---

Jag rusade in på mitt rum medan tårarna rann ner för kinderna. Direkt när jag kom in genom dörren sjönk jag ner mot dörren och begravde ansiktet i händerna.

Det knackade på dörren, "Sarah, släpp in mig."

"Glöm det Justin! Gå tillbaka till Selena, det är ju henne du älskar." sa jag mellan mina snyftningar.

"Jag älskar dig. Ingenting hände där inne Sarah, jag lovar."

Jag höll min mun stängd och grät för mig själv en stund innan det knackade på dörren igen.

"Jag sa ju att du skulle gå, Justin!" sa jag ilsket.

"Det är inte Justin." hörde jag Chaz säga.

Jag reste mig upp och öppnade dörren. Innan han ens han säga något omfamnade jag honom hårt och kramade honom länge. Han smekte mitt hår lugnande.

"Ska vi gå in?" frågade Chaz och släppte mig. Jag nickade snyftandes och gick i förväg in och satte mig på sängen. Chaz kom fram och satte sig bredvid mig.

"Justin berättade vad som har hänt" började han. Jag tog en kudde och höll om den hårt.

"Han säger att du har missuppfattat det helt. Justin var på väg efter dig när Selena stoppade honom och bad honom se en film med henne. Och så tänkte han att du ville vara ifred."

"Det var ju snällt," sa jag sarkastiskt, "men han litar fortfarande på Selena istället för mig."

Chaz svarade inte, men han visste att jag hade rätt. Det var uppenbart.

"När åker vi?" frågade han sedan för att få mig att komma på andra tankar.

"Imorgon vid åtta." svarade jag.

Han nickade osäkert, "men då ses vi imorgon. Klarar du dig?"

"Ja det gör jag." försäkrade jag honom, även om jag visste att jag egentligen inte gjorde det.

"Sarah, är du vaken?" hörde jag en röst utanför dörren ropa.

Jag klev i ett par mjukisbyxor och gick för att öppna dörren.

"Sarah, jag vet att du är där! Öppna dörren!"

Jag gäspade, "jag kommer!"

Utanför dörren stod Hanna med sina resväskor i handen, "är du klar?"

Jag stod gapandes och såg på henne, "va?"

"Vi åker om en kvart. Skynda dig!"

Jag hoppade till och sprang snabbt in på badrummet för att göra mig i ordning.

"Ryan, du får sätta dig bredvid honom. Jag tänker inte göra det." viskade jag till Ryan. Vi stod mitt i flygplansgången och tittade på Justin som satt ensam med ett ledigt säte bredvid sig. Han märkte inte oss eftersom han var fullt fördjupad i en tidning.

Ryan suckade, "okej, men när vi kommer till Filippinerna får ni två prata ut. Det här står jag inte ut med längre."

Jag nickade innan jag slog mig ner vid Hanna två rader framför honom och Justin.

"När hade du tänkt förlåta Justin?" frågade Hanna.

"Jag vet inte. Snart hoppas jag." mumlade jag tillbaka.

"Du gör som du vill," svarade hon och drog ner ögonbindeln från pannan, "jag säger bara att ju längre tid ni är osams, desto bättre chans för Selena att förföra Justin."

"Förföra?"

"Ja. Eller var det inte det som var hennes mål?" svarade hon undrande medan hon lutade sig tillbaka.

"Jag vet inte, det låter bara så konstigt." sa jag innan jag återgick till mitt grubblande.

"Filippinerna, jag är här!" skrek Justin när han steg ur planet. Även om jag var hur arg och besviken på honom som helst kunde jag inte låta bli att skratta åt honom lite.

Vi gick direkt och hämtade väskorna innan vi tog oss igenom havet av paparazzis. Efter vad som kändes som en evighet hade vi tagit oss igenom alla paparazzis och jag satte mig i en taxi med Pattie, Carin och Hanna. Den mesta tiden av resan till hotellet var det knäpptyst, hela bilen fylldes av en konstig stämning.

Jag antog att det skulle bli jag som bröt tystnaden.

"uhm.." började jag och på mindre än en sekund var allas ögon, sex nyfikna men mördande blickar, riktade på mig. "Pattie, skulle jag kunna få ett eget rum?"

Hennes ansiktsuttryck blev oroligt, "varför då? Är allt bra mellan dig och Justin?"

Jag suckade, "inte direkt. Men jag ska snacka med honom imorgon, så det är förhoppningsvis bara tillfälligt."

Jag fejkade ett leende, men hon såg igenom det.

"Kom till mig om du behöver prata."

"Eller mig" sköt Carin in.

Jag log tacksamt mot de båda, och Hanna lutade sitt huvud mot min axel, " jag älskar dig, det vet du va?"

Jag såg på henne och log, "jag älskar dig också."

Hotellet låg praktiskt taget på stranden. Mitt rum vätte ut mot havet där vågorna långsamt strömmade fram och tillbaka vid strandkanten. Solen var på väg att gå ner vilket gjorde att hela himlen skiftade i färger från lila till rosa och orange.

Jag vände mig om för att gå in igen efter att ha njutit av den varma kvällsbrisen på balkongen. Just när jag var på väg att gå för att packa upp min resväska såg jag hur någon föste in en lapp under min dörr. Jag gick och öppnade dörren, men ingen var där. Jag tog ett steg ut i korridoren och såg mig omkring, men det var bara jag här. Jag suckade för mig själv och gick in i rummet igen och tog upp den gula lappen från golvet. Jag satte mig på sängkanten och började läsa:

Jag log när jag läste det och fick sedan bråttom och gick in för att duscha. När jag kom ut igen sminkade jag mig och torkade håret. Och nu till det svåraste valet. Vad ska jag ha på mig? Jag rotade igenom hela väskan tills den var tom. Vid den tiden var alla mina kläder utspridda över hela rummet och jag hade tio minuter på mig innan jag skulle träffa J. Jag gick igenom mina kläder igen och bestämde mig tillslut för en gul klänning med spets. Perfekt. Innan jag gick satte jag upp den översta delen av håret och tog sedan rumsnyckeln och gick ut.

Stranden var helt tom när jag kom ut. Jag kunde inte se en enda person så långt ögat kunde nå så jag bestämde mig för att gå in i lobbyn igen. Han hade svikit mig. Jag trodde vi skulle bli sams igen, och så händer det här.

"Ursäkta mig, men har du sett Justin Bieber här någonstans?" frågade jag hotellreceptionisten för att hålla hoppet uppe, han kanske bara var sen.

"Sarah?" frågade hotellreceptionisten med brytning.

Jag log och nickade, "ja."

Hon sa inget mer utan gav mig ytterligare en lapp. Vad var det här? En skattjakt? Jag tog emot lappen och läste den direkt för mig själv.

Jag suckade och skrattade för mig själv innan jag vek ihop lappen och gick ut på stranden. Efter att jag hade gått nästan hundra meter såg jag något skrivet i sanden. Det var rätt suddigt, och havet hade suddat ut halva meddelandet, men jag kunde ändå förstå det.

Jag gick upp i den mjuka sanden mot den lilla dungen med palmer. Vid den första palmen stod det något inristat i stammen. Jag stannade upp ett tag och stod och kollade på det han skrivit där. J + S. En tår föll ner för min ena kind när jag tänkte på att jag kunde ha slängt bort hela vårt förhållande på grund av något så dumt. Jag torkade snabbt bort tåren innan jag fortsatte in. Ju längre in i dungen jag kom, desto högre kunde jag höra någon som spelade gitarr. Jag kom fram till en öppning i dungen, och där satt han och spelade.

Jag log stort och gick fram och satte mig bredvid honom. När han spelade de sista noterna hade vi båda tårar i ögonen.

"Förlåter du mig?" fick han fram.

Jag nickade, men sa inte ja.

"Hände det inget med Selena?" frågade jag.

Han skakade på huvudet, "det kommer det aldrig göra heller. Du är den enda för mig."

Jag log stort och våra läppar förenades i en kyss - den första på tre dagar. Gud vad jag hade saknat hans mjuka läppar!

Han avbröt kyssen men höll sig fortfarande några centimeter ifrån mitt ansikte, "delar du rum med mig nu då?"

Jag svarade inte utan kysste honom hårt igen.

"Jag tar det som ett ja." mumlade han mellan kyssarna.

Jag skrattade och återgick sedan till att kyssa honom. Han bet mig i läppen vilket gjorde att jag öppnade min mun och gav honom inträde till att föra in sin tunga i min mun.

Just när vi var mitt uppe i att hångla hörde vi en glad röst.

"Titta vem som har blivit sams!"

---