1. Sarah 2. Justin 3. Dricka 4. random 5. Justin 6. Sarah's klänning

Jag såg upp mitt i mitt skratt för att se vem det var. Även om jag inte såg vem det var så betedde jag mig som om jag visste det, "heeeej!"

Jag reste mig upp och vinglade till på mina höga klackar och var nära på att välta ut drickan jag hade i mitt glas. Personen som sagt hej till mig tog ett steg närmare och kramade om mig, jag bara stod där som ett fån utan att krama tillbaka, jag visste ju trots allt fortfarande inte vem det var.

Killen, som jag nu såg att det var, stödde mig med sin ena arm, "hur är det?"

Jag flinade, "kunde inte ha varit bättre!"

"Du ser lite...full ut."

Jag skrattade, "lite, men det är inte så farligt."

Han tog tag i min hand och började dra bort mig från mina vänner, "jag måste prata med dig."

Jag räckte snabbt över mitt glas till Hanna som satt tillsammans med Ryan och Chaz på kanten av terassen och såg konstigt på mig innan jag följde efter killen.

När vi kommit bort till gränsen av trädgården stannade han och vände sig mot mig, "jo, asså, jag är ledsen för vad som har hänt och allt. Kan du förlåta mig?"

Jag stod där som ett stort frågetecken och tittade på honom innan jag insåg vem killen var, "E-Eric?"

Eric nickade och pressade sina läppar mot mig. Jag kände mig helt överrumplad och bara stod där innan jag uppfattade vad som hände. Jag puttade iväg honom ifrån mig och såg på honom.

"Är du dum i huvudet eller?!"

Han såg förvånat på mig, "förlåt, jag trodde.."

"Nej, du trodde ingenting! Det är det som är felet!" skrek jag och lämnade honom.

Jag gick ursinnigt tillbaka till Ryan, Chaz och Hanna.

"Vad fan är det för fel på den killen?!" sa jag och satte mig på stenplattorna framför dem.

Chaz såg på mig, "varför följde du ens med honom från första början?"

"Jag såg ju inte vem det var." muttrade jag som svar. "kunde inte ni sagt något?!"

Hanna skrattade, "jovisst, du Sarah, du vet att det är Eric va?" sa hon sarkastiskt.

Jag blängde på henne. Hon kröp fram till mig och kramade mig hårt, "vad gjorde han?"

Jag svarade inte. Han hade kysst mig. Varför såg jag inte att det var han? Hur kunde jag vara så dum? Justin kommer bli förkrossad om han får reda på det. Mitt liv kommer gå i bitar, jag kan inte säga något. Men tänk om Eric säger något? Jag kommer dö.

Jag började gråta. Jag kunde inte hjälpa det, mitt liv kändes meningslöst just nu.

"Gumman, ska vi åka hem?" hörde jag Hanna säga.

Jag nickade.

"Vi tar min bil." sa Chaz och reste sig upp.

Ryan följde också med oss och vi åkte hem till Hanna's hus.

"Okej, vad har hänt?" sa Chaz.

Vi satt alla i Hanna's rum, vi hade huset för oss själva för hennes föräldrar var bortresta.

"Eric kysste mig."

Ryan grimaserade, "ajdå."

Jag såg på honom, "vad ska jag göra?"

"Ingenting. Fast om Justin får reda på det ligger du nog risigt till."

"Berättar inte du och han får reda på det från annat håll blir det värre än om du berättar det själv." sa Chaz. han har sina ljusa stunder ibland.

"Men han kommer ju hata mig." sa jag.

"Det vet du inte. Beror på hur du berättar det, säg inte att det inte var meningen bara. Det köper han inte." sa Hanna.

"Jag vill verkligen inte att detta ska ta slut.." mumlade jag.

"Sarah, vakna. Din mamma ringde precis, hon är hemma nu."

Någon ruskade mig om axlarna, jag har aldrig varit lätt att väckas.

Jag vände mig i sängen, "fem minuter till.."

"SARAH VAKNA!!!" skrek Chaz i mitt öra.

Jag ryckte till och satte mig yrvaket upp i sängen innan jag kände huvudvärken bulta i mitt huvud.

"Är du dum eller?" sa jag till honom.

Han flinade stort och stolt, "funkar varje gång."
Jag reste mig upp ur sängen och tog på mig kläder och gjorde mig i ordning.

"Jag tror inte vi hinner ses innan jag åker, så hejdå." sa jag och kramade om dem hårt.

"Lova att höra av dig så ofta du kan." sa Hanna.

Jag log, "lovar."

Sedan gick jag ut genom dörren och stängde den bakoom mig. Tre månader utan mina närmaste vänner, check.

Nästa dag, Justin's Perspektiv:

Jag vaknade av att solens strålar lös igenom mina gardiner. Jag kisade och satte mig upp i sängen och greppade min telefon. Jag hade ett nytt sms från Sarah:

Jag log och svarade:

Jag kan knappt vänta! Saknar dig så det gör ont, och jag älskar dig mer.

Jag loggade in på twitter och retweetade några men stannade upp på en speciell tweet.

@justinbieber you've gotta see this! And before you see it I just want you to know that I'm so sorry. she's a bitch. http://25.media.tumblr.com/tumblr_lsspqrYME71qjkjfoo1_500.jpg

Jag klickade nervöst på länken och när bilden visade sig övergick mitt humör från glatt till ursinnigt. Sarah som kysste en annan kille? Hur kunde hon? Och sedan bete sig som om inget hade hänt..

---

Förlåt om det är lite kort, men jag hinner inte med mer just nu.

Vi gick ner för trappan där Ryan och Chaz stod, Ryan i kavaj och skjorta och Chaz i en skjorta.

"Stiliga pojkar!" sa Hanna och gick fram och kramade om dem.

Jag log stort, "hej på er!"

De flinade tillbaka. "vi är jättesnygga. Vi vet." sa Chaz.

Alla skrattade och så gick vi ut till Chaz's bil som stod parkerad utanför huset. Chaz satte sig i förarsätet och Ryan bredvid honom och jag och Hanna i baksätet.

Ryan såg bak på mig och Hanna, "vad ska vi göra ikväll?"

Ett leende klistrades på Hannas läppar, "och vad får dig att tro att vi ska göra något med er ikväll?"

"För att ni ändå inte har något bättre för er?" sköt Ryan tillbaka och flinade.

"Sant." erkände jag och log.

Hanna suckade och erkände sig överlistad, "jajajaja.."

Chaz tittade på oss i backspegeln, "Jessica Daniels har fest ikväll, vi kan ju dra dit?"

"Visst!" svarade jag och log.

Chaz rullade in på skolans parkering och stannade bilen. Vi hoppade ut och gick in i skolan som var full av elever, lärare och några föräldrar. Aulan hade hunnit bli rätt full men vi lyckades hitta några platser i mitten av det stora rummet.

Avslutningen var slut och Chaz körde mig och Hanna hem till mitt hus.

"Vi ses ikväll!" sa jag innan jag stängde bildörren efter mig.

Hanna hoppade ut från andra sidan av bilen, "hejdå!"

Jag låste upp dörren, "Är någon hemma?!"

Inget svar. Jag tog av mig mina ballerinaskor och gick in i köket. På diskbänken låg det en lapp. Jag gick fram till den och lade ner nycklarna bredvid lappen innan jag tog upp den för att läsa.

Hej Sarah! Jag var tvungen att åka till Toronto med jobbet, kommer hem i övermorgon innan du åker! Puss mamma.

Jag suckade och slängde lappen i papperskorgen, "ska vi börja packa då?"

Hanna uppenbarade sig i dörröppningen till köket, "vi kommer behöva packa ner hela din garderob."

Jag skrattade och så gick vi upp till mitt rum. Jag bytte snabbt om till en slapp, vit magtröja och gråa mjukisbyxor och tog fram min resväska som låg intryckt under min säng och lade den vidöppen på sängen.

"Okej, du ska vara borta i tre månader, hur mycket behöver du?" sa Hanna.

Jag flinade, "rätt mycket."

Hon suckade och tog min dator som låg på bordet bredvid min säng. Med datorn framför sig satte sig Hanna i skräddarsits på sängen.

"Du är inloggad på twitter, gör det något om jag kollar runt lite?" sa hon och såg upp från skärmen.

"Nejdå, det gör inget. Svara någon också som har skrivit till mig." svarade jag med huvudet i garderoben.

"Du skojar?! Herregud, 200 000 följare? Och här sitter jag med 92."

Jag skrattade, "så kan det gå."

"Jag ska säga till alla att följa mig så får vi se hur många jag får då!"

@SarahAndrews: chilling with my bestie @HannaLeigh95, go follow her!

"Hur orkar du med alla dina mentions?" frågade Hanna sedan, djupt koncentrerat i vad som visade sig på datorskärmen.

Jag skrattade tyst för mig själv, "det gör jag inte, jag svarar långt ifrån på alla. De flesta är ändå bara hat och avundsjuka."

"Är det?! Jag måste svara på dem!"

"Feel free. Men tänk på att inte svara taskigt, jag ska vara starkare än dem."

Hon svarade inte utan återgick till min twitter.

Hanna's Perspektiv:

Jag gick igenom ett antal obetydliga tweets till Sarah innan jag stannade på en.

@xswaggingbieber11: you don't deserve to be with justin, go and die bitch. no one likes you.

Jag gick vidare och stannade till på en jättegullig tweet.

"Sarah, du måste höra denna!"

Hon vände sig mot mig, "vad?"

"Lyssna här: you and justin are so cute together! you're like soulmates, he's never been happier than with you."

Hon skrattade, "haha, nej så sött! Svara henne."

"Redan påväg!" sa jag med fingrarna på tangentbordet.

Jag förnyade sidan och såg att hat-tjejen hade svarat, jag log för mig själv.

@xswaggingbieber11: just realise that he doesn't love you. you're such a golddigger, everyone hates you. may you burn in hell.

@SarahAndrews: it's called true love. sorry honey, i don't wanna go to hell. have a nice life, and stop the hate. bye.

"Där satt den! Tjejen sitter nog och inser sig själv ägd av mästaren just nu."

Sarah skrattade, "bra. Logga ut från min twitter nu."

Jag hade packat ungefär en hundradel av mina kläder och jag åker i övermorgon. Paniken stiger. Jag och Hanna var klara med att göra oss i ordning inför festen. Vi tog min bil och var snart framme vid Jessica's hus.

"Hej!" sa Chaz och kom fram till oss.

Jag kramade honom, "hej Chaz."

Han fortsatte och kramade Hanna och Jessica kom fram till oss.

"Hej tjejer! Kul att ni kunde komma, dricka och annat finns där inne."

Hon gav oss en snabb och lös kram innan hon gick vidare.

Jag såg på Chaz, "var är Ryan?"

Han såg sig omkring, "han borde vara här någonstans..Där är han!" Han ropade högt över musiken, " Aye! Ryan!"

Ryan, som stod borta vid drickan såg upp och log innan han kom fram till oss med dricka till oss i händerna.

"Hej! Läget?"

Jag tog emot plastglaset som Ryan räckte fram till mig, "bra."

"Ska vi in och dansa?"frågade Hanna.

Jag nickade och grimaserade av bitterheten från drickan, "vad är det här egentligen?"

Ryan skrattade åt mig, "häxblandning."

Jag ryckte på axlarna och tog en klunk till innan vi gick ut på dansgolvet.

Vi dansade länge innan vi var så trötta att benen inte bar oss. Vi famlade oss skrattandes ut på terassen och satte oss ner.

"Men varför går du inte och snackar med tjejen om du tycker hon är så snygg?" sa Chaz till Ryan. Alla var fulla och inte vid sitt bästa tankestånd.

Vi skrattade alla utan anledning innan vi blev avbrutna av någon som kom fram till oss. Han satte mig bredvid mig.

"Hej Sarah,"

_______________________________________________________________________________________________

_________________________________________________________________________________________________

1. Ryan & Chaz 2. Sarah's jeans 3. Justin & Sarah 4. Sarah's pyjamas

Sarah hade krupit ner under mitt täcke i min säng. Jag kom ut ur badrummet iklädd endast kalsonger, släckte i rummet och kröp ner bredvid henne. Jag pussade henne på kinden och hon gnydde och vände sig om. Jag var precis påväg att somna när jag hörde små tysta snyftningar. Jag öppnade ögonen och såg konturerna av Sarah. Hon låg på sidan med ryggen mot mig och grät. Jag lade mina armar om henne och hyschade.

"Det kommer bli bra." viskade jag.

Hon slutade snyfta och vände sig om för att se på mig, vilket var omöjligt i mörkret.

"Hur ska det bli bra? Min morfar är död, Justin. Han kommer inte tillbaka."

Jag svarade inte utan låg och tittade upp i taket.

Till slut vågade jag säga något, "alla dör någon gång. Man måste komma över det, hur ska man annars fortsätta leva? Se på alla andra som har misst sina nära och kära, dem kom över det. Nu är det din tur. Klart du får vara ledsen, det är bara konstigt om du inte är det. Jag bara säger att det blir bättre."

Hon log mot mig och kysste mig hårt.

Sarah's Perspektiv, två månader senare:

Jag stupade ner i sängen, utmattad efter den långa flygresan mellan Chicago och Toronto, för att inte tala om bilresan från Toronto hem till Stratford. Vi hade varit och hälsat på mormor som blivit helt ensam efter morfars bortgång.

Jag bytte snabbt om till en stor T-shirt och pyjamasshorts innan jag kröp ner under täcket och somnade direkt.

*beep beep beep beep*

Jag tryckte på snoozeknappen och vände mig om innan jag hann inse att det var skola idag, sista skoldagen innan sommarlov! Det var tisdag idag, och imorgon är det avslutning!

Jag tog på mig knälånga jeans och ett linne, sminkade mig lite och gick ner för att äta. 

"VI SLUTAR IMORGON!"

Hanna kom framspringandes till mig med väskan på ryggen och gjorde glädjeskutt när jag stod med huvudet i skåpet. Jag såg på henne och log stort innan jag började göra glädjeskutt tillsammans med henne.

"OCH PÅ FREDAG ÅKER JAAAG!" skrek jag.

"WIIEE, va? redan?" Hon slutade hoppa och såg på mig.

Jag såg förbryllat på henne, "det visste du ju."

Hon skakade på huvudet för att få bort svåra tankar, "jo, men jag trodde inte det var så snart."

Jag skrattade och kramade henne, "gumman då, vi har ju tre dagar med varandra!"

Hon kramade mig tillbaka lätt, "och tre månader ifrån varandra."

Jag suckade och visste inte vad jag skulle säga, men som tur var kom Ryan fram till oss just då.

"Hej tjejer!"

Jag log, "hej Ryan."

"mhh, hej." mumlade Hanna.

Ryan såg konstigt på henne och sedan menande på mig, "vad är det med tjejen?" Han pekade med tummen på Hanna som stod bredvid honom.

"Hon hade inte tänkt på att jag åker på fredag."

Ryan's ansiktsuttryck gick från ett flin till ett förvånat och ledset uttryck, "va?!"

Jag höjde ögonbrynen, "har jag inte berättat detta för någon eller har alla så dåligt minne?!"

"Varför har alla dåligt minne?" sa Chaz som kom gåendes fram till oss med händerna i fickorna och tuggummi i munnen. Han såg ut som om han försökt se ut som en gangster men misslyckades totalt eftersom man visste hans personlighet utan och innan.

Jag såg menande på händerna i hans fickor och upp på kepsen som han hade på sne på huvudet, "seriöst?"

Han blåste en bubbla med tuggummit, "vad?"

Jag skakade på huvudet och skrattade, "ändra inte din stil, Chaz, det ser fel ut."

Han tog ut händerna ur fickorna och rättade till kepsen på huvudet, "ja ja, men varför har alla dåligt minne?"

"De två," började jag och nickade med huvudet och Hanna och Ryan som stod och pratade med varandra lite längre bort, "visste inte att jag åker på fredag."

Chaz såg ut som om han skulle tappa hakan.

Jag stönade och såg upp i taket, "herregud! Lyssnar ni överhuvudtaget på vad jag säger någon gång?!"

"Jo, klart vi lyssnar, men allt går väl inte in i hjärnan heller." sa Chaz som stirrat på väggen och såg på mig nu.

Jag flinade stort och han flinade tillbaka och närmade sig mig för att ge mig en kram.

"Du är bäst, Chaz." sa jag och kramade honom hårt.

"Du med." svarade han.

Hannas klänning                            Sarah's klänning

"Hjälp mig! Ska jag ha den vita eller blommiga?!" ropade Hanna till mig.

Jag tittade upp från spegeln där jag stod och sminkade mig.

"Den blommiga, helt klart." svarade jag och återgick till att sminka mig.

Hon slängde den vita klänningen åt sidan, "okej, tack."

Jag hade på mig en blommig kjol och marinblått linne. Mitt hår var självvågigt och hängde löst över mitt bröst.

Det ringde på dörren och Hanna hade precis dragit på sig sin klänning, vi var klara.

Min mammas röst hördes från nedervåningen, "tjejer, killarna är här!"

"Vi kommer!" skrek jag tillbaka.

Jag såg på Hanna, "är du redo?"

Hon rättade till klänningen lite och tog en snabb titt i spegeln, "nu kör vi."

_______________________________________________________________________________________________

hej!

jag ville bara säga god jul och hoppas att ni har haft en bra julafton och allt.

nu till det mindre roliga..

jag är nästan klar med nästa kapitel, men har tappat skrivarlusten totalt på grund av er brist på peppning. jag menar, 17 besökare ska väl ändå klara av att skriva 10 kommentarer? från och med nu kommer jag inte lägga ut nästa kapitel förrän ni nått 10, stör det er får ni kommentera så kommer kapitlena snabbare!

(skrev verkligen inte detta för att vara dum, jag tycker bara det känns lite tråkigt att inte veta vad ni tycker om novellen.)

PUSS!

/e

Sarah's Perspektiv:

Alla dör ju förr eller senare. Men jag trodde bara inte att det skulle bli just han. Jag hade aldrig tänkt mig min morfar död.

________________________________________________________________________________________________

Hon bara stod där i dörröppningen. Joanie gick fram och kramade om henne. Mamma kramade henne känslolöst tillbaka innan hon stängde in sig på sitt rum. Joanie stod kvar på sin plats där hon kramat mamma men gick in i köket. Jag låg kvar på golvet och vilade huvudet på min ena arm.
Min storasyster kom tillbaka från köket med en stor kopp te i sina händer. Hon gick planlöst förbi mig och vidare upp för trappan. Jag hörde hennes dörr smällas igen bakom henne. Ensam igen.
Jag vet inte hur länge jag låg kvar på golvet men till slut reste jag mig upp för att gå in på toaletten och tvätta av mit ansikte. Min spegelbild var inget att vara nöjd med. Jag hade svarta ränder över kinderna och ögonen var röda och fuktiga och inramades av ännu mer mascara. Jag snörvlade och satte igång kranen för att tvätta ansiktet.
Sedan - något finare i ansiktet och utan smink bestämde jag mig för att gå ut. Jag orkade inte vara kvar här hemma, det kändes bara instängt. Jag tog på mig mina vita converse och en tjocktröja innan jag gick ut. Det började bli varmt ute nu, jag behövde inte ha min jacka.
Jag visste inte var jag gick, men när vi kom fram till den höga muren förstod jag. Undermedvetet hade jag gått till Justin. Egentligen kände jag inte alls för att träffa honom just nu, jag ville vara ensam, men mina ben gick in på tomten. Innan jag visste ordet av stod jag framför ytterdörren och knackade på. Efter en halv minut öppnades dörren och Justin's leende fyllde stämningen. Det försvann när han märkte att jag var ledsen. Han drog in mig i huset och stängde dörren bakom mig. Jag tog av mig mina skor och Justin kramade mig.
"Vad har hänt?" frågade han och såg på mig medans han höll händerna om min midja.
Jag skakade på huvudet och började gråta. Han kramade mig hårt igen och sedan gick vi in på hans rum. Jag satte mig direkt på sängen och lutade mig mot väggen och drog upp benen.
Justin satte sig mitt emot mig, "berätta nu. Vad har hänt?"
Jag snörvlade och skakade på huvudet, "min morfar.."
Han såg förvånad ut, "vad är det med din morfar?"
Jag såg ner på mina blåmålade naglar innan jag såg upp på honom igen, "han, han..Han är död!"
Jag brast ut i storgråt. Jag grät och grät och Justin's armar omfamnade mig och gungade mig ömt fram och tillbaka.

Justin's Perspektiv:

Jag vaggade henne ömt i min famn medan hon grät ut. Efter en stund slutade hon gråta och lutade sig mot min axel. Vi satt bredvid varandra, helt tysta och tittade ut genom mitt fönster.
"Min farfar dog för några år sedan." sa jag tillslut utan att slita blicken från trädet jag tittade på.
Ur ögonvrån såg jag Sarah titta på mig med blanka ögon. Jag vände mig om och såg på henne.

"Hur kom du över det?"

Jag suckade, "tiden läker alla sår."

Hon försökte sig på ett leende, "och fina pojkvänner."

Jag log varmt mot henne och hennes armar slingrade sig runt om min kropp. Jag omfamnade henne och kysste henne på pannan, "fina flickvänner är också bra att ha."

Hon såg upp på mig och sedan på mina läppar innan hon tryckte sina mot dem i en lång, känslosam kyss.

Vi gick ner och Sarah lade sig direkt i soffan medan jag gick och slängde in en pizza i micron. När jag kom in i vardagsrummet hade hon satt på "Dear John och satt ihopkurad i soffan med en filt runt om sig. Jag ställde ner brickan med pizzan och dricka på bordet och satte mig bredvid henne.

"Är du hungrig?" frågade jag och såg på henne.

Hon såg på mig och log sedan skämtsamt mot mig, "vadå, är du det?"

Jag log, "ja."

Hon såg frestande på pizzan, "synd. Jag är så hungrig så jag tror jag äter den själv!"

Hon skrattade och tog pizzan och sprang iväg med den. Jag var snabbt uppe på fötterna och sprang efter henne. Jag kom upp till mitt rum och hittade henne ståendes med ett brett flin på läpparna och utan en pizza i händerna.

Jag gick långsamt mot henne med ett lurigt leende klistrat på läpparna, "var är pizzan?"

"Det du!" skrattade hon.

Jag sprang fram till henne och lyfte upp henne över axeln

"Juustiiin! Släpp ner mig!" skrek hon.

Jag flinade, "om du säger var pizzan är!"

Hon suckade, "i din garderob."

Jag satte ner henne med ett skratt, "vem gömmer en pizza i garderoben?"

"Män och deras mat.." sa hon bakom mig medans jag gick för att ta ut pizzan.

Jag vände mig om och såg på henne med lurig blick innan jag gick fram till henne. Jag lade mina händer på hennes höfter och hennes händer slingrades runt min hals. Hon trodde jag skulle kyssa henne, men jag vände mig mot hennes öra och viskade, "vilken kvinna gömmer mat?"

Hon släppte mig och såg på mig. Jag skrattade åt henne och hon stämde in.

"Vi är väl båda onormala då!" skrattade hon.

Jag tog ett tag om hennes midja, "jag gillar att vara onormal med dig." sa jag innan jag kysste henne. Hon log stort under kyssen så jag passade på att få in min tunga i hennes mun. Vi stod och hånglades mitt i mitt rum, jag ledde henne till min säng utan att låta våra läppar skiljas åt och lade mig över henne.

Vi fortsatte hångla och sedan vände hon på oss så att hon satt på mig. Hon kysste mig på munnen först och sedan på kinden och fortsatte sedan ner på halsen. Hon kysste mig på mitt nyckelben och viskade i mitt öra:

"Jag är fortfarande hungrig."

Hon rätade på sig och log mot mig, jag log stort mot henne och satte mig upp så hon satt i mitt knä.

"Då får vi väl hämta pizzan." sa jag och kysste henne. Hon log och höll mitt ansikte i sina händer medan hon kysste mig passionerat.

_______________________________________________________________________________________________

Lite annorlunda kapitel, ihopskrivet snabbt för jag ska se film nu.

jag tänkte bara säga att jag håller på med kapitlet nu, men eftersom ni inte kommit upp till 10 kommentarer än så kommer det inte upp ikväll! :)

En sak till..Hur länge tycker ni jag ska hålla på med novellen? när börjar den bli tjatig? Någon som har idéer att dela med sig av, kan ju va kul? Jag har till och med börjat fantisera om en ny novell, men det får vi vänta med ett tag!

OCH NI SOM KOMMENTERAR: TACK FÖR ALLA FINA ORDEN! PEPPAR MIG VERKLIGEN ATT SKRIVA MER OCH BÄTTRE.

"Justin, du är snäll och gå och köper lite mat."

"Visst, vad vill du ha?"

Jag satt vid mormors köksbord och lekte med min mobil. Mormor som precis diskat efter lunchen stod och torkade av diskbänken. Hon räckte mig en lista med matvaror att köpa. Det kändes nästan som förr, innan jag blev känd. Jag tryckte ner den lilla lappen i min byxficka och gick ut med mina sneakers och hoodtröja på mig. Jag hade keps på mig med huvan över och solglasögon för att så få som möjligt skulle känna igen mig. Normalt skulle Kenny följa med mig men han var hemma med sin familj denna veckan så jag fick klara mig själv med paparazzis och galna fans. Jag har klarat det innan, så varför inte nu?

Efter att ha gått en bit i den friska vårvinden kom jag fram till centrum. Det såg ut precis som det alltid har gjort. Jag såg mig omkring och märkte till min förvåning Sarah genom ett fönster. Hon satt i ett café tillsammans med en kille. Killen kunde ha varit Chaz, men han var mycket mindre. Jag bestämde mig för att gå dit, vem var killen?

Det plingade till i en klocka när jag öppnade dörren till caféet och Sarah's blick riktades direkt mot mig. Först såg hon frågande på mig som om hon undrade vad jag gjorde här men sen lättade hon och log vänligt. Killen som suttit med ryggen mot mig vände sig om för att se på vad Sarah kollade på.

Killen hade bruna, nästan svarta ögon och nästan lika mörkt hår. Han såg smal ut, men hade muskler. Jag gick fram till dem, "hej Sarah."

Hon reste sig upp och gav mig en kram, "hej!" Hon flyttade sitt ansikte från att ha haft det vilande på min axel till att möta mitt och sedan kysste hon mig.

Jag släppte taget om henne och hon gjorde detsamma och satte sig ner igen. Jag tog av mig mina solglasögon och satte mig ner bredvid henne.

"Luke, det här är Justin, min pojkvän." sa hon och log, "Justin, detta är Luke."

"Hey." nickade jag.

Han nickade kort tillbaka och försökte sig på något som skulle se ut som ett leende.

Jag satte mig tillrätta och såg på de båda, "hur träffades ni?"

Sarah såg först på mig och sedan på Luke, "vi träffades i skolan, Luke var ny." Hon log sitt vackra leende.

Luke log för att hålla med, han reste sig upp, "jag ska nog gå, tack för idag Sarah." Han gav henne ett varmt leende innan han vände sig mot mig. "Kul att träffas."

Jag nickade, "detsamma."

"Vi ses imorgon, Luke!" sa Sarah innan Luke gick ut genom dörren. Jag vände mig direkt mot Sarah, "vad var det med den killen?"

Hon såg frågande på mig, "vem? Luke?"

Jag såg ut som om det vore den självklaraste saken, "han var ju hur sur och vrång som helst."

"Ja, jag vet inte. Han var helt som vanligt innan du kom. Han kanske blev starstruck!" svarade hon och log stort.

Hon såg ut som att hon drunknade i sina funderingar, "ja, jag vet inte. Jag frågar honom imorgon, han verkade verkligen sur. Och det brukade han inte vara."

Jag log mot henne och lutade mig närmare henne. Mina läppar mötte hennes, de var som gjorda för varandra.

"Vad sägs om att vi ses imorgon?" viskade jag till henne.

"Jag kommer till dig efter skolan." sa hon och kysste mig en gång till innan vi reste oss, gick ut ur caféet och skildes åt.

Sarah's Perspektiv:

Jag stängde igen ytterdörren med en smäll och tog av mig skorna. Jag tog direkt min tunga skolväska för att göra läxor. Men istället för att gå in på mitt eget rum gick jag in på min systers rum. Hon satt mitt på sängen med sin laptop i knät.

Hon tittade upp när dörren öppnades,"hej Sarah!"

"Hej Joanie." svarade jag och släpade med mig min tunga väska in på hennes rum. Jag satte mig mitt emot henne och tog upp några läxböcker.

"Var är mamma?" frågade jag.

Hon såg upp från datorskärmen, "hon kommer inte förräns sent. Såg du inte lappen på köksbordet?"

Jag hann inte så långt." flinade jag.

Hon log och såg ned på skärmen igen och jag återgick till läxorna.

Efter ungefär en timmes av pluggande ringde hemtelefonen. Jag sprang ner och svarade.

"Hej det är Sarah."

En mansröst svarade i andra änden, "hej, har jag kommit till familjen Andrews?"

"Ja."

"Har du din mamma eller pappa hemma?"

Jag suckade, "nej."

Mannen i andra änden tog ett djupt andetag, "jag ringer från Chicago hospital, det gäller Mr. Gregory Andrew. Känner du honom?"

Jag började bli riktigt rädd, "det är min morfar. Vad har hänt?"

Han tog ytterligare ett djupt andetag. Detta ledde inte åt rätt håll.

"Jag är rädd att Mr. Andrews avled i morse."

Jag tappade telefonen i marken och trillade ihop. Jag kunde fortfarande höra mansrösten från telefonen svagt, men jag var helt borta, jag kunde inte styra min kropp.

"Hallå? Är det någon där? Jag är hemskt ledsen för bortgången, är ni kvar?"

Jag kunde inte ta upp telefonen igen, mina armar lät sig inte styras längre.

Dem få orden räckte för att bekräfta att min morfar inte längre fanns på jorden. Jag skulle aldrig någonsin mer få känna hans björnkramar när vi knackade på på julafton, aldrig mer höra hans bullrande skratt eller hans lena röst. Aldrig mer hans goda frukost som han alltid gjorde när vi besökte honom.

Jag kände mig helt borta. Jag hörde steg springades nerför trappan.

"Sarah?" ropade min syster.

Hon kom ner för trappan och tog upp telefonen.

Joanies Perspektiv:

"Hallå?"

"Ja, hallå? Vem är det jag talar med?" sa en mansröst i telefonen.

"Joanie Andrews. Vad har hänt? Min syster ligger här och gråter." sa jag till honom.

Mannen suckade och berättade, "det gäller er morfar. Mr. Gregory Andrews avled tyvärr tidigt i morse."

"Va?!" var det enda jag kunde få ur mig.

"Jag behöver prata med er målsman, vet ni hur jag skulle kunna få tag på någon?"

Jag famlade ur mig mammas mobilnummer, livrädd för hur hon skulle reagera. Hennes pappa var död, min fina morfar. Världens bästa, snällaste, roligaste person. Varför just han?

"Tack, jag är ledsen."

Jag lade på och lade tillbaka telefonen på min plats. Sedan gick jag och satte mig i trappan med ansiktet i händerna och grät.

Sarah's Perspektiv:

Alla dör ju förr eller senare. Men jag trodde bara inte att det skulle bli just han. Jag hade aldrig tänkt mig min morfar död.

Jag låg och hulkade på golvet, lät tårarna rinna. Dörren smälldes upp, jag tittade upp och såg mammas nedgråtna ansikte.

_______________________________________________________________________________________________

Vi gick hand i hand ut från flygplatsen och när jag inte stannade för att ta en taxi blev Justin förvånad.

"Vart ska vi?"

Jag log, "vet du inte? Jag har en bil!"

Justin fick ett stort flin på läpparna, "det visste jag inte, grattis! Vågar man sätta sig i bilen?"

Jag låtsades bli sur och lade armarna i kors över bröstet.

Han skrattade och lade ena armen om mig medans vi gick, "jag skoja bara älskling, du är säkert jättebra på att köra!"

Jag log mot honom och han kysste mig snabbt innan vi satte oss i min bil och körde hem till Justin. 

"Vad ska vi göra då?"

Jag satt i skräddare på hans säng och fingrade på hans täcke medan han var mitt uppe i att packa upp.

Han stannade upp och såg på mig, "jag vet inte, har du lust att åka till tivolit i Toronto?"

Jag log sött mot honom, "låter kul."

"Jag ska bara packa upp så kan vi ta min bil."

Han packade upp klart och sedan gick vi ner till hans bil för att åka iväg till tivolit.

"Ska vi åka upp i pariserhjulet?" frågade han och tog min hand. Jag nickade och log.

Jag följde honom fram till kön som gick fram till pariserhjulet.

"Kan vi få en egen korg?" frågade Justin när vi kommit längst fram i kön.

"Självklart Mr. Bieber!" svarade killen och öppnade en korg åt oss.

Vi steg in och under tiden vi steg högre och högre kände jag mig mer och mer rädd.

"Ehh, Justin?" lyckades jag få fram.

Justin slet blicken från utsikten och såg på mig, "vad är det älskling?"

"Jag kom på att jag är höjdrädd."

Justin skrattade och lade armarna om mig, "var inte rädd shawty, jag är här."

Jag log och lutade mitt huvud mot hans bröst. När vi var på toppen av pariserhjulet stannade dem det så att man fick se på utsikten.

"Gud vad fint det är!" utbrast jag.

"Inte lika fint som du." sa Justin bakom mig och lade sina händer om min midja. Jag vände mig om och satte mig i hans knä, "jag älskar dig, Justin."

Han kysste mig en lång stund, "jag älskar dig mer."

Vi började åka neråt igen och vi satt tysta bredvid varandra ända tills vi kom ner på marken igen.

Måndag morgon. Jag stod framför spegeln i en rosa Hollister-tröja och mörka jeans. Håret var uppsatt i en knut och jag hade lite mascara på franarna. Jag log nöjt mot min spegelbild innan jag greppade min skolväska och gick ut.

Jag satte mig bredvid Chaz på skolbussen.

"Hej Chaz!"

"Hej! Haft det bra i helgen?"

Jag log, "jättebra. Justin kom upp hit, han ska vara här hela veckan."

"På fredag också?" frågade Chaz.

"Speciellt på fredag." svarade jag och flinade.

"Vad har du planerat?"

Jag vände mig mer mot honom så jag såg honom i ögonen, "först, så ska han och jag fika i skogen där vi hade vår första dejt, sen på kvällen så är det fest!"

Chaz skrattade lite lätt, "är jag bjuden på festen?"

"Ja, du ska vara med och förbereda den." svarade jag.

"Tack för informationen!"

Jag log varmt som svar.

Sista lektionen var slut, jag såg fram emot att komma hem och slippa tänka mer på skolan denna dagen. När jag kom fram till skåpen såg jag ett bekant ansikte, Luke.

"Hej, Luke."

Han sträckte på sig från att ha lutat sig mot skåpen, "hej."

Jag öppnade mitt skåp och lade in mina böcker, "vad händer?"

"Vill du gå och käka?"

Jag tog ut böcker som jag skulle ta med hem, men stannade upp för att titta på honom, "vadå? Nu?"

"Typ."

"Okej." svarade jag och log.

Jag tog min mörkbruna skinnjacka och skolväska och låste mitt skåp. Sedan gick jag bredvid Luke ut ur skolan.

Vi tog hans bil in till centrum och gick in och satte oss på ett café.

"Hur är det mellan dig och Justin då?" frågade Luke och log.

Jag flinade mot honom, "det är jättebra."

______________________________________________________________________________________________

_________________________________________________________________________________________________

Jag stod med locktången i håret. Min svarta fodralklänning satt perfekt på min kropp, och min sminkning var precis klar. Jag gick ut ur badrummet till Justin som stod i kostym och allt. Jag log och gick fram till honom, "värst vad stilig du är!"

Han flinade mot mig där jag stod, några centimeter från hans kropp. "Du är så het att man bränner sig."

Jag log och rättade till hans fluga, med blicken fäst på den.

Justin tog tag i min haka så att jag skulle få ögonkontakt med honom och kysste mig. Vi fick avbryta kyssen när det knackade på dörren.

Justin gick och öppnade för Kenny som stegade in.

"Vad fin du är Sarah! Ska vi gå?"

"Tack Kenny, du med." svarade jag och log stort.

"Jag vill ju inte skryta, men jag har tränat!"

"Haha, visst big guy." sa Justin och tog på sig jackan.

Vi tog en limousin till stället där festen skulle hållas. Justin tog min hand och vi gick ut. Kvällen gick rätt fort, och vid tolvslaget gick vi ut på en stor takaltan där flera andra stod.

"10, 9, 8, 7, 6!" ropade alla.

Justin tog mina händer och hade sitt ansikte nära mitt, "3, 2, 1." viskade han i mitt öra.

Sedan kysste han mig. Raketer i alla färger lyste upp himlen, men hos mig var det han som var ljuset.

Justin's Perspektiv:

Jag vaknade ensam i min stora säng hemma i Atlanta. Jag tog på mig ett par mjukisbyxor och gick ner i köket till mamma.

"Godmorgon gubben, sovit gott?" frågade hon och satte fram en tallrik med frukost på min plats.

"Helt okej." svarade jag och började glufsa i mig.

"Du ska vara i studion klockan elva, Kenny kommer om en halvtimme. Jag sticker nu, lås ordentligt efter dig." sa hon och gav mig en snabb puss på kinden. Jag nickade till svar, med munnen full av mat.

Kenny kom mycket riktigt vid elva. Jag gick ut, snön hade börjat smälta. Det var i slutet av februari, och i morgon ska jag flyga till Sarah. Jag har inte sett henne på en hel månad på grund av mitt nya album som vi skulle turnera med i sommar. Jag saknade henne så mycket.

Vi kom fram till studion och jag gick bakom Kenny in. Scooter kom och mötte oss i entrén.

"Justin, alla är redan här."

"Fint folk kommer sent." flinade jag. Scooter blängde på mig och Kenny kvävde ett skratt. Scooter var som en pappa, tog hand om mig och såg till att jag betedde mig rätt. Kenny var mer som en bror, som jag hade roligt med.

"Hey bro!" sa Alfredo och kom fram och gav mig en kram.

"Det var ett tag sedan!" sa jag och besvarade kramen.

Carin kom fram till mig, "redo Justin?"

Jag kramade henne som ett hej innan jag svarade, "nu kör vi!"

Alla i rummet log varmt, och jag gick in i rummet intill för att sjunga. Jag satte på mig hörlurar och sjöng.

You just gotta, believe.

Efter att ha sjungit låten några gånger var alla nöjda och jag kunde äntligen stiga ur rummet.

"Skitbra jobbat Justin!" sa Alfredo.

"Tack." svarade jag nöjt och slog mig ner i en stol och lade fötterna på bordet.

"Okej..Är ni redo att lyssna på låten nu?" frågade ljudkillen.

Jag satte mig i min nya bil som jag fått av mamma efter att jag tagit körkort och körde mot flygplatsen. Min plan var att överraska Justin när han kom. Jag parkerade bilen och gick in på flygplatsen. Jag såg en stor skärm där det stod när och var ankommande flygplan skulle komma. Efter en tids sökning hittade jag det, Atlanta! Gate 12, landar om tio minuter. Jag fick genast bråttom och skyndade mig att leta upp rätt gate. När jag äntligen kom fram var det redan en massa människor som väntade på sina nära och kära. Jag fick ställa mig längst bak och ställa mig på tå för att se något. Passagerare efter passagerare kom ut ur korridoren, och tillslut lade jag märke till en kille som höll sin keps ner över sitt ansikte och en stor man bakom honom. Jag log stort och sprang fram till honom och slängde mig i hans armar. Han blev förvånad, men hade snart sina armar om mig.

"Jag har saknat dig!"

Han hade lyft mig up i luften och satte nu ner mig på marken, lade händerna om min midja och kysste mig.

"Jag har saknat dig också."

_______________________________________________________________________________________________

Nästa kapitel kommer imorgon! Väldigt kort, men jag hinner inte med mer just nu.

Kom med idéer!

På grund av detta kommer det inget kapitel ikväll, jag har bara ett halvt och inget att skriva. Jag ska försöka hitta lite inspiration och komma tillbaka imorgon!

Kommentera om ni har lite idéer om vad som ska hända!

puss.

/e.

Justin kom in i rummet precis när jag släckt och lagt mig under täcket. Han kröp ner under täcket och lade armarna om mig, och snart hörde jag små snarkningar. Jag kunde inte sova. Jag låg på sidan med händerna under huvudet och stirrade rakt framför mig. 

Jag vaknade av en kyss på min kind. Jag vände mig om och möttes av Justin's försiktiga leende, "har du sovit gott?"

"Nej." svarade jag och reste mig upp ur sängen och gick in i badrummet för att göra mig i ordning. Jag hoppade in i duschen och tvättade håret grundligt. Sedan, med handduken om kroppen fönade jag mitt långa, bruna, blöta hår och borstade mina tänder. Jag tog på mig jeans med en tjocktröja, sminkade mig lite lätt och satte upp håret i en hög hästsvans. När jag kom ut ur badrummet var hela rummet tomt, Justin var inte där. Jag satte mig ner och slog på tvn och zappade mellan olika kanaler utan att egentligen stanna på en kanal. Min mobil vibrerade till. Jag reste mig upp och gick och hämtade den från nattygsbordet. Jag stannade till när jag såg bakgrundsbilden, det var jag och Justin. Vi stod på stranden i Los Angeles och log mot varandra. Det är nog den vackraste bilden jag någonsin sett.

När jag kunde slita blicken från Justin's leende på bilden öppnade jag smset jag fått och läste;

Hey shawty. Om du inte är för arg på mig kan du väl komma till parken vi var i igår kväll?

Jag struntade i att svara men tog på mig jackan, halsduken och skorna och gick ut. Jag promenerade sakta längs gatan och till slut kom jag fram till parken jag och Justin var i  igår. Jag såg någon sitta på samma bänk som vi gjort, och gick med bestämda steg fram till honom. Jag satte mig ner på bänken och han såg på mig innan han tittade rakt fram igen. Vi satt och tittade framför oss utan att någon sa något.

"Jag har frukost. Vill du ha lite?" sa Justin tillslut och tog fram en liten papperspåse från Starbucks.

Jag sträckte på mig, "visst."

Han prasslade med påsen och fiskade upp en macka och en kaffe till mig. Jag tog emot det med ett svagt tack och han log snällt.

Vi åt i tystnad och återgick sedan till att bara titta framför oss utan att ha något att säga. Stämningen var spänd, det kändes inte som att vi kände varandra längre. Jag reste mig upp för att gå.

"Vart ska du?" frågade han och reste sig upp för att följa efter mig.

"Gå."

"Jag följer med dig, jag vet någonstans vi kan gå och snacka." sa han och tog min hand lätt. Jag lät den vara och orkade inte bry mig.

Vi gick och gick tills vi kom fram till ett stort hus. Vi gick upp för trapporna som ledde upp till den stora dörren in till byggnaden. När vi kom in förstod jag direkt var vi var, stadsbiblioteket. Vi satte oss mellan några hyllor längst in i biblioteket där ingen brukade gå. Jag lutade mig mot hyllan och gled ner på golvet. Justin gjorde det samma mitt emot mig. Han såg på mig med sina hasselbruna ögon innan han öppnade sin mun, "förlåt."

Jag svarade inte utan bara såg på honom.

"Vi kommer hitta på en lösning." fortsatte han.

Jag suckade, "vad Justin? Hur ska det gå att hitta en lösning när du är på andra sidan jorden hela sommaren?"

Han öppnade sin mun för att säga något, men sen stängde han den igen. Sedan öppnade han den igen, "om inte.."

"Vad?" sa jag och såg på honom.

Han suckade, "nej, glöm det. Det var en urusel idé."

"Berätta." sa jag.

Han såg på mig med blanka ögon, "om inte du följer med mig."

Jag såg upp på honom, hans sorgsna ögon hade ändrats till ett glimtande, hoppfullt uttryck.

Jag log, "det hade varit jätteroligt."

"Det är ju ändå sommarlov så du missar ingen skola, och.."

Jag satte mig på huk framför honom och tog hans ansikte i mina händer, "jag sa ja."

Sedan kysste jag honom.

Han lutade sig fram och kysste mig hårt. Hans tunga letade sig igenom mina läppar och virvlade runt i min mun.
_______________________________________________________________________________________________

Rätt kort kapitel, men jag ska på gudstjänst med konfan ikvälll så då hinner jag inte skriva något. (detta är då tidsinställt.)

VAD TYCKER NI DÅ? :)

puss.

/e.

_________________________________________________________________________________________________

Vi låg bredvid varandra i sängen, svettiga och flåsade när det knackade på dörren.

Jag flög upp ur sängen och krånglade på mig mina byxor medan Sarah sprang in på toaletten med sina kläder. Jag drog upp min gylf medan jag gick mot dörren och öppnade.

"Tjena grabben!" sa Kenny när jag öppnade och han gick in.

"Hej Kenny." sa jag och tog på mig en tröja.

"Ska ni med ut och äta? Det börjar bli sent."

"Visst."

"Var är Sarah förresten?" frågade han och tittade sig omkring

"I badrummet. Gå ner du till lobbyn så kommer vi snart, fixa bil och så." sa jag till honom och öppnade dörren för honom  som en gest att han skulle gå

"Okej, vi ses snart!" sa han innan jag stängde dörren efter honom. Jag suckade och gick fram till min resväska och valde ut nya kläder. Sarah kom ut från badrummet och kramade mig.

"Jag älskar dig." viskade hon och vilade sitt huvud mot min axel.

Jag log för mig själv, "jag älskar dig mer." Hon tittade upp och såg djupt in i mina ögon och sedan på mina läppar. Sedan närmade hon sig dem.

Vi tog hissen ner till lobbyn och mötte upp Kenny. Han ledde oss ut till en bil omringad av paparazzis. Kenny banade väg för oss och vi hoppade snabbt in i bilen som hade tonade rutor.

"Vart ska vi?" frågade Sarah.

"Jag tänkte att vi kunde äta på Cheesecake Factory. Är det okej?" svarade Kenny.

"Låter gott!" sa Sarah och log.
Vi parkerade utanför restaurangen och gick in och fick ett lite avskilt bord.

Efter att vi beställt och servitrisen gått iväg kom två tjejer i tolvårsåldern fram till oss.

"Förlåt att vi stör, men Justin vi är dina största fans! Kan vi få en autograf?"

Jag log stort, "såklart ni kan, vill ni ha en bild också? En bild säger mer än tusen år."

De nickade ivrigt och jag skrev mitt namn på deras block och sedan tog vi en bild. Efter det gick de iväg nöjda och skrikandes.

Jag skrattade för mig själv.

"Du är så snäll Justin." sa Sarah och lade en hand på mitt ben.

Kenny log, "det är inte alla som ställer upp på  bild och allt när man vill leva sitt privatliv."

"Jag vill bara att alla ska vara glada." svarade jag och log ännu större. 

Sarah's Perspektiv:

Efter vi ätit tog Justin med mig ut på en promenad.

"Vart ska vi?" frågade jag.

"Du får se."

Jag hatade när han sa det, han hade alltid överraskningar, men det var samtidigt gulligt att han gjorde detta för mig.
Vi kom fram till en hög byggnad och gick in i den. Justin ledde mig in i en hiss och tryckte på översta knappen.

"Ska vi till taket?"

Justin log och nickade, "utsikten är underbar."

Vi åkte upp i byggnaden och när hissen stannade högst upp på taket tog Justin min hand och ledde mig ut. Jag möttes av en underbar utsikt fylld av skyskrapor som lyste i natten. Justin log mot mitt häpnade ansikte.

"Visst är det fint?"
"Jättefint." svarade jag och log och kysste honom.
"Det är en sak jag vill säga, Sarah." sa Justin sedan.

"Okej." sa jag och log uppmuntrande.

"Du kanske inte blir så glad, men jag kan inte hjälpa det."
"Säg det, jag kan nog klara det."

Han tog min hand och vi satte oss ner. Justin stirrade stint ut över utsikten innan han öppnade sin mun.
Han lyckades mumla ut det han hade säga tillslut, "jag ska på turné i sommar."

Mitt leende hade tonat bort, och istället såg jag bara rätt ut, precis som Justin gjorde.

"H-h-hur länge?" lyckades jag få fram tillslut.

Justin suckade, "tre månader."

En tår rullade långsamt nerför min kind men jag brydde mig inte, jag bara tittade ut över New York. Justin lade armarna om mig och torkade mina tårar. Jag begravde mitt huvud i hans axel och började gråta. Jag hörde att Justin snyftade då och då också.

Jag släppte taget om honom, torkade mina tårar och såg på honom, "varför?"

Han svarade inte utan bara ner på sina skor i besvikelse.

"Kan du inte svara är det inte lönt att vi sitter här." sa jag och reste mig upp. Jag skyndade mig mot hissen och hörde Justin ropa mitt namn, och jag hann se hans ansikte innan hissens dörrar skiljde oss åt.

Jag satte mig ner på hissgolvet och började gråta. Tre månader? Vad tänkte killen med?

När hissen nådde bottenvåningen reste jag mig upp och gick snabbt ut och drog upp min luva på min jacka för att skyla mitt sminknedkletande, nedgråtna ansikte.

Jag visste inte var jag skulle gå, jag kunde ju inte gå tillbaka till hotellet, så jag gick och satte mig på en bänk i en park. Det var mörkt, och bara några enstaka gatlyktor lyste upp den snötäckta omgivningen. Tårarna började rinna igen och jag satt där och bara grät.

Justin's Perspektiv:

"Varför?" sa hon.

Jag svarade inte utan kollade bara ner på mina skor, några tårar gled långsamt nedför mina kinder.

"Kan du inte svara är det inte lönt att vi sitter här." sa hon och reste sig upp.

Jag såg hur hon gick iväg innan jag reagerade, "Sarah, vänta!"

Jag reste mig upp och sprang efter henne, men hann bara se hennes nedgråtna ansikte försvinna bakom hissdörrarna.

Jag sprang mot trapporna och rusade nerför dem. När jag kom ner till bottenvåningen såg jag hennes jacka precis försvinna om hörnet. Jag sprang ut ur byggnaden men såg inte henne så jag sprang bara åt det hållet jag såg henne gå åt senast.

Jag gick längs en ensam trottoar i mörkret tills jag kom fram till en liten park. Och där satt hon. På en bänk. Jag kunde se att hon grät, och jag gick långsamt fram till henne och satte mig bredvid.

Vi satt tysta bredvid varandra ett tag innan någon sa något.

"Gå." väste hon och såg ner i marken.

Jag suckade, "det tänker jag inte göra."

Hon reste sig upp, "då går jag istället." Jag tog tag i hennes hand för att hindra henne från att gå.

"Snälla gå inte, vi kan komma på en lösning. Kan vi inte bara strunta i det för nu, det är ju ett halvår tills dess!"

Hon suckade, "jag vill bara vara ensam just nu, Justin."

Jag släppte hennes hand och hon gick sin väg. Jag satt ensam på bänken och en tår rullade nerför min kind. Just då kände jag en kamerablixt i ögonvrån. Jag såg mig omkring och upptäckte en paparazzi lite längre bort. Genast reste jag mig upp och gick iväg och täckte mitt ansikte med jackan.

Jag började småspringa när jag märkte att paparazzin följde efter mig.

Efter vad som kändes som en evighet kom jag äntligen fram till hotellet. När jag kom in i det kolsvarta hotellrummet blev jag genast ledsen. Jag klädde av mig och drog av mig min tröja. Jag skulle just lägga mig i sängen för att försöka sova en blund, även om det kändes omöjligt när Sarah saknades, när jag märkte att det låg någon i sängen. Sarah. Hon sov djupt. Jag log för mig själv och kröp ner under täcket och lade armarna om henne innan jag somnade.

_______________________________________________________________________________________________

"Hur ska vi inleda julovet på bästa sättet?" sa Hanna.

Vi satt på ett café och fikade, hit hade vi gått direkt efter avslutningen.

Chaz sträckte på sig, "kan vi inte åka skidor?!"

Alla log och gick med på det.

"Vem kör?" frågade Ryan.

"Titta inte på mig, jag har inte ens en bil!" sa jag och höjde handflatorna för att se oskyldig ut.

"Vi kan ta min bil." sa Hanna.

Nästa morgon kom Hanna, Ryan och Chaz för att hämta upp mig.

Ryan log stort mot mig när jag hoppade in i baksätet bredvid honom,"godmorgon Sarah!"

Jag log tillbaka, "hej!"

"Hur långt bort ska vi?" frågade jag medan jag spände fast bilbälet runt om mig.

Hanna började backa ut från uppfarten till mitt hus. "Någon timme skulle jag tro."
Ryan vände sig mot mig, "har du åkt skidor innan?"

Jag log stort, "nej, snowboard."

Ryan skrattade. "Hörde ni? Tjejen åker snowboard!"

Chaz vände sig om och såg på mig, "är det sant?"

Jag nickade och flinade. Chaz såg förvånad ut. Sedan började han skratta. "du? Snowboard? Hahahaha!"

"Vad? Åker du skidor eller?" sa jag.

"Nej, det är Hanna och Ryan som gör det. Men du och snowboard, ingen bra kombination."

Jag lutade mig fram för att slå honom lät på armen men han vek undan. "Varför skulle jag inte kunna vara bra på snowboard?"

"Jag vet inte..Du ser verkligen inte ut att kunna det." sa Chaz och log.

"Underskatta aldrig en tjej." svarade jag kort och flinade.

"Vi får väl se." sa Ryan.

Efter någon timme var vi framme. Det var inte stort, bara några få backar, men det räckte gott och väl.

Vi gick och hyrde, snowboard till mig och Chaz och skidor till Ryan och Hanna.

Sedan tog vi liften upp.

När vi kommit upp på toppen vände sig Chaz mot mig, "nu ska vi se vad du går för!"

Jag skrattade, "du kommer bli förvånad." Sedan satte jag mig ner och spände fast snowboarden, Chaz gjorde lika dant. Ryan och Hanna åkte lite innan oss, men stannade lite längre ner i backen för att kolla på oss när vi åkte.

Jag reste mig upp. "Redo?" frågade jag samtidigt som jag tryckte ned skidglasögonen från mössan ner över mina ögon.

"Redo." sa Chaz och famlade sig upp.

Jag satte fart på snowboarden och åkte. Chaz låg strax bakom mig, vinden susade och ven i mina öron, snön blåste i mitt ansikte. Det var ett tag sedan jag kände den känslan, den underbara känslan av att vara fri.

Jag åkte ner till Hanna och Ryan och stannade framför dem med ett ryck så att snön flög upp på dem.

"Jävlar vad du är grym!" sa Ryan.

Jag log stolt, "tack, jag vet." Sedan såg vi upp i backen för att upptäcka Chaz vara på väg, något efter.

Till slut kom han fram till oss, "det tog ett tag!" sa Ryan.

"Haha, jag kan i alla fall åka snowboard."

Sen vände han sig mot mig, "och du, du är ju helt sjuk! Vart har du lärt dig det?"

Jag skrattade innan jag svarade, "min pappa lärde mig när jag var liten, sen har jag väl åkt lite då och då."

"Åhh, okej." sa Chaz.

"Asså Chaz, det är lugnt." sa jag och försökte le, men minnen från pappa kom genast upp i mitt huvud.

"Nej, men ska vi ta och käka lunch?" frågade Hanna för att försöka lätta upp stämningen.

Vi gick med på det och åkte ner för att äta.

Justin's Perspektiv:

Julafton hade jag firat i Atlanta med min familj. Mormor och morfar hade kommit ner hit, och pappa och Jazmyn och Jaxon hade också kommit för att fira med mig och mamma. Det kändes bra att mamma och pappa kunde komma överens och vara i samma rum utan att bråka eller något.

Nu satt jag i ett flygplan på väg till Stratford med Kenny för att träffa Sarah. Imorgon skulle vi åka till New York.

Jag gick ut ur flygplatsen med Kenny framför mig och vi satte oss i en taxi.
"147 Wellington Street, tack." sa jag och satte mig i taxin.

"Sarah's hus?" frågade Kenny.

Jag log och nickade.

Efter ett tag var vi framme vid Sarah's hus. Jag hoppade av och tog min packning medan Kenny åkte vidare.

Sen gick jag fram till ytterdörren och knackade på. Snart öppnades dörren, och där stod Sarah i mjukisbyxor och en slapp t-shirt. Hennes ansikte lös upp och hon hoppade på mig.
"Justin!"

Jag kramade henne länge och kysste henne på munnen. Sedan släppte hon in mig i huset.

"Har du börjat packa än?" frågade jag henne.

"Ehhmm..nej." sa hon och log försiktigt.

"Då får vi väl göra det!"

Jag gick fram till henne och bar upp henne så att hon hänge över min axel.

"Juustin! Släpp ner mig!" skrek hon.

Jag bara skrattade och gick upp för trappan till hennes rum. När vi kom upp slängde jag henne på sängen.

"Gör aldrig om det där." mumlade hon och reste sig upp.

Jag flinade, "det vet man aldrig."

Hon suckade och skrattade. Sedan gick hon till sin garderob och tog ut en resväska och började packa.

Lördag morgon. Vi gick upp och åt en mysig frukost och gjorde oss i ordning. Sarah hade på sig en vit tröja och jeans, jag hade svart t-shirt och byxor. Vi sa hejdå till hennes mamma och tog en taxi till flygplatsen där Kenny mötte oss.

"Sovit gott?" frågade han.

Sarah nickade.

"Ja." sa jag.
Vi gick ombord på ett plan som skulle ta oss till New York, resan skulle ta nästan fem timmar.

Fem timmar senare var vi framme i New York. Snön virvlade runt på gatorna, och vägarna var fulla av bilar. Tillslut kom vi fram till hotellet och jag slängde mig direkt på sängen. Sarah gick fram till mig.

"Trött?" frågade hon och lade sig bredvid mig.

"Inte tillräckligt." svarade jag och kysste henne. Jag lade mig ovanpå henne och hon tryckte min kropp mot hennes och kysste mig hårt. Jag smekte hennes mage och drog sedan av hennes tröja och strax därefter min egen. Hennes händer fumlade med min gylf när hon drog av mina byxor. Jag kysste henne länge.

_______________________________________________________________________________________________

Vad tycker ni? :)
puss.

"Förlåt.." mumlade jag. Sarah sträckte på sig.

"Justin, du har ingen som helst anledning att be om ursäkt." sa hon.

"Jo, hade vi inte börjat ro tillbaka hade allt detta aldrig hänt." sa jag och såg på henne.

Hon reste sig upp, "Sluta ta på dig skulden! Jag mår bra, det är inte ditt fel, tänk om vi hade stannat på ön då?" röt hon. Jag hade aldrig sett henne arg innan.

"Hade vi stannat på ön hade inte du varit på väg att drunkna! Inse Sarah, jag höll på att döda dig!" sa jag och reste mig upp.

Sarah var på väg att säga något, men gråten täppte orden. Jag gick fram till henne och höll henne hårt i min famn. "Jag dog inte, Justin. Du räddade mig." lyckades hon få fram.

_______________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Jag släppte lite på greppet jag höll om henne och såg ner på henne. Hon såg upp på mig med sina djupa, bruna ögon och jag sänkte mig långsamt ner för att kyssa henne. Hon ställde sig lätt på tå och mötte mig halvvägs.

"Är du okej?" frågade jag efter kyssen. Hon släppte mig och tittade på mig. "Klart jag är."

Jag log, "ska vi åka hem?" Hon nickade som svar och vi satte oss i bilen och körde hem igen.

Nästa morgon vaknade jag i min egen säng med Sarah bredvid mig. Jag log och smekte försiktigt hennes ena kind. Hon öppnade långsamt ögonen och såg nyvaket på mig. "Godmorgon Shawty." sa jag och log.

Hon satte sig upp i sängen. "Godmorgon."

Jag såg på henne en stund innan hon bad mig att lägga av. "Du är bara så vacker." sa jag och log.

Hon tittade nervöst ner så att hennes hår åkte ner som en vägg mellan hennes och mina ögon. Jag drog bort håret och lade det bakom hennes öra, sedan satte jag mig upp.

"Jo, jag har tänkt på en sak." började jag.

Hon såg upp på mig, "vad?"

"Du får väl jullov nästa vecka?"

"På onsdag, ja."

"Jag tänkte om du ville fira nyår i New York med mig." Hennes ansikte lös upp och hon log stort. "Skojar du Justin?! Klart jag vill!" nästan skrek hon.

Jag flinade och sa, "Bra, vi åker på lördag. Okej?"

"Jaa!"

Hon böjde sig fram för att ge mig en puss på kinden men jag gav henne en lång kyss.

Sarah's Perspektiv:

Det var måndag. Justin hade varit tvungen att åka tillbaka till Atlanta igen, men han skulle komma hit på fredag. På lördag ska vi åka till New York. Jag hade frågat mamma som hade verkat skeptisk från början, men tillslut gick hon med på det. Jag var så lycklig. Och snön som hade smält för några veckor sedan var nu tillbaka. Jag tog på mig en vit stickad tröja och ljusa jeans innan jag sminkade mig och gick ner för att vänta på skolbussen.

Första lektionen var engelska. Jag gick och låste upp mitt skåp.

"Hej Sarah!"

Jag vände mig om för att se vem det var och blev förvånad.

"Ariana? Hej." sa jag. Hon hade aldrig någonsin gett mig så mycket som ett 'hej' innan, bara några blickar.

"Vad gör du efter skolan? Har du lust att hänga?"

Jag var så paff, jag kunde slå vad om att jag stod där som ett fån och gapade. Varför ville hon helt plötsligt bli min vän?

"Jag vet inte, visst. Men jag måste gå nu, jag har lektion." suckade jag.

"Kul! Är Justin med dig också?" ropade hon bakom min rygg.

Jag stannade upp. Justin? Jag vände mig om och gick tillbaka mot henne.

"Ariana, hur vet du om mig och Justin?" frågade jag och höjde långsamt ögonbrynen.

"Det finns överallt, i alla tidningar! Du är kändis tjejen!"

"Okej..Vi ses." sa jag och gick förbryllat därifrån.

Så det var därför hon helt plötsligt ville hänga med mig! För att jag var Justin's flickvän.

Det vibrerade i min ficka och jag tog upp mobilen samtidigt som jag gick mot klassrummet. Ett nytt sms från Justin. Jag log och öppnade det.

Hej shawty! Jag saknar dig jättemycket. Vi ses på fredag, New York here we come! ;) Älskar dig, puss.

Jag skrattade tyst för mig själv och svarade.

Hej älskling! Jag saknar dig med och längtar tills på fredag! Jag älskar dig med.

Sen gick jag och satte mig i klassrummet bredvid Luke.

_______________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Jag släppte lite på greppet jag höll om henne och såg ner på henne. Hon såg upp på mig med sina djupa, bruna ögon och jag sänkte mig långsamt ner för att kyssa henne. Hon ställde sig lätt på tå och mötte mig halvvägs.

"Är du okej?" frågade jag efter kyssen. Hon släppte mig och tittade på mig. "Klart jag är."

Jag log, "ska vi åka hem?" Hon nickade som svar och vi satte oss i bilen och körde hem igen.

Nästa morgon vaknade jag i min egen säng med Sarah bredvid mig. Jag log och smekte försiktigt hennes ena kind. Hon öppnade långsamt ögonen och såg nyvaket på mig. "Godmorgon Shawty." sa jag och log.

Hon satte sig upp i sängen. "Godmorgon."

Jag såg på henne en stund innan hon bad mig att lägga av. "Du är bara så vacker." sa jag och log.

Hon tittade nervöst ner så att hennes hår åkte ner som en vägg mellan hennes och mina ögon. Jag drog bort håret och lade det bakom hennes öra, sedan satte jag mig upp.

"Jo, jag har tänkt på en sak." började jag.

Hon såg upp på mig, "vad?"

"Du får väl jullov nästa vecka?"

"På onsdag, ja."

"Jag tänkte om du ville fira nyår i New York med mig." Hennes ansikte lös upp och hon log stort. "Skojar du Justin?! Klart jag vill!" nästan skrek hon.

Jag flinade och sa, "Bra, vi åker på lördag. Okej?"

"Jaa!"

Hon böjde sig fram för att ge mig en puss på kinden men jag gav henne en lång kyss.

Det var måndag. Justin hade varit tvungen att åka tillbaka till Atlanta igen, men han skulle komma hit på fredag. På lördag ska vi åka till New York. Jag hade frågat mamma som hade verkat skeptisk från början, men tillslut gick hon med på det. Jag var så lycklig. Och snön som hade smält för några veckor sedan var nu tillbaka. Jag tog på mig en vit stickad tröja och ljusa jeans innan jag sminkade mig och gick ner för att vänta på skolbussen.

Första lektionen var engelska. Jag gick och låste upp mitt skåp.

"Hej Sarah!"

Jag vände mig om för att se vem det var och blev förvånad.

"Ariana? Hej." sa jag. Hon hade aldrig någonsin gett mig så mycket som ett 'hej' innan, bara några blickar.

"Vad gör du efter skolan? Har du lust att hänga?"

Jag var så paff, jag kunde slå vad om att jag stod där som ett fån och gapade. Varför ville hon helt plötsligt bli min vän?

"Jag vet inte, visst. Men jag måste gå nu, jag har lektion." suckade jag.

"Kul! Är Justin med dig också?" ropade hon bakom min rygg.

Jag stannade upp. Justin? Jag vände mig om och gick tillbaka mot henne.

"Ariana, hur vet du om mig och Justin?" frågade jag och höjde långsamt ögonbrynen.

"Det finns överallt, i alla tidningar! Du är kändis tjejen!"

"Okej..Vi ses." sa jag och gick förbryllat därifrån.

Så det var därför hon helt plötsligt ville hänga med mig! För att jag var Justin's flickvän.

Det vibrerade i min ficka och jag tog upp mobilen samtidigt som jag gick mot klassrummet. Ett nytt sms från Justin. Jag log och öppnade det.

Jag skrattade tyst för mig själv och svarade.

Sen gick jag och satte mig i klassrummet bredvid Luke.

Det var onsdag, en hel termin hade gått i min nya skola, en hel termin i lilla Stratford. Jag vill aldrig flytta härifrån, inte någon annan stans hade jag fått så bra vänner, som jag vågar lita på så mycket.

Jag stod och såg på mig själv i spegeln. Jag hade en röd blus och svarta stuprörsjeans tillsammans med lite smycken. Jag tog upp min telefon och ringde Hanna.

Hon svarade nästan direkt. "Hej Sarah!"

"Hej Hanna, jag är klar nu!"

Jag hörde henne skramla med nycklar. "Okej, jag kör nu!"

"Bra, vi ses snart." sa jag och lade på.

Jag tog på lite mer mascara innan jag gick ner. När jag såg Hannas bil köra upp på uppfarten greppade jag min jacka och satte på mig mina skor.

"Jag åker nu, hejdå!" skrek jag till mamma som var i köket.

"Okej, ha det så bra!" ropade hon tillbaka innan jag hann smälla igen dörren.

Jag sprang ut till Hanna och var nära att ramla på en isfläck utanför huset. Snön som smältit för några veckor sedan hade nu kommit tillbaka igen.

"Då kör vi!" sa jag när jag satte mig i passagerarsätet.

"Juuuloov!" sa Hanna och startade motorn.

Vi höjde volymen på radion och sjöng med så högt vi kunde, livet var på topp.

"I'm bulletprooooof, nothing to loooooose. far away, far awaaayy!" nästan skrek vi.

Vi kom fram till skolan och hade svårt att hitta parkeringsplats, men efter ett tag kunde vi hoppa ur bilen och möta kylan. Vi trängde oss snabbt förbi en massa människor och såg Ryan och Chaz lite längre bort.

"Hej killar!" sa jag och kramade de båda snabbt.

"Hej, ska vi gå in och hitta en plats?" sa Ryan.

Vi nickade och alla fyra gick in i den stora aulan där avslutningen skulle hållas.

Några elever sjöng och spelade och rektorn höll sitt årliga tal som ingen orkade lyssna på.

_______________________________________________________________________________________________

Paparazzina hade försvunnit och Sarah och jag gick hand i hand hem till henne. Det var ett tag sedan jag träffade mormor och morfar, så det var verkligen kul att träffa dem. Jag brukar berätta allt för dem och de betyder mycket för mig.

"Dina morföräldrar är verkligen jättesnälla!" sa Sarah och lutade sig mot min axel medans vi gick. Jag log för mig själv, "de är dem."

Vi gick in genom ytterdörren till Sarah's dörr och möttes av hennes storasyster som var på väg ut. "Justin! Hej!" sa hon och gav mig en snabb kram. "Hej Joanie."

"Jag ska ut, klarar ni er?" frågade hon. Sarah suckade från min sida och svarade, "klart vi gör. Hejdå."

Joanie gick ut genom dörren och vi tog av oss våra ytterkläder.

________________________________________________________________________________________________

Jag själv är lite tveksam på bakgrunden, men SKRIV ER ÅSIKT!

Vill jättegärna veta!

kapitlet kommer upp snart, jag har varit hemma idag och hunnit skriva lite.

puss.

/e

jag ville bara tacka för alla fina nya besökare, se till att komentera vad ni tycker om novellen också!

ikväll började jag på kapitel 41, men jag orkar/hann inte klart så ni får det imorgon istället då det är välskrivet, långt och fint! (hoppas jag)

ni får ha en fortsatt trevlig måndagskväll!

puss!

/e.

mahh boyyyy ~

Vi gick en runda i parken och pratade om allt mellan himmel och jord. När det började mörkna gick vi hem till Ryan där Chaz också var.

Vi knackade på och Ryan öppnade.

"Sarah!" utropade han och kramade mig hårt.

"Hej Ryan!" sa jag och log och andades in hans lukt. Jag kände mig hemma. Ryan släppte mig och vi gick in och stängde dörren efter oss. Just då uppenbarade sig Chaz längre bort i rummet. Jag log stort och han flinade mot mig. Sedan kom han mot mig med öppna armar.

"Jag har saknat dig Sarah!" sa han och jag vilade mitt huvud mot hans bröstkorg.

"Jag har saknat dig också Chaz."

"Så hur var det i Los Angeles?" Vi gick in i vardagsrummet och satte oss i soffan.

"Det var jätteroligt! Tiden gick snabbt."

"Vad gjorde ni?" frågade Ryan.

"Vi var på stranden och Justin hade ju en konsert och några intervjuer. Och jag har simmat med delfiner!" sa jag och log.

"Är du säker på att ni inte gjorde något annat?" sa Chaz och blinkade.

Jag flinade och slog honom på armen.

"Är det någon som är hungrig?" frågade Ryan.

"Jag är!" sa Hanna som suttit tyst den mesta delen av tiden. "Ska vi beställa pizza?" sa Chaz.

"Det gör vi!" sa Ryan och gick för att ringa och beställa.

Jag vände mig mot Chaz och blev allvarlig. "Har du polisanmält Eric?" Han såg på mig innan han svarade. "Nej."

"Ska du göra det?"

"Jag vet inte."
"Chaz, han gjorde så att du fick ligga på sjukhus och kämpa för livet i flera dagar. Anmäler du inte honom så gör jag det." sa jag.

"Jag med!" sa Hanna.

"Okej, jag gör det imorgon." suckade Chaz. Just då kom Ryan tillbaka.

"Vad ska vi göra ikväll?" frågade han.

"Dö." suckade Chaz. Hanna log stort, "det skulle kunna fixas."

"Kan vi inte gå ut?" sa jag.

"Jo, när vi ätit pizzan gör vi det!" sa Ryan.

"Skulle ni inte döda mig?" frågade Chaz ledsamt.

"Vi gör det innan vi går ut, okej?" sa Hanna och log mjukt.

Det knackade på dörren och Ryan gick för att öppna. Där stod pizzabudet med tre pizzor i händerna. Han tog emot dem och gick in i köket.

"Pizzorna är här!" skrek Ryan till de andra ute i vardagsrummet. Genast kom vi rusande in i köket.

Vi åt och sedan gick vi ut.

"Vad ska vi göra?" frågade jag.

"Bio?" sa Hanna.

Alla gick med på det och vi gick in till centrum och köpte biobiljetter.

Måndag morgon:

När jag hoppade på bussen satt Chaz på sin vanliga plats. Jag log för mig själv och slog mig ned bredvid honom.

"Hej Chaz."

Han log mot mig, "hej Sarah! När är Justin tillbaka?"

"På fredag."

"Saknar du honom?" frågade han och gav mig en medlidsam blick.

"Klart jag gör, men jag klarar mig."

Vi gick av bussen men skiljdes sedan för vi hade olika lektioner. Jag tog ut mina engelskböcker ur mitt skåp och gick till klassrummet. Jag satte mig vid en ledig bänk och snart kom en kille med brunt hår och hasselbruna ögon fram till mig. Han såg ut som en minikopia av Chaz.

"Hej, är det ledigt här?" frågade han.

Jag såg upp och mötte hans blick och log. "Visst."

"Jag heter Luke." sa han och log stort med perfekta tänder.

Jag log tillbaka mot honom. "Sarah."

"Jag har precis flyttat hit, skulle du kunna visa mig runt lite?"

"Gärna. Vad är din nästa lektion?" undrade jag.

"Musik."

"Jag med, vi kan gå dit tillsammans om du vill."

"Godmorgon, slå upp era böcker på sidan 57." sa läraren som kommit in i rummet.

"Det vill jag gärna." viskade Luke.

Jag log och tittade ner i boken.

Efter lektionen hade jag musik med Luke, sedan var det lunch. Eftersom Luke inte kände någon hängde han med mig och satt med Ryan, Chaz och Hanna.

"Hej guys! Det här är Luke, han är ny." sa jag och slog mig ned bredvid Chaz.

"Hej Luke! Jag heter Hanna."

"Ryan. Och han där fula som glufsar i sig alldeles för mycket mat är Chaz."

Chaz slutade äta och tittade upp. Alla började skratta.

"Jag äter faktiskt inte så mycket." sa Chaz ursäktande till Luke.

När sista lektionen var slut mötte jag upp Hanna utanför skolan. "Ska vi gå?"

Jag nickade och vi gick mot ishallen där Ryan och Chaz skulle träna. Vi satte oss på läktaren och såg ett tiotal killar åka runt på isen. Hanna knackade på min axel, "är inte det Luke?"

Hon pekade på en kille på andra sidan rinken, och jag tyckte jag såg igen honom. "Jag tror det."

Chaz åkte fram till oss. "Tjena tjejer!" Vi skrattade.

"Hej Chaz. Hur går det?" sa jag.

"Jodå, du skulle sett hur många mål jag gjorde i lördags!"

Hanna närmade sig mig och viskade, "Han gjorde ett."

Jag skrattade och sa till Chaz, "Du får visa på söndag." Chaz återgick till träningen och jag och Hanna kollade på.

"Det börjar bli lite kallt, ska vi gå?" frågade hon och huttrade. Jag nickade och vi gick ut ur ishallen.

"Sarah, vänta!" Jag vände mig om.

________________________________________________________________________________________________

Nästa morgon när jag vaknade låg inte Justin vid min sida. På hans huvudkudde låg en lapp.

Jag log för mig själv medans jag läste lappen och gick sedan in i badrummet för att ta ett långt härligt bad i badkaret. Efter det var jag så hungrig, så jag bestämde mig för att gå till Starbucks och köpa en macka. Jag tog på mig mina solglasögon och slängde för säkerhets skull en luva över huvudet innan jag låste rumsdörren efter mig och gick ut. Såklart stod det några paparazzis utanför hotellet när jag kom ner, så jag gick snabbt förbi med luvan långt ner över ansiktet. De märkte att det var jag och började följa efter mig och ställa frågor.

"Vart ska du? Var är Justin? Sarah! Titta hit!"

Jag sa ingenting utan fortsatte gå med raska steg. De gav inte upp, så tillslut stannade jag upp och vände mig emot dem.

"Jag ska äta frukost, så snälla, lämna mig i fred."

Sedan vände jag på klacken och gick in på Starbucks. Jag köpte min mat och gick sedan hem igen med en kaffe i handen.

När jag kom tillbaka till hotellet låg Justin på sängen och såg på tv.

"Hej!" sa jag när jag gick in genom dörren.

"Hej älskling." svarade han.

Jag gick fram till honom och lade mig vid hans sida.

"Vi åker hem ikväll." mumlade Justin efter en stund av tystnad.

Jag satte mig upp i sängen. "Va? Redan?"

"Ja. Jag måste börja spela in min skiva i Atlanta imorgon. Men jag följer med dig till Canada, men sen måste jag åka direkt."

"När kommer du tillbaka då?" frågade jag.

"Om en vecka."

"Då får vi väl packa."

Jag reste mig upp och drog ut min resväska och började lägga ner mina kläder i den.

"Varför så bråttom?" andades Justin i mitt öra och kramade mig bakifrån.

"Vi åker ju ikväll sa du." svarade jag och tog mig ur hans grepp för att hämta min necessär i badrummet.

"Men det tar väl inte så lång tid att packa?"

Justin satte sig ner på sängen och såg lite besviken ut.

Jag suckade och log och gick fram till honom där han satt på sängen. Jag satte mig i hans knä och kysste honom.

Justin log och tog tag om min midja innan han kysste mig länge.

"Ska vi se en film?" sa Justin och sökte min ögonkontakt.

"Visst." svarade jag.

Jag stod vid Justin's flygplan, nu skulle han åka till Atlanta. Jag skulle inte få se honom på en hel vecka. En hel vecka utan honom, jag orkar inte. Jag kramade honom hårt och ville aldrig släppa honom.

"Älskling, jag måste gå nu." sa Justin.

Jag släppte honom och han kysste mig en lång stund innan han gick upp på trappan till flygplanet.

"Jag ringer när jag är framme!" ropade han och gjorde en slängkyss.

Jag skrattade lite och gjorde en slängkyss tillbaka till honom innan han gick in i planet.

Där stod jag. Ensam, mitt ute på flygplatsen. Jag gick in igen och tog en taxi.

När jag satt i taxin ringde jag Hanna.

"Sarah?!" utbrast hon när hon svarade.

"Ja, jag är hemma nu!"

"Är du? Vi måste träffas!"

"Inte ikväll, jag är jättetrött. Imorgon?" frågade jag.

"Ja, vi träffas tolv i parken. Imorgon kväll är vi hos Ryan. Okej?"

"Okej."

"Bra, vi ses imorgon! Puss."

"Puss." sa jag och lade på. Vid denna stunden hade taxin stannat utanför mitt hus. Jag betalade taxichauffören och tog mina resväskor. När jag kom in i hallen rusade mamma fram till mig.

"Hej Sarah!"

"Hej!"

"Du kommer precis i rätt tid. Maten är nästan klar."

"Jag är jättehungrig!" sa jag och tog upp mina väskor till mitt rum och började packa upp.

Nästa morgon när jag vaknade gick jag direkt för att göra mig i ordning.

Vid tolv satt jag på en bänk i parken och väntade på Hanna, precis som vi bestämt. När jag såg hennes knallrosa mössa lyste jag upp och rusade emot henne.

"Hanna!"

"Sarah!"

Vi kramade varandra länge.

"Hur var det i Los Angeles?" frågade hon sedan.

"Jättebra, det var rena sommaren jämfört med det här." Jag log

"Du anar inte hur avundsjuk jag är! Gud vad du är solbränd också!"

"Vad har du gjort när vi varit borta?"

"Inte mycket, bara skola för det mesta. Du har förresten en hel del att ta igen! Matteprov på onsdag."

"Snälla, ingen skola nu. Vad ska vi göra?"

Hanna skrattade. "Ska vi gå en promenad?"

_______________________________________________________________________________________________