"Hej Chaz." sa jag och satte mig bredvid honom.

"Hej Sarah, allt bra?" frågade han.

"Jadå, jag pratade med Justin i morse. Han kommer sakna oss." sa jag och log ett glatt men samtidigt ledsamt leende.

"Han kommer om en vecka, Sarah. Det är bara 7 dagar, du klarar dig." sa han och såg på mig.

Jag log på riktigt nu.

"Tack Chaz."
_________________________________________________________________________________________________

När jag kom hem efter skolan ringde jag Justin. Han svarade efter två signaler.

"Hej Sarah!" sa han lyckligt.

"Hej Justin, jag ville bara höra din röst." sa jag.

"Jag saknar dig så mycket, Sarah."

"Jag saknar dig också. Är du framme i New York?" frågade jag.

"Ja,det är jag. Det är en skitcool stad! Du borde komma hit." sa han.

"Jag kan ju inte, jag har skola och allt. Vad har du för dig?" sa jag sorgset.

"Det är sant. Jag ska snart iväg på presskonferens. Du då?"

"Jag har precis kommit hem från skolan."

"Du..Jag måste gå nu, men jag ringer dig på skype imorgonkväll så att jag får se ditt fina ansikte. Älskar dig."sa han.

"Jag älskar dig också Justin." sa jag och han lade på.

Nästa morgon väcktes jag av min telefon som ringde.

"Hej det är Sarah" sa jag yrvaket.

"Jag visste att du inte var vaken!" Det var Hanna.

"Vad är klockan?" sa jag och satte mig på sängkanten.

"Lite över tio, vi åker om en timme, jag kommer och hämtar dig då, så åker vi och shoppar." sa hon.

"Då måste jag skynda mig, vad snackar vi här för? Vi ses om en timme." sa jag och lade på.

Jag rusade runt i hela huset och gjorde mig i ordning, letade pengar och annat. Jag var nästan klar när Hanna kom, så snart satt vi i bilen på väg till ett köpcenter.

"Vart vill du gå först?" frågade jag henne.

"Jag har hört att Forever 21 finns här, ska vi leta upp den?" sa hon.

"Jag älskar deras kläder!" sa jag och vi började gå och leta efter butiken.

Vid lunch bar både jag och Hanna på minst fem påsar var och vi var väldigt trötta och hungriga så vi bestämde oss för att äta.

"Saknar du Justin?" frågade Hanna.

"Ja, det är sjukt. Jag har inte känt honom alls länge, men jag är så jävla kär." sa jag.

"Jag förstår, det har hänt mig också." sa Hanna.

"Berätta."

"Det är inget egentligen." sa hon.

"Berätta." sa jag igen.

"Okej.Det var i våras. Jag träffade en kille som heter Dylan. Han var snygg och jättesnäll, och vi började snacka. Vi gick inte på samma skola, så vi sågs typ varje dag efter skolan och på helgerna. Under den tiden brydde jag mig inte om mina vänner eller skolan, jag hade bara honom i mina tankar. Efter ungefär en månad slutade han höraav sig till mig. Jag smsade honom och ringde då och då, jag ville ju inte verka besatt eller något. Han svarade aldrig, och jag var förkrossad. Nu brydde jag mig ännu mindre om skolan och mina vänner. Jag hade sämst betyg och var ensam. Efter ytterligare en månad tog jag mod till mig och ringde honom. Han svarade och verkade totalt glömt bort mig. Jag frågade ut honom, och han sa att han hade hittat en ny, och inte gillade mig. Men nät jag frågade varför han slutade höra av mig lade han bara på. Det var då jag förstod. Han var en falsk player. När jag väl hade insett det lämnade jag mig dem senaste månaderna bakom mig och började om på nytt." berättade Hanna.

"Jag är ledsen Hanna, det finns skitkillar. Du måste bara träffa några till innan du träffar den rätta." sa jag och log.

"Du vet verkligen hur man gör en ledsen situation rolig, Sarah." sa Hanna ochsåg upp från sin mat och log.

"Men en sak fattar jag inte. Varför tog du upp detta just nu? Det känns som att du försöker passa in det på mig och Justin." sa jag och blev allvarlig.

"Nej Sarah. Jag vill bara att du ska veta att man aldrig vet hur killar är. Justin kan vara falsk, man vet aldrig."

"Justin är inte falsk. Det vet jag." sa jag upprört och reste mig upp från bordet. Jag traskade iväg bort från Hanna, och ut från köpcentret. Jag bestämde mig för att ta bussen hem, även om jag inte visste om det ens gick någon buss hem.

Efter att jag väntat ett tag på bussen kom den. Jag betalade biljetten och åkte ända till slutstationen.

"Var är jag?" frågade jag busschauffören innan jag gick av.

"Du är i Kitchener." svarade han nonchalant. Jag gick av och märkte att bussstationen låg mitt ute på landet. Jag tog upp min telefon och gick igenom mina kontakter. Jag bestämde mig för att ringa Chaz.

"Hej det är Chaz." sa han när han svarade.

"Hej Chaz, var är du?" sa jag.

"Jag är hemma, var är du då?" sa han förvirrat.

"Jag är i Kitchener. Kan du komma och hämta mig?" frågade jag.

"Vad gör du där?" frågade han.

"Fråga inte. Jag berättar sen."

"Jag är redan påväg.

_______________________________________________________________________________________________

Justin åkte hem senare på kvällen och då vardet bara jag och Joanie kvar.

"Du och Justin verkar ha en bra relation med varandra." sa Joanie när vi satt i soffan.

"Ja,han är riktigt snäll." svarade jag och tittade ner i min dator igen. Jag var inne på twitter och skulle precis gå in på Justins sida när Joanie frågade mig.

"Jag hoppas att du inseratt han inte är en vanlig tonåring. Han kommer vara borta riktigt mycket."
"Lek inte mamma, Joanie. Det blir bara fel." sa jag och gick in på Justins sida. Han hade twittrat för en timme sen, och några dagar tidigare. Vissa tweets kände jag att dem var till mig, andra handlade om att han skulle till New York.

Jag läste den sista tweeten om och om igen. Han älskade mig. Han älskar mig! Men älskar jag honom? Jag bestämde mig för att skriva en om honom.

Plötsligt betydde ordet älska riktigt mycket för mig, det kändes värdefullt och starkt. För starkt. Men jag skrev att jag älskade honom ändå, för jag vill älska honom. Men jag vet inte. Jag var mitt uppe i mina tankar när jag hoppa till av vibrationen från min mobil. Jag svarade och gick upp med datorn till mitt rum.

"Hej det är Sarah."

"Hej Sarah, det är Chaz."

"Hej Chaz! Hur är läget?" sa jag lite gladare när jag visste vem det var.

"Det är bra. Jag läste precis din tweet. Hur är det med dig?" sa han.

"Det är bra, jag kommer ju sakna honom men jag överlever." svarade jag och tittade ut genom fönstret. Den första snön singlade långsamt ner från himlen.

"Jag finns här. Vi ska ha riktigt kul denna veckan så slipper du tänka på honom. Ser du att det snöar förresten?" sa han och jag kunde nästan se Chaz framför mig le.

"Du är bäst Chaz. Ja, nu är du allt glad va?" sa jag och skrattade.

"Om jag är! Någon kommer bli mulad imorgon!" sa han lurigt.

"Då ger någon igen! Rejält också!" sa jag och skrattade.

"Kan man ge igen igen? Isåfall kommer jag göra det!" sa han.

"Chaz, såhär kan vi hålla på hur länge som helst. Ringde du av någon anledning eller ville du bara snacka?" sa jag.

"Jo, det var ju det med tweeten, sen undrar jag om du vill hänga med mig, Ryan och några andra och bowla efter skolan på måndag? Vi går ju bara halv dag då, så varför inte passa på?"

"Låter kul, jag hänger på." sa jag.

"Bra. Jag måste gå nu, men vi ses imorgon på bussen!"

"Hejdå Chaz."

När jag hade lagt på kollade jag på klockan och insåg att klockan var lite över tio. Jag gjorde mig i ordning och kröp ner i sängen.

Jag sätter mig snabbt upp i sängen. Jag är helt kallsvettig och gråtfärdig. Det var en dröm, Justin var han. Jag kollade på klockan, det var nästan sex på morgonen. Då är det inte lönt att somna om. Jag gick in i badrummet och lät kallt vatten rinna ner för min kropp när jag stod i duschen. Det enda jag inte ville tänka på var det enda jag tänkte på.

När jag kom ut ur duschen ringde jag Justin. Han svarade inte. Jag ringde säkert tio gånger men han svarade ändå inte. Då kom paniken. Tänk om drömmen var sann? Jag hade läst nånstans att man ibland drömmer saker som har hänt eller kommer att hända. Jag började gråta, tänk om Justin var död? Det kan han inte vara. Eller? Jag orkade verkligen inte med livet just nu. Just då ringde min mobil. Jag reste mig upp snabbt och rusade till min telefon.

"Hej det är Sarah!" sa jag.

"Sarah? Du har ringt typ tusen gånger, vad är det?" Det var Justin. Justin! Han var inte död, han levde! Min Justin. Jag var tyst av chock ett tag.

"Sarah?" sa Justin.

"Du lever Justin!"utbrast jag.

"Klart jag gör. Varför skulle jag inte göra det? Jag behöver sova som vanliga människor också, därför svarade jag inte. Vad är det?" sa han.

"Jag hade en hemsk dröm om att du dog, och jag har läst nånstans att viss drömmar är verklighet, alltså kommer att hända eller har hänt." sa jag, fortfarande i chocktillstånd.

"Jag skulle aldrig lämna dig, Sarah. Aldrig." sa Justin.

"Jag älskar dig, Justin." sa jag. För nu visste jag. Jag älskade verkligen honom.

"Och jag älskar dig också Sarah. Jag ringer dig när jag är framme i New York. Puss."

"Okej, puss." sa jag och lade på.

När skolbussen kom någon timme senare satt Chaz där, precis som han sa.

"Hej Chaz." sa jag och satte mig bredvid honom.

"Hej Sarah, allt bra?" frågade han.

"Jadå, jag pratade med Justin i morse. Han kommer sakna oss." sa jag och log ett glatt men samtidigt ledsamt leende.

"Han kommer om en vecka, Sarah. Det är bara 7 dagar, du klarar dig." sa han och såg på mig.

Jag log på riktigt nu.

"Tack Chaz."

________________________________________________________________________________________________

1. random 2. Justin & Sarah 3. Läxor 4. Sarah

Jag vaknade tidigt nästa morgon och märkte att Justin låg och tittade på mig.

"Hade du tänkt väcka mig om jag försov mig?" sa jag och log.

"Ja, men jag antog att du ville sova så länge du kunde, dessutom så är du så otroligt vacker när du sover." sa han. Jag svarade inte utan bara log och kysste honom.

"Är du hungrig?" sa han efter kyssen.

"Ganska." sa jag och kysste honom igen.

"Då kan frukosten vänta ett tag." sa han och kysste mig. Vi låg ett tag till i sängen och myste innan vi upptäckte hur mycket klockan hade blivit.

"Justin! Nu har jag jättebråttom!" sa jag och hoppade upp ur sängen.

"Förlåt..Jag gör frukost så kan du göra dig i ordning under tiden." sa han och lutade huvudet mot sin hand där han låg på sidan och tittade på mig med bar överkropp.

"Bra idé. Vänta lite." sa jag och gick fram och gav honom en kyss innan jag gick in i badrummet.

När jag hade duschat, sminkat mig och klätt på mig gick jag ner till Justin där han dukat fram flingor och yoghurt.

"Kan vi träffas efter din skola, jag åker i morgonbitti." sa Justin och såg på mig.
"Det måste vi." svarade jag och log mot honom. "Jag måste gå nu, men kom till mig vid halv fyra." sa jag sedan och reste mig, gick runt bordet och gav honom en kyss.

Första lektionen var engelska, med Hanna. Jag gick och satte mig vid den tomma platsen bredvid Hanna och hon började genast babbla om allt och inget. Jag slutade lyssna efter ett tag men var tvungen att svara på hennes fråga när hon skakade min arm.
"Hallå? Hur är det mellan dig och Justin?" upprepade Hanna.
"Det kunde inte vara bättre." ´sa jag och log.
"Jahaja!" sa hon och blinkade och log ett hemligt leende. "Ska vi åka och shoppa på lördag? Jag är i stort behov av nya saker." fortsatte hon.
"Låter som en bra idé! Jag har också brist på kläder." svarade jag.
"Då säger vi så, vi kan låna min brors bil, han är inte hemma."
"Godmorgon klassen, slå upp böckerna på sidan 27 så vi kan börja." sa läraren och avbröt oss.
"Vi snackar mer sen." viskade jag och hon nickade och tittade ner i boken.

När jag kom hem efter skolan var klockan kvart över tre så jag skyndade mig upp för trappan och fixade till mitt rum. Precis när jg var klar knackade det på dörren. Jag rusade ner för trappan och öppnade dörren och kastade mig i Justins famn.
"Hur ska jag kunna klara mig en vecka utan dig?!" sa jag samtidigt som jag kysste honom på halsen.
"Hur ska jag kunna klara mig utan dig i en vecka?!" svarade han och satte ner mig och kysste mig en lång stund.
"Är man välkommen in eller?" sa han sen. Jag skrattade och släppte in honom.
"Vad vill du göra då?" sa jag.
"Vet inte, kan vi inte bara göra ingenting, och ta vara på tiden?" sa han och drog mig mot honom.
"Okej, jag sätter igång en film." sa jag och han följde efter mig upp till mitt rum där jag hade alla bra filmer. Han slängde sig på sängen och tittade på mig. När jag hade satt igång filmen pekade Justin på platsen bredvid honom och jag gick och lade mig bredvid honom. Efter en stund märkte jag att Justin låg och tittade på mig istället för på filmen. Jag tittade tillbaka på honom och han smekte mig varsamt över kinden innan vi började hångla. Han lade sig ovanför mig och rufsade till mitt hår och jag gjorde detsamma på honom. Sen vände vi oss om så att jag låg på honom. Han satte sig upp och jag satt på knä med ett ben på var sida om honom. Vi fortsatte kyssas länge innan vi blev avbrutna av Joanie som steg in i rummet.
"Oj..Förlåt att jag stör..Justin, stannar du på middag?" sa hon och tittade generat på oss. "Mamma jobbar över idag, hon kommer hem vid midnatt." fortsatte hon.
"Jag stannar gärna, tack." sa Justin och log, fortfarande med mig sittandes på honom. Joanie gick och stängde dörren efter sig och vi pustade ut.
"Haha, det var lite pinsamt." sa jag och skrattade.
"Mmm." sa Justin och bet sig i läppen. Innan jag visste ordet av kysste han mig passionerat och vi höll på minst lika länge. När vi sen låg och tittade på slutet av filmen som vi för övrigt inte sett ett dugg av sa Justin:
"Jag kommer sakna dig, Sarah. Du anar inte hur mycket."
"Jag kommer sakna dig också, riktigt mycket Justin.
_____________________________________________________________________________________________________________

Sådärja! vågar vi satsa på 10 kommentarer till detta kapitlet?! :D
Lite sådär lagom längd på inlägget tycker jag, hoppas ni gillar det. Vad tycker ni nu när Justin och Sarah börjar bli lite intima? Bra/dåligt?
skriv vad ni tycker, och 10 KOMMENTARER SÅ KOMMER NÄSTA IMORGON! sen är det ju höstlov så då kan jag nog uppdatera ordentligt!
puss.
/e.

"Chaz.." började jag.

"Sarah, jag måste berätta en sak för dig. Du betyder för mycket för mig för att jag ska kunna förlora dig. Innan Justin kom började jag gilla dig. Mer än som en vän. Du kunde berätta allt för mig, och jag gjorde detsamma. Men när Justin kom kunde du inte ens berätta att du och han var ett par. Det var mest det jag var sur över. Att du inte litade på mig längre."

"Chaz, jag litar på dig, jag visste bara inte hur jag skulle berätta det för er. Han är ju er bästa vän. Jag älskar dig. Du är som en bror för mig." sa jag.

"Jag älskar dig också Sarah, som en syster." Vi kramades och gick ner till de andra.

_________________________________________________________________________________________________

"Vill du spela Sarah?" sa Ryan när vi satt oss ner i soffan med dem andra.

"Visst, men jag är inte så bra." svarade jag och tog emot kontrollen som han gav mig.

Vi spelade resten av eftermiddagen och snart skulle alla gå hem. Justin drog bort mig från dem andra.

"Kan du inte stanna här ikväll? Jag åker ju i över morgon, och jag vill spendera så mycket tid som möjligt med dig." sa han till mig och kollade djupt in i mina ögon.

"Jag får ta och prata med min mamma, och så måste jag hämta mina saker." sa jag och log.

"Då ses vi igen om ungefär en timme." sa Justin och blinkade.

Jag gick hem tillsammans med dem andra, sedan skulle jag berätta för min mamma om mig och Justin.

"Mamma.." började jag. Jag visste inte hur jag skulle berätta det, och jag visste inte om hon skulle tro mig.

"Vad är det gumman?"

"Jo, du måste tro mig nu. Du vet Justin Bieber?"

"Han supersöta killen?" sa mamma. Jag fnissade till och fortsatte.

"Ja. Han och jag är tillsammans." sa jag.

"Skämtar du?" sa mamma.

"Nej, han växte upp här. Och du vet Chaz och Ryan? De är Justins bästa vänner." sa jag.

"Jaha. Okej, grattis då!" sa hon.

"Så kan jag vara hos Justin ikväll? Han åker till New York i en vecka på fredag." sa jag och försökte se så snäll ut som möjligt.

"Okej, men du har skola imorgon! sa hon.

"Ja jag vet. Tack mamma! Du är bäst." sa jag och kramade henne.

"Jag vet. Haha." sa mamma och kramade mig tillbaka.

Jag gick upp till mitt rum och började genast packa. När jag var klar började jag gå mot Justin. När jag kom fram knackade jag på, men det var mörkt i huset. När ingen öppnade gick jag in i huset och möttes av en gång av rosenblad uppljust av stearinljus. Jag följde rosenbladen och kom ut i trädgården på baksidan. Där, mitt i trädgården stod ett bord med två stolar, och facklor och ljus runt om. Jag gick ditåt och skrämdes när Justin kom upp bakom mig. Han kramade mig bakifrån och lade huvudet på min axel. Jag lutade mitt huvud mot hans och sedan vände han mig om och såg på mig.

"Vad fin du är." sa han och kysste mig en lång stund. Sedan ledde han mig mot bordet och vi satte oss och åt.

"Är det du som har lagat detta, Justin?" sa jag.

"Ja, gillar du inte det?" sa han oroligt.

"Det är jättegott! Jag trodde inte att du kunde laga mat!" sa jag och log.

"Haha, men det kan jag." sa han och sträckte sig över bordet och tog min hand.

Efter att vi suttit där ute länge så bestämde vi oss för att gå in. Justin reste sig upp och gick bort till mig och lyfte upp mig och bar in mig i huset. Jag skrattade och bad honom släppa mig, men han bara hånskrattade och gick upp för trappan med mig i sin famn. När vi kommit upp för trappan stannade han och kysste mig innan han fortsatte in på sitt rum.

"Släpp mig!" sa jag och skrattade.

"Som du vill!" sa han och slängde mig på sängen. Jag skrek och han hoppade också ner i sängen och lade sig ovanför mig.

"Kyss mig." sa jag och log mot honom.

"Njaee..Jag vet inte.." sa han och log tillbaka.

"Tyst med dig." sa jag och fnissade innan jag kysste honom. Han satte sig på knä med ett ben på vardera sida om mig och böjde sig ner. Vi virvlade runt i sängen och kysstes länge. Det slutade med att han låg i mitten av sängen och jag låg med mitt huvud på hans arm. Så låg vi länge och bara lyssnade på varandras andetag innan vi tillslut somnade.

_______________________________________________________________________________________________

VARNING FÖR KORT INLÄGG!!

jag ska försöka göra ett längre imorgon efter skolan, sen ska jag ha fest, så vi får se om jag hinner. KOMMENTERA NU ORDENTLIGT! :D

puss.

/e

/e

"Vad för misstag?"

"Justin, innan du kom var allt jättebra. Jag gillade verkligen Sarah, lite mer än som en vän. Jag var hennes bästa vän, vi snackade om allt, hon sov till och med i min säng. Hon berättade allt för mig. Men sedan kom du och tog henne ifrån mig. Och att hon inte kunde berätta allt för mig längre sårade mig riktigt hårt."

"Chaz, jag ber om ursäkt för att jag tog henne ifrån dig, men jag älskar verkligen Sarah och hon älskar mig. Har du fortfarande känslor för henne menar du?" sa jag.

"Jag hade i alla fall. Nu vet jag inte längre."

"Du låter väl inte detta komma emellan oss, Chaz?" sa jag försiktigt.

"Nej, men jag kommer alltid tänka på det när vi träffas."

"Okej. Men snacka med Sarah. Hon är verkligen ledsen över detta."

"Kanske. Vi ses. Hejdå." sa han och lade på. Jag stod ett tag med luren vid örat innan jag lade ifrån mig telefonen.

När Hanna gick var jag ensam igen. Jag gick ner för att fixa lite mat till mig själv men kunde inte sluta tänka på vad Hanna hade sagt. Justin kommer ringa Chaz. Tänk om han redan hade gjort det? Har Chaz gjort Justin sur på mig, eller hade Justin gjort så att Chaz inte var sur längre? Tankarna snurrade i mitt huvud och jag åt själv under tystnad. Senare på kvällen kom mamma och Joanie hem, dem var på väldigt gott humör, och det smittade faktiskt av sig på mig.

Nästa dag var bussen full. Enda lediga sätet var bredvid Chaz. Det var som att hela världen var emot mig. Jag gick och satte mig bredvid honom.

"Hej." sa jag och tittade ner.

"Hej." mumlade han illbaka.

Resten av bussresan satt vi tysta. Det var den hemskaste kvarten i hela mitt liv. Skolan gick väl som vanligt. På biologin satt jag bredvid Ryan och han verkade som vanligt.

"Hur är det med Justin då?" sa han och log.

"Haha. Det är väl bra. Fråga honom själv." sa jag tillbaka.

"Jag vet, det ska jag. Du, jag, Chaz och Hanna ska tillbringa eftermiddagen hos honom." berättade han.

"Tack för informationen!" sa jag och slog till honom på armen.

Han skrattade och höll ena handen på stället jag slagit honom.

"Men hänger du med då?" sa han.

"Ja, det gör jag."

Efter skolan gick alla fyra hem till Justin under spänd tystnad. Ryan och Hanna försökte bryta stämningen men lyckades så där. Efter vad som känts som en evighet kom vi fram till Justins hus.

"Hej!" sa han glatt.

"Hej!" sa alla tillbaka. Han gjorde ett handslag med Chaz och Ryan, man såg att Justin och Chaz hade snackat, dem hade en speciell spänning mellan varandra. Justin fortsatte och kramade om Hanna innan han kom fram till mig. Han kramade mig och viskade:

"Hej snygging."

Jag viskade tillbaka:

"Hej heting."

Sedan möttes våra läppar. Han höll om min midja och smekte mig försiktigt över ryggen. Sedan gick vi hand i hand in i köket till de andra.

"Så Justin, hur är det idag?" sa Ryan och flinade sedan mot mig.

"Kunde inte varit bättre." sa Justin och log samtidigt som han lade ena armen om min midja. "Ska vi spela Tv-spel?" fortsatte han.

Killade jublade och skrattade. Jag och Hanna såg på varandra och gick sedan efter killarna in i tv-rummet. Resten av eftermiddagen hade vi riktigt roligt, och jag glömde nästan bort att Chaz var sur på mig. Men när jag kom och tänka på det och såg på honom skälvde känslorna över mig. Jag gick med snabba steg upp för trappan och in på ett rum. Jag brydde mig inte om vart jag gick, mina tårar flödade. Jag satte mig vid sängen som stod mitt i rummet och bara grät. Efter någon minut kom Justin. Han såg förtvivlad ut och sprang fram till mig.

"Vad hände Sarah?" sa han.

"Jag kom och tänka på allt. Det blev för mycket." Mina tårar hade slutat komma och jag satt bara och snyftade.

"Du? Jag säger till Chaz så kommer han upp hit så ni kan snacka." sa han. Jag var precis påväg att protestera när Justin kysste mig. Jag blev förvånad men kysste snart tillbaka honom. Vi satt länge på golvet och kysste varandra. Jag drog händerna genom hans hår och hans händer rörde sig över min rygg. Tillslut reste han sig upp och gick och hämtade Chaz. Jag hann inte säga emot, så jag satte mig på sängen och väntade. När Chaz kom in stannade han i dörröppningen och tittade på mig. Jag gjorde en gest som visade att han skulle komma och sätta sig bredvid mig. Efter en lång stund av tvekan kom han och satte sig.

"Chaz.." började jag.

"Sarah, jag måste berätta en sak för dig. Du betyder för mycket för mig för att jag ska kunna förlora dig. Innan Justin kom började jag gilla dig. Mer än som en vän. Du kunde berätta allt för mig, och jag gjorde detsamma. Men när Justin kom kunde du inte ens berätta att du och han var ett par. Det var mest det jag var sur över. Att du inte litade på mig längre."

"Chaz, jag litar på dig, jag visste bara inte hur jag skulle berätta det för er. Han är ju er bästa vän. Jag älskar dig. Du är som en bror för mig." sa jag.

"Jag älskar dig också Sarah, som en syster." Vi kramades och gick ner till de andra.

Nästa morgon när jag vaknade låg Justin och tittade på mig.

"Vad?" sa jag samtidigt som jag drog mina fingrar genom mitt hår.

"Inget. Du är så söt när du sover bara." svarade han och log. Jag log tillbaka och våra läppar möttes för tredje gången någonsin. Hans läppar var det bästa som fanns, hela han var underbar.

"Fan!" sa jag när jag kysst honom. "Jag har skola!" Jag satte mig snabbt upp i sängen och klättrade förbi Justin.

"Nej det har du inte. Du är sjuk." sa han.

"Haha, jo..Jag har ju jättemycket feber. Kan du stanna och ta hand om sjuklingen?" sa jag och blinkade.

"Klart jag kan. Gå du in och duscha så fixar jag frukost." sa han och log.

Jag gick ner och fixade fram saker till frukost. Efter ett tag kom Sarah ner med blött hår. Hon var så otroligt söt.

"Hej shawty." sa jag och gick fram till henne. Jag lade min händer på hennes höfter och tittade in i hennes ögon.

"Hej." Hon tittade tillbaka i mina ögon och log. Jag böjde mig långsamt ner och kysste varsamt hennes läppar.

"Vill du ha en varm macka?" sa jag till henne.

"Visst." Hon satte sig ned vid bordet och jag kom fram till henne med två tallrikar. Hon såg sårad och oskyldig ut. Fastän hon inte ville visa det så såg jag det. Jag var tvungen att snacka med Chaz, jag ska ringa honom ikväll, kanske träffa honom. Detta var verkligen allvarligt.

När vi ätit upp ringde min telefon.

"Hej det är Justin."

"Hej Justin!" sa Scooter. Scooter var min manager, han var som en bror för mig och ibland som en pappa.

"Tja! Hur är det" sa jag. Jag reste mig upp och gick ut i vardagsrummet.

"Justin, vi måste till New York nu på fredag. PR-jobb." sa Scooter. Jag stelnade till.

"Hur länge måste vi stanna?"

"En vecka, sen kan du åka tillbaka till Stratford igen fast bara i fem dagar för sen ska du på konsert i Florida."

"Förlåt, men skulle inte jag ha semester nu i en månad?" sa jag förvirrat.

"Det blev ändrade planer, men efter det så kan du vara ledig och spendera hur mycket tid med familj och vänner som helst!" sa Scooter i ett försök att uppmuntra mig.

"Jaja, okej. Vi ses på fredag då."

"Hejdå!" Jag lade på och funderade över hur jag skulle berätta detta för Sarah. Det var inte så länge, men är svårt att vara ifrån varandra och sedan när jag ska på turné och sånt kommer vi vara ifrån varandra ännu längre. Jag ville inte tänka på det, just nu fokuserade jag på hur jag skulle berätta för Sarah. Jag bestämde mig för att bara få det gjort. Jag gick tillbaka in i köket till Sarah.

"Vem var det?" sa hon.

"Det var min manager Scooter. Sarah, jag måste måste till New York på fredag." sa jag.

"Hur länge måste du stanna?"

"I en vecka, men sedan kommer jag tillbaka. Fast.." sa jag.

"Fast vad?" frågade hon.

"När jag kommer tillbaka från New York kan jag bara stanna här i fem dagar, sen ska jag ha konsert i Florida. Men sedan kommer jag hem och är här en hel månad!" sa jag och försökte muntra upp henne.

"Okej. Det är ju inte så lång tid, det är bara en vecka utan dig. Det klarar jag väl." sa hon. Hon reste sig upp och gick ut till vardagsrummet. Jag följde efter och satte mig bredvid henne i soffan.

"Det är bara en vecka, sedan är jag tillbaka." sa jag och kramade om henne.

"Vill du se en film?" sa hon sedan.

Jag satt hopkurad i Justins famn resten av dagen och tittade på film. Han var verkligen mitt ljus i mörkret. Vid tre ringde min telefon. Jag tog upp den och svarade, fortfarande i Justins famn. Han tittade på mig.

"Hej det är Sarah."

"Hej, var var du idag?" sa Hanna.

"Hanna, det var längesedan! Jag var hemma, jag mådde lite dåligt." sa jag. Jag ljög halvt.

"Du låter inte sjuk enligt mig. Jag kommer över." sa Hanna.

"Okej. Hejdå" sa jag. Jag vände mig mot Justin och sa:

"Hanna kommer hit när som helst."

"Jag kanske ska gå." sa han. Jag reste mig upp och följde honom ut i hallen.

"Hejdå, jag ringer dig när Hanna har gått." sa jag. Han kramade om mig och kysste mig sedan passionerat en lång stund. Våra läppar kunde inte skiljas åt.

"Kan du inte bara lämna dina läppar här och komma och hämta dem sen?" sa jag och kysste honom igen.

"Jag är ledsen, men jag behöver dem." sa han och smekte mig på kinden. Vi kysstes en gång till innan han gick. Jag stod där i hallen och ryckte till när det knackade på dörren. Jag öppnade.

"Hej Sarah." sa Hanna och kramade om mig.

"Hej." sa jag och kramade henne tillbaka. Vi gick upp på mitt rum och satte oss på sängen.

"Vad är det nu då? Jag såg dig varken igår eller idag i skolan."

"Okej. Vi du höra sanningen?" sa jag.

"Det är väl klart!"

"Jo, Justin och jag är typ ett par nu."

"Är det sant? Grattis!" sa hon.

"Jag är inte klar. Jag hade inte berättat för Ryan och Chaz om detta, så när Justin berättade för dem blev dem lite sura på mig. Dem snackade med mig igår i skolan, och Ryan tog det okej, men jag snackade med Chaz efter att Ryan hade gått, och han hatar verkligen mig. Han sa att jag hade gjort ett stort misstag. Jag blev jätteledsen, och satt i ett hörn av skolan hela dagen, sen kom Justin och hämtade mig. Och så har han sovit här inatt." sa jag.

"Oj..Har du snackat med Chaz efter detta då?" sa hon.

"Nej."

"Jag är ganska säker på att Justin kommer göra det." sa Hanna.

"Det kan han inte, det handlar inte om honom ju."

"På ett sätt gör det ju faktiskt det." sa hon.

Jag slog in numret till Chaz. Det tog några signaler innan han svarade.

"Hej det är Chaz." sa han.

"Hej Chaz. Jag måste snacka med dig." sa jag.

"Snacka då."

"Vad är det mellan dig och Sarah? Hon grät konstant igår på grund av dig."
"Hon gjorde ett misstag.."

_______________________________________________________________________________________________

Justin ringde senare på kvällen, precis som han sa.

"Hej Justin." sa jag.

"Hej, hur är det?" frågade han.

"Jag mår bra, du då?"

"Sådär, det är långtråkigt." sa han.

"Varför är det långtråkigt?"

"Jag har inget och göra, det är inget på tv och just det! Du är inte redo. Men det är lugnt, jag väntar."

"Justin, jag uppskattar verkligen att du gillar mig, jag gillar också dig, men vi har ju snackat om det nu. Jag vill lära känna dig först. Du får helt enkelt vänta några veckor." berättade jag för honom.

"Jag vet, och jag finns precis här när du är redo, bara ring så kommer jag."

"Justin, du är för söt!" sa jag.

"Inte sötare än dig. Du, jag måste gå nu, men vi hörs imorgon! Hejdå!" sa han.

"Hejdå."

Vad hade jag gjort för att förtjäna en sådan fin kille som Justin? Jag var inte hundra procent säker på att han skulle orka vänta tills jag lärt känna honom ordentligt, men det var en stor chans att han skulle. Han verkade ganska säker på sin sak när jag pratade med honom. Jag gick in på Justin's twitter, mest för att se om han twittrat något om mig, och det hade han.

Det enda jag ville göra just då var att skrika ut till hela världen att jag älskade honom. Men det gjorde jag inte. Istället skrev jag en tweet som ett svar till honom.

Nästa dag:
När jag såg Ryan och Chaz i skolan såg de väldigt bestämda och samtidigt besvikna ut. De gick mot mig och drog in mig i ett ensligt hörn av skolan. Jag satte mig ner och dem tittade på mig. Jag undrade vad jag hade gjort.

"Så..Vi har pratat med Justin.." började Chaz. Jag förstod redan vart detta var på väg. Justin hade berättat för dem om honom och mig.

"Varför kan du inte berätta sånt här för oss? Jag menar, vi vill ju också veta det. Trodde du att vi skulle bli sura eller?" sa Ryan. Han satte sig bredvid mig och såg genast snällare ut. Chaz däremot såg inte glad ut.

"Jag vet inte.." sa jag försiktigt.

"Sarah..Vad trodde du att vi skulle göra? Få utbrott för att du gillar vår bästa vän och han gillar dig?" fortsatte Ryan. Chaz lutade sig mot väggen med armarna i kors. Hans läppar var som ett streck.

"Jag vet inte vad jag tänkte, jag bara antog att ni skulle känna att jag tog honom ifrån er." sa jag.

"Du skulle aldrig kunna ta Justin ifrån oss. Du är för snäll för det. Ellerhur Chaz?" Ryan tittade på Chaz för att få ett instämmande. Chaz mumlade något och nickade.

"Förlåt mig." sa jag. Ryan log och sa sedan:

"Det är lugnt. Var inte rädd för att berätta något för oss i fortsättningen bara. Jag måste gå nu, jag har lektion. Vi ses!" Han gick iväg och jag reste mig upp och gick bort till Chaz som stirrade på den tomma väggen.

"Vad är det, Chaz?" frågade jag och ställde mig framför honom. Han tittade ner på sina skor och sedan på mig.

"Varför berättade du inte?" sa han.

"Jag vet inte, jag trodde att ni skulle bli sura."

"Du har lyckats. I alla fall funkar det på mig." sa han med en sorgsen men samtidigt ursinnig blick.

"Chaz, jag är ledsen för att jag inte berättade..Vad ska jag göra för att du ska bli glad igen?" sa jag till honom.

Han tittade ner i marken och mumlade något.

"Vad sa du?" sa jag.

"Inget."

"Men Chaz! Hur ska jag muntra upp dig? Vill du ha en muffins?" sa jag och log. Han tittade på mig som om jag skämtade sen tittade han ner igen.

"Lägg av va? Låt mig vara sur. Du har gjort ett misstag, och ett stort ett." sa han, tittade på mig och gick iväg. Jag stod där och tittade på en tom vägg och kände tårarna rinna ner för mina kinder. Jag satte mig ner mot väggen och lade ansiktet i mina händer. Jag satt så länge och missade halva skoldagen men jag brydde mig inte, min bästa kompis var sur på mig. Han hatade mig. Min telefon ringde vid lunch.

"Var är du? Vi ska äta lunch nu, hänger du med?" Det var Ryan.

Jag torkade mina tårar och märkte att jag var helt svart under ögonen.

"Jag vet inte, ät själv."sa jag och snyftade till.

"Sarah, var är du? Vad har hänt? Berätta för mig." sa han.

"Inget, vi ses imorgon. Hejdå" sa jag och lade på. Jag lade ner telefonen i min ficka och brast i gråt. Jag satt där en timme till innan min telefon ringde igen. När jag svarade brydde jag mig inte om att jag grät utan satte bara telefonen mot örat och var tyst.

"Vad har hänt, Sarah?" sa Justin.

"Justin, allt har hänt! Allt dåligt som kan hända har hänt." sa jag och grät ännu mer.

"Var är du?" sa han.

"I ett ensligt hörn i skolan" sa jag och torkade mina tårar.

"Jag kommer." sa han. Jag hörde rasslandet av bilnycklar och brummet av en bil. Sen lade jag på och lade händerna för mitt ansikte och drog upp benen.

Tjugo minuter senare hörde jag snabba steg. Jag tystnade en stund och tittade upp. Det var mörkt där jag satt. Genom öppningen till det utrymmet jag satt i såg jag en gestalt. Han stannade upp i öppningen innan han kom fram till mig. Han satte sig bredvid mig och höll om mig. Jag fortsatte gråta. Han var bara tyst och vaggade mig. När jag efter en stund tystnade tittade han på mig och sa:

"Vad är det som har hänt?"

"Chaz hatar mig." sa jag och började storgråta igen. Han kramade om mig hårt och kysste mig på huvudet.

"Det gör han inte alls." sa han.

Vi satt så väldigt länge, när Justin kollade på klockan var den fyra, och alla elever hade gått hem.

"Vill du att jag ska följa dig hem?" sa han. Jag nickade och jag gick ut ur skolan med Justin bredvid mig. Under bilturen hem till mig tittade Justin oroligt på mig några gånger, och jag grät fortfarande. Detta var världens värsta dag. När vi kom hem till mig var ingen hemma, och jag gick in i köket och hittade en lapp från mamma.

Justin stod lutade mot väggen och iakttog mig. Jag tittade på honom.

"Ska jag stanna?" sa han och gick långsamt mot mig.

Jag nickade och han gick fram till mig och omfamnade mig. Jag lutade mitt huvud mot hans bröstkorg och brast ut i gråt - igen. Vi gick upp på mitt rum och jag lade mig i sängen och tittade i taket. Justin kom och lade sig bredvid mig. Jag lade mitt huvud på hans bröstkorg och snyftade för mig själv.

"Jag ska snacka med Chaz." sa han.

"Gör inte det."

"Säg inte emot mig." sa Justin. Jag tittade upp på honom och log med mitt söndergråtna ansikte.

"Justin, jag älskar dig." Han satte sig upp i sängen och tittade på mig.

"Jag älskar dig också, riktigt mycket Sarah." sa han. Han förde sitt huvud mot mitt, tittade på mina läppar och sedan i mina ögon för att se om jag var med på det. Jag ville verkligen kyssa honom, och jag kunde inte vänta längre. Vi kysstes, och även om detta var min värsta dag någonsin hade Justin vänt den till något så mycket bättre. Vi låg i sängen tillsammans hela kvällen innan jag tillslut somnade i hans famn.

_______________________________________________________________________________________________

"Det är nästan för bra. Hur är det med Chazie då?" svarade jag.

"Jag mår bra. Men jag vet inte hur Chazie mår." sa han och flinade.

"Haha. Jag tyckte att Chazie var ett gulligt namn för dig!"

"Verkligen. Jag borde nog döpas om till det. Eller vad tycker du?"

"Jag tycker det. Jag älskar namnet Chazie. Mitt nya favoritnamn." sa jag och log.

"Så bra, för jag heter ju det!"

"Vad heter du?" frågade Ryan som slutit upp vid vår sida.

"Hej, mitt namn är Chazie. Vad heter du?" sa Chaz till Ryan.

"Chazie? Hahahaha! Trevligt att råkas. Nu käkar vi."

"Hallå? Sarah, vad tänker du på?" Ryan satt mittemot mig och vinkade framför mitt ansikte. Jag hade varit borta hela lunchen och tänkte på Justin. Jag spelade dem sista minuterna av gårdagen om och om igen i mitt huvud och hoppades att det skulle hända igen.

"Förlåt, jag tänkte för mig själv." sa jag.

"Och vad tänkte du på då?" sa Chaz.

Jag tittade på honom och log.

"Ingenting." Det var verkligen inte ingenting, det jag tänkte på betydde allt.

"Nähä, ha kvar din hemlighet för dig själv. För all del." sa Chaz och tittade ner i maten.

"Men Chaz, det är inte så. Du kan få veta det någon gång, bara inte idag." sa jag till honom.

"Så jag får veta det?" sa Chaz och lyste upp.

"Haha, ja, någon gång antar jag."

Just då ringde min mobil. Jag ryckte till av ljudet och reste mig upp och gick snabbt ut ur matsalen. Dem andra tittade förvånat på mig.

"Hej det är Sarah." sa jag.

"Hej. Jag ville bara höra din röst." Jag log för mig själv.

"Aw, jag blev glad när du ringde."

"Jag bara undrade om du har lust att komma hem till mig efter skolan." sa Justin.

"Det vill jag. Men du måste hjälpa mig att plugga." sa jag och skrattade till.

"Jag kan väl försöka, men då är du skyldig mig en gentjänst."

"Haha, okej. Jag måste gå nu, men vi ses efter skolan. Puss."

"Puss." sa han och jag lade på.

När jag kom tillbaka efter samtalet tittade Chaz och Ryan på mig.

"Vem var det?" sa Ryan.

"Ingen speciell." sa jag.

"Det kan inte ha varit någon ospeciell för då hade du inte gått ut." sa Chaz och tittade misstänksamt på mig.

"Men skit i det, okej?" sa jag överdrivigt surt.

"Okej." sa dem båda och sedan gick vi tysta ut från matsalen, alla lite sura på varandra.

Efter skolan gick jag hem till Justin. Han öppnade dörren och omfamnade mig.

"Jag har saknat dig." sa han.

"Men vi träffades ju igår?" svarade jag.

"Men jag har saknat dig ändå, en sekund utan dig känns som en evighet."

"Justin..Tycker du inte att vi går lite för fort fram? Jag menar, jag känner knappt dig och ändå går jag runt och träffar dig och kysser dig. Jag tycker vi ska lära känna varandra först." sa jag till honom. Han verkade sårad men förstod ändå.

"Okej. Jag ska vänta på dig. Vad vill du göra då?"

"Du skulle ju hjälpa mig att plugga, kommer du ihåg?" sa jag och log.

"Just det. Vad behöver du hjälp med?" sa han samtidigt som han gick upp för trappan. Jag följde efter honom och vi satte oss på hans rum. Vi pluggade ett tag, sedan slog vi oss ner i hans säng och såg på en film.

"Jag måste gå nu, Justin. Vi ses." sa jag. Justin stängde av filmen och gick ner efter mig.

"Jag ringer dig ikväll. Så kan vi snacka och så, som vänner, tyvärr."

"Justin, jag vill lära känna dig bättre innan vi blir något mer."

Jag kramade om honom och gick hem. Justin ville verkligen ha en relation med mig, men jag kände att jag först ville veta vem han verkligen var innan jag blev hjälplöst förälskad i honom. Och det var verkligen på gränsen till att jag blev det. Hans ögon hade jag redan drunknat i, och hans leende. Hans leende! Det dödar. Hela han var perfekt. Och han var redo att vänta på mig.

_______________________________________________________________________________________________

Nästa morgon när skolbussen kom kände jag mig nästan för redo. Jag hade gjort all läxa så att jag inte behöver göra den idag, jag hade stått i duschen i nästan en halvtimme och min klädsel tog minst lika lång tid att välja. Men jag var nöjd, och fräsch.

Jag satte mig bredvid Hanna, hon var verkligen förtvivlad över att ha missat gårdagen.

"Vad gjorde ni då?" sa hon ivrigt.

"Inget speciellt, vi spela tvspel och åt på donken. Justin är förresten riktigt bra att prata med." svarade jag.

"Asså jag är så avundsjuk, jag skulle ju också varit med igår! Dumma fotbollsmatch.."

Jag skrattade åt henne. Hon var så söt när hon var sur.

"Jag ska träffa honom efter skolan." sa jag sen.

"Va? Jag vill se honom!"

"Men följ med mig ut på skolgården sen, så kan du träffa honom."

"Jaa! oh..my..god..om typ sex timmar kommer jag träffa Justin Bieber!!" sa hon lite väl högt, så en del i bussen tittade mot oss och började viska om det.

"Ta det lugnt, va? Han är en vanlig människa." sa jag.

"Vi snackar mer på lunchen, okej?" sa Hanna när vi gick ut från bussen.

Jag nickade och vi gick åt olika håll.

Skolan gick snabbt, jag och Hanna snackade ett tag om allt och ingenting.

Efter skolan gick jag och Hanna ut på parkeringen och letade efter en stor svart bil, men vi kunde inte hitta någon.

Plötsligt stod Justin bredvid mig.

"Vad letar ni efter?"frågade han och log.

"Din bil.." sa jag och såg på honom med ett leende.

Hanna stod på andra sidan om mig och hyperventilerade.

"D-d-d-et ä-är-r j-u-u d-d-u!" var det enda hon kunde få ur sig.

Jag log och vände mig om.

"Justin, det här är min kompis Hanna."

Justin tog ett steg mot henne och skakade hennes hand.

"Trevligt att träffas." sa han och log sitt oemotståndliga leende.

Hanna satte sin fria hand för munnen och gapade.

"Wow, jag älskar dig! Du är bäst!" sa hon, hoppade på stället och omfamnade honom.

Justin tittade förvånat på mig och kramade henne tillbaka.

"Ska vi gå?" sa Justin till mig. Jag nickade och han förde mig mot hans bil som stod parkerad på andra sidan på parkeringen.

"Vart ska vi?" frågade jag när vi satt oss i bilen.

"Det får du se när vi är framme." sa Justin lurigt.

Vi åkte ett tag, ut ur Stratford och kom till en större stad. Han parkerade utanför ett köpcenter.

"Så vi ska vara här inne idag?" frågade jag som om jag listat ut det.

"Typ. Vi ska göra lite annat också hade jag tänkt." sa han och tog min hand.

Jag blev ganska chockad av det och mina kinder blossade upp. Jag gjorde allt för att dölja det men Justin märkte det ändå.

"Du behöver inte dölja att du rodnar, jag tycker det är jättesött." sa han och tittade på mig.

Jag vände huvudet mot honom och log. Han log tillbaka och la handen om min midja istället.

Vi gick länge runt i köpcentret och bara snackade. Jag hade väldigt roligt med Justin, han var väldigt snäll och jag litade på honom.

"Det börjar bli mörkt ute, ska vi fortsätta?" sa Justin till mig. Vi var i en klädaffär i köpcentret och både han och jag bar på flera påsar fulla med saker.

"Vart ska vi nu då?" sa jag.

"Jag tänker fortfarande inte berätta." svarade Justin och flinade brett.

Vi satte oss i hans bil och körde ut från staden tills vi kom fram till en sjö. Justin gick runt om bilen och öppnade dörren för mig.

"Värst vad du var snäll då! Tack." sa jag när han öppnade dörren för mig.

Han log bara och förde mig ner till sjön där det var uppljust av stearinljus och i mitten av ljusen låg en filt. Vi gick mot den och satte oss ner.

"Du är riktigt vacker, Sarah. Vet du det?" sa han. Jag belv väldigt smickrad och log mot honom.

"Tack. Du är inget dåligt att se på heller." sa jag och skrattade lite. Han log och satte sig närmare mig.

Vi åt och tittade ut över sjön. Allt var så vackert. Sjön, stjärnorna och framförallt. Justin. Vi satt och pratade länge innan jag insåg hur mycket klockan var.

"Shit! Justin jag måste gå." sa jag och bröt hela stämningen.

"Jag skjutsar dig." sa han och reste sig upp. Han tog min hand och hjälpte mig upp och så gick vi hand i hand till bilen.

"Det har verkligen varit jätteroligt med dig idag." sa jag när vi satt i bilen på väg hem.

"Det tycker jag med. Du är verkligen en underbar person, Sarah." svarade han. Jag kände hur jag började rodna igen och tittade ut genom fönstret. Regnet smattrade mot rutan och jag hörde Justins skratt. Så underbart.

"Titta hit istället. Jag bryr mig inte om du rodnar." sa Justin.

Jag tittade på honom och lade min hand på hans där den låg mellan oss.

Bilen saktade ner och jag märkte att vi var utanför mitt hus.

"Tack för skjutsen. Vi får göra om detta någon gång." sa jag och var på väg att öppna bildörren.

"Vänta!" sa Justin. Jag satte mig till rätta igen och han tog tag i min haka och förde mitt ansikte närmare hans. Vi tittade i varandras ögon innan våra läppar möttes.

"Jag ringer dig." sa Justin när jag gick ut från bilen.

"Gör det. Hejdå!"

_______________________________________________________________________________________________

"Min pappa dog när jag var liten." sa jag.

"Oj, förlåt. Vill du prata om det?" sa han försiktigt, han verkade väldigt snäll.

"Han var pilot och hans plan störtade mitt ute i Atlanten."

"Hur gammal var du?" frågade han.

"Jag var väl åtta år. Jag kunde inte fatta att det var sant förrän jag var tio. Då började jag sakna honom ordentligt."

Justin svarade inte, utan lade ena armen om mig. Fast än jag bara känt honom i några timmar kändes det som vi hade känt varandra i flera år. Jag kände mig trygg hos honom. Vi satt så ett tag, sen kom Ryan och Chaz ut och skrämde oss.

"Nu du!" skrek Justin och började jaga Ryan. Chaz kom och satte sig bredvid mig.

"Hur är det?" sa han.

"Jag berättade om min pappa." svarade jag. Jag behövde inte säga mer, jag hade berättat den historien för Chaz redan, och han visste hur jag kände.

Han var också bara tyst och såg på mig med sina gulliga bruna ögon. Han log ett medlidande leende innan vi omfamnade varandra. Ryan kom andfått och trängde sig ner bredvid oss. Han lade sina armar på var sin sida om oss.

"Nu är jag allt trött!" sa Ryan och pustade.

"Haha, du kom lindrigt undan!" sa Justin som kom och ställde sig framför oss. "Någon som är hungrig?" fortsatte han.

Alla kollade på varandra innan Chaz utbrast:

"McDonalds!"

Alla skrattade och vi reste oss upp.

"Vi tar min bil, den är ändå bäst." sa Justin och flinade.

Efter vi hade ätit körde Justin hem alla till sig. Tillslut var det bara han och jag kvar i bilen.

"Du. Jag hade jätteroligt idag, jag skulle gärna vilja se dig igen. Kan jag få ditt nummer?" frågade han.

Mitt hjärta slog ett extra slag, och jag kunde inte motstå att ge honom ett leende.

"Visst." sa jag och berättade numret för honom.

"Vi hörs!" sa han, vi kramades och jag gick ut från bilen.

Mamma var inte hemma när jag kom, men jag gick upp till Joanie som satt på sitt rum med sin dator.

"Hej Joanie!"

"Hej Sarah, vart har du varit idag?" sa Joanie.

"Du kan aldrig gissa!" sa jag lurigt.

"Kom igen, berätta nu."

"Okej, jag och Chaz har varit hos Ryan. Hos Ryan var en annan person. Kan du gissa vem?" sa jag.

"Men lägg av!" sa hon och slog mig på armen.

"Ajj..Okej. Justin Bieber!" sa jag och gav ifrån mig ett pip-ljud i slutet.

"Va?! Du måste skoja. Seriöst?"

"Nej, Justin är Ryans och Chazs bästa kompis. Jag får kolla min twitter. Det kan finnas bevis."

"Jag tror dig, men kolla du."

Jag gick in på min twitter. Trehundra nya följare och cirka hundra mentions. Jag gick längst ner på mina nya följare och såg orsaken, Justin hade börjat följa mig. Det var för en halvtimme sedan, men beliebers hittar saker snabbt. Min första mention var också från Justin.

Efter att Justin skrivit hade en massa andra skrivit till mig, både positiva och negativa saker.

Jag log och svarade Justin.

Joanie satt bredvid mig och bara stirrade.

"Det var ju sant. Herregud, du är ju känd! Du kommer få hur många nya följare som helst."

"Jaja. Sugen på pizza? Jag är hungrig." svarade jag.

"Ja, mamma kommer hem sent ikväll. Hawaiipizza?"

Jag nickade och snart satt vi framför tvn och åt. Min telefon ringde, det var dolt nummer men jag kände på mig att det var Justin. Jag tuggade klart och gick ut i köket.

"Hej det är Sarah."

"Hej Sarah, det är Justin."

"Hej."

"Jag bara undrade om du ville träffas imorgon. Jag vill lära känna dig bättre."

"Jag har skola imorgon, men jag slutar tre, så vi kan väl ses efter det?" sa jag.

"Jag står utanför skolan i en svart Range Rover."

"Jag vet inte hur en Range Rover ser ut, men jag hittar väl dig." sa jag och skrattade lite.

"Haha, eller så hittar jag dig."

Vi pratade om ingenting en stund, sedan lade vi på.

"Joanie, kan du säga till mamma att jag kommer hem lite sent imorgon?" sa jag till henne.

"Varför då?"

"Justin.." sa jag och log.

"Haha, visst syrran."

_______________________________________________________________________________________________

jag ska börja på kapitel 8 ikväll, den kommer imorgon ni som undrar. :)

jo, jag har gjort en ny header, vad tycker ni? ska jag ha kvar den gamla? HJÄLP!

lots of love.

Jag gick upp på mitt rum och gick in på twitter, nästan inget nytt. Jag gick in på Justin's twitter. Han hade 13 miljoner följare. Sjukt. Jag kollade på hans senaste tweets.

Jag log för mig själv och skrev själv en tweet.

"So much happened in two days. I love Stratford, and I love my friends. Thank you guys. <3"

Jag vaknade nästa morgon av solljuset som strimlade in genom min gardin. Jag satte mig upp och log. Äntligen fint väder! Jag hade saknat solen, den hade jag inte sett så mycket av här i Stratford. Klockan var nästan 9 så jag gick in och duschade.

När jag var klar tog jag upp min telefon. Ett missat samtal.

"Hallå?"

"Hej det är Sarah." sa jag.

"Hej Sarah!" svarade Chaz, som det tydligen var.

"Du hade ringt?" frågade jag.

"Ja, skulle vi hänga idag också?" sa han.

"Ja det kan vi."

"Jag är på väg till Ryan nu, du kan väl komma när du är klar? Hanna kunde inte, hon hade fotbollsmatch." sa han.

"Men jag vet inte var han bor" sa jag och log för mig själv.

Jag hörde att han suckade.

"Jag kommer, men se till att vara klar!" uppmanade han mig.

"Ja, hejdå."

"Hejdå." sa han.

Jag lade på och gick ner och bredde en macka. Mamma kom in i köket.

"Godmorgon" sa jag till henne.

Hon gäspade.

"Godmorgon. Vad ska du hitta på idag?" frågade hon.

"Chaz kommer förbi snart så ska vi gå till Ryan." svarade jag.

"Okej, ha så kul!" sa hon och gick till badrummet.

Just då ringde det på dörren. Jag gick och öppnade och där stod Chaz i rosiga kinder.

"Börjar det bli kallt ute?" frågade jag samtidigt som jag släppte in honom.

"Ja, jag fryser ihjäl om mina händer!"

Jag log och gick in i köket för att städa undan.

"Nu är jag klar så vi kan gå!" sa jag när jag kom tillbaka.

Jag tog på mig min stickade halsduk och vantar för säkerhets skull.

När vi kom till Ryans hus stod det en stor svart bil utanför. Jag såg på Chaz att han blev gladare direkt när han såg bilen och ökade takten.

"Är det hans bil?" frågade jag.

"Justins? Ja." sa han och log ännu bredare. Det var så sött, han saknade verkligen Justin.

Chaz brydde sig inte om att knacka på utan öppnade direkt dörren och klev in.

"Hej bro! Jag har saknat dig sinnes!" sa han och kramade om en brunhårig kille i ungefär samma längd. Han verkade precis lika glad att se Chaz som Chaz var att se honom. Ryan stod bredvid dem och log. Han tittade på mig där jag stod vid ingången.

"Hej Sarah." sa Ryan.

Chaz och Justin slutade kramas och tittade på mig. Jag kände mig väldigt generad och tittade bort. Justin kom fram till mig. Hans ögon glittrade. Han hade underbart fina ögon.

"Hej jag heter Justin" sa han, skakade min hand och log ett vitt leende.

"Sarah." sa jag och skakade hans hand.

Jag började ta av mig mina ytterkläder och satte mig i soffan där killarna precis satt sig.

"Gör det något om vi spelar tv-spel? Du kan gärna vara med." sa Chaz och tittade på mig.

"Nejdå, om ni vill ha stryk i tv-spel av en tjej så är det inte mitt problem." sa jag och log mot dem alla tre.

Ryan och Chaz började spela och dem verkade ganska bra. Jag tittade på dem några gånger och dem levde sig verkligen in i spelet. Någon gång gjorde Justin samma sak och våra blickar möttes. Vi log båda två.

"Sarah, vågar du spela mot mig?" sa Justin och flinade.

"Ja!" sa jag och skrattade. Jag tog emot en kontroll av Ryan och började spela mot Justin. Han vann. Jag kände att jag behövde frisk luft, så jag gick ut på baksidan och satte mig på en liten bänk. När jag suttit där ett tag kom Justin.

"Hej." sa han. "Är det inte lite kallt här ute?"

"Nej, jag klarar mig. Jag behövde bara lite frisk luft." sa jag. Han kom och satte sig bredvid mig.

"När flyttade du hit?"

"Jag flyttade hit i somras och började på samma skola som Ryan och Chaz." svarade jag.

"Flyttade du långt bort ifrån?" frågade Justin.

"Ganska, jag bodde i Toronto innan. Min mamma är journalist, så vi flyttar ganska ofta." berättade jag.

"Din pappa då? Har inte han något jobb?" sa han. Jag stelnade till och kom och tänka på min pappa. Jag hade inte tänkt på han på länge, jag saknade honom verkligen.

_______________________________________________________________________________________________

Jag tittade konstigt på Ryan, och sen på Chaz.

Hanna mötte min blick med en minst lika förrvirrad min.

"Vem är det?" frågade jag Chaz.

Ryan hade gått ut i köket för att prata.

"Jag har mina aningar.." svarade Chaz misstänksamt.

"Vem är det då?" sa Hanna.

Chaz svarade inte, så jag slog honom i ansiktet med en kudde.

"Aj!"

"Vem är det han snackar med?" sa jag.

"Jag vet väl inte, fråga Ryan!" sa han, med ena handen på sin kind.

Just då kom Ryan tillbaka. Han hade ett brett leende på läpparna och tittade på Chaz.

"Var det den personen jag tror att det var?" sa Chaz och flinade.

"Ja." sa Ryan och log ännu bredare.

"Vem då?!" sa jag och Hanna samtidigt.

Ryan fortsatte le och satte sig i soffan.

"Ska vi berätta?" frågade han och såg på Chaz.

"Det är väl lika bra. När kommer han?" sa han.

"Imorgon."

"Men herregud! Berätta nu då!" skrek Hanna.

"Okej. Det är så här..Ni vet Justin Bieber?" sa Ryan.

Jag och Hanna nickade.

"Han är vår bästa vän" fortsatte Chaz. "Och han kommer hit imorgon."

"Va?! Varför har ni inte berättat det här tidigare?" frågade jag.

"Jag ville se om du ville vara min vän för den jag är, inte som Justin Biebers kompis." sa Chaz.

Vi fortsatte snacka och se på film och kom fram till att ses imorgon igen. Denna gången hos Ryan. Med Justin. Jag kunde inte fatta det, inte för att jag var ett fan av Justin, det var jag inte, men att jag ändå var kompis med Justins bästa kompis. Det var en jättestor grej, fast än jag fick inte göra en stor grej av det.

När jag gick in genom ytterdörren senare på dagen möttes jag av ett glatt leende från mamma.

"Hej! Hade du kul igår?" sa hon.

"Ja, jag sov hos Hanna, hoppas inte det gjorde något. Läste du lappen jag skrev?" Jag kunde inte fatta att jag ljög för min egen mamma.

Jag gick upp på mitt rum och gick in på twitter, nästan inget nytt. Jag gick in på Justin's twitter. Han hade 13 miljoner följare. Sjukt. Jag kollade på hans senaste tweets.

Jag log för mig själv och skrev själv en tweet.

"So much happened in two days. I love Stratford, and I love my friends. Thank you guys. <3"

_______________________________________________________________________________________________

"Kom vi går." sa Chaz och tog tag i min hand och ledde mig ut ur huset.

Vi gick länge under tystnad innan jag sa något.

"Tack."

"Han är ett svin." sa han, helt utan anledning egentligen.

"Men varför gjorde du det?"

"Vad?" frågade han.

"Slog honom.." viskade jag, men han hörde mig.

"För jag bryr mig om dig." sa han.

Jag stannade upp och han tittade på mig. Utan och säga något kramade jag om honom.

"Du är bäst Chaz. Vet du det?"

"Tjaa, jag antar det. Du är ganska bra du med." sa han och flinade. "Ska vi gå hem till mig?"

"Ja." svarade jag.

Vi fortsatte under tystnad och jag tänkte mig igenom kvällen. Den hade börjat så underbart, och slutat så hemskt. Jag var väldigt glad över att ha Chaz vid min sida. När vi kom hem till honom bestämde vi oss för att sätta på en film, ingen av oss var på humör för att prata.

Jag slog mig ner i hans säng medans han satte på en film. Han kom och satte sig bredvid mig i sängen.

Jag vaknade av att det var ljust ute och satte mig upp. Jag låg i Chaz säng, han låg och sov bredvid mig och tvn stod på. Jag lade mig ner igen och kom och tänka på vad som hänt kvällen innan. Plötsligt ringde min telefon. Jag sträckte mig över Chaz och tog upp telefonen som låg på hans bord bredvid sängen.

"Hej det är Sarah" sa jag så lågt jag kunde men Chaz hade redan vaknat av min ringsignal. Han satte sig yrvaket upp i sängen och kliade sig i ögonen innan han drog sina händer genom håret och tittade på mig.

"Godmorgon" sa han. Jag log.

"Sarah, var är du?" Det var Hanna som pratade i telefonen.

"Jag är hos Chaz. Lång historia." svarade jag.

"Jag kommer över snart." sa hon och lade på.

"Jag tror Hanna kommer över." sa jag och tittade försiktigt på Chaz.

"Jaha, då får vi väl göra oss i ordning." svarade han. "Du kan få låna kläder, du vill nog inte gå runt med den."

Jag tittade ner och såg min svarta klänning. Helt tillknycklad och uppvikt till låren. Jag drog snabbt ner den, tog emot en T-shirt och mysbyxor som jag fick av Chaz och gick in på toaletten. Jag såg inte mig själv i spegeln. Tjejen som stod mittemot mig hade utsmetat smink och rufsigt hår. Jag tvättade mitt ansikte och drog fingrarna genom håret innan jag satte upp det i en knut. Jag bytte om till Chazs kläder och gick ut igen. Chaz var inte på sitt rum, så jag gick försiktigt ner för trappan och hoppades att hans föräldrar inte skulle vara hemma. Jag hittade Chaz i köket, han stod och gjorde ett försök till en någorlunda frukost. Jag skrattade för mig själv och gick fram till honom.

"Behöver du hjälp?" sa jag och log.

"Kanske lite." erkände han.

Jag skrattade igen och letade efter ingredienser.

När vi ätit klart kom Hanna.

"Hej, vad har hänt? Du bara försvann igår." var det första hon sa när hon kom in genom dörren.

Vi satte oss i soffan och jag förklarade allt. När jag var klar tittade hon bara på Chaz och sa:

"Det var riktigt snällt gjort."

"Har du någon aning om vad som hände med Eric?" frågade jag Hanna.

"Jag vet inte, han blödde näsblod. Det är det enda jag vet och kommer ihåg." sa hon.

"Haha, rätt åt honom!" sa Chaz och skrattade.

"Var var du förresten, jag såg inte dig efter det att jag och...Eric gick för att dansa." sa jag.

Chaz tystnade snabbt och började lyssna ordentligt.

"Jag och Ryan gick för att ta dricka, sen gick vi ut på bakgården och blev där ett tag." svarade Hanna.

"Och var är Ryan nu då?" sa Chaz.

"Han är väl hemma eller nått, han följde mig hem igår."

"Jag ringer honom. Har ni lust att göra något idag?" sa han.

"Ja, det låter kul. Vad ska vi göra?" frågade jag.

"Kan vi inte bara ta det lugnt, kolla på en film eller något? Jag är ganska trött, såhär "dagen efter".." föreslog Hanna.

Jag och Hanna gick och valde ett par filmer. När vi kom tillbaka var Ryan också där och dem hade dukat fram popcorn och läsk.

"En riktigt slappdag!" sa jag och slängde mig i soffan. Dem andra gjorde detsamma och vi började kolla på den första filmen vi valt.

Mitt i filmen ringde Ryans telefon.

"Hej! Hur är det?" sa han, han lät väldigt glad.

"Va? Är det sant?"

_______________________________________________________________________________________________

Nästa dag på bussen satte jag mig bredvid Hanna.

"Hej! Hur är det?" sa jag.

"Hej, jodå, jag är lite trött." svarade hon.

"Det är jag med. Vet du var idrottshallen ligger? Jag ska ha lektion där nu" frågade jag henne.

"Jag har också idrott nu, vi kan gå dit tillsammans." sa hon samtidigt som vi gick ut ur bussen.

"Du, har du lust att gå på fest med mig på fredag? En kille som heter Eric har bjudit mig, och sagt att jag får bjuda med någon."

"Jovisst, det låter kul. Kan vi träffas innan, jag vet ju ingenting." sa jag.

"Ja, vi kan väl göra oss i ordning innan och sånt?"

"Ja"

Dagarna i veckan gick fort. Jag var med både Chaz, Hanna och Ryan och lärde känna dem bättre. Nu var det fredag, sista lektionen.

"Så du kommer till mig när du packat dina saker?" frågade Hanna mig tyst.

"Ja, det tar nog en timme eller så, sen kommer jag direkt." viskade jag tillbaka.

På bussen hem satte sig Chaz bredvid mig.

"Hej på dig!" sa han glatt.

"Hej du!" sa jag leendes.

"Vad händer ikväll då, Sarah?" fortsatte han.

"Jag och Hanna ska på fest hos en kille som heter Eric." svarade jag.

"Kul, då ses vi där!" sa han innan han reste sig up och gick ut ur bussen.

Hela vägen hem satt jag och log. Jag kände mig lyckligt lottad. Helt perfekta vänner, inga problem. Jag kände mig fri. Jag packade min väska och slängde i mig en macka innan jag skrev en lapp till mamma och gick ut genom dörren.

"Jag tycker du ska ha den klänningen!" sa Hanna.

Vi var på hennes rum och dunkade musik samtidigt som vi valde kläder.

"Jag vet inte, den är lite kort.." sa jag tveksamt.

"Men hallå? Spelar det någon roll?!" sa Hanna och vi båda började skratta.

"Okej, det får väl bli denna." sa jag och satte på mig klänningen.

"Ska vi gå då?" sa Hanna.

"Let's go!" skojade jag.

När vi kom fram till Erics hus hörde vi musiken redan utanför. Vi gick in och började dansa. Jag kände några händer om min midja så jag vände mig om och log.

"Chaz!" ropade jag och omfamnade honom.

Han flinade och sa sedan:

"Hej. Lust att dansa?"

"Visst!"

Vi dansade och hade riktigt roligt. Efter ett tag beslutade vi oss för att gå bort till Hanna och Ryan som satt i soffan och snackade.

"Heeeeej!" sa Ryan. Troligen lite halvfull.

"Hej du!" svarade jag och Chaz.

"Har ni roligt då?" frågade Hanna.

"Jaa, väldigt. Men jag är väldigt trött" sa jag och slog mig ner mittemot Hanna bredvid Ryan.

Vi satt och småpratade och skrattade en stund innan Eric kom.

"Heej! Har ni roligt? Dig har jag inte sett förr. Jag är Eric. Och du?" sa han och satte sig bredvid mig och tittade på mig.

"Jag heter Sarah" sa jag.

"Fint namn..Vill du dansa?" sa han.

"Okej" sa jag och reste mig upp och gick efter Eric ut på dansgolvet.

När jag tittade bort mot sofforna syntes inte Hanna och Ryan till. Men Chaz satt kvar och tittade på mig. Hans ansiktsuttyck var oläsligt, men han såg inte direkt så glad ut. En lugn låt började och Eric började klänga på mig. Jag försökte dra mig ur han grepp, men han höll mig hårt om min midja.

"Varför ska du gå?  Du ska ingenstans" väste han i mitt öra.

Han kysste mig på halsen och smekte mig över ryggen.
"Sluta..Jag vill inte. Lägg av!" skrek jag.

Innan jag visste ordet av hade Eric fått ett knytnävslag i ansiktet. Jag kollade på den som slått honom. Chaz. Jag sa inget, utan bara kramade honom.

______________________________________________________________________________________________

Engelskan tog slut, och jag gick till mitt skåp.

"Bööhh!"

Jag skrek till och vände mig om. Det var Chaz.

"Gud, du skrämde mig!" sa jag.

"Haha, då lyckades jag alltså. Hänger du med till matten nu med mig och Ryan?" sa han och tittade bakåt på en kille i ljusbrunt hår som tittade på oss.

"Ja, vänta lite."

Jag tog fram mina böcker och gick till Chaz och Ryan.

"Hej, jag heter Ryan." sa han.

"Sarah." svarade jag och log.

Han log tillbaka och sa ingenting mer.

"Tack för hjälpen med läxan förresten, Sarah." sa Chaz på andra sidan om mig.

"Det var inget. Du får hjälpa mig med NO:n sen." sa jag och gav honom ett leende.

"Visst. Du vet inte hur bra jag är på NO asså!" skröt Chaz.

Ryan fnös.

"Jaha, Chaz. Det var något nytt. Vad har du för betyg i NO förresten?" sa Ryan.

"Ehhmm..Det vill jag inte säga. Privata saker." sa Chaz generat.

"Jag kan hjälpa dig med NO:n Sarah." sa Ryan till mig.

"Tack. Och vilket betyg har du då?" sa jag på skämt.

"Jag har faktiskt B-!" skröt Ryan när han satte sig ner på bänken bakom den som jag och Chaz satt oss vid.

"Har du lust att komma hem till mig efter skolan? Plugg och sånt. Ryan också." viskade Chaz.

"Det har jag inget emot!" sa jag och log.

Efter skolan mötte Chaz och Ryan mig vid skåpen. Vi gick hem till Chaz skrattandes och hade jättekul.

"Nej, nu får vi ta tag i läxorna!" sa Chaz plötsligt.

"Haha, ja, Sarah, hjälp mig med Kemin. Jag förstår ingenting." sa Ryan till mig.

När jag kom hem senare på kvällen var mamma mitt uppe i att laga mat. Joanie syntes inte till.

"Hej mamma!"

"Hej Sarah. Var har du varit? Kan du duka? Maten är nästan klar." svarade hon.

"Jag har varit hemma hos en vän." sa jag samtidigt som jag tog fram tallrikar.

"Vad kul! Vad heter hon då?"

"Han. Och han heter Chaz. Jättesnäll." sa jag.

"Jaha, vad roligt. Dina vänner är alltid välkomna hit. Har du hittat någon annan vän i skolan då?" frågade mamma.

"Ja, en tjej som heter Hanna. Jag satt bredvid henne på bussen första dagen, sen har vi pratat då och då. Sen är det Ryan - Chaz bästa vän. Också väldigt snäll."

"Vad glad jag blir! Du brukar inte ha så lätt att skaffa nya vänner!" sa hon.

"Tack mamma, det värmde. Verkligen. " sa jag på skoj.

"Men det är ju sant.." sa mamma innan hon brast ut i skratt. "Säger du till Joanie att det är mat? Hon är på sitt rum." fortsatte hon.

Efter maten gick jag upp på mitt rum och satte på min dator och gick in på twitter. Jag twittrade:

Jag kollade runt lite på twitter innan jag kollade mina followers. Tre nya. Jag klickade på den första. @ChazSom3rs - Det var Chaz! Jag följde honom och gick tillbaka och kollade nästa. @HannaLeigh95. Följde henne och kollade min sista nya följare, @itsRyanButler. Om jag inte har fel så är det Ryan. Jag följde honom också innan jag lade ifrån mig datorn och däckade i sängen.

_______________________________________________________________________________________________

Jag visste sedan länge att jag inte hade lätt att skaffa vänner på grund av att vi flyttar så ofta. Mamma är journalist och förflyttas ständigt till nya jobb. Jag har aldrig gått på en och samma skola i mer än två år.

Jag reste mig långsamt upp ur sängen och gick och valde kläder. När jag kom ner för trappan några minuter senare satt mamma redan vid köksbordet tillsammans med min storasyster - Joanie.

"Godmorgon gumman!" sa mamma.

"Hej." sa jag trött.

Jag var verkligen inte en morgonmänniska.

Just när jag satt i mig den sista tuggan av mackan hörde jag skolbussen utanför. Jag tog på mig min skinnjacka och gick ut med ryggsäcken på ena axeln.

När jag kom på bussen fanns det inte mycket lediga platser. Jag valde att sätta mig bredvid en tjej med långt brunt hår och mörkgröna ögon.

"Hej, jag heter Sarah, jag är ny." sa jag försiktigt till tjejen jag satt mig bredvid.

"Hanna." sa tjejen och inspekterade mig långsamt. "Var flyttade du ifrån?" fortsatte hon för att inte skapa en pinsam tystnad.

"Jag bodde i Toronto innan jag flyttade hit." svarade jag.

"Jaha, välkommen till Stratford då!" sa hon skämtsamt.

"Haha, tack."

Resten av skoldagen gick ganska fort. Jag försökte hänga med Hanna så mycket jag kunde, för att i alla fall känna någon. Skolan var inte så stor, men jag kände mig väldigt osäker.

Jag fick åka hem själv, Hanna skulle träna fotboll tror jag det var. När jag steg på bussen var den som väntat full. Jag trängde mig fram till ett säte bredvid en brunhårig kille med lika bruna ögon. Jag satte mig ner och suckade.

"Besviken över något?" sa killen förvånat.

Jag tittade på honom innan jag sa:

"Inte direkt. Jag är bara trött."

Han mumlade något ohörbart och tittade ut genom fönstret.

"Jag heter Sarah, jag är ny här. Vad heter du?"

"Chaz heter jag. Jag tänkte väl det, jag är väldigt bra på att komma ihåg ansikten, och dig känner jag inte igen." sa han.

"Vad bra, hoppas du kommer ihåg mig nu då!" sa jag samtidigt som jag reste mig upp och gick ut genom bussdörren.

"Var inte orolig!" skrek han efter mig.

Chaz var väldigt gullig, det jag sett av honom på de tio minuterna på bussen. Jag steg in genom dörren och smällde igen den.

"Hallå?" sa jag.

"Hej Sarah!" hörde jag Joanie säga från köket.

Jag gick dit och satte mig mitt emot henne vid köksbordet och tog ett bett av hennes macka som låg bredvid henne.

"Hörru! Gör din egen!" sa hon helt allvarligt. Joanie skämtar aldrig om mat. Hon älskar mat över hela sitt hjärta och är ända helt perfekt formad.

"Hur var skolan idag då?" fortsatte Joanie.

"Hemsk. Kan du hjälpa mig med matteläxan?" sa jag som en undanmanöver.

"Nehej! Så lätt kommer du inte undan. Jag känner dig. Varför var den hemsk?"

"Det kanske bara är så i början nu, jag känner ju ingen."

"Så du har bara gått knäpptyst i skolan hela dagen och suttit tyst bredvid någon på bussen? Kom igen! Så gör man ju inte? Du vill ju lära känna nån! Berätta vilka du snackat med!" sa hon.

"Okej. Imorse snacka jag med en tjej som heter Hanna, hon verkar jättesnäll. Och på bussen på väg hem så pratade jag med en kille som heter Chaz. Resten av skoldagen var hemsk."

"Hur är Chaz? Är han snygg?"

"Joanie! Han är ganska söt, lite snygg också.." erkände jag.

"Okej. Vad behövde du för hjälp med läxan nu då?" sa Joanie.

Jag var lättad över att det samtalet var över.

Jag tänkte börja med en Justin Bieber novell här, hoppas många läser den och ger kritik! Både ris och ros behövs!

Hoppas att ni gillar det.

Jag själv är en "true belieber", bor i södra Sverige, 14 år.