsatte le och satte sig i soffan.

"Ska vi berätta?" frågade han och såg på Chaz.

"Det är väl lika bra. När kommer han?" sa han.

"Imorgon."

"Men herregud! Berätta nu då!" skrek Hanna.

"Okej. Det är så här..Ni vet Justin Bieber?" sa Ryan.

Jag och Hanna nickade.

"Han är vår bästa vän" fortsatte Chaz. "Och han kommer hit imorgon."

"Va?! Varför har ni inte berättat det här tidigare?" frågade jag.

"Jag ville se om du ville vara min vän för den jag är, inte som Justin Biebers kompis." sa Chaz.

Vi fortsatte snacka och se på film och kom fram till att ses imorgon igen. Denna gången hos Ryan. Med Justin. Jag kunde inte fatta det, inte för att jag var ett fan av Justin, det var jag inte, men att jag ändå var kompis med Justins bästa kompis. Det var en jättestor grej, fast än jag fick inte göra en stor grej av det.

När jag gick in genom ytterdörren senare på dagen möttes jag av ett glatt leende från mamma.

"Hej! Hade du kul igår?" sa hon.

"Ja, jag sov hos Hanna, hoppas inte det gjorde något. Läste du lappen jag skrev?" Jag kunde inte fatta att jag ljög för min egen mamma.

Jag gick upp på mitt rum och gick in på twitter, nästan inget nytt. Jag gick in på Justin's twitter. Han hade 13 miljoner följare. Sjukt. Jag kollade på hans senaste tweets.

Jag log för mig själv och skrev själv en tweet.

"So much happened in two days. I love Stratford, and I love my friends. Thank you guys. <3"

_______________________________________________________________________________________________